jump to navigation

Konservatism versus liberalism december 5, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Ålands självständighet, Diskriminering.
8 comments

Det har kommit en intressant kommentar på ett av mina tidigare inlägg. Eftersom inlägget är så pass gammalt, och kommentaren ändå så intressant, tänker jag svara i en ny post för att inte riskera att ingen lägger märke till detta meningsutbyte. Till kommentaren:

Fredrik, du ska väl inte tala om vilse i höger-vänster som verkar vara en tydlig högerman men med i ett socialistiskt parti som de åländska “liberalerna”? Du måste, din fina utbildning till trots, lära dig att på Åland finns ytterligare en politisk dimension, försvar av självstyrelsens grundvalar. Den ena ytterligheten är din linje, att helt avskaffa självstyrelsen och den andra är självständighet. Vad Sundman försöker göra är att uppmärksamma problem som självstyrelsen är skapt för att lösa. Om det inte, som i det här fallet, lyckas är det väl Sundmans förbannade plikt att uppmärksamma det, eller? Läs Lampis ledare om det: http://www.alandstidningen.ax/se/debatt/ledaren/nyhet.asp?newsID=12750

Denna politiska dimension, där bevarande av en traditionell livsstil och traditionella värderingar (konservatism) står längst till höger och där individers fria livsstilsval och värderingar (liberalism) står längst till vänster, är jag förstås mycket medveten om. Denna dimension är förstås inte något unikt för Åland. På Åland handlar det om ett försvar av självstyrelsens grundvalar (det svenska språket, hembygdsrätten, demilitariseringen) och på andra ställen, t.ex. USA, handlar det om ett försvar av The American Way of Life.

Det stämmer att jag står längst till vänster på denna skala, och detta är kanske det viktigaste skälet till att jag är med i just liberalerna och inte i Ålands Framtid, Frisinnad Samverkan eller De Obundna. Jag är emot all form av kollektivt tvång, och detta gäller både värderingar samt saker som handlar om ekonomi. Jag är både ekonomisk liberal och ”värdeliberal”. Kollektivt tvång är dåligt, oavsett om det rör sig om livsstil eller ekonomi.

Sedan det här med att öppna dörren västerut. Det som Sundman och Lampi skriver om, att det är illa att Ålänningar inte kan få jobb på Åland på grund av bristande kunskaper i finska, ser jag som ren och skär populism. Det konstaterar att det är så och att det är för djävligt, och plockar således hem populistiska poäng, men kommer inte med några förslag till konkreta åtgärder.

Ibland kommer det luddiga förslag om att handelshindren mot Sverige måste bort. Detta är givetvis ett förslag jag ställer mig bakom till hundra procent: alla handelshinder, mot alla länder, måste bort.

Sedan försöker Lampi göra en poäng om att vi måste få ”diskutera” problemet med att företag helst anställer personer som kan finska, på samma sätt som vi måste få diskutera problemet med att företag hellre anställer män på höga poster. Problemet är att denna ”diskussion” nästan alltid slutar med att företagen måste tvingas bete sig på ett bättre sätt: Ålänningar utan kunskaper i finska och kvinnor måste kvoteras in.

Och argumentet att företag själv skall få bestämma vilka kompetenskrav de ställer på sina anställda avfärdar Lampi på följande sätt:

Tänk om man skulle tillämpa samma resonemang på jämställdhetsdebatten. Företagen gör hur de vill.

Ja, det är precis det jag gör. Det är upp till företagen att bestämma hur många kvinnor de anställer, vad de ger dem i lön, och så vidare av samma anledning som det är upp till företagen att bestämma vilka språkkunskaper man skall kräva av sina anställda.

Annonser