jump to navigation

Högt till tak maj 8, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Val 2007.
trackback

Eftersom det nu uppstått en debatt kring mina politiska åsikter, dels genom ett reportage i Ålandstidningen, som skrevs utan min vetskap, och även en insändare av Andrew Hagmark-Cooper, känner jag mig manad att ta bladet från munnen. För det första vill jag bekräfta att jag faktiskt har de åsikter som tillskrivits mig. Reportaget i Ålandstidningen är baserat på material som finns på min hemsida fredrik.ax och allt som står skrivet där står jag för. Anledningen till att jag är tydlig med vad jag egentligen tycker i olika frågor, även om jag inte för närvarande driver dem, är att jag inte vill gå in i politiken med en dold agenda, vilket tyvärr de flesta politiker gör. Bättre att lägga alla kort på bordet.

Som Viveka Eriksson sade i det aktuella reportaget, ställer jag mig dock bakom nästa samtliga av liberalernas program, inte minst partiprogrammet. Jag delar till exempel partiets syn i språk-, Struktur 07- och kommunreformfrågan. Dessutom har jag fått uppfattningen att det även finns personer som delar min syn på näringsrätten och jordförvärvsreglerna, och jag har även fått uppfattningen om att synen på stöden till bostadssektorn och Marstads agerande har börjat förändrats. När jag går in i valrörelsen kommer jag att dra åt samma håll som alla andra i partiet. Det vill säga, jag kommer att verka för att liberalernas program implementeras. Och anledningen till att jag kommer att göra detta, är att jag tycker att implementeringen av dessa program för Åland närmare mitt drömsamhälle, även om det sker med väldigt små steg.

Som alla andra inom partiet kommer jag att ha vissa egna profilfrågor, där mitt engagemang för en friare och bättre fungerande bostadsmarknad är ett exempel, men jag kommer att ha samma plattform som alla andra kandidater. Det kan dock givetvis hända att jag i framtiden, när vi närmat oss mitt slutmål, kommer till en punkt där jag och liberalerna går skilda vägar. Det vill säga, om vi kommer till den punkt där liberalerna är nöjda med hur det Åländska samhället ser ut och inte längre vill genomföra reformer som gör Åland mer liberalt, medan jag vill fortsätta göra Åland ännu mer liberalt genom att till exempel öka valfriheten inom sjukvården eller skolan. Den dagen, den sorgen.

Att sedan det inte skulle finnas plats för personer med avvikande åsikter inom de Åländska partierna tror jag inte. Att det inte skulle finnas plats för en liberal inom liberalerna låter jättekonstigt. Detta borde inte minst Andrew Hagmark-Cooper veta. Till skillnad från de flesta andra i socialdemokraterna vill till exempel Hagmark-Cooper att staden anordnar boxningsgalor och andra former av kontaktssportsgalor i till exempel Baltichallen. Bara för en månad sedan valde Åke Nylund att lämna socialdemokraterna för liberalerna, just för att han hade en avvikande åsikt i bland annat denna fråga. Han upplevde att partipiskan inom socialdemokraterna ven för hårt och att det var för lågt till tak. Detta om något borde säga något om den tolerans och det höga tak som finns inom liberalerna, där vi bara för några månader sedan hade just ett seminarium om liberalism som ideologi och där Olof Erland talade om hur marknads- och socialliberaler har kommit att samarbeta inom samma parti.

Jag har full förståelse för att en socialdemokrat finner det konstigt att personer med olika uppfattningar kan samarbeta sida vid sida i samma parti. Socialdemokraterna har knappast gjort sig kända som ett tolerant parti där det är högt till tak. I liberalerna är det dock högt till tak och vi kan faktiskt samarbeta trots att vi ibland inte har samma uppfattning i olika frågor. Att vara liberal är att vara just tolerant gentemot andras livsstilsval och andras politiska åsikter, och att kunna enas kring ett gemensamt mål, även de olika personernas slutmål skiljer sig från varandra. Jag tror socialdemokraterna kan dra stor lärdom av detta.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - maj 8, 2007

Inte den typ av insändare jag vill hålla på och skriva, men det var väl nödvändigt i detta fall.

2. Kaj Grüssner - maj 8, 2007

Det som gör mig orolig vad gäller politiskt engagemang är den erosion av övertygelse som ett liv i politiken innebär. Som bekant är svaret på alla politikers problem mer makt, och med makten kommer korruptionen.

Det här blir kanske mest uppenbart i fall som dig, Fredrik. Just nu har du en stark övertygelse om det positiva och fina med liberalismen, både vad gäller ekonomi och moral. Anta att du blir invald i lagtinget. Vad händer sedan?

Du sitter på din plats och söker gehör för dina idéer och förslag, men eftersom de flesta är för långt åt socialist/interventionisthållet får du inte igenom dina planer på privatisering av Marstad eller uppluckring av den offentliga sjukvården. En ensam ledamot kan inte göra mycket. Vad är lösningen? Jo, mer makt. Hur får man mer makt? Man klättrar upp för the greasy pole, mot toppen av partiet och de möjliga ministerportföljer som enbart är tillgängligt toppskiktet. Hur kommer man uppåt? Jo, genom att mer och mer lägga band på sina egna åsikter och gå på partiets linje. På så sätt visar man att man är en pålitlig partikamrat ledningen kan räkna med, och på lång sikt anförtro viktigare uppdrag.

Har du alls reflekterat över det här? Jag menar då alltså inte brytning med liberalerna utan en brytning med din egen ideologi. Är du alls rädd för att en karriär inom politiken kan erodera din klassisk liberala övertygelse? Det finns så många exempel på äkta liberaler som svängt helt om när de fått smak på makt. En av de mer lysande exemplen i vår tid är kanske Alan Greenspan. Lord Actons bevingade ord är väl värda att beakta, speciellt för någon som håller frihetens fana högt.

3. Fredrik Gustafsson - maj 8, 2007

Jag är inte speciellt orolig. Jag är fruktansvärt envis som person. Jag är som en galen oxe…på speed. Speciellt maktgalen har jag heller aldrig varit. Säker kan man dock aldrig vara förrän man har facit i hand förstås. Dessutom siktar jag nog inte på en karriär inom politiken, även om jag tänker satsa på just detta val. Vill hellre bli forskare. Skulle inte bli förvånad om detta blir mitt första och sista val.

4. Kaj Grüssner - maj 8, 2007

Låter bra. Du kan ju se hela cirkusen som ett vetenskapligt experiment 🙂

Fast det är nog kanske inte så klokt att basunera ut det.

5. Fredrik Gustafsson - maj 9, 2007

Ha ha, experiment vet jag inte. Jag tror det helt enkelt är osunt att göra politiken till en karriär. Bättre att göra som Gustav Fridolin (även om han nu befann sig på fel sida). Ge järnet under en kampanj och, om man blir invald, under en mandatperiod, sedan kan man göra något annat.

Sedan är det givetvis så att den uppmärksamhet jag väcker för klassisk liberalism, inte kommer att bli ogjord om jag i framtiden byter åsikt. Om jag lyckas få två personer, som tidigare inte hört talas om klassisk liberalism, att bli engagerade klassiska liberaler, då är det kanske inte en lika stor förlust om jag i framtiden går samma väg som Alan Greenspan.

6. Jakob Lundberg - maj 9, 2007

Skulle tro att Viveka är väldigt öppen för oliktänkande ungdomar då Liberalerna verkar vara lite desperata för att hitta ungdomskandidater som ställer upp på deras lista. Huvudsaken är att hitta någon som kan locka ungdomsröster till den Liberala listan.

Vad gäller risken att bli korrumperad á la Greenspan så tror jag helt klart att det går att undvika. Så länge du kommer ihåg varför du är med i det politiska träsket och inte har en målsättning att vinna röster eller Partiets gunst. Ron Paul har ju visat att man kan undvika att bli korrumperad genom att konsekvent rösta emot varje skatt de senaste typ 20 åren.

7. Fredrik Gustafsson - maj 9, 2007

Håller med. Hittills är jag den enda personen under 30 i hela Mariehamn som sagt att jag skall ställa upp för liberalerna. Det innebär givetvis mer frihet för mig att tycka som jag vill, iom att de kanske inte har råd att förlora mig.

Jag tror också det går att hålla fast vid sina principer så länge principerna är själva orsaken till varför man är med inom politiken. Och som sagt, jag är rätt envis och njuter lite av att vara kärringen mot strömmen 🙂

8. Carl-Anton Kiviö - maj 9, 2007

Jag skrev en kommentar till din insandare:

Liberalerna ar Europas mest vansterextremistiska regeringsparti och saledes en enorm skam for Aland. Klarar hogermannen Fredrik av att egenhandigt dra upp partiet fran avgrunden? Det kravs stora muskler for det.

Jag maste saga att jag fortfarande ar forbryllad over ditt val av parti, Fredrik, trots forklaringarna du kommit med, men det ska bli intressant att folja utvecklingen.

9. Fredrik Gustafsson - maj 9, 2007

Hur mycket uppmärksamhet tror du min kandidatur skulle ha fått om jag ställt upp för fs? Iom att jag nu ställer upp för liberalerna får jag en enorm uppmärksamhet och det skapas även en debatt om vad liberalism egentligen är och om liberalerna står för det. Om jag var rubriksättare på Aftonbladet skulle jag nästan kalla det för en PR-kupp. Skillnaden mellan de olika partierna på Åland är i det närmaste försumbar: de vill alla ha en nordisk välfärdsmodell. Sedan är jag även hoppfull om att Liberalerna kommer att bli mer liberala i framtiden.

10. Kaj Grüssner - maj 9, 2007

En ärlig politiker vore ju sannerligen en nyhet. Jag tror att det finns många röster att vinna bara genom att tala som vanligt folk och visa sig uppenbart ärlig. Få saker är så irriterande som intervjuer med politiker som försöker låta fina i kanten genom att svänga sig med fina ord och uppenbart undvika frågan. Speciellt när man vet vilka purjon de är.

Raka svar och vettigt språk tror jag nog kan locka väljare, bara det.

11. Fredrik Gustafsson - maj 9, 2007

I vilket fall som helst blir det nog rätt svårt för mig att ljuga om det faktum att jag är klassisk liberal och vill privatisera typ allt iom att det redan är ute. Det är för sent att ta tillbaka det nu. Hoppas också det lönar sig att vara ärlig, jag tror att folk rätt märker när man inte är det.

12. Fredrik Gustafsson - maj 9, 2007

Ron Paul for president!

13. Jakob Lundberg - maj 9, 2007

Här är ett tal som Ron höll förra året på en Mises cirkel. Han pratade om hur det är att vara principfast österrikare i kongressen och hans möten med Greenspan.

”My Years With Alan Greenspan”, Ron Paul
[audio src="http://www.mises.org/multimedia/mp3/misescircle2006/MisesCircle-Paul.mp3" /]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: