jump to navigation

Vatten på min kvarn september 29, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Privatiseringar.
2 comments

Styrelsen för Marstad har skrivit en insändare i dagens tidning som faktiskt ger mig lite mer vatten på min kvarn. I insändaren skriver de:

Under 8 år från 1992 till 2000 byggde inte Fab Marstad alls, men bostadsbristen i Mariehamn bara ökade.

Det fanns därmed en bostadsbrist innan Marstad började bygga, en brist som nu, till visst del, har försvunnit. Betyder detta att Marstads byggande inte tränger ut privat byggande? Nej, det gör det givetvis inte. Anledningen till att det fanns en stor brist på bostäder mellan åren 1992 och 2000 var att det inte rådde fri hyressättning på Åland. Marknadshyror infördes först 1999. Den förbättring som skett på hyresmarknaden sedan 1999 har sannolikt att göra med denna reform, och inte Marstads ökande byggande.

Marstads styrelse fortsätter:

Vad gäller hyressättningen tar Marstad en skälig hyra som täcker bolagets driftskostnader samt kapitalkostnader. Marstad redovisar ett nollresultat.

Det är givetvis detta som är problemet. Hur många investerare skulle vara villiga att satsa sitt kapital i ett bolag som inte tjänade några pengar? Inte många, eftersom man i vanliga fall vill man ha en avkastning på sin investering.

Faktumet att Marstad, trots att bolaget inte generar någon vinst (fast det årligen tar emot stora räntesubventioner), får tillgång till aktiekapital visar att staden subventionerar bolaget genom att skjuta till kapital. Det visar också att Marstad konkurrerar på ojämnlika villkor med privata byggare och fastighetsägare, som har avkastningskrav att ta hänsyn till. Tack vare att Marstad inte behöver generera någon vinst, kan de ta ut en onormalt låg hyra för sina lägenheter och på så sätt konkurrera ut privata företag.

Teori versus praktik september 28, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter, Privatiseringar.
2 comments

Jag, och de flesta andra liberaler med mig, anklagas ofta för att lida brist på verklighetsförankring. De flesta erkänner ofta att liberalens argument är logiskt sett väldigt övertygande, men att de kanske inte har så mycket med verkligheten att göra. Detta var t.ex. ofta ett argument i debatten om Marstads eventuella privatisering. Några exempel:

I teorin håller jag med Fredrik. Synd att det inte håller i praktiken.

Det är väldigt lätt att se ett problem och tänka så där borde man göra och en helt annan sak att få det att funka i praktiken.

Jag kan hålla med om att det logiska strukturen i liberalismen eller i den liberala nationalekonomin faktiskt är väldigt imponerande och nog slår det mesta. Att verkligheten inte ger lika klara bud som denna imponerande teoretiska struktur med väldigt klara utsagor är inte så konstigt. Om det vore så skulle ingen kunna förneka att frihet, och inte tvång, är det som leder till den största välfärden.

Det är dock fel att frihet eller de liberala idéerna inte fungerar i praktiken. Tvärtom är det just hur världen ser ut i dag och hur den har utvecklats de senaste 500 åren som, för mig personligen, är det största skälet till att jag är liberal. De flesta ekonomiska historiker är idag överens om att anledningen till att den industriella revolutionen uppstod i relativt efterblivna Europa, som låg mil efter Kina i teknologisk utveckling, är att Européerna gavs fri- och rättigheter som inte fanns någon annan stans. Sambandet mellan respekt för privat äganderätt och utveckling är något som i dag nästan ingen bestrider.

Dessutom har jag upplevt att liberalismen fungerar på ett mer personligt plan också. När jag först flyttade till Malaysia och Singapore trodde jag att vi hade det ganska bra uppe i Norden och att allt fungerade ganska bra här. Så fel jag hade. Tack vare Malaysias och Singapores privata sjukvård lyckades jag få en sjukdom diagnostiserad som jag även lidit av i Sverige. Det går inte att beskriva känslan att gå till en läkare och bli bemött som en betalande kund, och inte som en börda för samhället.

Samma sak med bostäder. Det tog mig och min fru mindre än en dag att hitta en jättefin och stor trerummare med gym, tennisbanor och pool i femmiljonstaden Kuala Lumpur precis bredvid universitet jag jobbade, trots att vi inte kände någon där. Jag kan bara tänka mig hur jag skulle uppleva det om jag försökte starta ett företag i Singapore, som lär skall vara världens bästa land att starta och driva ett företag i.

Så, för er som inte tror att mina idéer och förslag (som inte alltid är liberala utan även ibland handlar om aktiv industripolitik) fungerar har jag ett råd: ta en lång tripp till Malaysia, Singapore, Hong Kong, Taiwan, Japan eller Nya Zeeland och se med egna ögon hur bra liberalismen fungerar. Åk till Singapore, starta ett företag, bli sjuk och gå till doktorn, åk upp till New Asia Bar på 76:e våningen i Swisshotel och titta på utsikten. Jag lovar, det är värt det.

Konkurrenskraft september 27, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik.
2 comments

World Economic Forum kommer idag att släppa sin Global Competitiveness Report 2006-2007. Resultatet är säkert till viss del lite förbryllande eftersom två av de fem mest konkurrenskraftiga ekonomierna kan karakteriseras som, ekonomiskt sett, extremt liberala medan de övriga tre utgörs av nordiska välfärdsstater. Finland hamnar på andra plats i världen i år, en placering man även hade förra året.

Finland utmärker sig i positiv avseende vad gäller institutioner. Landets anses av WEF ha världens bästa institutioner och detta beror bland annat på att företagen i Finland beter sig mycket etiskt, att företags kostnad till följd av våld och brottslighet är låg och att folk i allmänhet litar på politiker.

I negativ bemärkelse utmärker sig Finland i marknadseffektivitet. Bland annat hamnar Finland på tredje sista plats bland 125 länder när det gäller löners flexibilitet och på 100:e plats vad gäller omfattning och effekt av beskattning.

Tyvärr tror jag, som en spontan kommentar, att en alltför positiv bild målas upp av Finland, Sverige och Danmark i denna rapport. De områden som länderna utmärker sig positivt i är institutioner som tar årtionden, kanske århundraden att skapa eller förstöra.

Dessa länder lever fortfarande på gamla bedrifter och bra institutioner som lever kvar, trots ländernas mycket skadlig politik. Det kommer dock inte att dröja länge förrän verkligheten hinner i fatt oss och vi står där, med dåliga institutioner, en icke-konkurrenskraftig industri, höga skatter och en oflexibel arbetsmarknad.

Världens fem mest konkurrenskraftiga ekonomier:

1. Switzerland
2. Finland
3. Sweden
4. Denmark
5. Singapore

Ocker och planekonomi september 27, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Privatiseringar.
2 comments

insändarplats i Ålandtidningen (26.9) ondgör sig en anonym skribent över de privata hyresvärdarnas ockerhyror och kritiserar mig för att vilja privatisera Marstad. Enligt skribenten karakteriseras alla privata hyresbostäder i Mariehamn av usel standard och skyhöga hyror. Vore det inte för Marstad, menar skribenten, skulle alla stadens lägenheter och hyreskontrakt se ut på detta sätt.

Jag har givetvis svårt att uttala mig om skribentens bostadssituation. Jag kan bara säga att jag bor hos en privat hyresvärd i Mariehamn och jag är mycket nöjd med min lägenhet och med min hyra. Standarden är mycket bra och någon ockerhyra är det definitivt inte fråga om.

Dock, om det nu är så att de privata hyresvärdarna i Mariehamn (utom just min hyresvärd) tar ut ockerhyror för lägenheter med dålig standard har jag ett råd till insändarskribenten: gå till banken, be om ett lån, köp (och renovera) eller bygg en hyresbostad och hyr ut den till en fördelaktig hyra. Om det faktiskt är så att hyresvärdarna i Mariehamn tjänar stora pengar på ockerhyror för undermåliga lägenheter torde det vara lönsamt att ta upp konkurrensen med dem. Hyressättningen i Mariehamn är som bekant fri.

Eller är det kanske så att hyresvärdarna i Mariehamn inte tjänar grova pengar på sin verksamhet, och att det inte är lönt att bygga nya lägenheter i Mariehamn eftersom man tvingas konkurrera med ett kommunalt bostadsbolag som har en aldrig sinande tillgång på subventioner och billigt (kommunalt) aktiekapital? Det ät lätt att ösa dynga på de privata hyresvärdarna på insändarplats, men vågar du, som det heter på engelska, ”put your money where your mouth is?”

Andra verkar lida av villfarelsen att om staten betalar och subventionerar något blir det automatiskt billigare. Tänk om du var tvungen att betala fullt pris för din lägenhet utbildning, sjukvård och skola på en fri marknad Fredrik, skriver mina kritiker, vad dyrt det skulle bli. Vad mina belackare inte verkar förstå är att vi redan betalar den fulla kostnaden för alla dessa saker genom den skatt vi betalar. Något blir inte gratis eller billigare bara för att staten producerar det och bjuder ut det till ett underpris eftersom staten ändå får sina pengar från oss skattebetalare.

Att försöka få ett lägre pris på en vara eller tjänst genom att staten tvingar folk att betala för den genom skattsedeln och sedan producera den i statlig regi motverkar sina syften så till den grad att jag inte finner ord för det. Om det faktiskt gick att uppfylla folks behov på ett bättre sätt och producera billigare genom att staten tar över produktionen och tvingar folk att betala, ja då skulle planekonomi, inte marknadsekonomi, vara det bästa sättet att organisera en ekonomi på.

Det enda som händer när staten producerar avgiftsfri utbildning, sjukvård, bibliotek och busstrafik är att vi får betala ett högre pris än vi skulle ha gjort på en fri marknad och, för det andra, att vi tvingas betala för dessa saker genom skattsedeln, oavsett om vi går i skola, använder den offentliga sjukvården, lånar böcker på offentliga bibliotek eller någonsin åker buss. Hur rättvist och effektivt är det?

Publicerad i Ålandstidningen 28.9

En privatisering av Marstad gynnar även de sämst ställda september 26, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Privatiseringar.
5 comments

Jag har fått en ganska många kommentarer till min insändare som föreslog att Marstad borde privatiseras. De flesta har varit positiva, men vissa kritiska kommentarer har även förekommit. En kritik har gått ut på att man måste se Marstad och dess hyressättning som ett välfärdsarrangemang som ser till att även de sämst ställda har råd med en bostad.

Frågan är dock: är ett kommunalt bostadsbolag (och räntesubventioner för all del) det bästa sättet att se till att de sämst ställa har råd att betala hyran, eller finns det ett bättre sätt som inte har negativa effekter på den privata sektorn? Svaret är givetvis att det finns ett bättre sätt att lösa detta på. Lösningen är att kompensera de sämst ställda för hyreshöjningen som kan följa av en privatisering med ett höjt bostadsbidrag.

Denna lösning har mängder av fördelar. Byggandet lämnas åt den privata sektorn och blir därför effektivare; det uppstår inte någon bostadsbrist och privat byggande trängs inte ut; de sämst ställda har fortfarande råd att betala för sin bostad. Kort sagt så behåller man alla fördelar och blir av med alla nackdelar.

Att privatisera Marstad, avskaffa räntesubventionerna och kompensera de som får höjda hyror p.g.a. detta genom ett höjt bostadsbidrag är en reform som alla vinner på. Det är givetvis svårt att förklarar varför vissa motsätter sig något som alla vinner på och föredrar en ”lösning” (kommunalt bostadsbolag och räntesubventioner) som bara skapar problem. Den enda förklaringen jag har är att vissa motsätter sig en privatisering av ”ideologiska skäl” och låter deras misstänksamhet mot den fria marknaden stå i vägen för något som uppenbart skulle gynna alla Ålänningar. Eller som vi säger på Åland: de är ena riktiga kållvantar.

Publicerad i Nya Åland 27.9

Främlingsfientlighet är inte en ”högeråsikt” september 25, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Diskriminering, Insändare, Välfärd.
3 comments

_logo.jpgVad jag kommer att säga nu har sagts tidigare, och antagligen på ett bättre sätt, av andra, men jag tycker det tåls att upprepas. Att kalla främlingsfientliga partier för ”högerextrema” är både missvisande och kastar en oförtjänt skugga över andra ideologier som också sägs befinna sig på den yttersta högerkanten, t.ex. nyliberalismen.

För det första har dessa två ”högerextrema” ideologier väldigt lite gemensamt. Nyliberalen vill ha fri invandring, den främlingsfientlige vill inte ha någon invandring alls; nyliberalen vill ha ett minimum av kollektivt tvång, den främlingsfientlige vill ha mängder av kollektivt tvång.

Ideologiskt kan den främlingsfientlige istället bäst beskrivas som en socialdemokrat som tror att välfärdsstaten skulle fungera bara vi kastade ut alla invandrare. En vanlig socialdemokrat tror som bekant att välfärdsstaten fungerar om vi bara starkt begränsar invandringen, så det är uppenbart att det är fråga om en gradskillnad här.

Att främlingsfientliga partier har mest gemensamt med partier på vänsterkanten syns inte minst när man ser vilka det är som röstar på t.ex. Sverigedemokraterna (SD). De är inte typiska högerväljare, utan lågutbildade LO-medlemmar som tidigare röstat på socialdemokraterna. Framgången för dessa partier i Sverige är främst ett problem för socialdemokratin och missnöjet dess politik skapat i den egna väljarkåren.

Istället för att avfärda främlingsfientlighet som något tillhörande den politiska högern, tillsammans med nyliberalism, och utgörandes socialismens politiska motpol, borde vänsterpartierna vara lite självkritiska och inse att de flesta som hyser dessa åsikter skulle beskriva sig själva som vänster i termer av storleken på den välfärdsstat de vill ha. Och vi borde definitivt sluta placera främlingsfientliga på den politiska högerkanten tillsammans med liberaler, när det är uppenbart att det inte är där de hör hemma.

Publicerad i Nya Åland 26.9

Rättvis handel september 25, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Handel.
add a comment

logo.jpgÄnda sedan någon tant i Nya Åland, i en artikel som handlade om den positiva effekt Euro Shopper hade på Ålands matpriser, klankade ner på lågprisvaror och höjde Fair Trade till skyarna, har jag tänkt skriva något om Fair Trade. Har dock inte kommit mig för än, men nu tänkte jag att jag skulle göra ett försök.

Egentligen har jag inget principiellt emot varumärkning, så länge det sker på privat basis. Jag stör mig dock på, minst, två saker med Fair Trade-märkningen. För det första antyder märkningen att vanlig handel är orättvis; att kaffearbetare i u-länder på något sätt utnyttjas av oss kaffekonsumenter i Väst.

Så är det givetvis inte. De som producerar kaffe i u-länder är glada över möjligheten att få sälja kaffe till oss (även om de säkert skulle önska att vi tog bort alla tullar); det ger dem en möjlighet att dryga ut sin inkomst jämfört med om det bara fick sälja varor på hemmamarknaden. Odlingen och exporten av kaffe från Syd till Väst bygger på ömsesidigt frivilligt ingångna avtal, och att avfärda frivilligt ingångna avtal som orättvisa tycker jag är trams.

För det andra verkar de som höjer denna Fair Trade-märkning till skyarna tro att den faktiskt har en positiv effekt på kaffearbetarnas löner, eller tom kan garantera att de får en ”rättvis” lön. Så är det inte. Det extra pris du betalar för en Fair Trade-vara går nästan uteslutande till redan ganska välmående mellanhänder och till de organisationer som ansvarar för märkningen.

I en artikel i Financial Times för två veckor sedan avslöjades att kaffearbetare i Peru som producerar certifierat Fair Trade-kaffe tjänar mindre än den lagstadgade minimilönen; att certifierat Fair Trade-kaffe odlas illegalt i skyddad regnskog; och att vanligt kaffe marknadsförs som Fair Trade-kaffe.

Så mitt råd till alla Fair Trade-ivrare: lägg er energi på att åstadkomma en sänkning av EU:s importtullar och en liberalisering av EU:s immigrationsregler istället för att betala ett överpris för Kaffe som inte åstadkommer ett dugg mer för världens folk än valigt kaffe. Rättvis handel är fri handel, och inget annat!

Bostadsbidrag istället för kommunala bostäder september 21, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Privatiseringar, Välfärd.
14 comments

Pratade precis med Folke Sjölund (lib) över telefon och han gav mig en del intressant respons på min insändare om det stadens bostadsbolag Marstad. Tänkte att jag kunde spinna vidare på kommentarerna här.

Ett argument för att ha ett kommunalt bostadsbolag som hyr ut lägenheter till ”behövande” till underpris är det är ett sätt att gynna de sämst ställda i samhället; ett välfärdsarrangemang helt enkelt. Problemet med att gynna de sämst ställda på detta sätt är, som jag skrev i min insändare, att det skapar en bostadsbrist i samhället och tränger ut privat byggande. Frågan är nu: om vi accepterar premissen att de sämst ställda skall få subventionerat boende, kan vi lösa detta på ett sätt som inte slår ut privat byggande och skapar en bostadsbrist?

Ja, det kan vi. Lösningen är helt enkelt att ge de sämst ställda ett bostadsbidrag i form av pengar, eller vara lite paternalismisk och ge den bostads-vouchers, som de kan använda att betala hyran med. Denna lösning har mängder av fördelar. Byggandet lämnas åt den privata sektorn och blir därför effektivare; det uppstår inte någon bostadsbrist och privat byggande trängs inte ut; de sämst ställda har fortfarande råd att betala för sin bostad. Kort sagt så behåller man alla fördelar och blir av med alla nackdelar.

Marstad och regleringar skapar bostadsbrist september 20, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Privatiseringar.
5 comments

Ritva Sarin Grufberg och Bjarne Pettersson försvarar i en insändare stadens byggande av hyresbostäder och kontorsfastigheter och bemöter kritiken från Åland Handelskammare att detta byggande tränger ut privat byggande. De bestrider inte direkt att kommunens byggande tränger ut privat byggande, men de skriver att Marstad kommer att fortsätta att bygga hyresbostäder så länge det finns en brist på sådana.

Problemet är att detta är ett Moment-22: det som skapar bristen är att Marstad bygger bostäder och hyr ut dem till ett underpris. I en marknadsekonomi med fri prissättning kan det omöjligt uppstå en varaktig brist på bostäder. Om efterfrågan är större än utbudet kommer priset på bostäder att pressas uppåt. Detta gör dels att det blir lönsamt att bygga mer bostäder samtidigt som färre kommer att efterfråga dem. Priset kommer att stiga tills efterfrågan och utbudet är lika stora.

Hur kan då Marstads byggande skapa brist på bostäder, är inte detta en självmotsägelse? Anledningen är givetvis att Marstad hyr ut sina lägenheter och kontorsfastigheter till ett underpris. Marstads lägenheter hyrs inte ut till högstbjudande utan till dem som anses uppfylla vissa behovskriterier. Detta gör att hyresnivån i Mariehamn hamnar på en artificiellt låg nivå med en bostadsbrist som följd. Om bara Marstad helt skulle marknadsanpassa sina hyror skulle ingen brist kunna uppstå.

Bostadssituationen i Mariehamn är relativt bra, speciellt om man jämför med situationen i Sverige som har en starkt reglerad hyresmarknad. Dock, Marstads byggande och hyressättning i staden gör att privat byggande trängs ut och att det uppstår en brist på bostäder. Dessutom har det privata byggandet hållits tillbaka av regleringar på hur höga hus som får byggas i staden och krav på att de som bygger fastigheter även måste se till att ett orimligt stort antal parkeringsplatser finns i anslutning till fastigheten.

Det finns bara ett sätt att lösa Mariehamns bostadsbrist på och få fart på det privata byggandet: privatisera Marstad och se till att alla regleringar försvinner. Resten löser sig självt.

Publicerad i Nya Åland 21.9 och i Tidningen Åland 22.9 (även på webben)

Höga hus september 18, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter.
1 comment so far

singapore-id16287.jpgEnligt Ålandstidningen skall det nu bli tillåtet enligt den nya generalplanen för staden att bygga hus som är upp till sex våningar höga på Torggatan. Givetvis ett framsteg, men man kan givetvis undra varför staden överhuvudtaget skall lägga sig i hur höga husen i Mariehamn skall vara.

Det enda det rör sig om är idiotisk klåfingrighet där någon byråkrat har bestämt sig för att höga hus förfular Mariehamn och att hans ord skall vara lag. Personligen tycker jag att det både är fint och praktiskt med höga hus. Vad jag eller någon annan tycker är dock oväsentligt. Människor skall få bygga hör höga hus de vill så länge de gör det på sin egen mark och inte utsätter någon annan för fara. Så det så!