jump to navigation

Konservatism versus liberalism december 5, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Ålands självständighet, Diskriminering.
trackback

Det har kommit en intressant kommentar på ett av mina tidigare inlägg. Eftersom inlägget är så pass gammalt, och kommentaren ändå så intressant, tänker jag svara i en ny post för att inte riskera att ingen lägger märke till detta meningsutbyte. Till kommentaren:

Fredrik, du ska väl inte tala om vilse i höger-vänster som verkar vara en tydlig högerman men med i ett socialistiskt parti som de åländska “liberalerna”? Du måste, din fina utbildning till trots, lära dig att på Åland finns ytterligare en politisk dimension, försvar av självstyrelsens grundvalar. Den ena ytterligheten är din linje, att helt avskaffa självstyrelsen och den andra är självständighet. Vad Sundman försöker göra är att uppmärksamma problem som självstyrelsen är skapt för att lösa. Om det inte, som i det här fallet, lyckas är det väl Sundmans förbannade plikt att uppmärksamma det, eller? Läs Lampis ledare om det: http://www.alandstidningen.ax/se/debatt/ledaren/nyhet.asp?newsID=12750

Denna politiska dimension, där bevarande av en traditionell livsstil och traditionella värderingar (konservatism) står längst till höger och där individers fria livsstilsval och värderingar (liberalism) står längst till vänster, är jag förstås mycket medveten om. Denna dimension är förstås inte något unikt för Åland. På Åland handlar det om ett försvar av självstyrelsens grundvalar (det svenska språket, hembygdsrätten, demilitariseringen) och på andra ställen, t.ex. USA, handlar det om ett försvar av The American Way of Life.

Det stämmer att jag står längst till vänster på denna skala, och detta är kanske det viktigaste skälet till att jag är med i just liberalerna och inte i Ålands Framtid, Frisinnad Samverkan eller De Obundna. Jag är emot all form av kollektivt tvång, och detta gäller både värderingar samt saker som handlar om ekonomi. Jag är både ekonomisk liberal och ”värdeliberal”. Kollektivt tvång är dåligt, oavsett om det rör sig om livsstil eller ekonomi.

Sedan det här med att öppna dörren västerut. Det som Sundman och Lampi skriver om, att det är illa att Ålänningar inte kan få jobb på Åland på grund av bristande kunskaper i finska, ser jag som ren och skär populism. Det konstaterar att det är så och att det är för djävligt, och plockar således hem populistiska poäng, men kommer inte med några förslag till konkreta åtgärder.

Ibland kommer det luddiga förslag om att handelshindren mot Sverige måste bort. Detta är givetvis ett förslag jag ställer mig bakom till hundra procent: alla handelshinder, mot alla länder, måste bort.

Sedan försöker Lampi göra en poäng om att vi måste få ”diskutera” problemet med att företag helst anställer personer som kan finska, på samma sätt som vi måste få diskutera problemet med att företag hellre anställer män på höga poster. Problemet är att denna ”diskussion” nästan alltid slutar med att företagen måste tvingas bete sig på ett bättre sätt: Ålänningar utan kunskaper i finska och kvinnor måste kvoteras in.

Och argumentet att företag själv skall få bestämma vilka kompetenskrav de ställer på sina anställda avfärdar Lampi på följande sätt:

Tänk om man skulle tillämpa samma resonemang på jämställdhetsdebatten. Företagen gör hur de vill.

Ja, det är precis det jag gör. Det är upp till företagen att bestämma hur många kvinnor de anställer, vad de ger dem i lön, och så vidare av samma anledning som det är upp till företagen att bestämma vilka språkkunskaper man skall kräva av sina anställda.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - december 5, 2006

Jag tror jag skall börja använda den tvådimensionella bra/dålig-skalan som Kaj Grüssner föreslog. Den ser ungefär ut så här (bäst längst till vänster och sämst längst till höger)

Klassisk Liberalism—–Socialliberalism—–Konservatism—–(National)socialism

Nu gäller det bara att övertyga alla andra om att börja använda precis denna skala 🙂

2. Carl-Anton Kivio - december 5, 2006

Vansinnig skala, maste jag saga. Varfor inte den hederliga tva-axlade hoger/vanster och auktoritar/liberal-skalan?

3. Fredrik Gustafsson - december 5, 2006

Det där med politiska skalor kan man diskutera i evigheter. Jag tycker att den intressantaste skalan är mängden kollektivt tvång, vilket jag antar att du menar med auktoritär/liberal.

Tycker även denna skala är lite rolig. http://www.moral-politics.com/xpolitics.aspx?menu=Political_Ideologies&action=Draw&choice=PoliticalIdeologies.All

Här hamnar klassiska liberaler nere till vänster, medan konservativa hamnar nere till höger.

Tycker att det är ganska viktigt att reflektera vilka olika dimensioner det finns i politiken, och varför det kanske inte är så lyckat att bunta ihop nylineraler och konservativa i samma ände av skalan när de i själva verket (i fråga om moral order) befinner sig i motsatta ändor.

4. Fredrik Gustafsson - december 5, 2006

Det är lite detta jag ser som min uppgift inom den Åländska politiken. Om man tänker sig fyra dimensioner med värderingar och ekonomi på varsin axel blir det uppenbart att det finns ett tomrum i Åländsk politik.

Det finns partier som kombinerar (mycket grovt):
ekonomisk frihet med värdekonservatism (FS, OB)
ekonomisk ofrihet med värdeliberalism (soc, lib)
ekonomisk ofrihet med värdekonservatism (möjl. C och ÅF)

Men, det finns inget parti i dagsläget som kombinerar ekonomisk frihet med värdeliberalism. Alla partier vill ha någon form av kollektivt tvång/är auktoritära. Eller kort sagt, det finns inget konsekvent liberalt parti.

5. Carl-Anton Kivio - december 6, 2006

Ja, moral politics-skalan var lite rolig. Sjalv hamnade jag langt ned, lite till vanster om mitten.

Jag haller med om att det saknas ett riktigt liberalt parti pa Aland, vilket ar synd eftersom manga ungdomar har fornuftiga hogervarderingar.

Jag har last lite pa din hemsida har och ar ocksa forvanad over att du gatt med i Liberalerna, som i mitt tycke star langst till vanster i alandsk politik. Den ekonomiska delen anser jag anda vara betydligt viktigare an vardedelen.

6. Fredrik Gustafsson - december 6, 2006

Långt ner och till vänster låter bra 🙂

Har fått frågan om varför jag är med i liberalerna många gånger. Det finns väl någon i partiet som är riktiga liberaler (nästan) men speciellt grärötterna skulle jag snarast beskriva som socialister.

Det händer väl i princip varje gång jag varit på ett möte att jag på vägen hem svär att lämna partiet och gå med i fs (eller nåt) istället. När jag lugnat ner mig beslutar jag mig dock för att stanna kvar.

Det är inte ovanligt att partier ändrar sig politik och vandrar på den politiska skalan, och jag hoppas givetvis på att liberalerna någon gång skall bli just ett liberalt parti. Och detta kommer inte att ske genom att de som är med i partiet ändrar sig, utan att det sker en tillströmning av riktiga liberaler till partiet.

Faktum är att det finns klart liberala inslag i partiprogrammet och även personer med klart liberala åsikter (tex Mats Perämaa). Problemet är att de i gräsrötterna som läst partiprogrammet verkar gå att räkna på en hand.

Så, jag får se hur länge till jag står ut. Just partipolitiken är dock en väldigt liten del av mitt politiska engagemang, som till största delen består av att driva denna blogg och bilda opinion samt upplysa och ”undervisa” folk i liberalism i insändarspalter och annat.

7. Jakob Lundberg - december 6, 2006

Hmm, jag hamnade långt ner, precis i mitten. Så jag måste kritisera bedömande av x-axeln.
Vänster på axeln var ”NonConformance” dvs de som vill ha diversity. Man skulle dock inte ha åsikten att saker är olika för att hamna på diversity sidan. T.ex. skulle man tycka att män är lika kvinnor. Ska man då tro att alla de som kräver ”positiv” diskriminering för att på något sätt få jämlikhet mellan kvinnor och män eller etniska grupper står för NonConformance? Det verkar ju vara helt bakvänt. Om man är för Conformance beror inte på vilka värden man håller utan hur man accepterar andras värden. Därför är jag även ganska tveksam till soc’s och lib’s påstådda värdeliberalism.

Sen såg jag även att de som var nere på den vertikala axeln förespråkade personlig ekonomisk självförsörjning. Ingen person vid sina sinnens fulla bruk skulle förespråka något sådant idiotiskt.

8. Fredrik Gustafsson - december 6, 2006

Jag hamnar hyfsat långt ner och lite till vänster om y-axeln, dvs inom ekonomic liberalism.

Självförsörjning är ondskefullt. Arbetsdelning skall det vara.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: