jump to navigation

Drömmar som inte går att köpa för pengar maj 29, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten.
1 comment so far

Hittade en intressant artikel i Dagens Industri från våren 2005 som anknyter till min insändare om den Åländska hembygdsrätten. Artikeln består till största del av en intervju med den då nytillträdde chipsdirektören Göran Schultz. Jag citerar ett par längre stycken ur artikeln där bland annat Schultz ger sin syn på hembygdsrätten.

Den nye Chipschefen Göran Schultz flyttade från Gävle till Mariehamn, och saknar fortfarande en ordentlig bostad. […] För Göran Schultz var ålandsflytten en höjdare på många sätt. […] Men drömmarna om boendet kom på skam. […] ”När det gällde boendet ville vi utnyttja det som är fint på Åland: närheten till havet, stränderna och den underbara miljön. Drömmen är ett 250–300 kvadratmeter stort egnahemshus på en strandtomt i eller nära Mariehamn”.

”I min okunnighet trodde jag att det skulle vara enklare. Här finns så mycket land och så mycket vatten och en så liten befolkning – bara 26 000 personer – att det rimligen borde vara lättare att hitta något. […] Utbudet är väldigt litet. Det verkar som om det mesta går i arv och inte kommer ut på marknaden.” I dag bor han mer eller mindre i kappsäck.

Drömstället kanske ändå finns någonstans där ute, trots den åländska lagstiftningen som begränsar utlänningars markköp i landskapet. ”Det kan inte vara lätt att få hit folk om det är så här svårt att ordna ett ordentligt boende. […] jag är ju skriven här och betalar normal skatt som andra ålänningar och då verkar det inte särskilt klokt att inte tillåta mig att bo hyfsat. […] ”Den som är skriven här och betalar skatt, borde vara jämbördig med infödda ålänningar när det gäller tomtköp. Det verkar ju lite konstigt att jag skulle kunna köpa vilken bostad som helst i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, New York och Kinshasa men inte på Åland”

Hela artikeln kan läsas här.

Marknadsmisslyckanden och näringspolitik maj 24, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare.
add a comment

Det har i ett antal ledare och insändare under våren diskuterats när det är lönsamt för samhället att bedriva näringspolitik. Hur kan vi veta om t.ex. en subvention av en IT-by eller ett visst företag är en bra investering för samhället? Visst, företaget kanske skapar jobb men det kostar att ge subventioner.

I en ledare (Nya Åland 22.5) som tar upp detta problem ställer Nina Fellman rätt frågor, men har tyvärr inte de rätta verktygen för att svara på dem. I en insändare (Nya Åland 24.5) tar sig Olof Erland an samma fråga med, i min mening, betydligt större framgång. Erland tar inte sin utgångspunkt i jobb eller skatteintäkter utan i marknadsmisslyckanden: endast i de fall där det uppstår ett marknadsmisslyckande kan subventioner och näringspolitik löna sig.

Jag tycker dock att vissa saker bör göras tydligare. För det första, vad är ett marknadsmisslyckande? Alla ekonomiska aktiviteter i en ekonomi har en privat och en samhällelig avkastning. Den privata avkastningen avgör vad som är lönsamt för en individ eller ett privat företag och den samhälleliga avgör vad som är lönsamt för samhället i stort. I de allra flesta fall är den privata avkastningen lika med den samhälleliga. T.ex., om jag genomför en teknisk förändring i mitt jordbruk som gör att jag kan producera 100kg mer tomater till samma kostnad, är både vinsten för mig och samhället 100kg tomater. Men, säg att 99 andra tomatodlare kan, utan kostnad, kopiera min idé så att även de kan producera 100kg mer tomater till samma kostnad. Min vinst av att komma på idén till förändringen är fortfarande 100kg tomater, medan samhället nu tjänar 10.000kg tomater på min snilleblixt.

I det senare fallet uppstår det en skillnad mellan privat och samhällelig avkastning och, följaktligen, ett marknadsmisslyckande. Om kostnaderna för att komma på idén överstiger motsvarande 100kg tomater är inte idén privat lönsam, medan den ur samhällets synpunkt är lönsam så länge den kostar under 10.000kg tomater. Dvs, det är lönsamt för samhället att ge mig en subvention för att komma på idén. Så svaret på gåtan när samhället skall bedriva näringspolitik är enkel: när det föreligger en skillnad mellan samhällelig och privat avkastning.

För det andra är det viktigt att poängtera att, även om det är möjligt att hitta flera olika situationer som leder till marknadsmisslyckanden, får inte stöden och subventionerna se ut hur som helst. Hur stödet bör se ut beror på marknadsmisslyckandet, men i allmänhet kan man säga att skattelättnader och subventioner vars storlek beror av motprestationer är överlägsna rena subventioner eller stöd där landskapet står för en del av kostnaderna eller en del av risken. Ett exempel på en åtgärd som skulle kunna blåsa rejält liv i företagandet både på fasta Åland och i skärgården, och jämna ut skillnader mellan privat och samhällelig avkastning av att ta fram nya idéer, är att befria företag som producerar varor eller tjänster som aldrig tidigare producerats på Åland från skatt i t.ex. tio år. Just sådana aktiviteter, när företag testar vad som går att producera lönsamt lokalt, har en mycket högre samhällelig än privat avkastning.

Erlands utgångspunkt är helt korrekt: drivkraften i den ekonomiska utvecklingen är och bör vara den fria marknaden. Näringspolitikens roll är helt enkelt att träda in när marknadsmisslyckanden uppstår och agera som ett komplement till markandskrafterna. Fallgroparna är dock många och de ställer stora krav på en kompetent och välutbildad administration som har förmågan att konstruera en fungerande näringspolitik.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 26.5

Dagens kapitalismhat maj 19, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt.
2 comments

Jaha, då var det dags för det sedvanliga kapitalismhatet i Nya Åland. Nina Fellman skriver i dagens ledare:

Det är … ren okunskap, cynism och profithunger som gör att hela samhällen och generationer i Afrika utplånas. Det vore fullt möjligt att genom en samlad och resolut insats från världssamfundet och från de stora läkemedelstillverkarna om inte få slut på så åtminstone avsevärt minska insjuknandet och dödligheten i aids.

Vore det inte för denna profithunger skulle inte den stora mängd bromsmediciner, som idag gör livet drägligt för miljoner HIV-smittade, ens existerat idag. Faktum är att vore det inte för kapitalismen och dess profithunger skulle vi antagligen inte ens haft resurserna att fastställa att det finns en sjukdom som heter AIDS. Lösningen till Afrikas problem är att utrota fattigdomen, och detta görs bäst med mer kapitalsim och ekonomisk tillväxt, inte mindre.

Skall rökning förbjudas på arbetstid? maj 18, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare.
add a comment

Gång på gång slås jag av denna märkliga läggning vissa människor har att hela tiden lägga sig i vad andra gör, trots att de inte har med saken att göra. Ålandstidningen har nyligen startat en omröstning med frågan, ”Tycker du att rökning ska förbjudas på arbetstid?” Hittills har 59% svarat ja på denna fråga.

Jag jobbar som doktorand. Detta betyder att jag, när jag inte är på mitt kontor, oftast sitter hemma och författar vetenskapliga artiklar eller avhandlingskapitel. En majoritet av Ålänningarna som svarat på denna fråga vill alltså göra det olagligt för mig att ta en paus i mitt skrivande och gå ut på min egen balkong och röka en cigarett.

Vad kommer härnäst? Skall det bli olagligt att se på TV efter klockan 23 på en vardag också? Vad jag gör på min arbetstid är något mellan mig och min arbetsgivare och vad jag gör på min fritid är min ensak. Så länge jag inte skadar någon annan (och jag skadar bara mig själv när jag ensam står och puffar ute på min balkong) har ni inte med saken att göra.

Publicerad i Ålandstidningen 19.5 (även på nätet) och i Nya Åland 23.5