jump to navigation

Svar till ”Landskapet ska satsa på golf i skärgården” mars 26, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt, Insändare.
add a comment

I en insändare. i Ålandstidningen (24.3.2006) förklarar lagtingsledamot Veronica Thörnroos (c) varför landskapet skall satsa på en golfbana i skärgården, trots att en sådan aldrig skulle vara privatekonomisk lönsam. Hon skriver, ”vinsten ligger i de kringeffekter som golfbanan för med sig i form av övernattningar, restaurangbesök, nyttjande av transportmedel etc.”

Det finns dock stora skäl att tvivla på att dessa kringeffekter — eller externa effekter som de vanligen kallas — kan rättfärdiga landskapets satsning. För det första är det ytterst tveksamt om de är tillräckligt stora för att motivera att landskapet ingriper. Externa effekter är oerhört svåra att mäta, även för den mest erfarne nationalekonomiprofessor. Att uppskatta hur stora externa effekter ett projekt kommer att ha är snudd på omöjligt.

För det andra kan externa effekter i sig inte motivera statligt ingripande, eftersom privat koordinering i de allra flesta fall kan internalisera dessa. Om det är samhällsekonomisk lönsamt att bygga en golfbana i skärgården är det även privatekonomiskt lönsamt för de som tjänar på dessa externa effekter — hotell- och restaurangägare osv — att bygga en. Även om en golfbana i sig inte är lönsam, blir den lönsamt för hotell- och restaurangägare etc. att bygga, eftersom den lockar storspenderande kunder till deras etablissemang.

Istället för att ge bidrag och stå för kostnader borde landskapsregeringen på sin höjd spela en koordinerande roll. Detta innebär att den bara identifierar de företagare som gynnas av dessa kringeffekter och föreslår att de i sin tur, utan vidare inblandning från landskapet, genomför en gemensam satsning på till exempel en golfbana. Företagarna får själva stå för alla kostnader och hela risken. Om dessa företagare bedömer att de externa effekterna inte är tillräckligt stora för att motivera projektet, är antagligen investeringen inte samhällsekonomisk lönsam heller.

Den ekonomiska politik den sittande Åländska landskapsregeringen för bygger på en felaktig användning av ekonomisk teori. Det allvarliga är inte att den utgör ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar, utan att den på längre sikt hotar drivkraften i det Åländska företagandet, där individer och privata företag inte längre själva förväntas ta konsekvenserna av sitt eget handlande.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 27.3.2006

Svar till ”Landskapet snedvrider konkurrens” mars 26, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt, Insändare.
add a comment

Viveka Eriksson kritiserar i en insändare i Nya Åland 25 januari landskapsregeringens stöd till ett företag som utreder möjligheterna att etablera privat sjukvård på Åland. Hon skriver istället att, ”en sådan etablering [skall] se på marknadsmässiga grunder”.

Även om jag har stor förståelse för denna kritik tycker jag den i viss mån är felaktig. Faktum är att det finns mycket goda skäl, grundade i sund (liberal) ekonomisk teori, för att ge dessa typer av stöd. Anledningarna till detta är förhållandevis komplicerade, men de hänger samman med att företag som gör dessa typer av marknadsundersökningar ofta skapar ett stort samhälleligt värde som de inte kompenseras för på en fri marknad. I detta specifika fall kan företaget skapa värdefull information som består av om och hur man kan bedriva lönsam privat sjukvård på Åland.

Kruxet är att konkurrerande företag kan dra nytta av denna information, utan att stå för kostnaderna. Om företaget slår fast att det är möjligt att bedriva lönsam privat sjukvård på Åland, och i viss mån hur det är möjligt, är det fritt fram för vem som helst att dra nytta av denna information och öppna en privatklinik. Följden är att det sker en underinvestering i dessa typer av utredningar eftersom företaget inte kan hindra konkurrenter från att utnyttja informationen.

Jag håller dock med om att stödet är felaktigt utformat. Istället för ett bidrag, borde företag som undersöker möjligheterna att producera nya varor och tjänster på Åland få skattelättnader på eventuella framtida vinster. På detta sätt undviker landskapsregeringen att ge bidrag åt projekt som misslyckas, utan belönar istället bara lyckade satsningar. En sådan lösning överkommer både det aktuella marknadsmisslyckandet, samtidigt som marknadens viktigaste funktioner – där privata aktörer själva får stå för kostnaderna av sina egna misstag – behålls intakta.

Som avslutning vill jag även berömma Mats Perämaas, och liberalernas, mycket befogade och välformulerade kritik av en eventuell subvention av Ålands flygtrafik. Till skillnad från fallet ovan finns här inga som helst, eller åtminstone väldigt få, ekonomiska skäl för en sådan subvention, utan här bör all etablering ske på marknadsmässiga grunder.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 26.1.2006

Självständighet i frihetens namn mars 26, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt, Insändare.
2 comments

I en insändare i Nya Åland (20/2/2006) ondgör sig en representant för Ålands Framtid (ÅF) över den tilltagande förfinskningen av Åland. Tvåspråkighet, med goda kunskaper i både finska och svenska, har blivit en värdefull tillgång på den Åländska arbetsmarknaden, vilket leder till att finlandssvenskar får en naturlig konkurrensfördel över Ålänningar. Ålänningar blir, och jag citerar, ”en sorts andra klassens medborgare” och det sker ”utarmning” av den Åländska befolkningen.

För det första är det tveksamt om detta ens är ett problem. Jag tycker insändaren innehåller en illa dold rasism, där ett Åland med en etnisk/lingvistisk homogen befolkning ses som ett mål i sig. Jag ställer mig frågande till hur ett parti, som försöker ge sken av att vara seriöst, kan tala om en utarmning av den Åländska befolkningen bara för att människor med ett annat modersmål, ur en annan etnisk grupp eller med en annan dialekt flyttar till Åland för att de besitter en specialkompetens (kunskaper i finska). Att denna rasism är lagstadgad eller att Ålänningar är i numerärt underläge i Finland förändrar ingenting.

För det andra är självständighet i sig inte en lösning på detta ”problem”. Åländska företag anställer tvåspråkiga personer eftersom det är lönsamt. Detta kommer inte att förändras bara för att Åland blir självständigt. Åland kommer fortsättningsvis att ligga geografisk nära Finland, som även i fortsättningen kommer att vara en av de viktigaste ekonomierna runt Östersjön. Tror ÅF verkligen att Åländska företag kommer att överge den lukrativa finska marknaden bara för att Åland blir självständigt? Och att, som ÅF, påstå att en Mediskurs i postorderkatalogläsning eller en utannonsering av en (tvåspråkig) verksamhetsledartjänst av Röda Korset ”driver på” denna utveckling är givetvis löjeväckande.

Det enda sättet en självständighet kan motverka denna ”utarmning” av den Åländska befolkningen och det Åländska samhället är genom att införa och bibehålla olika typer av förbud: förbud mot Åländska företag att anställa finlandssvenskar; förbud mot finländare att flytta till Åland; förbud mot att starta kurser i finska; förbud mot finska skolor och dagis, osv. Förbud, förbud och förbud, på ett Åland som redan börjar likna en skyddad verkstad. Jag hoppas och tror att det inte är detta ÅF vill med den självständighet de förslår.

En klok kvinna sa en gång att man endast har moralisk rätt att utropa självständighet i frihetens, och inte i t.ex. etnicitetens, namn. Självständighet får inte bli ett mål i sig eller ett sätt att införa fler förbud. Jag är för självständighet så länge den leder till ökad frihet (avskaffade monopol och förbud, lägre skatter, osv.), men efter deras senaste insändare är jag tveksam till om det är detta ÅF har i åtanke när de vill utropa ett självständigt Åland.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 21.2.2006

Avskaffa den Åländska hembygdsrätten mars 26, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt, Insändare.
1 comment so far

Jag har ofta stött på åsikten att hembygdsrätten, även om den må vara orättvis mot vissa andra, åtminstone gynnar oss ålänningar. Denna åsikt kunde inte vara mer felaktig: hembygdsrätten är en uppsättning förbud som i synnerhet missgynnar oss ålänningar.

Bland annat förbjuder hembygdsrätten de som äger fast egendom på Åland att sälja denna till vem de vill. Alla är givetvis medvetna om att dessa typer av förbud – som reglerar till vem eller till vilket pris man får sälja något man äger – är ekonomiskt sett mycket skadliga.

Trots detta finns det de som försvarar hembygdsrätten med att den möjliggör ett mer levande Åland med en mer orörd skärgård, vilket sägs ligga i ”allmänhetens” intresse.

Förutom att det är tveksamt om lagstiftare kan veta bättre än människor själva vad som ligger i deras intresse, och göra dem lyckligare genom förbud, är det enkelt att se att en lösning som bygger på frivillighet, och inte en tvingande hembygdsrätt, leder till det bästa resultatet för alla.

Om det ligger i allmänhetens intresse att skärgården förblir orörd kommer denna allmänhet att köpa upp tillräckligt mycket mark på Åland för att kunna verkställa detta önskemål. Om det ligger i allmänhetens intresse att bo året runt på Åland i sina egna hus kommer ingen att hindra dem, och Åland förblir levande.

Frivillighet är avsevärt mycket effektivare i detta sammanhang. De som vill att skärgården ska ha ett visst utseende får själva stå för kostnaden, förutsatt att de värdesätter sin önskan högt nog. De som endast är måna om att få så mycket pengar som möjligt för sina hus och de som inte har råd att köpa mark för att låta den stå orörd, tvingas inte, som fallet är nu, vara med och betala.

Förbudet som innebär att fast egendom på Åland endast får säljas till personer med åländsk hembygdsrätt är en omyndigförklaring av Ålands mark- och husägare. Konsekvensen är ett fattigare Åland där individer förbjuds göra det som ligger i deras eget intresse och tvingas sälja sina hus och tomter till underpris. Hembygdsrätten bör därför avskaffas.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 10.1.2006