jump to navigation

Rond två i kampanjen mot palmolja februari 6, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
trackback

På senare tid har palmolja, en olja som framställs framförallt i Indonesien och Malaysia, utsatts för väldigt mycket kritik. Senast i gårdagens Svenska Dagbladet varnas det för att den ökande importen av palmolja till Sverige bland annat är ett hot de sista regnskogarna i Malaysia och Indonesien och de otaliga utrotningshotade och unika arter som lever där. Bland annat hänvisar artikeln till en rapport framtagen av den amerikanska lobbygruppen Center for Science in the Public Interest (CSPI) som pekar på vilka arter som hotas av utrotning som en följd av palmoljeodlingens utbredning, och som uppmanar konsumenter och regeringar att välja bort palmolja.

Jag är säker på att alla som oroar sig över regnskogen på Borneo och Sumatra menar väl. Vad de dock är lyckligt ovetande om är att de dragits in i den andra ronden av ett PR-krig mellan Malaysisk palmolja och amerikansk sojabönsolja, som pågått med varierande intensitet sedan mitten av 1980-talet. Bakgrunden är denna. Under 1980-talet expanderade framförallt den Malaysiska palmoljeexporten oerhört, och började snabbt ta marknadsandelar från de amerikanska sojabösodlarna. Under detta årtionde halverades till exempel den amerikanska exporten av sojabönsolja samtidigt som den malaysiska exporten av palmolja fördubblades.

Som ett svar på detta sjösatte parhästarna CSPI och The American Soybean Association (ASA) en väldigt hätsk kampanj riktad mot ”tropiska fetter”, det vill säga palm- och kokosnötsolja. Man började trumma ut budskapet att palmolja var ett mättat fett som orsakade olika hjärt- och kärlsjukdomar, trots att det inte fanns några bevis för detta. Man vände sig senare bland annat till kongressledamoten Dan Glickman—som idag är ordförande för intressegruppen The Motion Picture Association of America som jagar piratkopierare världen över⎯som lade fram den så kallade Tropical Oils Labelling Bill inför den amerikanska kongressen. Lagförslaget krävde att alla varudeklarationer måste upplysa konsumenten om produkten innehöll palmolja och att denna var ett mättat fett. Man använde också olika knep för att piska upp stämningen i de egna leden. Till exempel spred man en broschyr bland de amerikanska sojabönderna där man kunde se en kraftig, vit man, klädd i en vit kostym med en cigarr och en drink i handen, sittandes bekvämt tillbakalutad i en rottingstol, med ett överlägset leende på läpparna. Bredvid sig hade han en stor tunna med palmolja. Bildtexten löd, ”Detta är mannen som kommer att försätta dig i konkurs”.

Den riktiga skadan tillfogades dock palmolja då en miljonär vid namn Phil Sokolof, som tidigare i livet drabbats av en hjärtinfarkt, beslöt sig för att ge sig in i kampanjen mot palmolja. Det spekulerades i att det var CSPI som låg bakom Sokolofs engagemang. Han hävdade dock att han handlade på eget bevåg, även om han lånade mycket av terminologin från och var påhejad av CSPI. I oktober 1988 köpte Sokolof sin första helsidesannons i en stor amerikansk dagstidning. Samma annons skulle komma att publiceras i flertalet stora amerikanska dagstidningar, bland annat i New York Times och Wall Street Journal. Annonsen var minst sagt kontroversiell. Rubriken löd, ”Förgiftningen av Amerika” och fortsatte, ”Vi vädjar till er. Köp inte produkter innehållande palm- eller kokosnötsolja. Ditt liv kan stå på spel!”

På grund av användandet av ordet ”gift” vägrade flera stora dagstidningar att publicera annonsen, av rädsla för juridiska efterspel från de företag som pekades ut i annonsen som stora användare av palmolja. Just tack vare dess kontroversiella språkbruk lyckades dock annonserna väcka en stor uppmärksamhet, även utanför USA. Olika experter och de som företrädde palmolja var inte lika glada. Bland annat påpekade The American Council of Science and Health att amerikanerna, om något, höll på att förgiftas av desinformation, inte av palmolja. En Malaysisk minister kallade annonserna för ”propagandaterrorism” och hotade med att vidta rättsliga åtgärder.

Kampanjen hade vid det här laget utvecklats till ett fullskaligt krig mellan de två oljorna. Efter att först ha tagits på sängen, sjösatte Malaysia snart en motkampanj där man bland annat turnerade runt i USA för att upplysa amerikanerna att palmoljan visst inte var ohälsosam. Man anlitade även kända konsultfirmor för att föra palmoljans talan, och man lyckades stoppa The Tropical Oils Labelling Bill. Kort efter att Sokolof hade köpt sina annonser, svarade även Malaysia med motannonser i amerikanska dagstidningar. Man hade också inlett otaliga forskningsprojekt, oftast utförda av oberoende institut och universitet i Europa och USA, som skulle studera vilka effekter palmolja egentligen hade på kolesterolvärden. För ASA:s och Malaysias del avslutades dock ”kriget” 1989 när de, efter påtryckningar från amerikanska matproducenter, undertecknade ett fredsavtal. CSPI fortsatte dock kampanjen, om än i mindre skala.

I efterhand är de flesta experter eniga om att denna kampanj påverkade vår diet på ett ganska skadligt sätt. Den forskning som hade sjösatts som en direkt följd av kampanjen, visade entydigt att palmolja beter sig som ett omättat fett, och faktiskt leder till en sänkning av det farliga LDL-kolesterolet. Frågan om mättade versus omättade fettsyror kom senare att ersättas av debatten om transfetter, som experterna var eniga om att var ett mer allvarligt hot mot hälsan än mättade fetter. Transfetter uppstår när fleromättade fetter, som till exempel sojabönsolja, härdas, medan forskningen visade att palmolja är fri från transfetter.

Det är i ljuset av denna kampanj man bör se den förnyade offensiven mot palmolja, som nu även spritt sig till svenska dagstidningar. Under 1980-talet lyckades CSPI spela på oron över mättade fetter, som var mycket utbredd vid denna tidpunkt. Man lyckades få med sig personer och organisationer som var oroade över amerikanernas hälsa i en kampanj mot palmolja, som i grund och botten syftade till att skydda den hårt subventionerade amerikanska sojabönsproduktionen mot konkurrens från Malaysia. Idag håller historien på att upprepa sig. CSPI försöker fortfarande sprida bilden av palmolja som ett mättat fett som leder till höjda kolesterolvärden, men på grund av att palmoljesektorn har en enorm mängd forskning som visar motsatsen att falla tillbaka på, har man delvis bytt strategi. Man försöker nu spela på människor utbredda rädsla för den allt bräckligare miljön. Genom att hävda att odlingen av palmolja hotar Malaysias regnskogar och de arter som lever där, lyckas lobbyn denna gång lura med sig miljövänner i den andra ronden av detta PR-krig, som idag är inne på sitt tjugonde år.

Det finns dock mycket som talar för att denna nya kampanj är precis lika missriktad. Palmoljesektorn hör till Malaysias absolut snabbast växande industrier, och har sett till att tusentals människor i Malaysia lyfts upp ur fattigdom. Palmoljan är också ett mycket lovande alternativ till fossila bränslen. Det håller för närvarande på att växa fram en sektor i Malaysia där man utvinner E och A-vitaminer ur palmolja, som är tänkta att konkurrera med syntetisk framställda vitaminer. Det som gör denna process extra intressant är att en biprodukt, i termer av värde, av denna process faktiskt är palmoljediesel. Malaysia är, trots att landet är en storproducent av petroleum, mitt uppe i en process där man håller på att ersätta bensin med palmolja som drivmedel i bilar. Exporten till Europa hindras dock av höga skyddstullar. Man har också, sedan många år tillbaka, vidtagit olika åtgärder för att expansionen inte skall hota den unika regnskogen, som i internationell jämförelse fortfarande täcker en väldigt stor yta av Malaysias totala landmassa.

Det är egentligen ganska tragiskt att många välmenande personer dras med i den kraftfulla amerikanska lobbyns ständiga kampanjer mot tillväxtsektorer i världens u-länder, inklusive Malaysia och Indonesien. Förutom att vi gör oss skyldiga till en allvarlig dubbelmoral när vi vill förhindra den tillväxt i u-länderna, som på sikt skulle göra att de förbättrar sin levnadsstandard på samma sätt som vi en gång gjorde, skjuter vi i oss själva i foten. När vi rycktes med i kampanjen mot det ”mättade tropiska flottet”, innebar det i själva verket att vi gick från en nyttig, billig kolesterolsänkande olja fri från transfetter och producerad av u-länder, till en kraftigt subventionerad amerikansk matolja innehållande transfetter. När vi nu ännu en gång rycks med i en kampanj som utger sig för att värna om miljön, där CSPI återigen står i kulisserna, riskerar vi att sätta käppar i hjulen för kanske den mest lovande lösningen på vårt beroende av fossila bränslen som, hör och häpna, utvecklats av ett oljeproducerande (om än ganska rikt) u-land.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik - februari 7, 2007

Intressant information, du verkar ha letat fram. Vad har du för källor?

2. Fredrik Gustafsson - februari 7, 2007

Har tagit det från min egen forskning, min lic.avhanbdling närmare bestämt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: