jump to navigation

Försvaren för jordförvärvslagen, en motsägelsefull historia december 12, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten.
7 comments

Andrew Hagmark-Cooper har skrivit ett ganska läsvärt svar på mitt tidigare inlägg om inflyttade och den Åländska jordförvärvslagen. Generellt kan man säga att det finns två försvar för den lag som kräver att, för att köpa mark utanför ett planerat område, som är över en viss yta eller ligger vid havet, måste man ha bott fem år på Åland, ha finskt medborgarskap och Åländsk hembygdsrätt.

Antingen brukar man hävda att hembygdsrätten i realiteten inte innebär något hinder för att flytta till Åland tack vare de undantag som görs för tomter just inom dessa planerade områden. En liberalisering skulle varken göra bu eller bä, hävdar man. Eller, så hävdar man att jordförvärvslagen är ett livsviktigt skydd av den Åländska självstyrelsen, och om inte lagen fanns skulle Åland raskt köpas upp av utlänningar. Andrew Hagmark Cooper sällar sig till den första skaran.

Exakt hur många som skulle flytta till Åland om man liberaliserade jordförvärvslagen är givetvis svårt att veta. Om Åland, den dag jordförvärvslagen liberaliseras, aktivt marknadsförde det faktum att köp av mark i öriket nu är fritt, är det inte omöjligt att vi skulle se en större inflyttning. Personligen tror jag att landsbygden och framförallt skärgården skulle kunna locka till sig, inte bara sommarstugespekulanter som i första hand efterfrågar fritidsaktiviteter, utan också mycket köpstarka yrkesarbetande.

De Åländska företagen skulle få en mycket stor konkurrensfördel i och med att man skulle kunna locka kompetent personal och företagsledning med ett mycket attraktivt havs- och naturnära boende, något man inte kan göra idag. Jag tror vi, efter hand, skulle kunna observera en, om än liten, ström av människor som lockas hit att arbeta och driva företag i en naturskön och havsnära miljö och som också uppskattar och vill värna om Ålands unika natur.

Jag skulle kunna räkna upp otaliga skäl till varför vi bör liberalisera jordförvärvslagen. Sist och slutligen handlar frågan dock om att vi måste stå upp för den rättighet som utgör grundbulten i det Västerländska samhället: den privata äganderätten. Du bör ha en rättighet att få sälja det du äger till vem du vill, till vilket pris du vill, annars är det du äger inte ditt.

Alla människor bör också ges samma rättigheter, oavsett deras ursprung. Det spelar ingen roll om man bott hela sitt liv i Sund eller just flyttat till Åland från Storbritannien, man bör ha en rätt ingå frivilliga köpeavtal med andra personer, även när det gäller mark. Staten, och detta gäller även den Åländska, har inte rätt att kränka individers grundläggande rättigheter eller diskriminera mot personer från andra länder, oavsett om det sker i bevarandet av den Åländska självstyrelsens namn.

Annonser