jump to navigation

Näringsrätten utestänger företag maj 2, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
trackback

Över hela världen är de flesta länder involverade i en stenhård konkurrens för att locka till sig utländska investeringar. Anledningen till detta är lätt att förstå. Utländska investeringar gör att ett lands utveckling inte är begränsat av inhemskt sparande och tillgången på inhemskt kapital, att fler arbetstillfällen skapas, att konkurrensen ökar, att priserna sjunker, och att landet får tillgång till utländsk teknologi, expertis och kompetens.

Det är med denna bakgrund man ska se den åländska näringsrätten. Medan de flesta av världens alla länder, rika som fattiga, försöker komma på smarta sätt att göra det lättare och billigare för utländska företag att etablera sig—och detta är inte alltid så lätt som det låter—gör vi på Åland det medvetet krångligare och dyrare trots att vi, mer än någon annan, skulle ha nytta av dessa utländska investeringar.

De flesta kanske tror att näringsrätten i första hand är till för att garantera att verksamhets- och betjäningsspråket i företag som verkar på Åland är svenska. Detta är endast delvis sant. Det huvudsakliga syftet med näringsrätten har från början varit att stänga utländska företag; att, som Åsub skriver i en utredning, ”att rätten att bedriva näringsverksamhet på Åland skall vara förbehållen ålänningar och åländska bolag. Som den aktuella lagtexten skriver baseras näringsrätten på principen att, ”näringsutövningen skall handhas av lokalbefolkningen” och att åländska företag ska skyddas från konkurrens utifrån.

Sedan 1996 är alla nyetablerade företag, även åländska, skyldiga att ansöka om näringsrätt. Kraven är att 2/3-delar av styrelsen ska ha åländsk hembygdsrätt, att bolaget ska ha sin hemort på Åland, att, ”betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland” och att företaget ska använda sig av lokala resurser, tjänster och råvaror. Det vill säga, rent protektionistiska krav.

Många hävdar att näringsrätten i realiteten inte utgör något hinder för utländska företag. Detta stämmer inte. Även om väldigt få företag får avslag är det troligt att näringsrätten har en stor avskärmande effekt. Det vill säga, att många företag vet att de inte kommer att få någon näringsrätt eftersom de till exempel vet med sig att att de kommer att konkurrera med åländska företag eller att de kommer att behöva många utländska experter som inte kan svenska. Istället för att slänga pengar och tid på att ansöka om en näringsrätt som de ändå inte kommer att få, väljer de att låta bli.

Detta bekräftas bland annat av att många finska företag i en Åsub-utredning angett att det råder en väldigt utbredd, ”föreställning inom finskt näringsliv om de stora svårigheterna att få rätt att bedriva näring på Åland”, vilket får Åsub att konstatera, ”Så tolkad skulle alltså näringsrätten faktiskt i sin förlängning kunna betyda högre priser och mindre effektivitet inom det åländska näringslivet”.

Även om detta bör undersökas ytterligare framstår det som sannolikt, eller åtminstone inte omöjligt, att näringsrätten har en rad negativa konsekvenser för Åland. Det är fullt möjligt att näringsrätten leder till lägre tillväxt, lägre effektivitet, färre utländska investeringar, lägre produktivitet, mindre ringeffekter, till styrelser och företag med lägre kompetens, sämre konkurrens, högre priser, färre valmöjligheter, färre arbetsplatser samt en lägre allmän välfärd och lönenivå.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: