jump to navigation

Den Åländska näringsrätten april 22, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Näringsrätten.
trackback

(Inlägget går även att läsa som en textfil)

Över hela världen är de flesta länder involverade i en stenhård konkurrens för att locka till sig utländska investeringar. Anledningen till att en stor inströmning av utländska direktinvesteringar—det vill säga utländska företag som etablerar sig i landet—är positivt för ett lands ekonomi är lätt att förstå. För det första gör det att ett lands utveckling inte är begränsat av inhemskt sparande och tillgången på inhemskt kapital. För det andra innebär det att fler arbetstillfällen skapas. För det tredje ökar det konkurrensen och sänker priserna. Och för det fjärde innebär det att landet får tillgång till modern teknologi som utvecklats utomlands, samt utländska experter och kompetens, och att produktiviteten, även bland inhemska företag, ökar. Det finns otaliga studier som visar att det absolut effektivaste sättet för ett land att ta till sig teknologi som utvecklats utomlands, är att välkomna utländska företag—detta leder nästan alltid till att det skapas omfattande externa effekter, eller ringeffekter som det ibland kallas.

Lite förenklat kan man säga att man kan dela in världen i två olika typer av länder: de som välkomnar och försöker locka till sig utländska investeringar, och de som försöker stänga dem ute. Det torde inte råda något tvivel om vilka länder som lyckats bäst. Det kanske bästa exemplet på ett land som gått från den ena strategi till den andra på senare tid är förstås Kina. Kina isolerade sig länge från omvärlden och var mer eller mindre stängt för utländska investeringar. Näringsverksamheten i Kina skulle vara reserverad för kineser och för den kinesiska staten. Men så lade man om denna strategi för ett par decennier sedan, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Förklaringen bakom Kinas höga tillväxt de senaste decennierna har givetvis mer komplicerade förklaringar, och förklaringar som går längre tillbaka i tiden, än så, men det finns ingen som kan påstå att Kina hade kunnat uppnå en sådan hög tillväxt om man fortsatt stänga ute utländska företag från den inhemska marknaden.

Som jag nämnde ovan är kampen om dessa utländska direktinvesteringar tidvis mycket hård. Världens öppna länder använder sig av ett antal metoder för att de utländska företagen just skall välja dem som investeringsland. De sänker kapitalbeskattningen, de förenklar sin byråkrati, de skapar speciella zoner för utländska företag, de inför platt skatt— allt för att kunna locka de utländska företagen.

Det är med denna bakgrund man skall se den Åländska näringsrätten. Medan de flesta av världens alla länder försöker komma på smarta sätt att göra det lättare och billigare för utländska företag att etablera sig—och detta är inte alltid så lätt som det låter—gör vi på Åland det medvetet svårare och dyrare för utländska företag att etablera sig, trots att vi, mer än någon annan, är beroende av dessa utländska investeringar. På grund av vår litenhet och vårt geografiska läge kan vi inte förlita oss på inhemska uppfinningar och teknologi samt inhemsk konkurrens: för att inte Åland skall stagnera och lida av en bristfällig konkurrens och höga priser, måste vi helt enkelt locka till oss utländska företag.

Jag kommer i denna korta skrift argumentera för att näringsrätten just skadar den Åländska ekonomin och det Åländska samhället genom att stänga utländska direktinvesteringar, och att kravet på näringsrätt för att bedriva näring på Åland genast bör avskaffas. Jag kommer först att visa att syftet med den Åländska näringsrätten är just protektionistiskt. Sedan kommer jag att resonera kring vilka effekter den Åländska näringsrätten har. Efter detta konkluderar jag.

Näringsrättens syfte
De flesta kanske tror att näringsrätten i första hand är till för att garantera att verksamhets- och betjäningsspråket i företag som verkar på Åland är svenska. Detta är endast delvis sant. Det huvudsakliga syftet med näringsrätten har från början varit att stänga utländska företag; att, som ÅSUB skriver i en utredning, ”att rätten att bedriva näringsverksamhet på Åland skall vara förbehållen ålänningar och åländska bolag. Det står uttryckligen skrivet i det dokument som anger landskapsregeringens principer för behandling av näringsrättsansökningar att näringsrätten baseras på principen att, ”näringsutövningen skall handhas av lokalbefolkningen”. Och även om syftet bara skulle vara att reglera vilket språk som används inom företagen, skulle en bieffekt givetvis ändå vara att utländska företag stängs ute.

Sedan 1996 är alla nyetablerade företag, även Åländska, skyldiga att ansöka om näringsrätt. Vilka är då kriterierna för att få näringsrätt? Landskapsregeringen nämner ett antal kriterier, och det är uppenbart att många av dem är rent protektionistiska. Bland annat innehåller kriterierna för att en enskild person skall få näringsrätt att personen bor på Åland samt att, ”lokala resurser, exempelvis lokal arbetskraft, lokala tjänster och lokala råvaror, används”. För företag gäller att 2/3 delar av styrelsen skall ha Åländsk hembygdsrätt (vilket innebär att personen måste ha finskt medborgarskap samt bott på Åland i minst fem år), att bolaget har hemort på Åland, att, ”betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland” samt återigen att företaget använder sig av lokala resurser, tjänster och råvaror. Som nämndes ovan gäller detta sedan 1996 alla företag, även Åländska. Ett företag kan dock beviljas tillfällig näringsrätt även om det inte uppfyller krav om det ligger i ”allmänhetens intresse”.

Lagtexterna slår även fast att syftet med kraven är att skydda det Åländska företagen, och inte de Åländska konsumenterna. Lagtexterna slår fast att ett syfte med lagen är att, ”främja en positiv utveckling av det åländska näringslivet”, och att detta skall ske genom att, ”förhindra att åländska näringsidkare utsätts för en osund konkurrens av utomstående näringsidkare”. För en forskare inom en ekonomisk vetenskap är ordet ”osund konkurrens” givetvis en gåta. Hur kan konkurrens vara osunt? Att företag helst skulle slippa att konkurrera med andra företag är självklart. Men för oss konsumenter, och för ekonomin i helhet, finns det givetvis inte något som heter osund konkurrens. All konkurrens är sund eftersom den leder till högre tillväxt, lägre tillväxt, fler jobb, och så vidare.

Att landskapsregeringen i många sammanhang säger att staten måste spela en större roll för att konkurrensen på Åland är så bristfällig, vilket leder till högre priser, samtidigt som man här säger att de Åländska företagen måste skyddas från konkurrens utifrån är givetvis väldigt anmärkningsvärt. Först skapar man en bristfällig konkurrens genom en intervention, sedan motiverar man ännu fler interventioner (till exempel byggande i offentlig regi) med att konkurrensen är bristfällig.

Näringsrättens effekter
Vad en lag syftar till och vilka effekter den egentligen har är dock två helt olika saker. Många hävdar att näringsrätten i själva verket inte innebär ett speciellt stort hinder för utländska företag, och att den endast har väldigt små effekter på antalet utländska investeringar, konkurrensen, priserna, och så vidare. Som bevis för detta hänvisar man till det faktum att det faktiskt är väldigt få företag som får avslag när de ansöker om näringsrätt. ÅSUB har undersökt vilka effekter näringsrätten har. Tyvärr är undersökningen varken speciellt omfattande eller avancerad, och den är i slutändan oförmögen att dra några generella slutsatser kring näringsrättens effekter. Denna undersökning är dock det enda vi är hänvisade till, och vi får helt enkelt nöja oss med den.

För det första är det lätt att konstatera att väldigt få företag, sju stycken närmare bestämt, fick avslag på sin ansökan mellan 1996 och 2000. Dessa företag har fått avslag av två huvudskäl. I vissa fall uppfyllde de inte språkkraven och i vissa fall avslogs ansökan på grund av att, ”något behov av verksamheten inte påvisats”. Det vill säga, att företaget skulle ha konkurrerat med Åländska företag.

ÅSUB har också frågat de företag som beviljats näringsrätt under denna period om de upplevde det om det inte var förenat med större hinder att få näringsrätt beviljat samt om de tyckte att näringsrätten borde avskaffas. Väldigt få företag upplevde att det var förenat med ”större svårigheter” att få näringsrätt, men desto flera företag var missnöjda med servicenivån och tiden det tog att få ansökan beviljad. 10 procent av de svenska och 13 procent av de finska företagen var missnöjda med de Åländska myndigheternas servicenivå medan 5 procent av de svenska och 25 procent av de finska företagen var missnöjda med handläggningstiden. Dessutom angav 43 procent av företagen att näringsrätten helt borde avskaffas. Att så många av företagen vill att näringsrätten bibehålls beror dock sannolikt på att dessa företag redan beviljats näringsrätt, och på så sätt drar nytta av det skydd mot konkurrens näringsrätten erbjuder.

Betyder detta, att så få företag upplever näringsrätten som ett stort hinder samt att det förekommer få avslag, att näringsrätten inte har någon effekt på antalet utländska investeringar och konkurrensen på den Åländska marknaden? Nej, det gör det förstås inte. Som ÅSUB konstaterar i sin utredning är det mycket möjligt att näringsrätten har en avskärmande effekt. Det vill säga, att många företag vet med sig att de inte kommer att få någon näringsrätt eftersom de inte uppfyller kraven: att det till exempel vet med sig att de är i behov av en professionell styrelse med hög kompetens som helt enkelt inte finns på Åland; att de kommer att konkurrera med Åländska företag; eller att de kommer att behöva många utländska experter som inte kan svenska. Istället för att då slänga pengar och tid på att ansöka om näringsrätt, väljer det då helt enkelt att låta bli. Detta bekräftas av det faktum att väldigt många finska företag har angett att det råder en väldigt utbredd, ”föreställning inom finskt näringsliv om de stora svårigheterna att få rätt att bedriva näring på Åland”. Bland annat detta leder detta till ÅSUB att dra följande slutsats:

Om detta stämmer, och dessutom är en relativt utbredd uppfattning inom finskt näringsliv, så innebär detta att näringsrättens indirekta effekter sannolikt är betydligt större än de mera direkt mätbara effekterna i anslutning till ansökningsprocessen. Effekterna gäller då inte bara lagstiftningens specifika språk- och nationalitetsmål, utan även frågan om näringslivets mer allmänna utveckling på Åland. Om de indirekta avskärmningsffekterna blir alltför stora innebär de nämligen samtidigt också att konkurrensen på den åländska marknaden minskar […] Så tolkad skulle alltså näringsrätten faktiskt i sin förlängning kunna betyda högre priser och mindre effektivitet inom det åländska näringslivet, något som knappast bidrar till den positiva ekonomiska utveckling som samhällets näringspolitik i övrigt går ut på.

Det måste påpekas att detta ännu inte undersökts, men det finns klara indikationer som tyder på att den Åländska näringsrätten har en sådan avskärmande effekt. Det vill säga, att denna lagstiftning på ett indirekt sätt hindrar företag från andra länder, som antingen är i behov av en utländsk styrelse eller arbetskraft, eller som skulle konkurrera med Åländska företag från att etablera sig på Åland och att den därmed, som ÅSUB skriver, bidrar med något positivt till den ekonomiska utveckling. Tvärtom.

Slutsatser
Vi inom den ekonomiska vetenskapen må vara oense om mycket, men om det är något vi är rörande överens om är det att öppenhet för utländska företag, teknologi, kompetens och expertis är något som är otroligt gynnsamt för den ekonomiska tillväxten. Jag har i detta korta inlägg försökt argumentera för att näringsrätten är ett protektionistiskt verktyg som motverkar dessa positiva influenser. En lag vars syfte är att reservera den Åländska marknaden för Åländska företag, Åländsk expertis och Åländska styrelsemedlemmar.

Det är väldigt sannolikt att näringsrätten har en rad negativa konsekvenser för Åland, samtidigt som det är tveksamt om den leder till att säkra att den verksamhet som utförs på Åland ens sker på svenska. Sannolikt leder den till lägre tillväxt, till färre utländska investeringar och färre investeringar i allmänhet, till lägre produktivitet, till färre ringeffekter, till styrelser och företag med lägre kompetens och kunnande, till lägre konkurrens, till högre priser, till färre valmöjligheter, till färre arbetsplatser samt till en lägre välfärd och lönenivå.

Egentligen finns det inga ord för att beskriva hur föråldrat detta instrument är och hur stick i stäv det går med den politik Europas och världens framgångsrikaste länder för närvarande för. Att den Åländska så kallade borgerligheten inte tycks inse detta, och fortsätter att förespråka en bibehållen näringsrätt (med vissa justeringar) är ännu mer anmärkningsvärt. Personligen tycker jag att det är dags att vi avskaffar denna relik och inför fri etableringsrätt för utländska företag på den Åländska marknaden.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - april 22, 2007

Har gått och funderat på att skriva detta inlägg ett bra tag nu, men har ansett att det skulle ta för länge. När jag äntligen kom mig för tog det bara en halv söndagseftermiddag. Najs.

2. nöjd ålänning - april 22, 2007

Tack vare näringsrätten har Åland ett blomstrande näringsliv och ett välstånd som är i toppklass. Varför skulle lokalbefolkningen ge ifrån sig det privilegium som näringsrätten de facto utgör?

3. Fredrik Gustafsson - april 22, 2007

Har du läst texten? En av ÅSUBs slutsatser är att näringsrätten är, ”något som knappast bidrar till den positiva ekonomiska utveckling som samhällets näringspolitik i övrigt går ut på” och mina slutsatser finns i texten.

Att du inte håller med om en sak. Men om du vill övertyga någon om din åsikt bör du nog bygga upp den med några argument och lite fakta också.

Det är f.ö. andra gången du postar nästan exakt samma inlägg utan att förklara varför du är av denna åsikt.

4. Tony - april 22, 2007

När man frågar människor vad som är viktigast i livet hoppar de flesta snabbt över de materiella drömmarna och finner värderingar om en god hälsa och valfrihet med möjligheter att själva påverka sina liv och liknande. Flera studier om personlig utveckling vittnar om betydelsen av att kunna ta ansvar över händelser som inverkar på personen i fråga. Vad har då detta med näringsrätten på Åland att göra? För det första är det svårt att sära på hembygdsrätten och näringsrätten som utgör stommen, ja helt och hållet ÄR självstyrelsen på Åland. För över femtio år sedan när livet inte var så lysande på ålandsöarna och halva generationer flydde västerut från armodet beslöt dåtidens kloka gubbar och gummor att om vi som bor på Åland inte själva tar vårt öde i våra händer och hjälper oss så då gör ingen annan det heller. De viktigaste instrumenten var kopplade till jorden och att livnära sig. Det skulle ingen annan än folk bosatta på Åland (=ålänningar) bestämma över.

I det läget kunde vi säkert ha tagit Kina-beslutet och öppnat alla dörrar och lockat och pockat på utländska direktinvesteringar. Vi vet hur det hade gått. Åländsk mark hade sålts billigt som sommarvisten till mer välbeställda finländare. Åtminstone är det svårt att se den lilla befolkningsspillran på dryga 20.000 människor som en stor billig arbetskraftspotential eller framtida storkonsumenter som det var värt att investera i. Så är det ytterst sällan för ö-samhällen – potentialen anses per definition begränsad. Forskare må tycka att ålänningarna vid den tiden var korkade men verkligen för oss som har bott på Åland under denna period har varit fantastisk. Under alla år med några få undantag har den här lilla kläppen haft en befolkningsökning som är svårslagen även jämfört med från början mer tätbefolkade områden. Idag är ca 30 % av befolkningen födda utanför Åland. Motsvarande siffra för det vidöppna landet Sverige är 12 %. Öborna har varit ytterst rörliga och inte suttit overksamma vid köksbordet i svåra tider utan flyttat till jobben – och ofta tillbaks igen. Raden av åländska entreprenörer, som haft viljan att ta sitt och många andras öden i sina händer, är en framtidssaga med få motstycken. Globalisering och friheter för grundläggande ekonomiska drivkrafter leder till ekonomisk tillväxt. Jo, men det är långt ifrån säkert att den sker just där man önskar. Global avreglering är inte lika med regional tillväxt på Åland.

Den ekonomiska vetenskap som Gustafsson ägnar sig åt startar sällan i regioner med Europas högsta BNP per capita och där markägandet och näringslivet kontrolleras av dem som bor i regionen. Gustafsson skäms tydligen för det inhemska sparandet och tycker att det finns för lite kapital på Åland. Till och med inflyttningen, nyskapandet av arbetstillfällen och tillväxten av nya företag är dåligt. Pratar vi om samma ö? Var är analysen? Ålänningarna har gjort sig rika på att affärsmässigt använda teknologi uppfunnen annorstädes och produktiviteten i vår basnäring sjöfarten ökar. Är det bättre att gubbar och gummor i Åbo, Seinäjoki, Bryssel eller Kina fattar investeringsbesluten år oss? Jo, i den meningen verkar Gustafsson betryggande vänsterinriktad, det är truggt med Finland. Slopas näringsrätten får vi lita på det, vi vet hur bra det har gått hittills när vi tagit ansvar själva. Näringsrätten och hembygdsrätten är vad alla får som är beredda att bosätta sig på de här vindpinade skären. Utländska direktinvesteringar det är fint det när man vill lyfta länder ur fattigdom. Slopas självstyrelsen på Åland idag, jo då går det antagligen som för femtio år sedan att välbeställda europeér köper sommarvisten och så tar Kesko, Jumbo eller någon annan gigant över näringslivet.

Men språkskyddet fungerar – där är vi helt överens. Och det är en gudagåva. För oss som är stolta över självstyrelsen är det aldrig tungt att försvara den.

5. Kaj Grüssner - april 23, 2007

Idén om att hembygdsrätten och genom den näringsrätten skulle vara grund och stomme i språkskyddet visar med all önskvärdtydlighet det ideologiska i att hålla kvar näringsrätten. Det har ingenting med klok ekonomi eller främjandet av företagande att göra. Inte undra på att konkurensen på Åland är obefintlig, att den formella kompetensnivån är så låg och att priserna på Åland är så mycket högre att offentligt anställda har ett så kallat ”Ålandstillägg.”

Vad spelar det för roll vilka som är aktieägare i de åländska företagen? Vad spelar det för roll om de som sitter i styrelsen är ålänningar eller inte? Säg ett enda geografiskt område vars ursprungsspråk dött ut och ersatts med något annat på grund av att man fört en företagsvänlig politik. Varför har detta ”hålla Åland enspråkigt svenskt” blivit ett självändamål som går före allt annat, oberoende av kostnader och konsekvenser?

Bevisen för att protektionism har flertalet skadliga effekter på ekonomin är otaliga, och inte på något sätt svåra att förstå. Men det här är i första hand inte en ekonomisk debatt. Förrän någon kan svara på de frågor jag ställde ovan kommer debatten att stampa på samma ställe.

Den här idén om att utlänningar skulle köpa all mark faller ju på det tämliga enkla faktum att om någon vill köpa mark på Åland idag, så måste han köpa den av en ålänning. Jag har för övrigt mycket svårt att Kesko skulle kunna ta över hela näringslivet. För det första så sysslar Kesko med bara en liten del av näringslivt, för det andra så har Kesko problem med att klara sig på fastlandet, trots att den Finland inte är mycket bättre än Åland vad gäller att släppa in företag i livsmedelsbranchen.

6. Fredrik Gustafsson - april 23, 2007

Svar till Tony

Du skriver att det inte går att separera näringsrätten från hembygdsrätten, eller närmare bestämt de Åländska jordförvärvsreglerna, och ditt argument mot mitt förslag att avskaffa näringsrätten blir sedan till en början ett försvar för de Åländska jordförvärvsreglerna. Jag vill dock hävda att det är två helt olika frågor. Åland skulle ha kunnat, och kan, avskaffa näringsrätten samtidigt som man behåller kravet på att den som köper land på Åland måste ha Åländsk hembygdsrätt. Det mitt inlägg gäller är rätten att äga och driva företag, inte rätten att äga land.

Detta innebär givetvis att utländska företag inte tillåts äga den mark de bedriver sin verksamhet på. För de flesta företag innebär detta dock inte något problem; det spelar inte så stor roll om de arrenderar eller äger marken de utövar sin näring på. Visst, några få företag, bland annat MacDonald’s har som policy att alltid äga marken de verkar på, men dessa hör till undantagen.

Ditt andra argument är att Åland inte skulle ha dragit så stor nytta av utländska investeringar, även om man för över 50 år sedan hade tillåtit en fri etablering av utländska företag. Vad som skulle ha hänt om Åland tillåtit en fri etablering från början är givetvis svårt att sia om. Det vi kan veta är dock att vår situation inte skulle ha varit sämre.

Antingen skulle de utländska företagen ha struntat i Åland, och vi skulle ha haft det lika bra som idag. Eller, så skulle de utländska företagen ha valt Åland, och då kanske vi skulle ha haft en lika hög ekonomisk och befolkningstillväxt som Hong Kong eller Singapore, som för inte så länge sedan var ännu fattigare och ännu mer glesbefolkat än Åland, haft de senaste 50 åren.

Du skriver även att jag inte är van att analysera länder med hög BNP per capita i Europa. Att jag ofta har inriktat mig på länder som är mitt uppe i sin industrialisering stämmer. Att jag aldrig forskat kring Europa stämmer inte alls. Dessutom pratar du själv om Åland för över 50 år sedan, och då var Åland sannerligen inte ett av Europas rikaste områden.

Du skriver även att jag skäms för det Åländska sparandet och att det finns för lite kapital på Åland. Jag skäms givetvis inte alls över det Åländska sparandet: det är enligt internationella mått mätt mycket högt. Däremot får man aldrig bli så stolt att man försöker hindra människor från andra länder att bidra mitt sitt kapital till den Åländska utvecklingen. Inget land i historien har lyckats industrialisera sin ekonomi enbart med hjälp av inhemskt kapital, och Åland är inget undantag.

Sedan är det givetvis så att en ekonomi aldrig kan ha för mycket kapital. Kapital är alltid en bristvara och kanske den största flaskhalsen när det gäller att omsätta nya idéer och teknologier till verklighet. Vem vet hur många Åländska snilleblixtar som aldrig materialiserats, just på grund av att entreprenören inte haft tillgång till kapital?

Du frågar även om det är bättre om, ”gubbar och gummor i ”Åbo, Seinäjoki, Bryssel eller Kina” fattar besluten åt oss och kallar mig för vänsterinriktad för att jag omfattar denna åsikt. Du har dock missförstått det jag säger.

Jag vill inte att människor utifrån skall bestämma över hur vi använder våra resurser; jag vill att människor utifrån skall själva få bestämma hur de använder sina egna resurser när de investerar på Åland: att de skall tillåtas konkurrera med Åländska företag, själva bestämma utseendet på sina styrelser, vilka resurser som används inom företaget, och så vidare. Det vill säga, den privata äganderätten och den fria etableringsrätten: vad kunde vara mer höger än det?

Faktum är att det i lagtexten står skrivet att utländska företag endast skall få näringsrätt om de använder sig av lokala resurser, tjänster och råvaror. Det vill säga, att utländska företag endast för verka på Åland om de tar våra resurser i anspråk. Talar vi verkligen om samma lag nu?

Du inleder även med att påstå att människor inte prioriterar sin ekonomi speciellt högt, och att det finns viktigare saker i livet än pengar. Detta stämmer säkert, men nu är det politik vi talar om och då bryr sig människor väldigt mycket om pengar; hur olika förbud och lagar påverkar deras ekonomi. För ju lägre inkomst de har, desto mindre tid får de över för de saker i livet som är viktiga. Det är inte för intet som Bill Clinton hade citatet, ”It’s the economy, stupid!” på väggen.

Dessutom säger du att valfrihet är viktigt. Det tycker jag med. Jag tycker att Ålänningarna själva skall få välja vilka företag som behövs på Åland, och inte att politikerna skall bestämma detta åt dem. Om de hellre handlar på något svenskt storvaruhus än Kantarellen, så skall givetvis politikerna inte sätta käppar i hjulen för detta företag. Om Ålänningarna vill ha kvar sin Kantarellen kan de åstadkomma detta själv genom att fortsätta handla där. Det behöver de inte politiker till.

7. Fredrik Gustafsson - april 23, 2007

Lustigt. Sitter på Ålfen och är uppkopplad mot Viking Public. När jag skulle posta kommentaren ovan fick jag dock bara ett errormeddelande som sade att jag hade en IP adress som hade använts för att posta spam och/eller varit inblandad i illegal aktivitet. Trots att jag var inloggad som administratör var jag tvungen att stänga av spamfiltret för att kunna posta kommentaren. Snacka om att falla på eget grepp.

8. Tony - april 26, 2007

Viljan att bo på Åland

Min utgångspunkt är att valfrihet och möjligheten samt viljan att ta eget ansvar över sitt liv är grundläggande drivkrafter i mänsklig verksamhet. På Åland fanns en stor medvetenhet om detta redan i mitten på förra seklet då de viktigaste instrumenten för den åländska befolkningens ekonomiska aktiviteter säkrades. Jag pratar bara om ekonomi nu. Det är inte trots utan tack vare hembygdsrätten som den ekonomiska utvecklingen på Åland, med eget kapital eller med kapital som åländska entreprenörer på ett trovärdigt sätt lyckats skaffa på annat håll – men fortfarande i åländsk kontroll, varit så gynnsam. För ålänningar skall tilläggas. I en smått omöjlig situation på fattigåland stakades en krävande väg ut för dem som aktivt valde att stanna. Välståndet kommer idag huvudsakligen från affärer utanför Åland utsatt för mycket hård konkurrens men i ålänningars händer. Resultaten skördas än.

Men framtiden då? Nu kanske det äntligen är dags att luta sig tillbaks och låta andra hitta på lukrativa affärer med pengar som de har skaffat på annat håll. I så fall måste förstås hinder avlägsnas så att klokare människor kan sysselsätta oss på Åland. Vår höga levnadsstandard och tillgång på eget kapital har gjort att pris- och lönenivån är hög (har vi haft mer kunskap än formellt hög utbildningsnivå?) till glädje för oss lokalföretagare OCH löntagare men kanske inte för investerare. Marken är förstås billig och det finns russin att plocka ur kakan och bor man i Tammerfors behöver man inte ens bry sig om livsbetingelserna åretom på Åland. Eller kanske vi skall locka till oss en Kina-investering?

Känns det bra att inte ta ansvar själv? Hembygdsrätten är så snillrikt utformad att alla som vill kan få den, det finns bara ett viktigt krav, man måste dedikera sig till att bo på Åland. Sedan är alla dörrar öppna. Man får inte äta kakan och ha den kvar när man lämnar ön, men man får tillbaks den om man vill! Genom näringsrätten (styrelserepresentationen) tillförsäkras dessutom att all affärsverksamhet som utgår från Åland kan påverkas av folk bosatta på Åland. Aktieägare dvs finansiärer kan vem som helst i världen vara. Genom densamma kan inte heller mark köpas av företag utan påverkan av ålänningar. Regelverket hindrar inte nyetablering på Åland det ger istället en positiv styrelsemöjlighet för ålänningar som vågar styra. Driftiga ålänningar har startat s.k. lågprisaffärer inom livsmedel och kända klädkedjor som ökat konkurrensen och därigenom sänkt priser – inte är det näringsrätten som är problemet. Åland har sin ringa befolkningsstorlek till trots lyckats bli en mikromagnet (nettoinflyttning, nyskapande av arbetsplatser, nya lukrativa affärsidéer och generering av kapital) fullt jämförbar med extremt befolkningstäta och i absoluta tal stora områden som Hong Kong och Singapore. När kommer forskningen som förklarar det i stället för den politiska agitationen mot självstyrelsen. Inte skall vi bli så stolta så vi spricker utan fortsätta med det vi är bra på – att styra vår egen framtid.

9. Kaj Grüssner - april 26, 2007

Tony

Jag kan faktiskt inte begripa hur du kan påstå att dagens välstånd är tack vare hembygdsrätten. Som om det var Åland till hjälp att man stängde ut utländskt kapital och kunnande? Det säger sig självt att det inte stämmer. Det spelar ingen roll vem som investerar, bara -någon- gör det. T.ex Nokia är väl till drygt 90% ägt av utlänningar. Finlands pappersbolag har också de mycket utländskt ägande i sig. På vilket sätt har det skadat eller skadar Finland?

Jag förstår inte alls den här nationalistiska idén om att åländskt kapital är bättre än annat. Kravet på att ”dedikera sig till Åland”, som du uttrycker det, är inget annat än ett protektionistiskt handelshinder av äldsta modell vars skadliga ekonomiska verkan har bevisats om och om igen.

”Man får inte äta kakan och ha den kvar”…Det låter på dig som om du anser att det är någon form av privilegium att få investera på Åland och i åländskt näringsliv. Det är ju sannerligen ett bra sätt att marknadsföra Åland som investeringsobjekt. Ungefär lika klokt som en butiksägare som sätter upp en skylt med texten

”Jag vill egentligen inte ha era pengar, men om ni går med på villkor X, Y, Z kan ni få tillåtelse att handla i min affär”

Låter det som en bra strategi, tycker du? För att inte tala om din jämförelse med Hong Kong och Singapore knappast är hållbar. De är båda mångmiljon städer som har ett fantastiskt blomstrande näringsliv just pga att de inte diskriminerar utländskt kapital.

10. Jakob Lundberg - april 28, 2007

Jag anser att vi bör ta till oss Bastiats råd i frågan och utöka näringsrätten. Tänk vad den åländska industrin skulle stärkas.*

http://bastiat.org/en/petition.html

* Sarkasm

11. Tony - april 28, 2007

Till Fredrik, Kaj och Jakob. Angående diskussionen om näringsrätten så förstår jag resonemangen i era inlägg men jag har personligen kommit till en annan åsikt efter att jag försökt väga samman alla fördelar och alla nackdelar. För att använda lite ekonomisk vokabulär så anser jag att näringsrätten har så pass viktiga positiva externa effekter (den stärker det svenska språket på Åland och ger lokalbefolkningen vissa privilegier som underlättar för året runt boende osv.) att det enligt min uppfattning uppväger nackdelarna (sämre konkurrens, sämre etableringsfrihet för externa företag etc.).

12. Kaj Grüssner - april 29, 2007

Tony

Naturligtvis har du rätt till din åsikt och det är enligt min mening också mycket väl grundad. Men saken är dock den att de fördelar du nämner är rent ideologiska medan de nackdelar du nämner är rent ekonomiska.

Frågan gällde huruvida näringsrätten var bra för Åland ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag tycker att du med detta inlägg själv visat att så inte är fallet, då du själv säger att den ideologiska vinsten är större än den ekonomiska förlusten.

Som jag sade tidigare, det här med näringsrätt är inte ekonomisk debatt i första hand, vilket är helt naturligt då det egentligen inte finns mycket att säga om näringsrätten ur ekonomisk synvinkel. Att protektionism är skadligt har bevisats både i teori och praktik.

13. Fredrik Gustafsson - april 29, 2007

”Den stärker det svenska språket på Åland och ger lokalbefolkningen vissa privilegier som underlättar för året runt boende osv.”

Gör den verkligen det? Hörde Max Siren på radion förra veckan, och han menade på att näringsrätten är helt och hållet tandlös när det gäller att garantera att verksamhetsspåket är på svenska. Tänk efter: hur många av kraven för att få näringsrätt handlar egentligen om att skydda det svenska språket? Om det enda syftet var att skydda det svenska språket, skulle det väl räcka med att kräva att verksamhetsspråket är på svenska. Varför alla dessa andra krav?

Och ger verkligen de protektionistiska elementen av näringsrätten lokalbefolkningen vissa ekonomiska privilegier? På vilket sätt är det ett privilegium att tvingas betala ett högre pris för matvaror, att ha lägre lön, att ha svårare att hitta jobb, och att inte få använda vilka resurser (arbetskraft, råvaror, osv) man vill i sitt företag? Gör detta verkligen åretruntboende lättare? Visst, de som äger lokala resurser, är styrelseproffs, och så vidare kanske gynnas av dessa regler i viss mån, men många av oss äger bara en resurs, oss själva, och sitter inte i några styrelser alls. Vad tjänar vi på näringsrätten?

I någon mån har jag förståelse för att man vill garantera att det språk som talas på de Åländska arbetsplatserna, i de Åländska affärerna, styrelserummen är svenska. Men reducera då näringsrätten till att vara endast ett språkskydd,och inte ett instrument för att skydda en liten elit på flertalets bekostnad. Personligen blir jag nervös av att staten skall övervaka och bestämma vilket språk folk talar på arbetsplatser, i styrelserummen, men låt gå för det: om det nu är så viktigt att det talas enbart svenska på Åland, använd då näringsrätten till det, men dra också gränsen där.

14. Tony - april 29, 2007

När man diskuterar politik så tycker jag att man skall försöka ha ett ganska brett perspektiv på frågorna och för mig är ju näringsrätten definitivt en fråga om just politik. Som jag ser det så är näringsrätten en lyckad kombination av språkpolitik och näringspolitik som jag menar att gagnat Ålands folk.

15. Fredrik Gustafsson - april 29, 2007

Jag tror att många av de som skriver här har ett väldigt brett perspektiv. Vi diskuterar allt från språkpolitik, droger, bostadspolitik och även ekonomisk politik förstås.

Nu har jag fokuserat just på de ekonomiska sidorna av näringsrätten. Ytterst handlar frågan dock om vad man anser att statens egentliga uppgift bör vara. För min egen del är statens uppgift att skydda och ta tillvara individens naturliga rättigheter; det vill säga, varje individs rätt till liv, egendom och frihet. Individen och dess rättigheter, inte Självstyrelsen, Nationen, Kollektivet, bör stå i centrum och vara målet med all politik.

Näringsrätten inkräktar på dessa friheter. Den dikterar hur en individ får och inte får använda sin egendom; den hindrar honom från att, efter bästa förmåga, försöka tjäna sitt leverbröd; och den dikterar även vilket språk har får och inte får tala med sina anställda.

Var man bör ha en rätt att få använda sin egendom och sitt förnuft på bästa möjliga sätt för att förtjäna sitt uppehälle. Detta är den yttersta mänskliga rättigheten. Ingen har rätt att säga åt honom vem han får och inte får anställa för att leda bolaget och vilka resurser han får och inte får använda, givet att han köpt dem på ett ärligt sätt.

16. Tony - april 30, 2007

Tack för en givande debatt. Jag har nog ett lite bredare perspektiv på politikens roll och uppgifter än dig. Enligt min mening skall åländsk politik ytterst handla om att förbättra livsbetingelserna för lokalbefolkningen på Åland och det menar jag att näringsrätten gör.

17. Fredrik Gustafsson - april 30, 2007

Detta handlar inte om ett bredare versus ett smalare perspektiv, utan om vi inte är överens om fakta. Du anser att näringsrätten förbättrar livsbetingelserna för lokalbefolkningen, och jag anser att den inte gör detta.

Och detta handlar inte om att vi definierar livsbetingelser olika: att jag tycker att pengar är viktigare än andra värden. Jag använder mig av en subjektiv värdeteori, där vad som är viktigt för en person definieras av hur denna person gör sina val. Och just detta ligger till grund för min åsikt att människor maximerar sin egen nytta när de får välja själva, och inte när politiker genom en näringsrätt får välja åt den.

Det enda sättet man kan tycka att näringsrätten förbättrar livsbetingelserna, är att man stipulerar att Ålänningarna är för dumma för sitt eget bästa. Det vill säga, att de egentligen värderar ett svenskspråkigt Åland, ett näringsliv i lokala händer, styrelser dominerade av Ålänningar högre än de själva tror.

För det enda sättet ett annat språk, utländska företag eller utländska styrelseproffs kan få ett fotfäste på Åland är genom att vi _väljer_ detta. Om vi inte vill ha utländska företag på Åland, kommer alla sådana företag som försöker etablera sig här att gå i konkurs. Så enkelt är det.

18. Tony - april 30, 2007

Näringsrätten är införd på Åland av oss ålänningar själva, av fri vilja och i demokratisk ordning. När man ser sig omkring på Åland idag så tycker jag inte att vi behöver skämmas för varken vårt näringsliv eller vår höga levnadsstandard. Om detta sedan uppstått tack vare eller trots näringsrätten har vi olika åsikter om.

19. Fredrik Gustafsson - april 30, 2007

Nu är det givetvis så att näringsrätten i viss mån har införts (detta kan dock diskuteras), eller åtminstone behålls eftersom den stöds av en majoritet. Att något stöds av en majoritet betyder dock inte att det är demokratiskt. En majoritet har aldrig rätt att utsätta en minoritet för vad som helst; detta är inte demokrati utan majoritetsvälde.

Som jag ser det är det en mänsklig rättighet (som alla människor har endast tack vara att de just är människor) att på bästa sätt försöka arbeta ihop till sitt uppehälle, bland annat genom att starta ett företag. Av detta skäl kan aldrig en majoritet bestämma att det krävs tillstånd att starta ett företag och bestämma att rätten att starta företag skall vara reserverat för en etnisk, språklig eller på annat sätt identifierbar minoritet. Och detta oavsett hur hedervärda mål denna majoritet har: målen helgar som bekant aldrig medlen.

20. Tony - maj 1, 2007

Vissa saker kanske inte är så tydliga. Till exempel att Åland har ett i jämförelse med andra mycket små och glesbebodda samhällen högt välstånd. Medellönen är, tvärtemot vad Gustavsson anför, förhållandevis hög på Åland. Vanligen drar ett högt produktionsvärde per person och goda lönenivåer upp priserna. Kom ihåg att de åländska konsumenterna också är löntagare. Nåja, inte alla. Det finns ju rätt många konsumenter som faktiskt inte jobbar. Och det är förstås de som klagar mest. Men för de som arbetar är det fint med bra lön. Det är nog inte så många ställen i världen där man kan kombinera en hög medellön med låg prisnivå. I så fall vet nog Gustavsson var det ligger.

Var kapitalet kommer ifrån spelar ju faktiskt ingen roll det går bra med näringsrätt ändå och har så gjort under ett halvt sekel. Ägandet är inte kopplat till näringsrätten.

Gustavsson lägger all vikt vid individens frihet till egna val. Det är sant att politik måste beakta mänskors drivkrafter för att styra rätt. För det är ju så vi har valt att vårt samhälle ska se ut. Politikerstyrt. Hälften av det vi själva förtjänar skall omfördelas av politiker. De styr och ställer allt mer och det gäller i dag det mesta i vårt liv. Många har stor sympati för att vård och omsorg finansieras med skattemedel och även skola och gemensam kommunalteknik. I Gustavssons värld skulle politiker inte behövas – människornas egna val skulle göra alla lyckliga.

Minska gärna politikernas makt men jag delar nog inte den anarkistiska linjen. Och för att uppmuntra den på Åland bosatta befolkningen att sköta sin försörjning själv har näringsrätten fungerat bra. Idag finns det företag som styrs från Åland inom så gott som varenda bransch. Välj en lika stor region var som helst i Norden och jämför. Den bredd som arbetssökande har och kanske i synnerhet inom områden där högre utbildning krävs är jämförbar med urbana regioner. Minns att Ålands befolkning bara är 27.000. Den åländska arbetskraften växer varje år. Nog gör det livet lättare året runt alltid.

Gustavssons sammanblandning av ekonomi och politik utmynnar ändå i ekonomiska slutsatser, även om de inte underbyggs med relevant fakta från Åland. Men Gustavssons problem blir likväl att den globala tillväxtteorin inte nödvändigtvis leder till en positiv regionalekonomisk utveckling på Åland. Det blir svårt för en åländsk politiker att motivera. Det minskar trovärdigheten att Gustavsson förenklar genom att hänvisa till protektionismens negativa effekter utan att analysera eller åtminstone bena ut hur protektionistisk självstyrelsen är i internationell jämförelse. Särskilt som kunskapen om näringsrätten sist och slutligen inte verkar så stor. I politik är det vanligt att föra argumentation utan fakta, mera sällan i vetenskap.

21. Kaj Grüssner - maj 2, 2007

Tony

Måste kommentera lite.

”Medellönen är, tvärtemot vad Gustavsson anför, förhållandevis hög på Åland.”

Det spelar ingen roll hur hög medellönen är om medelprisnivån också är hög. Offentligt anställda får ett speciellt Ålandsstillägg. Det är rätt talande, tycker jag.

”Var kapitalet kommer ifrån spelar ju faktiskt ingen roll det går bra med näringsrätt ändå och har så gjort under ett halvt sekel. Ägandet är inte kopplat till näringsrätten.”

Det är alltså för att det inte spelar någon roll varifrån kapitalet kommer du anser att man ska skrämma bort utländskt kapital? Det var ju ett intressant resonemang.

Vidare anför du att ägandet inte är kopplat till näringsrätten. Du menar alltså att det inte finns en koppling mellan rätten att bedriva näring och att investera? Kan du snälla utveckla det?

”I Gustavssons värld skulle politiker inte behövas – människornas egna val skulle göra alla lyckliga.”

Politiker behövs inte, och frihet att leva sitt liv såsom man själv väljer tenderar att göra människor lyckliga. Om du inte håller med om detta, skulle jag gärna höra dig redogöra för din uppfattning om saken.

”Och för att uppmuntra den på Åland bosatta befolkningen att sköta sin försörjning själv har näringsrätten fungerat bra.”

Vad är det som är så fint med att försöka bli helt självförsörjande? I allmänhet leder sådana försök till fattigdom och misär.

”Det minskar trovärdigheten att Gustavsson förenklar genom att hänvisa till protektionismens negativa effekter utan att analysera eller åtminstone bena ut hur protektionistisk självstyrelsen är i internationell jämförelse.”

Protektionismens negativa effekter har bevisats många gånger runt om i världen i både teori och praktik. Näringsrätten syftar till att specifikt skydda åländska företag och att se till att de investeringar som görs på Åland kontrolleras av ålänningar. Det är protektionism, oavsett vad de politiska motiven bakom protektionismen är.

Vad gäller internationell jämförelse. Inom EU är den typ av protektionism som Åland bedriver förbjuden. Det är olagligt att diskriminera utländskt kapital. Det var främsta orsaken till att den finländska dividendbeskattningen reformerades. Hur funkar det som internationell jämförelse?

”I politik är det vanligt att föra argumentation utan fakta, mera sällan i vetenskap.”

Det har du rätt i. Och i denna debatt är det du som stått för den politiska argumentationen, och Fredrik för den vetenskapliga.

Ur dina inlägg skönjer jag en positivistisk historiesyn, med vilket menas att du anser att vi har det så bra vi kan ha det på Åland idag och om vi på minsta sätt agerat annorlunda för 50 eller 100 år sedan så skulle vårt välstånd vara mycket lägre än vad det är idag.

Det finns absolut ingen synbar koppling mellan näringsrätten och dagens åländska välstånd. Precis som det inte finns någon koppling mellan New Deal och USA:s återhämtning efter depressionen. Ändå är det många som hävdar att sagda återhämtning var en direkt följd av New Deal, trots att fakta visar på att New Deal gjorde depressionen djupare och längre. USA kom på fötter igen -trots- New Deal, inte tack vara det, liksom Åland har ett relativt högt välstånd -trots- protektionismen, inte tack vare den.

Där har har du en till internationell jämförelse.

22. Tony - maj 3, 2007

Fint med kommentarer Grüssner.

Medellönen, priserna och välståndet är högt. Jag vände mig emot klagomålet på låga löner i något anförande. Och jag önskar mig inte låga löner, låga priser och misär.

Hittills har inte utländskt kapital blivit bortskrämt eller diskriminerat – inte från Åland i alla fall. Har du studerat kapitalströmmarna? Många är de investorer som aldrig driver företag – var lever du?

Jag tror på vår representativa demokrati men ser gärna mindre skattemedel i omfördelningskarusellen.

Självförsörjning – är det galet?! Vem menar du att skall betala för dig då? Det är redan mindre än hälften av befolkningen som arbetar. Skall fler leva på andras arbete?! Om arbete leder till fattigdom och misär då är mitt hopp ute. Jag misstänker att vi talar VÄLDIGT mycket förbi varandra här.

Din retorik är intressant. Du är tvärsäker på det dåliga med näringsrätten även om du (och Gustafsson) har konstaterat att det inte går att förutsäga utfallet om vi inte hade haft den. Hur skall det vara nu då? Går det att säga någonting alls i den här frågan? Jo, det går bra att resonera och härleda från vetenskapliga teorier men ett nödvändigt villkor är att man har någon sorts faktauppfattning. Att förbehållslöst jämföra med USA, Hong Kong och Singapore och slänga sig med uttalanden om massor av bevis och forskning – ja, det kallar jag brist på analys.

Istället för historieskrivning blickar jag faktiskt framåt. Jag försöker analysera framgångsfaktorer och vilka drivkrafter som gett oss dagens Åland och bygga vidare på det i modernare tappning.

För många är hembygdsrätten ett rött skynke som ”de där” ålänningarna har tillförskansat sig. Andra tycker det är skämmigt med förmåner för den egna befolkningen och sedan finns det förstås de som ur ett globalt (och miljömässigt) perspektiv ser effektivitetsfördelar om alla jordens människor bor ihopklämda i ett par skyskrapor. Eftersom jag inte har något sådant i ryggsäcken utan helt ärligt försöker se vad som är bäst för ålänningarna (=vi som bor på Åland) så kanske det är lättare för mig att debattera frågan.

23. Kaj Grüssner - maj 3, 2007

Tony

Hur du kan hävda att utländskt kapital inte diskrimineras? Som utlänning får du inte starta eget företag på Åland och sköta det i egen regi, du måste uppfylla alla de krav som näringsrätten ställer på dig. Tror du på allvar att sådana inskränkningar inte har en avskräckande effekt?

Naturligtvis är det galet att försöka bli självförsörjande, speciellt för ett så litet samhälle som Åland. Inom t.ex jordbruket och fisket finns det andra som är mycket effektivare, inte minst pga fördelaktigare klimat och större arealer. Man bör specialisera sig på det man är bra på så att man har något att ge i utbyte för de varor och tjänster man själv inte kan producera lika bra och billigt som andra.

”ja, det kallar jag brist på analys.”

Var är din analys då? Vi har det bra idag så att ändra på gällande system leder automatiskt till en försämring? Verkligen djuplodande analys.

Vad både jag och Fredrik har sagt är att näringsrätten är protektionism och att protektionism är skadligt för ekonomin. Vidare har jag påstått att det relativa välstånd Åland har idag inte har någon koppling till näringsrätten, och att det välstånd som finns gör så -trots- näringsrätten, inte på grund av den eftersom protektionism de facto hämmar ekonomisk utveckling och tillväxt. Alltså har näringsrätten varit skadlig för Åland och den borde avskaffas å det snaraste. Det finns en mycket stark korrelation mellan frihet och välstånd. Jag påstår också att näringsrätten inte behövs för att skydda det svenska språket. Det är bara standard propaganda för att motivera protektionistisk ekonomisk politik.

Det var du själv som efterlyste internationella jämförelser. När du sedan får dem, så viftar du dem bara åt sidan. Vad handlar det om?

”Istället för historieskrivning blickar jag faktiskt framåt.”

Nu är det faktiskt så att det var du, käre vän, som började med att ta upp historien och prisade ålänningarna för de val de gjorde för 50 år sedan. Det är vad knappast vad jag kallar att blicka framåt. För att inte tala om att man nog gör klokt i att titta på vad som gjorts tidigare när man planerar inför framtiden.

Du får nog gärna förklara på vilket sätt bristfällig konkurrens pga diskriminering av utländskt kapital är till nytta för ålänningarna. Och när du en gång håller på kan du också förklara varför låga löner och låga priser leder till misär.

Som jag sade tidigare är det här inte någon ekonomisk debatt eftersom det egentligen inte finns mycket att säga om det ur ekonomisk synvinkel. Protektionism är dåligt för ekonomin, precis som löne- och pristak, artificiella styrräntor, inflation, beskattning och andra statliga åtgärder med vilka man försöker styra ekonomin och/eller skydda det inhemska näringslivet från utländsk konkurrens.

Politiskt sett är förstås saken en helt annan, eftersom fakta i regel är irrelevanta i politiska debatter. Det är en av orsakerna till att jag finner politiska debatter ointressanta, eftersom de bara går ut på att svänga sig med propaganda och är därför utan substans.

24. Tony - maj 7, 2007

Ur ett vetenskapligt perspektiv är det vårdslöst att hävda att näringsrätten är skadlig för den åländska ekonomin DÄRFÖR att den är protektionistisk och kalla det påståendet för en analys. För er som ger er in i en diskussion under förespegling att det som påstås är vetenskapligt underbyggt förväntar jag att ni också inhämtar kunskaper i det ni debatterar.

Alla ”utlänningar” som vill kan starta företag på Åland och driva det i egen regi. Direkt. Det görs i allt större omfattning i takt med att fler flyttar till Åland. Det som krävs är att man är bosatt på Åland – och då är man inte mer utlänning.

Med självförsörjning på individnivå menar jag att var och en skall arbeta och göra rätt för sig. Inte att endast åländska företag skall förse de åländska konsumenterna med allt det som vi kan önska oss att köpa. Hur kunde du tro det? Så har det inte varit på Åland (på minst 100 år…) och så kommer det inte att bli! Det är sådana här föreställningar som får mig att misstänka att debattören har slarvat med grunddata.

Det finns en stark korrelation mellan frihet och välstånd. Eftersom Ålands välstånd är svårslaget ger det en hög frihetsgrad. Eller. Om, inte borde DET väl väcka forskarlusten för att förklara det oväntade. Istället startar något som mer låter som politisk propaganda.

Den åländska ekonomin är mycket, mycket internationellt beroende och hårt konkurrensutsatt. Den lilla delen som orienterar sig enbart mot hemmamarknaden och för vilken det kan finnas en viss relevans att anse skyddad genom näringsrätten är en så försvinnande liten del av ekonomin, ja det handlar ju mest om den offentliga sektorn. Trots det är den viktig (den privata) för att tillhandahålla året runt tjänster och framförallt arbetsplatser. Sedan finns det guldägg bland företag som har växt sig större än Åland och fler sådana kommer vi att se. På den här lilla ön i norra Östersjön där de bosatta tar ansvar för sig.

25. Kaj Grüssner - maj 8, 2007

Tony

Varför näringsrätten är skadlig och på vilket sätt den är skadlig för Åland har både jag och Fredrik redogjort för flera gånger i tidigare inlägg. Kanske du skulle läsa lite noggrannare innan du börjar påstå att dina meningsmotståndare inte vet vad de talar om.

Utlänningar kan -inte- starta upp företag och driva dem i egen regi på Åland. De kan -inte- förvärva mark och de måste ha ålänningar i styrelsen och uppfylla en massa andra krav. Så sluta nu hävda att utlänningar kan starta och bedriva näringsverksamhet som vilken ålänning som helst när det helt tydligt inte stämmer. Det är ju hela poängen med näringsrätten.

”Hur kunde du tro det?”

För att det är det som självförsörjning betyder. Man producerar själv alla de tjänster och produkter man vill ha. Håll reda på begreppen.
Den ”självförsörjning” du talar om har vi inte haft i Norden de senaste 100 åren, bara så du vet, och vi kommer längre ifrån den varje år som går.

Skulle jag vara du skulle jag se om mitt eget hus(debatterande) innan jag börjar med halvförtäckta personangrepp.

26. Fredrik Gustafsson - maj 8, 2007

Ur ett vetenskapligt perspektiv är det vårdslöst att hävda att näringsrätten är skadlig för den åländska ekonomin DÄRFÖR att den är protektionistisk och kalla det påståendet för en analys.

Det jag gjort är att jag argumenterat för att den är protektionistisk. Och jag finner det vetenskapligt bevisat att protektionism hämmar den vetenskapliga tillväxten. Givetvis har jag inte bevisat att näringsrätten hämmar tillväxten, men jag har åtminstone visat att det är en ganska gångbar hyoptes.

Alla ”utlänningar” som vill kan starta företag på Åland och driva det i egen regi. Direkt.

Nej det kan de inte. Alla, även de som bor på Åland, måste ansöka om näringsrätt. Känner du inte till lagen?

För det andra är de fall där en person flyttar till ett ställe och startar ett företag en bråkdel av alla de utländska direktinvesteringar som sker världen över (i a f volymmäsigt).

Inte att endast åländska företag skall förse de åländska konsumenterna med allt det som vi kan önska oss att köpa. Hur kunde du tro det? Så har det inte varit på Åland (på minst 100 år…) och så kommer det inte att bli! Det är sådana här föreställningar som får mig att misstänka att debattören har slarvat med grunddata.

Och du har slarvat med att läsa det jag skrivit. Jag talar inte om handel, utan om direktinvesteringar. Näringsrätten påverkar inte de utländska företagens möjlighet att exportera saker till den Åländska marknaden, så länge de nöjer sig med att just exportera och inte vill etablera sig och sälja dem på plats.

Det finns en stark korrelation mellan frihet och välstånd. Eftersom Ålands välstånd är svårslaget ger det en hög frihetsgrad.

Det där var nog bland det värsta jag sett i form av slutledning på ett bra tag. Det finns betydligt lättare sätt att mäta ett lands (eller en autonomis) frihetsgrad än att härleda det från landets välstånd. Det stämmer givetvis att det finns en korrelation, och inte bara det utan även ett signifikant samband, mellan välstånd och frihet, men kausaliteten går som bekant från frihet till välstånd. I detta sammanhang innebär det endast att Åland skulle ha ett ännu högre välstånd om friheten skulle vara lite större.

Den åländska ekonomin är mycket, mycket internationellt beroende och hårt konkurrensutsatt. Den lilla delen som orienterar sig enbart mot hemmamarknaden och för vilken det kan finnas en viss relevans att anse skyddad genom näringsrätten är en så försvinnande liten del av ekonomin, ja det handlar ju mest om den offentliga sektorn.

I den mån Åländska företag befinner sig på den utländska marknaden är de konkurrensutsatta. Min poäng är att konkurrensen på den inhemska marknaden är bristfällig (även om handeln i viss mån kompenserar för detta). Du säger att denna marknad är så liten att den är försumbar, men då ser du det hela ur företagens, inte konsumenternas, perspektiv. Min mormor handlar till 100% av det hon konsumerar på den Åländska marknaden, så för henne är konkurrensgraden på den Åländska marknaden allt. Och som jag redan hävdat, näringsrätten ökar kostnaderna för inträde, och allt som gör detta, hämmar konkurrensen.

Om du dessutom är sugen på forskning kan jag rekommendera Jouko Kinnunes doktorsavhandling. Han drar samma slutsatser om näringsrätten som jag gör.

27. Tony - maj 8, 2007

Alla måste ansöka om näringsrätt. Det är samma regler som gäller för alla. Och för alla som bor på Åland är det lika enkelt. Hur blir det diskriminerande? Det är lika snabbt gjort som momsregistrering och registrering av firma.

Näringsrätten leder inte till huvudsakligen självförsörjning och misär, bevisligen. Även på Åland är de utländska direktinvesteringarna betydande men det är även vanligt att flytta till Åland och starta företag.

Troligen kan det visas att välståndet skulle vara högre utan näringsrätten, på de orter där utländska företag har sina säten, och lägre på Åland till följd av färre lokala arbetsplatser. En ”fördel” då skulle ju vara att det blev större konkurrens om de fåtaliga arbetsplatserna och lönenivåerna och prisläget sjönk. Men det skulle säkert jämna ut sig i takt med att folk flyttade bort från öarna. Är det en sådan välfärdsvinst ni vill uppnå?

Konkurrensen är inte perfekt överallt på den lokala marknaden men det går lika lätt att dra slutsatsen att den skulle bli sämre utan näringsrätt. I så fall kan ett finskt företag sätta in en annons i lokalmedia om att de besöker Åland maj-juli och tar emot beställningar på jobb och så är det fullt rimligt att de gör undan hela lilla Ålands byggjobb på någon månad. För den som vill jobba året runt på Åland eller som vill ha en tjänst köpt i mars kan det bli tråkigt. Eller så tar Coop hand om hela Ålands livsmedelsefterfrågan utan huvudkontor, inköpsfunktioner, distributionssystem eller annat lokaliserade på Åland. Osv, osv. Lågprisexempel finns det redan, även med näringsrätt, det är inte den som är hindret.

Åland må kännas urbant och välmående men bilden kan lika gärna bli densamma som i Arvidsjaur. Om vi inte sätter värde på att folk ska bo på Åland. Har ni funderat på varför näringslivet är så urvattnat och tjänsteutbudet så litet i glesbygd?

Doktor Kinnunen visar att de främsta skälen till den höga prisnivån inom dagligvaruhandeln och livsmedelsindustrin är brist på skalfördelar samt brist på konkurrens. Ganska förväntat men det förs inget resonemang om vad som händer om nyttan med ökade skalfördelar tillfaller regioner utanför Åland. Som sagt hur roligt är det med billigare priser om arbetslösheten ökar och det bor mindre folk på Åland. Tillämpas en nationell handelsteori som flyttar varor men inte produktionsfaktorer som arbetskraft och finanser är det väntat att ökad konkurrens leder till lägre priser och därmed högre välstånd för konsumenter. Men är det inte mer relevant att tillämpa en regional modell i ett så litet område som Åland med så omfattande flyttningsrörelser.

28. Kaj Grüssner - maj 8, 2007

Tony

Titta på Hong Kong. Till geografisk storlek en liten som har stor näringsfrihet. Skulle du säga att någon av den glest befolkad och den massiva utflyttningen beror på de låga priser och löner som råder där?

Det som diskriminerar utländska företagare är att de måste ta in ålänningar i ledningen av sina företag och att de måste uppfylla de orimliga krav som ställs ovan. Man söker begränsa näringsidkare till åländsk personal och råvaror. Detta sätter givetvis en utlänning i en sämre position än en ålänning.

Att påstå att det vore troligt att den redan hämmade konkurrensen skulle bli ännu sämre genom att man öppnade upp den åländska marknaden är fullständigt obegripligt, måste jag säga. Ju öppnare en marknad är, desto effektivare måste producenterna vara. Skyddas man av diverse protektionistiska element, behöver man inte vara så noga med pris, kvalité och effektivitet.

Dina exempel är likaså intressanta, milt sagt. Om allt byggjobb på Åland kan klaras av på några sommarmånader, vad är då vitsen med att dra ut det på hela året? Vilka jobb väntar i november eller mars, om de alla redan är gjorda?
För att inte tala om att om någon vill ha något byggt i mars eller november, så kommer nog det finska företaget hit då också, om ingen annan gör det.

Och om det effektivaste sättet att sköta livsmedelshandeln på Åland är att Coop tar över hela marknaden så må så vara då. Men säg mig, hur hade du tänkt att Coop skulle få någonting sålt på Åland utan att ha ett distributionssystem här? Huvudkontoret skulle stanna var det är, förstås, men månne inte de skulle öppna ett filialkontor på Åland om de hade tänkt ta över hela marknaden?

Ditt teoriserande om att Åland skulle avfolkas om man öppnade upp marknaden ter sig synnerligen konstigt, och jag förstår inte riktigt vad du stöder teorin på. När har frihandel någonsin lett till avfolkning? Och kanske du tycker det vore motiverat att införa flyttförbud för ålänningar? Jag menar, det är ju så viktigt att hålla människorna kvar här, så det är väl bara rimligt att förbjuda oss att lämna ön?

29. Tony - maj 8, 2007

Vad den geografiska storleken på en region har för betydelse för ekonomisk utveckling förstår jag inte. Däremot vet jag att en geografiskt avgränsad marknad som består av en så liten befolkningsgrupp som 27.000 personer inte lockar stora mängder företagsetableringar från utlandet oavsett näringsrätt. Däremot ger näringsrätten ett värde till dem som väljer att bo på Åland, vilket många gör. Skalfördelar är inte lätta att rå på med liten befolkningsnumerär och marknad.

Filialkontor ger tyvärr inte många jobb. Varför blir de norra delarna av Sverige, Norge och Finland avfolkade när de har frihandel och mindre begränsningar än Åland? Varför har de bara en mack och en butik. Varför flockas inte direktinvesteringarna?

Hellre näringsrätt som är en förmån, än flyttförbud. Eftersom det fungerar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: