Kaffe och bulle åt alla! september 6, 2006
Posted by Fredrik Gustafsson in Diskriminering, Välfärd.trackback
Det finns massvis med skäl till varför den offentliga sektorn borde privatiseras och ersättas med en fri sjukvård, skola och omsorg. Ett viktigt skäl för mig personligen är dock de miserabla arbetsförhållandena och löner som oftast kvinnor som arbetar inom den tvångsfinansierade offentliga sektorn drabbas av.
Gång på gång får vi statistik som visar på alarmerande förhållanden inom den offentliga sektorn. På Åland har tex den offentliga sjukvården drabbats av massiva sjukskrivningar.
Kvinnorna i den privata sektorn löper mycket mindre risk att bli utbrända, vilket går emot vanföreställningen att privata företag pressar sina anställda till utbrändhetens brant. Dessutom är lönerna mycket högre i den privata sektorn. Så, den mest effektiva, enskilda åtgärden för att bekämpa utbrändheten i samhället, samt minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, vore att privatisera den offentliga sektorn.
Den senaste veckan har på nytt det blåst upp till storm om de dåliga arbetsförhållandena inom den offentliga sjukvården. Denna gång gäller det en, kan man tycka, så bagatellartad sak som att ÅHS inte bjuder de anställda på mjölk eller grädde till kaffet. Uppenbart är det många anställda inom sjukvården som är märkbart irriterade över detta.
Nya Åland har, genom Karin Erlandsson, gjort en liten, men ändå intressant, undersökning över kaffekutymen på Ålands arbetsplatser: exakt vad bjuder olika arbetsgivare sina anställda på under kafferasterna? I undersökningen återfinns två privata arbetsgivare, Viking Line och Ålandsbanken, och tre statliga, ÅHS, Mariehamns stad och Landskapet.
Ni kan säkert gissa resultatet. Viking Line och Ålandsbanken är de enda som bjuder alla sina anställda på kaffe, te, socker, mjölk och kaffebröd. Viking Line bjuder även på frukt och smörgåsar. Den offentliga sektorn då? Jo, bespottade ÅHS bjuder bara på kaffe och te, Landskapet bjuder på även på socker (generöst!) och Mariehamns stad bjuder inte på något.
För de två stora, ”giriga” företagen Ålandsbanken och Viking Line är det en självklarhet att ta väl hand om sina anställda. Inte för att de är generösa, utan för att det är dålig business att bränna ut sina anställda och skapa osämja genom att inte bjuda på kaffe och bulle. De båda företagen vet att kaffe och bulle, med mjölk, är ett väldigt litet pris att betala för en välmotiverad och välmående personal.
Problemet med Mariehamns stad, ÅHS och Landskapet är att de inte drivs av ett vinstintresse. Av detta skäl har de få anledningar att bry sig om personalen är omotiverad eller urbränd och av dessa skäl jobbar sämre; de är ändå inte ute efter att tjäna pengar.
Nej, så här kan vi inte ha det längre. Privatisera den offentliga sektorn och bekämpa på så sätt löneskillnaderna mellan kvinnor och män och utbrändheten. Och kaffe och bulle åt alla!
Liberala axplock 
Får man fråga av ren nyfikenhet hur insatt du är i den österikiska skolan. Jag har antagit att du ”tillhör” Chicago skolan.
Har du hört talas om dem/läst någon bok av Mises eller Rothbard/läser du regelbundet artiklar på mises.org?
Jag har en god vän vars allra största idol här i livet är Ludwig von Mises och han har i åratal försökt få mig intresserad av den Österrikiska skolan. Jag har tex läst halva Human Action (skall läsa klart den vid tillfälle). Läser då och då artiklar på mises.org. Rothbard har jag inte läst än (blir nog snart).
Normalt skulle jag dock beskriva mig själv som en neoklassiker, åtminstone när det gäller microekonomi. Tycker neoklassisk micro är ganska nice faktiskt.
Vad gäller macro, som jag inte är lika insatt i, minns jag att jag var mest imponerad av Chicagoskolan och monetarismen. Keynesianismen var jag, minst sagt, aldrig speciellt imponerad över.
Det finns väl relativt stor enighet i microekonomiska frågor. De stora skillnaderna ligger väl i macro. Den österikiska skolan ser ju ingen anledning till att dela upp det i två olika områden utan söker förklaringar till macrofenomen på samma sätt som microfenomenen.
Var bara lite nyfiken, känner en som läser nat.ek. i Sverige och hade i princip aldrig hört talas om österikarna.
Helt korrekt. Jag har också alltid varit av den åsikten; att man borde föra över de kunskaper och insikter man har i micro till macroplanet. Var faktiskt mer intresserad av macro när jag läste nek i början, men sedan blev det mycket micro av en slump.
Att studenter i nationalekonomi inte har hört talas om österrikarna är nog snarare en regel än ett undantag. Generellt är det väldigt okunniga om heterodoxa teorier inom nationalekonomi. Som tur var hade vi om österrikarna i ekonomisk historia på våra doktrinhistoriekurser, så lite koll fick man iaf.
Vet du om det finns fler på Åland som gillar Mises, Rothbard, Rand, Friedman o.dyl? Skulle vara lite roligt om det ändå fanns några rationella individer på denna Ö 😉
Efter nio års diskusioner har jag övertalat min komips Kaj Grüssner att uppskatta Rothbard (många av åren gick väl åt att övertala mig själv också). Några fler känner jag inte till.
Inte fy skam. Själv brukar jag sporta med att ge bort Atlas Shrugged åt människor som jag tycker har förutsättningar att komma in på rätt kurs. Blir nog en hel del tjocka, fyrkantiga paket till en hel del Ålänningar denna jul också.
Genombrottet jag lyckades med kom med Hayeks ‘Road to Serfdom’. ‘Atlas Shrugged’ är bra, men hon kunde ha skippat alla obegripliga moralpredikningar (t.ex. radiotalet) för min del.
Håller med. Boken skulle kunna ha gjorts mycket kortare. Om man är normalbegåvad så har man ju fattat allt som sägs i Galts tal redan, det är bara en lång upprepning av det som sagts tidigare i boken.