jump to navigation

Fria val och heroin, del två december 21, 2006

Posted by Fredrik Gustafsson in Rättighetskränkningar.
trackback

Andrew Hagmark Cooper har kommit med ytterligare ett inlägg i debatten om heroinberoende och valfrihet. Det vi diskuterar är en situation där en person har att välja mellan att fortsätta missbruka heroin och att sluta, och därmed få utstå svåra abstinensbesvär.

Jag hävdar att det är en väldig skillnad på om personen en gång valt att börja missbruka heroin eller om personen blivit tvingad till detta. I det första fallet är valsituationen ett resultat av ett fritt val, och därmed är också valet att sluta eller inte sluta med heroin fritt. I det andra fallet uppstår valsituationen som en följd av tidigare tvång (att någon tvingade personen att ta heroin) och då är inte valet att fortsätta eller inte fortsätta med heroin att betrakta som fritt.

Det Andrew Hagmark-Cooper hävdar är att det är irrelevant om personen självmant valde att ta heroin eller blev tvingad till det; i och med att drogen är beroendeframkallande är valet inte fritt i något av fallen. Han skriver:

My point is that whether you are forced into using heroin in the first place is irrelevant, you have the same cravings for the drug and you undergo the same withdrawal symptoms if you stop using it. Fredrik’s free choice seems to be no more than a tool for judging people. If you are forced into something, fair enough, but if you make a stupid decision, tough luck.

I en mening har Hagmark-Cooper rätt: frågan om vad som är och inte är resultatet av ett fritt val handlar bland annat om att döma folk. I heroinfallet kan vi konstatera att i den ena situationen, där personen tvingats att ta heroin och tvingats in i valsituationen där han eller hon antingen måste fortsätta ta heroin eller sluta, har den drabbade givetvis rätt till ersättning av den som tvingade honom eller henne att ta heroin. I detta fall måste staten ingripa, eftersom en person har tvingats in i denna jobbiga situation genom en rättighetskränkning.

I det andra fallet har ingen rättighetskränkning ägt rum och personen har, oavsett hur jobbig situationen är där han eller hon antingen måste fortsätta sitt missbruk eller få tag i pengar till nytt heroin, inte någon rätt till ersättning. Vem skulle i så fall tvingas betala denna ersättning, eftersom personen själv valt missbruket?

Man kan givetvis tänka sig att personen blev lurad av heroinförsäljaren som lovade att drogen inte skulle vara beroendeframkallande. Men, om personen visste eller borde ha vetat att heroin är en farlig, dyr och beroende-framkallande drog när han eller hon först injicerade drogen, har han eller hon givetvis sig själv att skylla.

I grund och botten tror jag problemet handlar om att Hagmark-Cooper, likt väldigt många andra vänstersinnade personer, inte har insett skillnaden mellan naturligt och kollektivt tvång, och vikten att hålla isär dessa två. Hagmark-Cooper verkar anse att valfrihet inte råder när ens handlingsalternativ på något sätt är begränsade. Om man låst in sig i ett rum och kastat bort nyckeln har man inte valfrihet eftersom man inte kan välja att komma ut ur rummet.

Om man har denna definition av valfrihet finns det aldrig någon valfrihet. Mina val är alltid begränsade av naturen. Jag kan inte välja att flaxa med armarna och flyga till Kuala Lumpur istället för att ta ett flygplan, men detta innebär inte att jag inte har valfrihet. Om jag har låst in mig själv i ett rum och kastat nyckeln, betyder inte det faktum att jag inte nu kan välja att öppna dörren att jag inte har eller hade valfrihet.

Jag hävdade även i mitt förra inlägg att ett problem med att kriminalisera bland annat prostitution och droger är att det minskar sannolikheten att de som säljer sex eller missbrukar droger skall anmäla brott och, istället, tvingas skaffa en hallick eller maffiakontakter som skyddar dem från rån, överfall eller att de helt enkelt tvingas ta lagen i egna händer. Hagmark-Cooper bestrider även denna:

But wait a minute, what happens if a heroin-addicted prostitute is assaulted now? Well, it’s a crime. The fact prostitution and heroin are illegal has no bearing on that. The massive police investigation into the murders in Ipswich is clear evidence of this.

Jag hävdade aldrig att ett överfall eller ett rån av en prostituerad inte betraktas som ett brott idag, det är klart att det gör. Problemet är att många av de brott de prostituerade blir utsatta för, känner de att de inte kan anmäla. Om de går till polisen efter att ha blivit rånade av en torsk, kommer antagligen polisen att fråga vad de gjorde när de blev rånade? Varför tror Hagmark-Cooper att prostituerade har hallickar över huvud taget?

Eller, om en drogmissbrukare blir bestulen på några gram heroin, tror Hagmark-Cooper verkligen att missbrukare kan anmäla denna stöld till polisen? Eller, kommer han att försöka ta lagen i egna händer?

Det faktum att man nu jagar den person som har strypmördat fem prostituerade i Ipswich motbevisar knappast detta. Det jag hävdar är att den prostituerade inte vill anmäla brott av rädsla för att åka fast själv, och detta gäller givetvis inte när den prostituerade redan är död.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: