jump to navigation

Underskatta inte fria val oktober 20, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Bostad, Insändare, Okategoriserat.
trackback

Andrew Hagmark-Cooper skriver i en insändare att, om det råder en brist på bostäder, står en hyresgäst inför valet att antingen acceptera en hyreshöjning eller bo på gatan, något som hyresvärdar kan exploatera genom att höja hyran så mycket de vill utan att vi kan göra något. Han förkastar därmed min slutsats att ett frivilligt ingånget hyresavtal gynnar båda parter, och drar slutsatsen att fria val inte är mycket värda.

För det första antar Andrew att det råder en brist på bostäder, trots att alla vet att det omöjligt kan råda någon brist på en marknad med fri pissättning och fri etableringsrätt. Att Andrews resonemang är felaktigt kan man bäst se genom ett annat exempel. Ta till exempel mat. Här ställs man inför ett ännu mer dramatiskt val: köp mat eller svält ihjäl. Det går att överleva utan bostad, men utan mat svälter man snabbt ihjäl.

Kan då Ålands matbutiker exploatera detta och höja sina priser hur mycket de vill tack vare att vi inte har något val; tack vare att vi måste köpa mat? Nej, de kan det förstås inte. Om Sparhallen imorgon höjer sina matpriser med femtusen procent kan vi gå till Kantarellen och handla. De råder fri prissättning på mat på Åland men vi blir inte utnyttjade av våra mataffärer för det, trots att vi måste ha mat för att inte svälta ihjäl.

Samma sak gäller lägenheter: så fort en hyresvärd höjer hyran till en nivå som ligger över marknadspriset, går det alltid att hitta någon är villig att hyra ut en lägenhet eller ett rum till ett lägre pris. Människor, som kanske har ett extra rum i sin lägenhet eller hus som de tidigare använt som kontor, lekrum för sina barn, och så vidare, kommer nu anse att det är lönsamt att hyra ut detta rum tack vare den höjda hyran de kan ta. Det kommer även att bli lönsamt att bygga helt nya lägenheter. Till slut kommer hyran att pressas ner till marknadsnivån igen.

Faktum är att det inte är, som Andrew hävdar, hyresgästen som ställs inför ett ”icke-val”, det är hyresvärden. Hyresvärden ställs inför valet: hyr ut din lägenhet till marknadshyran eller bli utkonkurrerade av andra hyresvärdar. Om det råder fri etableringsrätt och fri hyressättning, då existerar inte valet att höja hyran till en nivå över marknadshyran och fortfarande behålla hyresgästen.

Det enda fallet där en hyresvärd kan exploatera eller diskriminera mot sina hyresgäster, är när det är förbjudet för vem som helst att hyra ut lägenheter till vilket pris de vill. Om du vill bekämpa exploatering är det hyresregleringar och etableringshinder (till exempel näringsrätten) du skall bekämpa, inte människors fria val.

Annonser

Kommentarer»

1. Bijk - oktober 20, 2006

Det är dock ett bra mycket större projekt att flytta till en ny bostad än att byta livsmedelsbutik.

Du säger också att man ”kan” överleva utan bostad. Det kan man säkert men inte har jag någon större lust att pröva.

2. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Jag tycker hela debatten börjar likna en boxningstävling där vem som helst i publiken får komma upp i ringen och möta den tidigare obesegrade fightern (som får fortsätta så länge han vinner).

Det verkar finnas en aldrig sinande ström personer som känner sig manade att gå upp i ringen och möta mig i en debatt. Först var det Rigmor Tilleman, sedan ”Himlavägen 7”, Harriet Tuominen, Hyresgästföreningen, Per-Åke Aspbäck, ”Exilålänningen” och nu Andrew Hagmark Cooper (har jag glömt någon?).

Huruvida jag faktiskt är obesegrad eller om det bara sparkar på någon som ligger får i och för sig andra avgöra, men jag är ganska nöjd med debatten hittills. Framförallt tycker jag det går bättre och bättre.

3. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

”Det är dock ett bra mycket större projekt att flytta till en ny bostad än att byta livsmedelsbutik.”

Jo, det är jobbigt att flytta, speciellt om man har mycket saker. Det är väl dock knappast den fria marknadens fel eller något som motiverar reglerade hyror?

Dessutom har jag aldrig träffat någon som valt att bli hemlös för att det var ”för jobbigt att flytta”. 😉

Om man väljer att gå i pesonlig konkurs, betala en hutlös hyra eller leva på gatan för att man inte ids flytta, ja då anser man uppenbart att det är värt det bara för att slippa flytta.

4. Bijk - oktober 20, 2006

Fair enough. Mitt inlägg ifrågasatte inte den fria marknaden eller fri hyressättning, tyckte bara argumentationen lät lite väl hård.

5. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Iom att det är en insändare försöker jag skriva så kort som möjligt. Då tvingas jag lämna bort utbroderingar som tex belyser de fina skillnaderna mellan bostads- och matmarknaden, trots att skillnaderna inte omkullkastar mitt resonemang. Detta kan få resonemangen att verka lite hårda.

Dock, utbroderingar och nyanseringar är just vad kommentardelen är till för, så jag uppskattar alla kritiska (och positiva) kommentarer 🙂

6. Bijk - oktober 20, 2006

”Det verkar finnas en aldrig sinande ström personer som känner sig manade att gå upp i ringen och möta mig i en debatt.”

”Detta kan få resonemangen att verka lite hårda.”

Kan det möjligen finnas något samband här?

Om jag får fortsätta vara lite kritisk så tycker jag dina insändare tenderar att bli lite väl dogmatiska. Jag förstår att du har en stark tro på din ideologi men en mer diskuterande och resonerande ton tror jag skulle få folk att tänka till och ta till sig av dina åsikter oberoende av politisk hemvist.

7. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Det speglar nog ganska väl hur jag är och alltid har varit som person. En av de få kritiska kommentarer som fick på min licentiatavhandling var att, även om jag har ganska bra bevis för det jag säger, kan jag bli lite väl självsäker ibland. En kollega sa att han tyckte detta omdöme stämde in perfekt på hur jag är i allmänhet: att jag just verkar vara bombsäker på allt.

Visst, jag kanske skulle bli en populärare person om jag intog en lite mer ödmjuk hållning vad gäller mina åsikter och jag kanske skulle undvika en hel del konflikter. Problemet är dock att just denna egenskap är en så viktigt del av min personlighet att jag inte skulle kunna se mig själv i spegeln om jag försökte var någon annan än den jag är.

Dock, det är viktigt att poängtera att jag är mycket bra på att erkänna när jag har fel. Det finns flera frågor som jag har ändrat åsikt i efter att jag kännt att jag blivit överbevisad. Så min självsäkerthet gäller bara i de fall jag faktiskt är säker; så fort jag upplever att jag har fel, erkänner jag det och byter åsikt. Nu vet jag ett citat som passar:

”When I disagree with a rational man, I let reality be our final arbiter; if I am right, he will learn; if I am wrong, I will; one of us will win, but both will profit.”
– Ayn Rand

8. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Kan nämna att jag bland annat tagit Myers-Briggstestet där jag blev personlighetstypen INTJ. En INTJ-person karakteriseras av följande:

To outsiders, INTJs may appear to project an aura of ”definiteness”, of self-confidence. This self-confidence, sometimes mistaken for simple arrogance by the less decisive, is actually of a very specific rather than a general nature; its source lies in the specialized knowledge systems that most INTJs start building at an early age. When it comes to their own areas of expertise — and INTJs can have several — they will be able to tell you almost immediately whether or not they can help you, and if so, how. INTJs know what they know, and perhaps still more importantly, they know what they don’t know.

INTJs are perfectionists, with a seemingly endless capacity for improving upon anything that takes their interest. What prevents them from becoming chronically bogged down in this pursuit of perfection is the pragmatism so characteristic of the type: INTJs apply (often ruthlessly) the criterion ”Does it work?” to everything from their own research efforts to the prevailing social norms. This in turn produces an unusual independence of mind, freeing the INTJ from the constraints of authority, convention, or sentiment for its own sake.

Typical INTJ career choices are in the sciences and engineering, but they can be found wherever a combination of intellect and incisiveness are required (e.g., law, some areas of academia).

Sammanfattar väl i princip det jag skrev ovan.

man kan ta testet här: http://typefocus.com/s_complimentaryform.html

9. Bijk - oktober 20, 2006

Trots att jag brukat vara rätt skeptisk till sådana här test så stämde resultatet rätt bra på mig också.

General Description:
ISFPs quietly tune into others and focus on meeting their needs; they become sensitive and kind helpers. For an ISFP, their work is a reflection of their inner values and those values involve helping others. ISFPs are sensitive to the needs of others and want to meet those needs immediately and because they are adaptable, they usually can. Because ISFPs are so modest, their sense of humour may not be apparent until one gets to know them better.

Career Insights:
ISFPs seek careers where their values of caring can be realized in quiet, practical ways. They also appreciate a workplace setting where they have the freedom to be adaptable, where they can work in harmony with others, and where their attention to detail will prove helpful. ISFPs enjoy supporting others rather than leading others, so they don’t tend to become managers. The type of careers that are attractive to ISFPs include health care, office work, skilled trades and service industries.

10. Jakob Lundberg - oktober 20, 2006

Tycker det är en konstigt kritik att säga att någon är i allmänhet för dogmatisk. Som jag ser det kan man bara kritisera någon för att ha fel. Dvs om dogmatiken leder till ett felaktigt resonemang kan det kritiseras. Säger man att någon är för dogmatisk även fast han har rätt verkar suspekt. Och man man följer principen att man kanske kan övertyga flera om man är mer villig att kompromissa så måste man ställa sig frågan varför försöker jag övertyga någon. Är det för att alla ska tycka som en själv eller för att folk ska hitta sanningen. ”There cannot be too much of a correct theory.” Ludwig von Mises

Angående den senaste kombatanten Andrew så har jag haft en proxy diskusion med honom om privatisering av rättsväsendet. Jag tror inte jag lyckades övertyga honom…

Hans argument här är ganska svagt. Han börjar med att försöka kritisera principen om att båda parter tjänar på ett frivilligt utbyte. Utan att komma till någon annan slutsats än att ibland kan man vara i en dålig situation, hoppar han över till att kritisera exploatering. Och exploateringen ser han som ett självklart fall av lagstiftning som inte behöver argumenteras för.

11. Bijk - oktober 20, 2006

”säger man att någon är för dogmatisk även fast han har rätt verkar suspekt”

Och hur vet någon som inte vet ett jota om i det här fallet bostadspolitik vem som har rätt?

Vill man övertyga någon som inte har en akademikers kunskaper inom ett område tror jag en resonerande och förklarande ton är mer framgångrik en ett teoriserande som bara de lärde förstår.

12. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Jag tycker jag inte har en ton som bara akademiker förstår. I alla fall försöker jag mitt absoluta yttersta för att skriva på ett sätt så att alla, som är villiga att verkligen tänka till, kan förstå. Faktum är att, förutom att givetvis hålla mig till sanningen och skriva saker som är korrekt, är det min viktigaste ledstjärna, både i min forskning och samhällsdebatten.

Så om mina resonemang är svårförtåeliga beror det inte på nonschalans, utan på att jag misslyckats med något viktigt. Det är inte det lättaste att skriva på ett sätt som alla förstår. Jag måste dock påpeka att jag, hur bra jag än skriver, inte kan tänka åt folk. För att man skall kunna bilda sig en egen uppfattning och inse vem som har rätt, krävs det alltid att man tänker själv.

13. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

“säger man att någon är för dogmatisk även fast han har rätt verkar suspekt”

Konflikten uppstår antagligen iom att jag betraktar politiska debatter som just debatter om fakta, och fakta och sanning kan man inte kompromissa om. Det är lite som att anklaga någon som säger att 2+2=4 för dogmatism när man själv är helt övertygad om att 2+2=5, och sedan anklaga honom för att inte vilja kompromissa när han avisar förslaget om att mötas halvvägs och enas om att 2+2=4,5.

14. Bijk - oktober 20, 2006

Nu skall vi inte överdriva. Det finns verkligen de som är sämre när det gäller att skriva tydligt och lättfattligt.

Mitt svar till Jakob var mer ment i allmänna ordalag än specifikt om dig.

15. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Ok, du kan jag pusta ut 🙂

16. Bijk - oktober 20, 2006

Men när det gäller politiska debatter är det väl mera hur man tolkar fakta och sanningen och vilka mål man har.

Att 2+2=4 är det väl ingen som opponerar sig mot men man har genom världshistorien haft olika system för att komma fram till just det.

Såg på TV igår hur man räknar division med romerska siffror. Det kan jag garantera att ingen normal människa förstod trots att han som utförde beräkningen säkert gjorde helt rätt.

17. Jakob Lundberg - oktober 20, 2006

Vad jag menade med ”fast han har rätt” är från den anklagandes perspektiv ‘Det du säger må vara riktigt, men då du är så dogmatisk håller jag inte med iaf’. En dogmatiker kännetäcknas ju av att inte bry sig om logiska resonemang speciellt mycket. Därför tyckte jag det lät konstigt att säga att någon för ett dogmatiskt hårt resonemang (oresonlig resonerande?).

Jag ser heller inte skillnaden mellan en resonerande och förklarande ton och ‘teoriserande’. En god teori torde ha bra resonerande och vara förklarande. Det fins givetvis också dåliga teorier som saknar detta 🙂

Däremot håller jag helt med om att man bör vara vänlig och konstruktiv i sitt debatterande.

18. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

Ett praktiskt tips till er som postar kommentarer: det är en mycket god ide att ange en e-mail adress när ni postar. Det spelar ingen roll om det är en påhittad adress eller er riktiga, bara ni uppger samma varje gång.

Om ni gör det behöver jag bara godkänna er första kommentar, och i fortsättningen publiceras era kommentarer direkt på bloggen utan att jag behöver godkänna dem. I win, you win, everybody win 🙂

19. Fredrik Gustafsson - oktober 20, 2006

”Men när det gäller politiska debatter är det väl mera hur man tolkar fakta och sanningen och vilka mål man har.”

Det är självklart att ens mål spelar roll för vilka slutsaster man drar. Mina mål är att skapa den största möjliga lyckan eller välståndet för störst antal, samt se till att lagarna utformas så att de respekterar de naturliga rättigheterna varje människa bör ha.

En person som däremot har som mål att skapa maximal olycka och misär för största antal, samt konstruera lagar som på mest flgranta sätt kränker männsikors grundläggande rättigheter, kommer att dra precis motsatta slusatser jämfört med mig.

De intressanta debatterna sker givetvis mellan två personer som har samma mål, men två helt olika förslag på hur detta mål bäst uppnås.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: