jump to navigation

Saker som får en att må illa februari 14, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter.
trackback

Andrew Hagmark-Cooper skriver på sin blogg att åsikten att de fattiga har sig själva att skylla för sitt armod (och omvänt att de rika har sig själva att tacka för sitt välstånd) får honom att må illa. Detta är givetvis en ganska vanlig, kan man kalla det åsiktsallergi, bland vänstermännsikor. Låt mig förklara varför.

Om det ligger något i att det inte finns någon relation mellan hur mycket man anstränger sig och hur mycket man får ut i form av materiellt välstånd, utan att hur framgångsrik man är enbart beror på tur, uppväxtmiljö, medärvda talanger och så vidare, anser socialisterna att det finns både ett rättvise- och ett effektivitetsargument för att staten skall lägga beslag på produktionsmedlen och alla samhällets resurser och fördela dem på ett jämlikt sätt[1].

De menar förstås att om ens materiella standard är helt oberoende av hur mycket man faktiskt anstränger sig, kommer människor inte att anstränga sig mindre om staten lägger beslag på alla resurser och bara fördelar dem efter behov. I inledningsskedet, när du själv ägde dina resurser, spelade det ingen roll hur mycket du ansträngde dig, vad du fick ut av din ansträngning berodde i slutändan ändå bara på tur, uppväxtförhållanden, dina gener, och så vidare. En nationalisering leder därför inte, hävdar socialisterna, till att folk kommer att anstränga sig mindre, trots att de nu måste producera åt någon annan istället för åt sig själv.

Det finns också en moralisk dimension av detta. Om resurserna i samhället inte fördelas efter hur mycket folk anstränger sig, utan efter tur, kan man hävda att det är bättre att staten går in och omfördelar resurserna så att det blir mera jämlikt. För, hävdar de, det är väl inte rättvist att vissa skall ha så mycket, medan andra har så lite, enbart tack vare att de växte upp under bra förhållanden, hade bra gener eller en förskräcklig tur hela tiden.

Som vanligt när det gäller socialismen har dock argumentationen fler hål än en schweizerost. Givetvis är det så att hur mycket man anstränger sig står i stark relation till hur mycket man får ut av livet i form av materiellt välstånd. Förhållandena man växer upp i, ens gener och ren och skär tur är alla viktiga faktorer, och bestämmer ofta maximinivån du kan uppnå, men spännvidden mellan denna nivå och miniminivån är mycket stor och var du hamnar bestäms helt enkelt av hur mycket du anstränger dig.

Tänk på ditt eget liv: hur mycket annorlunda skulle din ekonomiska situation sett ut om du ansträngt dig mer eller mindre än vad du gjort? Eller tänk på de du känner. Hur många av dina bekanta är inte mer begåvade, har växt upp under bättre förhållanden och fått fler chanser än dig, men ändå lyckats sämre på grund av att de inte velat anstränga sig?

Att det finns en relation mellan hur mycket man anstränger sig och ens belöning kan man enkelt se genom att studera ekonomin. Så fort man tar bort relationen mellan belöning och ansträngning, till exempel lägger beslag på något en person har producera av egen kraft, slutar ofta personen anstränga sig och göra sitt bästa. Se bara på Sovjet.

För det andra är även den moraliska delen av argumentet fel. Oavsett om du och jag har införskaffat oss det vi äger genom tur eller skicklighet, är det fortfarande vårt eget. Du har lika lite rätt att lägga vantarna på min lottovinst, som jag enbart fått genom tur, som du har rätt att lägga vantarna på mitt sparkonto som jag byggt upp genom lönearvoden och hårt slit. Vad som är mitt är mitt och vad som är ditt är ditt, givet att vi skaffat det genom att inte kränka någon annans rättigheter (rätt till liv, frihet och egendom) . Och senast jag kollade var inte att ha tur, bra gener eller en bra uppväxt en kränkning mot andra.

[1] Oftast går de ett steg längre och hävdar att de rika är just rika tack vare att de utnyttjar de fattiga, som inte skulle ha varit fattiga om de inte blivit utnyttjade av de rika. Man kan säga att argumentet ovan är light-argumentet av detta mer klassiska marxistiska argument

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Mikael Johannes - februari 14, 2007

”…får honom att må illa. Detta är givetvis en ganska vanlig, kan man kalla det åsiktsallergi, bland vänstermännsikor.”

Jag har noterat att folk med åsikter åt vänster oftare talar i affekt. Man tenderar bli arg, upprörd, ilsken, indignerad, elak, låg och föraktfull. Liberaler å andra sidan brukar svara med att resonera, förklara, analysera och kritisera. (Det finns förstås undantag.) Det förvånar mig inte att se senare oftast går segrande ur debatterna.

2. Fredrik Gustafsson - februari 14, 2007

Visst är det så. Skulle säga att det kanske är den viktigaste och mest grundläggande filosofiska skillnaden mellan liberaler och vänstermännsikor, att liberaler betonar förnuft, en fysisk och objektiv verklighet, objektivitet, vetenskaplighet, falsifierbarhet, logik och så vidare medan socialisten betonar känslor, subjektivitet, konst, och en verklighet som formas av våra tankar och känslor.

Vänstermännsikor tar mycket oftare till känsloargument–att något ”känns” rätt eller fel, eller det faktum att folk är upprörda och går ut och demonstrerar mot något är tillräckligt bevis för att det är något fel med det om de demonstrerar mot (kapitalism, frihandel, eller vad det nu kan vara).

Sedan finns det förstås alltid undantag men även extremfall. Objektivismen (Ayn Rand) är ett exempel på hur man kan ta dessa liberala kännetecken på lite för stort allvar, iaf enligt mig 🙂

3. ålänning - februari 14, 2007

Kort sagt, vänstern tror inte att människor påverkas av drivkrafter. Vi borgerligt sinnade vet av egen erfarenhet att just motivation och drivkrafter är mycket viktiga för individens framgång och utveckling.

Utan morötter stannar Åland!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: