jump to navigation

Rättvisepartiet socialisterna och Åland augusti 31, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Rättighetskränkningar, Skatter.
10 comments

Som vi alla vet är stadsbussarna i Mariehamn ”gratis” och detta är, som Nya Åland skriver, inte socialisterna i Sverige sena med att uppmärksamma. Rättvisepartiet Socialisterna nämner just Åland, tillsammans med metropoler som Nybro och Ockelbo, som ett föredöme i sin kamp för gratis busstrafik.

Låt mig nu säga detta en gång för alla: bussarna i Mariehamn är inte gratis! Visst, du behöver inte betala när du åker, men detta betyder inte att du behöver betala. Mariehamn har inte gratisbussar, utan bussar som du måste betala för (genom skatt) oavsett om du åker eller inte. Schysst!

Ganska ironiskt att ett parti som kallar sig Rättvisepartiet driver denna synnerligen orättvisa finansieringsform för lokaltrafik. Givetvis är det så att man endast betala för det man använder, och om man inte vill ha något behöver man inte betala.

Om ett företag skickar hem en produkt till dig som du inte behöver eller har bett om och kräver att du betalar, kan du vägra. När staten kräver att du skall betala för att andra skall kunna åka stadsbussen utan att betala, trots att inte du har bett om någon stadsbuss eller har någon användning för någon sådan, kan du bara knipa käft. Rättvisepartiet, jo jag tackar!

De fattiga i USA har det bättre än de fattiga i Finland augusti 29, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
7 comments

Många på Åland, och säkert i resten av världen, lever antagligen i villfarelsen att de fattiga i USA lever i fullständig misär medan de fattiga hushållen i välfärdsstaterna Finland och Sverige har det ganska bra.

Detta är helt fel. I en rapport Economic Policy Institute har tagit fram, som först syftade till att visa att USA borde bli mer som Sverige och Finland, framgår det (till författarnas stora förtret) att de fattiga hushållen i USA faktiskt har det bättre än samma hushåll i Finland och Sverige.

Mer specifikt visar rapporten att de 10% fattigaste hushållen i USA tjänar 39% av medianinkomsten i USA medan de 10% fattigaste hushållen i Sverige och Finland bara tjänar 38% av medianinkomsten i USA. Störst andel av medianinkomsten tjänar de fattigaste hushållen i liberala Schweiz. Siffrorna är givetvis justerade för köpkraftsparitet, så de visar verkligen att de fattigaste i USA får precis lika mycket för sin inkomst (eller tom lite mer) än de fattigaste i Finland och Sverige.

Eller som en amerikansk sida skriver:

the poor in America have exactly the same standard of living as the poor in Finland (and Sweden). Which is really a rather revealing number don’t you think? All those punitive tax rates, all that redistribution, that blessed egalitarianism, the flatter distribution of income, leads to a change in the living standards of the poor of precisely … nothing.

082806.jpg

Svar till ”Kreativa lösningar behövs” augusti 29, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Insändare.
5 comments

Torbjörn Eliasson (c) argumenterar i en insändare (Ålandstidningen 25.8) varför landskapet skall bekosta byggandet av ytterligare golfbanor på Åland. Argumenten har vi hört förut, även om Eliasson denna gång har lite mer kött på benen.

Huvudargumentet som Eliasson använder sig av är att ett golfprojekt kommer att ha positiva externa effekter på andra verksamheters omsättning och vinst. Så även om den privata avkastningen för projektet i sig kommer att vara för liten, runt 2-3%, kommer det att vara lönsamt ur samhällets synpunkt.

Som stöd för detta nämner Eliasson att 82% av det en golfturist spenderar varje dygn går till stugbyar, bönder, hantverkare, klädaffärer, hotell, taxifirmor, pubar, massörer, osv. Om man tar hänsyn till dessa externa effekter, då kommer den egentliga samhälleliga lönsamheten (dvs den adderade privata lönsamheten för alla som gynnas) för golfprojektet att ligga långt över 2-3%.

Problemet är givetvis att den som bygger golfbanan inte har någon nytta av att turisterna han lockat till Åland spenderar 82% av sina dagliga utgifter någon annan stans. Han kan inte kräva betalning av massörerna och barägarna för att han lockat kunder till dem. För honom är den enda intressanta siffran de 2-3% han kan tjäna på projektet, och inte vad övriga i samhället kan tjäna. Av detta skäl kommer han inte finna det lönsamt att investera i en golfbana, eftersom han kan få en högre avkastning än 2-3% någon annan stans. Slutsatsen är att samhället skall bekosta golfbanan.

Det finns dock allvarliga fel i Eliassons resonemang. Eliasson nämner som bekant att 2-3% avkastning, ” är helt ointressant för privata investerare”. Stämmer detta för alla privata investerare? Helt plötsligt har Eliasson glömt de stugbyar, bönder, hantverkare, klädaffärer, hotell, taxifirmor, pubar, massörer han tidigare talade om, och hur de gynnas av att golfbanan lockar kunder till dem.

När massören, taxifirman eller hotellet (som också är potentiella privata investerare i en golfbana), som gynnas av att de extra kunder en golfbana lockar till deras etablissemang, skall besluta om de skall investera en slant i byggandet av en golfbana, har de all anledning att nöja sig med en avkastning på 2-3% på sin investering.

Anledningen till detta är de måste ta hänsyn till den extra vinst en golfbana genererar för deras massage-, taxi- och hotellverksamhet. Visst, den direkta avkastning på deras investering i golfbanan kommer endast att vara, som för alla andra, 2-3%, men om de tar hänsyn till att deras investering i en golfbana även genererar vinst för deras övriga verksamheter, kommer den privata avkastningen att vara betydligt högre.

Om det verkligen är så att så många privata företag gynnas så mycket av att en golfbana byggs, då säger det sig självt att det kommer att finnas mängder med privata investerare som är villiga att investera i en golfbana. Tack vare att golfbanan lockar kunder till dem, kommer de att få mycket god valuta för pengarna trots att den direkta avkastningen för projektet är låg.

Så vad som behövs är inte att regeringen tvingas oss som inte direkt gynnas av en ny golfbana att betala för kalaset genom skatter. Vad som behövs är att de små- och storföretagare som gynnas av en ny golfbana (rederier, hotell, massörer, barer, osv) får tummen ur och sjösätter projektet på privat basis. Den roll landskapsregeringen kan spela är att föra samman alla de företagare som skulle gynnas av en (eller flera) golfbanor och visa att de har betydligt mer att tjäna på projektet än de 2-3 procent som skulle bli den direkta avkastningen.

Publicerad i Nya Åland 30.8.2006

Turisttåget rullar vidare augusti 28, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten, Näringsrätten.
1 comment so far

Niklas Lampi har skrivit en ganska saklig ledare i dagens tidning. Jag fäste mig speciellt vid detta stycke:

Besöksnäringen är i skriande behov av nya satsningar. Baltikum har seglat upp som en svår konkurrent…Turisttåget rullar vidare. Risken är att Åland står kvar på perrongen med en taxfreepåse i handen. Det borde inte få hända. Besöksnäringen är en av de branscher som växer allra snabbast globalt. Åland borde i stället ratta loket.

Detta stämmer givetvis till viss del, men frågan är vilka slutsatser man skall dra av det. Att Åland tappar turister till andra regioner och att satsningar behövs betyder inte att staten skall stå för dessa satsningar. Tvärtom. Staten skall inte ratta loket utan på sin höjd lägga rälsen (skapa ett bra klimat för företagande).

Det som behövs är att skatterna sänks, och, kanske framförallt, att vi slopar näringsrätten och implementerar fri etableringsrätt på Åland. På detta sätt får även t.ex. turistföretag från Finland större möjligheter att göra lönsamma satsningar på Åland, som Åländska företag är oförmögna att göra eller att upptäcka. Bara regeringen ger Åländska och andra företag fritt spelrum, då är jag säker på att Åland kommer att ratta loket även i fortsättningen.

Dessutom är det uppenbart att det största hindret idag mot en stor turistström till Åland är att personer som inte är fast bosatta på Åland, inte har varit det i minst fem år, och inte är finska medborgare inte får köpa mark på oplanerade områden och/eller områden som ligger vid havet.

Så, slopa näringsrätten, markskyddet i hembygdsrätten och sänk skatterna. Då kommer vi inte att behöva bygga golfbanor i statlig regi som aldrig kommer att löna sig.

Ihopslagning av Ålands gymnasie- och yrkesskolor augusti 28, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Okategoriserat, Utbildning.
2 comments

Det har väl knappast undgått någon att det förts en debatt huruvida alla ykreskolor och lyceet på Åland skall slås ihop. Har inte orkat ge mig in i debatten tidigare, och det orkar jag inte nu heller. Ville bara tipsa om att några politiker från fs har skrivit en insändare i ämnet som jag till viss del ställer upp på. Jag saxar lite:

När det gäller Ålands lyceum så anser vi liksom liberalerna att det bästa vore att denna teoretiska och studieförberedande skola fick en mer fristående ställning från den övriga praktiska och yrkesutbildande gymnasieutbildningen…För oss frisinnade är det av största vikt att det fortsättningsvis finns tillgång till olika studiealternativ för såväl praktiskt som teoretiskt begåvade individer.

Givetvis är det så. Eleverna på Åland skall kunna välja mellan olika skolor och de olika skolorona skall genom detta vara konkurrensutsatta. Att slå ihop alla skolor till en låter lite för myckt som ”Ein volk, ein schule” i mina öron. Sedan vore det givetvis bäst om skolorna helt privatiserades (och det rådde fri etableringsrätt för skolor) och elever och föräldrar, genom detta, verkligen fick stort inflytande och valfrihet, men det är en annan diskussion.

Fula ord augusti 18, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten.
2 comments

Nu är det säkert bara jag som är aningen överkänslig, men det här med att inflyttade (enligt hembygdsrätten) bara får bo i ”planerade” områden på Åland låter väldigt konstigt i mina öron.

Antingen tänker jag på femårsplaner där staten inte bara bestämmer var man skall jobba, vad man skall producera, vilka tidningar man skall läsa, vilket parti man skall rösta på, utan också var man skall bo.

Eller också börjar jag tänka på det som man från början menade med ordet getto, dvs (planerade) områden i Europeiska städer där människor med en viss kultur eller religion (oftast Judar) tvingades bo, avskilda från resten av befolkningen.

När jag hör att inflyttade endast får bo i planerade områden på Åland ser jag framför mig ett framtida, segregerat Åland där de ”riktiga” Ålänningarna (som har hembygdsrätt) bor i fina hus vid stranden (inte för nära stranden, för det tillåter inte strandskyddet) medan finnar, sigenare och annat ”pack” bor i höghus inom de ”planerade områden” där de inte ens får betjäna sina egna kunder och landsmän på sitt eget språk i butikerna och där barnen tvingas tala ett språk som bara talas utanför de ”planerade områdena” på dagis (det ser näringsrätten till).

Vi är inte där än, men ibland känns det som om vi är på god väg. Eller så är det bara jag som är överkänslig mot vissa fula ord, som planering.

Näringsrätten och Linden: lite poetisk rättvisa augusti 16, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Näringsrätten.
2 comments

Jag kan inte hjälpa att kommentera en notis som passerade obemärkt förbi i Ålandstidningen för nästan två veckor sedan. Notisen handlade om att skonaren Linden, som för ett par månader sedan räddades kvar i Åländsk ägo och i Åländska vatten genom att två Åländska privatpersoner köpte den, inte beviljats näringsrätt. Ålandstidningen skriver:

Rederi Slätskonaren Linden får inte näringsrätt av landskapsregeringen, då huvudregeln inte uppfylls att två tredjedelar av styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt eller utan avbrott bott och alltjämt bor i landskapet.

Enligt motiveringen i administrationschef Susanne Björkholms protokoll saknar majoriteten i styrelsen hembygdsrätt samt utgör bolaget inte en betydande arbetsplats i det åländska samhället.

Däremot bifölls ansökan om tillfällig näringsrätt till utgången av 2010.

Jag älskar ironin i detta. De flesta ser nog Linden som en av Ålands främsta nationalsymboler och bland annat Ålands Framtid har lagt fram motioner i lagtinget som föreslagit åtgärder för att behålla Linden i Åländsk ägo. Samma Ålands Framtid som försvarar näringsrätten med näbbar och klor. Att just Linden nekats näringsrätt får nästan ses som poetisk rättvisa i fallet, även om det inte är ÅF utan de nya ägarna till Linden som drabbas.

För att göra saken tydlig bör det givetvis råda etableringsfrihet för alla företag oavsett ursprungsland. Landskapsregeringen har ingen rätt att förbjuda företag från att etablera sig på Åland, ställa krav på språkplaner eller ha åsikter om vem de värvar till sina styrelser. När staten börjar lägga sig i hur styrelser för privata företag skall och inte skall se ut, då är vägen till träldom redan inledd.

Alla bör ha rätt att sälja sin mark till vem de vill augusti 16, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten.
1 comment so far

Språkröret för Ålands Framtid, Erik Schütten, ställer sig i en insändare i dagens tidning frågan varför finskt medborgarskap är et krav för att få Åländsk hembygdsrätt. Det vill säga, varför måste man även vara finsk medborgare, förutom att ha bott på Åland i fem år, för att köpa tomter vid havet eller i oplanerade områden? Iom att Hb-rätten främst är tänkt att förhindra Ålänningar att sälja sin mark till dessa ”ondskefulla finnar” som med sin inflyttning helt skulle ”förstöra” Åland kan jag hålla med om att denna regel är lite konstig.

Jag stöder givetvis alla uppluckringar av den Åländska hembygdsrätten. Varje Ålänningar bör ha en rätt att sälja sin mark till vem han eller hon vill, oavsett om den ligger vid havet, i ett oplanerat område, eller är större än en vanlig hustomt. Att som Åland Framtid föreslå att Ålänningar bör ha större möjligheter att sälja sin mark till renrasig svenskar, men inte dessa förkastliga finnar i Öst, gränsar till etnisk rensning. Bara för att ett folk befinner sig i minoritet i ett land betyder inte att de har rätt att stifta rasistiska och dikriminerande lagar.

Förföljelsemani på Frihetsfronten augusti 15, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Okategoriserat.
3 comments

Jag klarade av det första av månadens seminarier i helgen. Efter en vecka av intensivt semestrande på Åland med en drös kompisar från Sverige gav i fredags sig jag, Carl-Magnus (aka buffy) och Johan (aka Johnil) iväg till Frihetsfrontens sommarseminarium på Barnens Ö utanför Norrtälje.

Jag och Johnil missade första seminariet med Johan Ingerö eftersom jag var tvungen att ila iväg till Kapellskär för att hämta en försändelse mediciner från Ålandsfärjan. Vi hann tillbaka till det andra seminariet — Carolin Dahlmans föredrag om strukturer – men så här i efterhand önskar jag att vi hade kört vilse.

Till ”höjdpunkterna” hörde när Carolin påstod att det inte finns någon fri vilja, varpå någon i publiken ställde den berättigade frågan, ”Vad menar du med fri vilja, om du nu anser att det inte finns?” Carolin svarade att hon inte kunde ge en ”exakt definition”, att vad fri vilja är ”varierar från person till person” och ”från fall till fall”, och att ”frågan inte är svart och vit”. Atlasvibbar någon?

Efter att ha fått utstå en hel drös frågor under presentationen, som hon inte kunde ge några vettiga svar på, förklarade hon innan det var dags för den mer officiella frågestunden att hon ville att vi i publiken skulle ”samtala med varandra” och att hon inte ville ha några frågor eller någon kritik.

Nästa dag var det så dags för Stig-Björn Ljunggren, vars största bedrift var att med all önskvärd tydlighet visa att han inte har den blekaste aning om vad ordet nyliberalism innebär. Utan att överdriva betraktar Stig-Björn alla reformer som rör sig bort från en total kommandoekonomi och fullfjädrad socialism som nyliberalism.

Sedan drev han testen att nyliberalismen hade vunnit i Sverige, och att moderaterna hade förändrats och inte förändrats på samma gång. Om det inte vore för Carolin Dahlmans batteri av motsägelser dagen innan hade jag antagligen sagt något, men efter gårdagens övning var jag alldeles för avtrubbad för att bry mig.

De övriga seminarierna höll en, enligt min mening, betydligt högre kvalitet, även om presentationerna inte direkt nådde några astronomiska höjder. En sak som jag reflekterade över under Isobel Hadley-Kamptz presentation var denna tendens nyliberaler har att gå omkring och inbilla sig att de är förföljda, övervakade och trakasserade (och då menar jag inte att staten kräver dig på skatt, utan mer långtgående konsprirationer) av den stora stygga staten och att de lever i ett land av informatörer, bara för att de skall ha något att bli upprörda över. Snacka om I-landsproblem.

Lördagens höjdpunkt var istället när vi gav oss iväg in till Stockholm för att träffa ett gäng från Liberal Debatt. Jag hade väntat mig ett gäng socialt missanpassade personer som bara kan prata politik över nätet, men dessa farhågor kom helt på skam: alla var hur trevliga, vältaliga och intelligenta som helst. Som Johnil skrev efteråt: ”Efter all vapen-, sedes- och drogliberalism på Frihetsfronten blir jag nästan rörd när jag tänker på hur normala ni är”.

Överlag var sommarseminariet, som avslutades av ett föredrag av Oscar Swartz och några avslutande ord från HAX, lite av en besvikelse, även om middagarna, luncherna och fotbollen var ganska roliga. Nästa anhalt: den 14:e ekonomisk-historiska världskongressen i Helsingfors. Hoppas på lite mindre förföljelsemani bland deltagarna då.

Rånet av Ålandsbanken: en maning till lugn augusti 15, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter, Rättighetskränkningar.
11 comments

Tänkte att jag kort skulle kommentera det rån mot Ålandsbanken som ägde rum förra veckan, eller snarare kommentarerna som fällts efter fullbordat faktum.

webbankrn.jpg

Jag hade kanske väntat mig ännu kraftigare reaktioner, men de som förekom var tillräckliga för att göra mig mörkrädd (jag kan bara ana vad som sades på arbetsplatser, över middagsbord osv den gångna veckan).

Till saken: kommentarerna har gått ut på att den Åländska polisen är inkompetent/underbenarmad osv, att förövarna (om de grips) borde få mycket höga straff och att vi kanske tom borde tumma lite på vår demilitarisering, våra grundläggande fri- och rättigheter samt vår öppenhet mot omvärlden för att undvika att något liknade sker i framtiden.

Några citat:

Det är ju f-n skandal, hela poliskåren borde bytas ut!!

De [rånarna] bör brännas på bål!

Det första man skulle ha gjort skulle ha varit att kalla in den nationella insatsstyrkan och manglat rånarna till flisor. Skit i demilitariseringen, statuera exempel nu innan det blir vardag.

Och ett citat från ledaren i Ålandstidningen:

Åland blir allt mer en integrerad del av världen, in- och utflyttningen ökar liksom kontakterna med omvärlden. Då måste man nog också inse att alla som reser hit inte kommer med de bästa avsikter.

För att göra mig så kortfattad som möjligt listar jag saker vi inte bör göra.

  • Vi bör inte avskeda hela poliskåren bara för att de ännu inte gripit förövarna några dagar efter att rånet ägde rum. Jag är övertygad om att den Åländska polisen gör så gott de kan och har stora chanser att klara upp detta.
  • Vi bör inte lyncha förövarna eller kräva radikalt höjda straff. De har kränkt mängder av individers rättigheter (ägarna till de stulna bilarna; personalen som de hotade; banken som de rånade; de Ålänningar de utsatt för fara genom sitt beteende; osv) och detta måste de givetvis straffas för. Straffet bör dock inte vara större än att det kompenserar de drabbade för sitt lidande samt agerar som en avskräckning för dem och andra att begå liknade brott i framtiden.
  • Vi får absolut inte ge upp våra grundläggande rättigheter, personliga integritet eller vår demilitariserade status bara för att Ålandsbanken rånats. Den största faran med dessa typer av brott är inte brottet i sig utan vad de kan skrämma oss att göra: ge upp våra fri- och rättigheter av rädsla för nya dåd; sluta lita på varandra; osv.
  • Vi får naturligtvis inte se detta som en skäl att stänga våra gränser mot omvärlden. De flesta som kommer till Åland gör detta för att utföra produktivt arbete och handla med Åländska företag och privatpersoner. Vi bör inte förvägra dessa personer rätten att komma hit i hederligt syfte, bara för att vissa individers syfte med att komma hit inte är lika beundransvärt.

Slutligen vill jag säga att jag, som Ålänning, går stärkt ur denna episod. De flesta Ålänningar har visat ett stort mått av civilkurage och empati. Jag tror få Ålänningar ryckte på axlarna och sa ”det var inte mina pengar ändå” utan de flesta kände nog att de själva blivit rånade och utsatta för en kränkning. Så länge denna typ av tillit, respekt för individers grundläggande rättigheter, civilkurage och empati genomsyrar det Åländska samhället, finns det all anledning att se ljust på framtiden.