jump to navigation

Liberalernas höstmöte november 28, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Val 2007.
3 comments

Som jag nämnde i mitt förra inlägg var jag på liberalernas höstmöte i helgen. Jag har inte så fasansfullt mycket att rapportera från mötet dock. Om jag först tar lite kritiska synpunkter så inledde många sina anföranden under den allmänna debatten med ”jag har inget emot att folk tjänar mycket pengar, men…” eller så beklagade de sig över hur människor ”drabbas” av höjningar av avgifter, framtida privatiseringar, och det ena med det andra, och i vilken misär många i dagens Åland lever i.

För det första tycker jag att detta inte är en liberal, utan socialistisk människosyn, där människan ses som svag, som ett offer, som oförmögen att göra något åt sin situation, någon som drabbas av det mesta i livet, utan att ta sitt öde i sina egna händer och som någon som behöver räddas (av staten). Bara några minuter innan hade samma personer antagit verksamhetsplanen där den andra punkten lyder, ”Det är enskilda människors inneboende förmåga, den egna kraften och viljan att samverka med andra som skapar framtidens Åland.”

Detta är en liberal människosyn: att betona människans inneboende förmåga att själv lösa sina problem och förmögen att ingå i frivilligt, ömsesidigt och gynnsamt samarbete med andra individer. Synen att människan är en värdelös varelse som inte kan ta vara på sig själv är en kommunistisk och totalitär människosyn, inte en liberal.

För det andra kan man givetvis reagera på tron att de fattigas situation kan förbättras genom att man höjer ett bidrag här, sänker ett bidrag där och justerar en maxtaxa upp eller ner. Låt mig klargöra en sak: det anda sättet det är möjligt att lyfta människor ur fattigdom, och den metod som historien visat varit det enda effektiva botemedlet mot fattigdom, är ekonomisk tillväxt. Debatten borde handla om hur vi skapar förutsättningar tillväxt och för människor att själva höja sin inkomst, inte om avgifter, maxtaxor och bidrag som i det långa loppa inte har någon effekt på de fattigas situation.

Synen att det inte är riktigt bra med att folk tjänar mycket pengar är förstås oförståelig. Tycker detta också hör hemma inom vänstern: där man ser den enes bröd som den andres död och att det är bättre om alla är lika fattiga än att vissa är fattiga och vissa är rika.

Några ljuspunkten på mötet fanns dock, och den självklara höjdpunkten var givetvis när Gunnar Jansson presenterade sin vision om en Åländsk konstitution. Man kan givetvis ha synpunkter på vad konstitutionen bör innehålla, jag skulle till exempel se att de positiva rättigheterna och språkskyddet inte fick ett alltför stor utrymme, men Janssons vision om en konstitution för Åland ställer jag helhjärtat upp på. Jag måste säga att jag är djupt imponerad av Gunnar Jansson: det händer inte ofta att man stöter på en man med hans intelligens och vältalighet på Åland.

De frisinnade är på gång november 28, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Val 2007.
2 comments

Det börjar hända saker inom den Åländska politiken, framförallt hos regeringspartierna. Magnus Lundberg, riksdagskandidat för centern, kom för någon dag sedan om ett intressant utspel om plattskatt, och nu senaste meddelade Frissinad Samverkan att man, kort efter att man gjort om sin hemsida och startad upp en blogg, valt det yngsta presidiet ett Åländskt parti någonsin haft.

Bloggen är ny och det är givetvis svårt att säga hur den kommer att utvecklats. Det finns flera andra politiker på Åland som startat bloggar som inte verkar ha utvecklas till några kioskvältare. Men den ser onekligen lovande ut. Bloggarna är två mycket aktuella personer: nye partiordföranden Johan Ehn (31) och nye viceordföranden Victoria Sundberg (26).

Att de fick igång bloggen precis innan dessa två valdes till sina nya poster var givetvis ett mycket smart drag. Att båda två är två unga mycket lovande politiker som numer återfinns i den absoluta partitoppen inom partiet gör säkert att många, inte minst unga personer, kommer att lockas dit. Det skall bli mycket intressant att följa hur bloggen utvecklas.

Jag noterar dessutom att man startat ett forum där man till exempel diskuterar näringsrättens vara och icke vara, och även har en omröstning om Marstad skall privatiseras. Överlag är hemsidan mycket bättre än den gamla, och som jag ser det för närvarande den snyggaste och intressantaste sidan av alla de Åländska partierna.

Och så kommer vi till detta med att fs har valt tre unga personer till de högsta posterna inom partiet. Jag tror detta kommer att vara ett i längden mycket smart drag. Frisinnad Samverkan verkar redan ha en förmåga att locka till sig unga personer, och detta arbete kommer knappast att gå sämre med den nya partitoppen. Partiets presidium har nu en medelålder på under trettio år, medan till exempel Liberalernas och Centerns motsvarigheter har en medelålder på runt 50.

Vissa av de andra partierna på Åland, främst Centern och Liberalerna, verkar ha betydligt svårare med att locka till sig unga. När jag var på Liberalernas höstmöte i helgen tror jag att jag var den enda personen mellan 25 och 30. En ursäkt bland dessa partier till varför de verkar ha problem med att locka unga, medan Ålands Framtid och fs är betydligt mer framgångsrika, är att deras politiska idéer inte uttrycks i svart och vitt, och därför inte tilltalar unga. Jag tror dock det mer handlar om att förpacka sina idéer på ett intressant sätt som kan tilltala alla, även unga.

Hyckleri? november 23, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter, Skatter, Välfärd.
8 comments

Carina Aaltonen (s) kommer i dagens tidning med ett ganska löjligt påhopp på ÅFs Anders Eriksson som jag tycker är ett stort slag i luften. Insändaren är så kort att jag kan citera den i sin helhet:

I åratal har Ålands Framtids partiledare Anders Eriksson i lagtingsdebatten kritiserat de sociala trygghetssystemen som riktar sig till de allra svagaste i vårt samhälle. Eftersom Anders Eriksson lyfter och har lyft stöd och bidrag av betydande storlek är Ålands Framtids politik i fråga om samhällsstöd inte trovärdig.

Personligen ser jag inget problem med att verka för att bidrag skall avskaffas och samtidigt själv lyfta bidrag. Man har givetvis rätt att försöka vinna tillbaka så mycket som möjligt man betalat in i skatt genom att göra avdrag för både det ena och det andra, söka bidrag och så vidare. Det är de som vill ha kvar detta system som är de skyldiga, inte de som vill avskaffa det.

Sedan är det givetvis så att det som anser att dagens system med en tvångsfinansierad välfärd är omoraliskt känner större samvetskval när de tvingas lyfta bidrag. Jag har själv flera gånger avstått från att söka bidrag av detta skäl. Sådana samvetskval tror jag dock inte Aaltonen lider av, och att detta skulle göra henne till en bättre människa en den ”hycklande” Anders Eriksson är givetvis löjligt.

Vilse i budgetdebatten november 23, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Ålands självständighet.
5 comments

Ibland är det lite svårt att hålla reda på vilka partier som är borgerliga och vilka som är socialistiska på Åland. I gårdagens budgetdebatt drog Danne Sundman (ob) en snyfthistoria om en juridikutbildad person som kommit tillbaka till Åland från Sverige, men som hade problem att få något jobb tack vare att han inte kunde flytande finska.

Underförstått så menade Sundman alltså att privata företag inte skall få använda språkkunskaper i finska som en merit när de anställer folk. Nästa steg är att man förbjuder företag från att använda kompetens som en merit när de skall fylla en tjänst; jag menar, vad orättvist för de inkompetenta att de som faktiskt kan något har förtur.

Det var många som motsatte sig detta resonemang, men jag tycker socialdemokraten Anne-Helena Sjöbloms svar är värt att lyfta fram:

Företagen måste själva bedöma vilken kompetens som behövs i företaget.

Socialisterna vill ha frihet och de borgerliga vill ha regleringar? Som sagt, ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vänster och vem som är höger.

Godbitar i dagens ledare november 22, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Skatter.
2 comments

Noterar att Nina Fellman har skrivit en ledare om den Åländska beskattningen. Den inleds svagt och avslutas på ett hårresande sätt. Låt mig illustrera:

Även om beskattningsrätt skulle användas för att styra och stimulera det åländska näringslivet fungerar ju inte beskattningpolitik som ett postorderföretag […] skattepolitik hör till de allra svåraste politikområden som finns. På det området finns i dag ingen kompetens på Åland.

Nähä, det är tacken för att man har kämpat dag och natt i flera år, på flera kontinenter, med just närings- och skattepolitik. Jag vill inte skryta, men jag skulle kunna tala om hur Åland skulle kunna använda beskattningsinstrumentet för att stimulera det Åländska företagandet om någon väckte upp mig klockan fyra på natten.

Sedan är det givetvis så att om Åland skulle ta över beskattningen skulle för det första, fler personer som är långt mer kunniga än mig i dessa frågor lockas till Åland (av sig själva eller bli hitlockade). Och för det andra, människor på Åland skulle lära sig att använda beskattningsinstrumentet efter hand. Har aldrig Fellman hört talas om learning-by-doing?

Den riktiga godbiten i dagens ledare kommer dock mot slutet:

Frågan är också vilka kostnader ett övertagande av beskattningen skulle förorsaka. Vi har redan i dag en stor offentlig sektor som skulle behöva växa ytterligare.

Say what? Behöver den redan stora tvångsfinansierade ineffektiva offentliga sektorn som betalar usla löner, inte bjuder på mjölk till kaffet och bränner ut de anställda bli ännu större? For the love of God, varför?

Dagens dos rättspositivism november 20, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter.
3 comments

Jag kan inte betona tillräckligt hur mycket jag ogillar rättspositivism. Det vill säga uppfattningen att rätten bara är konstruktion och där det inte finns någon universell moral. Följden är att en lag inte kan vara orätt: om en person ges en rättighet i lagen, jag då har han faktiskt denna rättighet; om en lag bestämmer att någon är moraliskt eller omoraliskt, ja då är det så.

Jag tycker jag allt som oftast stöter på just rättspositivistiska argument i debatten på Åland. Folk reflekterar inte över om det är rätt att Åland är svenskspråkigt genom lag, de konstaterar bara att NF har bestämt att Åland skall vara svenskt, och då går detta inte att ifrågasätta.

Dagens dos rättspositivism kommer från Carina Aaltonen (s) som ”argumenterar” i en insändare för att alla har en rätt till arbete. ”Härligt”, tänkte jag, ”äntligen en diskussion om människors rättigheter”. Döm av min besvikelse när jag tog del av hennes ”argument”:

Det står var och en fritt att tycka [att det inte är samhällets uppgift att ge alla ett arbete]. Men enligt gällande lagstiftning har samhället ett ansvar att se till att alla på Åland har arbete, oberoende av förmåga eller funktionshinder.

Jaha, och? Bara för att det står i en lag betyder det inte att man faktiskt har en rätt till arbete i moraliskt avseende. I Sydafrika för ett par årtionden sedan gavs vita en rätt att få leva åtskilda från svarta: svarta personer förbjuds nyttja samma parkbänkar, parkeringsplatser och så vidare som vita, med risk för hamna i fängelse om de bröt mot dessa regler.

Om jag hade levt i Sydafrika under denna period hade jag dragit slutsatsen att staten inte har en rätt att förbjuda svarta och vita från att arbeta på samma arbetsplatsen, promenera i samma parker, och så vidare eftersom detta strider mot var mans naturliga rättigheter. Om Carina Aaltonen hade bott i Sydafrika under denna period hade hon, som vanligt, konstaterat att det är fritt att tycka som man vill, men att apartheid faktiskt finns inskrivet i lagen.

Nu vill jag förstås inte antyda att Aaltonen är rasist. Om du tror det har du helt missat poängen. Min poäng är att när vi diskuterar vilka rättigheter människor bör ha, bör vi utgå ifrån vår egen moral och vad vi tycker är rätt och riktigt, inte från vad som står i lagboken. Det är moralen som bestämmer vad som är och inte är en rätighet och vad som därför bör stå i lagboken; det är inte lagboken som bestämmer vad som är och inte är en rättighet och vad som därför är moraliskt.

Dagens dos Keynesianism november 18, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Skatter.
10 comments

Folke Sjölund (lib) hävdar i en insändare (NÅ 16.11) att det skulle vara mycket effektivare att ge större skattesänkningar till låginkomsttagare eftersom dessa skulle spendera en större del av denna skattesänkning på konsumtion.

Den som har lägre inkomst får litet mera och den som har högre inkomst mindre. En viktig ekonomisk effekt av denna fördelning är att en avsevärt större del…kommer ut i samhället genom konsumtion…Min modell skulle sätta pengarna i rörelse inom samhällsekonomin på ett mycket effektivare sätt.

Nu är det givetvis så att, och detta gäller både för privatpersoner och för samhället i stort, att man höjer sin inkomst genom att spara och investera, inte genom att konsumera. Om målet är att få till stånd en högre tillväxt eller välfärd, är det effektivast att pengarna sparas, och inte att de läggs på löpande konsumtion. Detta behöver man bara sunt förnuft för att inse.

Det största problemet med Sjölunds förslag, som går ut på att alla inte skulle få sin skatt sänkt med ett visst antal procent utan ett visst belopp, är dock att det inför en ännu större progressivitet och allvarligare marginaleffekter i det nuvarande skattesystemet.

Eller på vanlig svenska: istället för att skapa en stor morot för folk att arbeta, höja sin produktivitet, utbilda sig, och så vidare, leder förslaget till att folks incitament för att göra allt detta minskar, vilket innebär en lägre tillväxt och välfärd.

Många kan säkert tycka att Sjölunds förslag är mer rättvist, men mer effektivt är det definitivt inte.

Partisympatier november 14, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Okategoriserat.
9 comments

ÅSUB har nu kommit med sin partisympatiundersökning, och resultaten är minst sagt intressanta.

För det första kan man konstatera att om de vore val idag, skulle liberalerna bli Ålands största parti. Partiet skulle, enligt undersökningen, få ett ungefär lika stort stöd som var fallet i valet 2003.

Resultatet som kommer att diskuteras mest är dock Ålands Framtids spektakulära ökning. Om det vore val idag skulle ÅF få ett stöd på cirka 14%, vilket är en fördubbling jämfört med valet 2003. Om det vore val idag skulle partiet få lika många mandat som Frisinnad Samverkan. 

De stora förlorarna är Centern (-4,2%) De Obundna (-2,9%) samt Ålands Framstegsgrupp (-2,1%). Centerns nedgång är givetvis intressant, dels eftersom den är så stor och dels eftersom partiet är i regeringsställning och innehar lantrådsposten.

Grötsalt november 10, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Bostad, Naturliga rättigheter, Privatiseringar, Välfärd.
3 comments

Hyresgästföreningen i ett nytt utspel om samvetslösa hyresvärdar, som har mage att själva vilja bestämma hur mycket de vill begära i hyra för att hyra ut sin lägenhet.

Kan sannerligen inte vara lätt att vara hyresvärd i Mariehamn, där man hela tiden anses ha ett ansvar att motivera varje hyreshöjning. Hyresgästföreningen skulle antagligen vilja se att varje hyresvärd var tvungen att komma med hatten i handen varje gång de var tvungna att höja hyran för att bekosta grötsaltet.

Om hyresgästföreningen verkligen skulle bry sig om pensionärer som råkar i ekonomisk knipa på grund av en hyreshöjning, vore det väl bättre om de samlade in bidrag från medlemmarna som de delade ut till dem som drabbats av en höjning.

Om du som läser detta är bekymrad över hur de pensionärer som nämns i reportaget skall klara sig, är det väl bättre att du antingen hjälper dem ekonomisk med dina egna pengar eller hjälper dem att hitta en ny bostad, istället för att kräva att andra skall hjälpa till eller att vi bör återinföra hyresregleringar.

Kommunreformen november 9, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Skatter, Välfärd.
13 comments

En fråga som diskuteras flitigt på Åland just nu är en eventuell kommunreform. Som jag ser det borde debatten handla om två frågor: hur kan individers olika önskemål om nivå på social service tillfredställas på bästa sätt; och hur kan man skapa incitament för kommunerna att producera den bästa sociala servicen till lägsta tänkbara kostnad. Jag vill hävda att i inget av fallen är lösningen en toppstyrd sammanslagning av Ålands kommuner.

Låt oss först enas om att individer har olika preferenser vad gäller nivå på social service. Vissa kan tänka sig betala en ganska hög skatt i utbyte för en välutbyggd social service, medan andra föredrar att betala en liten skatt och acceptera en minimal social service.

Utgångspunkten för en kommunreform bör vara att individers olika önskemål bör tillfredsställas på bästa möjliga sätt. Detta görs genom att vi har ett relativt stor antal små kommuner som har en stor frihet att erbjuda olika mix av social service och skattetryck, och på så sätt konkurrera om Ålands innevånare. Kravet att alla kommuner måste erbjuda en samma nivå på den sociala servicen bör därför slopas.

Tänk dig först situationen där små kommuner erbjuder olika mix av social service. Om en innevånare i en kommun inte är nöjd med nivån på servicen har han två alternativ: flytta till en annan kommun, vars nivå på den sociala servicen bättre motsvarar hans önskemål, eller rösta i kommunalvalet på ett parti som han tror bättre kan möta hans behov. Ju mindre kommunen är och ju fler kommuner det finns, desto tyngre väger hans röst när det är val och desto fler valmöjligheter har han om han vill flytta.

Om däremot Åland består av en kommun, eller om alla kommuner genom lag är tvingade att erbjuda samma service, har han följande två alternativ: flytta bort från Åland, eller, rösta i lagtingsvalet på ett parti som lovar den nivå på servicen han föredrar. Istället för att bara behöva byta kommun, är han tvungen att flytta från Åland; och i stället för att kunna påverka nivån på servicen genom att rösta i kommunen, är han nu tvungen att försöka påverka genom att rösta i lagtingsvalet, där hans röst inte väger lika tungt.

Det andra stora problemet med dagens kommunstruktur är att landskapsandelssystemet inte erbjuder någon morot för kommuner att samarbeta. Istället för att kommuner som lyckas sänka sina kostnader genom att samarbeta eller gå samman belönas, straffas de. Politikernas uppgift bör därför i första hand vara att se till att det skapas incitament för kommuner att samarbeta och att ta bort alla regleringar som sätter käppar i hjulen för samarbete.

Det som Åland behöver är konkurrens mellan små politiska enheter som tävlar om att tillfredställa Ålänningarnas varierande behov av social service på bästa sätt. Åland behöver inte en toppstyrd kommunreform i Mise- eller Struktur 07-anda, där Ålands kommunkarta ritas om av byråkrater i självstyrelsegården. Det enda man skall göra från toppen är att skapa rätt incitament och ta bort alla hinder för samarbete och konkurrens mellan kommuner, och sedan låta förändringen och de innovativa lösningarna komma underifrån.

Publicerad i Ålandstidningen 10.11