jump to navigation

Vapendebatt juni 29, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt.
16 comments

Håller på och debatterar vapen på en ÅT-blogg.

Annonser

Filosofitest juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Småprat.
2 comments

Har tänkt ta detta test länge, men aldrig orkat. Nu orkade jag och resultatet blev minst sagt överraskande.

1. Ayn Rand (100%)
2. John Stuart Mill (95%)
3. Aristotle (90%)

Skulle definitivt inte beskriva mig själv som en randian även om jag läst några av hennes böcker. Är lite osäker på testets kvalitet med andra ord.

Offentligt slöseri juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
16 comments

Hbl:s huvudledare handlar idag om slöseriet inom den finska offentliga vårdsektorn.

Av alla icke-brådskande operationer är 30-40 procent ”till ingen nytta” för patienten. Vid landets hälsocentraler finns det 2-3 gånger ”för många” läkartjänster. En tredjedel av alla sjukhusbäddar används felaktigt för långvård; Finland skulle klara sig med 10 000 sjukhusplatser i stället för dagens 15 000. Röntgenbilderna är dubbelt så många som i Sverige, laboratoriepersonalen är tre gånger större än den behöver vara.

Att den offentliga sektorn innehar alla världsrekord i att slösa med resurser är ingen nyhet. Riktigt intressant blir det dock när ledarskribenten försöker dra några slutsatser.

Den viktigaste slutsatsen av alla nyckeltal som pekar på outnyttjad kapacitet inom finländsk vård blir – just det: att det finns kapacitet att svara på en växande efterfrågan. Efterfrågan kommer nämligen att växa, det är en naturlag. De äldre blir allt fler, och med ålderdomen kommer krämporna. Den sanningen gäller fortfarande, också om dagens medelfinländare kan räkna med ett längre och friskare liv än tidigare generationer.

Det är rätt fascinerande hur man kan vända detta slöseri med resurser till något positivt. Om man kokar ner resonemanget tycks det gå ut på att tack vare att vi slösar så mycket mer våra resurser idag kommer vi att ha mer pengar över till vård i framtiden. Det var en ny variant. Slösa mer så sparar du inför framtiden.

Ge hembygdsrätten på livstid juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten, Insändare.
6 comments

En fråga som för närvarande diskuteras är hur man kan ordna så att inte de som studerar i till exempel Sverige inte skall förlora sin hembygdsrätt efter fem år. Ett förslag till lösning är att den som bedriver studier utomlands skall räknas som ”hemmaboende”. Förutom att detta förefaller lite nedvärderande för studenter, som knappast ser sig själva som hemmaboende, angriper inte förslaget det verkliga problemet.

Sett i ett lite större perspektiv är det Åländska ”medborgarskapet” som ändå hembygdsrätten får sägas utgöra en ganska märklig konstruktion. I de flesta andra länder gäller medborgarskapet på livstid. Jag riskerar som bekant inte att förlora mitt finska medborgarskap, min rätt att äga mark i Finland, och att rösta i finska val oavsett hur länge jag bor utomlands.

Varför skulle inte de Åländska medborgarskapet också kunna ges på livstid? Det är egentligen ganska skamligt hur den Åländska staten behandlar bortålänningarna. Inte nog med att det inte går att rösta i lagtingsvalet från utlandet. Efter bara fem år utomlands förlorar man till och med rätten att rösta och äga mark på Åland.

Att studenter skulle undantas från denna väldigt otidsenliga regel är ett litet steg i rätt riktning. Men varför skapa ett undantag för just studerande? Varför skall studerande, vars uppehälle till största del bekostas av studiestöd och landskapsgaranterade lån, ges denna fördel och inte till exempel de Ålänningar som arbetar på olika håll ute i världen. Är det inte värt att försöka locka hem dessa?

För mig förefaller det ganska självklart att istället för att inrikta sig på att få till dessa typer av krystade undantag och speciallösningar, som endast tenderar att skapa problem och orättvisor, borde man ta tjuren vid hornen och omarbeta den Åländska hembygdsrätten från grunden.

Publicerad i Tidningen Åland 28.6

Mot alla odds juni 26, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Val 2007.
2 comments

När han diskuterar medianväljarteorin i sin bok Den politiska marknaden skriver Gordon Tullock:

Politiker som Barry Goldwater, George McGovern eller Enoch Powell demonstrerar det öde som drabbar politiker med starka åsiktsövertygelser som försöker övertyga väljarna om sina sanningar. Fastän alla tre erhöll betydande nationell uppmärksamhet har ingen av dem nått nämnvärda framgångar.

Förhoppningsvis lyckas jag motbevisa detta i höst. Jag har en stark känsla om att det kommer att gå rätt bra. Börjar faktiskt tro att det finns en hel del som delar vissa av mina åsikter.

Låt idrottarna bestämma juni 26, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Naturliga rättigheter.
1 comment so far

Jag håller med kultur- och idrottsminister Stefan Wallin (Hbl 26.6) när han säger att att EU eller Finland inte skall förbjuda sina idrottsmän och –kvinnor att delta i OS i Peking av politiska skäl. Ett land skall inte tvinga enskilda idrottsutövare till bojkotter. Detta är någon de själva måste få bestämma över. Med tanke på Kinas bristande respekt för de mänskliga rättigheterna skulle jag dock gärna se att någon känd idrottsman eller –kvinna bojkottade OS i Peking frivilligt och av egen övertygelse. Detta skulle antagligen sända en ännu tydligare signal till Peking än en bojkott som beordrats ovanifrån.

Publicerad i Hufvudstadsbladet 28.6

Incentives matter juni 26, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in _In English_.
2 comments

Dani Rodrik, one of the most promising and interesting economists at the moment, has posted a highly readable entry on aid. The book that perhaps epitomizes the second view on the plight of poor countries is William Easterly’s The Elusive Quest for Growth, I book a highly recommend. Similar reasoning can also be found in The White Man’s Burden, by the same author.

Ledare om framtida Åland juni 25, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Frivilligt samarbete, Hembygdsrätten, Val 2007, Välfärd.
6 comments

Har skrivit dagens huvudledare i Ålandstidningen som handlar om hur jag vill att framtida Åland skall se ut.

ÅLAND 2047 juni 24, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Insändare, Näringsrätten, Privatiseringar, Skatter.
add a comment

Det är maj och jag har precis återvänt från sjöfågeljakt med min granne Steven. Efter att ha varit förbjuden i början av 2000-talet är nu vårjakten återinförd på Åland. Sjöfågelbeståndet har aldrig varit större, och varje år kommer diverse EU-pampar hit för att delta i seminarier om hållbar jakt. När det slutligen uppdagades i Bryssel vilket misstag det varit att förbjuda vårjakten, beslutade man att tillåta Åland sälja skattefritt snus som en försonande gest. Stevens hus och mitt är belägna precis vid vattnet. Han flyttade från USA till Åland för ett år sedan, men det var inga problem för honom att köpa en strandtomt. Jordförvärvsreglerna är sedan länge liberaliserade. Till en början var folk oroade över att all mark skulle köpas upp av rika utlänningar. De flesta har dock valt att inte sälja, och de som flyttat hit har varit en positiv influens. Speciellt skärgården har upplevt ett enormt uppsving tack vare de liberalare reglerna och den ökade inflyttningen.

Senare idag ska jag åka till Bomarsund med mina två barnbarn. Fästningen är numera otroligt välbesökt, men så har det inte alltid varit. I början av 2000-talet byggde landskapet ett besökscentrum, men det lyckades inte locka några besökare när nyhetens behag väl var över. Sedan köpte en entreprenör hela området, och gjorde det till något helt fantastiskt. Idag drivs de flesta sevärdheter på Åland i privat regi, och de lockar stora mängder turister till Åland varje år. Men det är faktiskt inte turismen som i första hand legat bakom Ålands höga tillväxt de senaste årtiondena. Den riktiga framgångssagan finns, tro det eller ej, inom sjuk- och äldrevården, där man först införde en vårdpeng och sedan till slut privatiserade.

Idag sker all vård till en bråkdel av kostnaden jämfört med för 40 år sedan. Köerna och väntetiderna är borta och den åländska vården går även på export. Personer från hela världen kommer idag hit för att få behandling för olika sjukdomar och vila upp sig efter operationer, samt att tas om hand på sin ålders höst, något som genererar oerhörda intäkter. I början var det det många som oroade sig över om de skulle ha råd med privat vård. Dessa farhågor kom dock snabbt på skam när alla märkte hur mycket pengar de fick över när skatterna sänktes kraftigt, först för låg- och medelinkomsttagare och sedan för alla. Idag har även de sämst ställda minst en årslön sparad på banken. Vem hade kunnat tro att vi skulle få så mycket pengar över när landskapet och kommunerna slutade spendera pengar på bumpers, badhus och golfbanor?

Egentligen är det svårt att förstå hur mycket som förändrats på så kort tid. När tjänster som till exempel restaurangbesök befriades från skatt började människor att gå ut och äta flera gånger i veckan. När man nu inte var tvungen att göra allting själv för att kunna undvika moms och skatt, började folk umgås mer och fick mer tid över till annat. Detta gjorde att de stressrelaterade sjukdomarna nästan försvann helt och att föreningslivet fick ett stort uppsving. När landskapet sedan skar ner på den mesta av sin verksamhet och slopade alla förmyndaraktiga lagar och regler, insåg folk att de måste ta egna initiativ och eget ansvar.

De flesta ålänningar visade faktiskt prov på en stor samarbetsvilja, initiativkraft, och ansvarskännande när de väl gavs chansen, oavsett om det rörde sig om att ordna en kvartersfest, starta ett nytt företag eller att själv se till att ha tillräckligt med pengar sparade till pensionen. Idag vill nästan alla barn bli ”entreprenör” när de blir stora och det finns idag fler personer på Åland som driver företag än som tar emot bidrag. Överlag är Åland år 2047 ett rikt, välmående och vänligt samhälle med världens lägsta skatter och världens enklaste regler för företag. Ett ställe som sprudlar av kreativitet och initiativkraft, där alla är välkomna och har precis samma rättigheter. En bra plats att leva på helt enkelt.

Andrews vision juni 20, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Språkpolitik, Val 2007.
2 comments

Andrew Hagmark-Cooper inledde idag den serie ledare där unga politiker ger sin syn på hur framtida Åland skall utformas. Jag har också skrivit en ledare till denna serie, och om jag förstått saken rätt publiceras den nästa vecka.

För det första kan man konstatera att Andrew fokuserar på väldigt konkreta åtgärder. Merparten av ledaren går åt till att diskutera två väldigt konkreta förslag, och det ryms ganska lite visioner i ledaren. De visioner som finns handlar dessutom endast om språk. Grundpremissen, att Åland berikas av inflyttade, håller jag med om. Åland skall vara öppet mot omvärlden, både när det gäller människor, kapital och företag. Jag tänkte dock att jag skulle kommentera Andrews två mer konkreta förslag.

För det första vill Andrew, ”utveckla ett välfungerande undervisningssystem som tillfredsställer de olika behov av svenskundervisning som inflyttare har.” Han konstaterar att dagens system inte fungerar och att, ”utbudet inte möter efterfrågan.” Han fortsätter med att konstatera att, ”Det ska finnas kurser för dem som jobbar samt för dem som är arbetslösa, för dem som inte kan ett ord svenska samt för dem som vill läsa på en mycket avancerad nivå.”

Han skriver inte detta explicit, men man får anta att han anser att denna undervisning skall ske i offentlig regi. Jag hade önskat att han istället drog den naturliga slutsatsen att dagens system, med offentlig svenskundervisning, inte fungerar och att det är bättre för att gå in för ett privat system som kan erbjuda större flexibilitet.

Andrews andra förslag är att, ”erbjuda hemspråksundervisning för barn som talar ett annat språk än svenska hemma, under förutsättning att det finns lämpliga lärare och ett tillräckligt stort elevunderlag.” Här tycker jag at man kan gå ett steg längre. Jag skulle vilja se en skolpeng på Åland som skulle göra det möjligt att öppna friskolor som till exempel kunde erbjuda språkundervisning. På så sätt behöver samhället inte lägga ner några extra pengar på detta och försöka fundera över om det finns ”lämpliga lärare och ett tillräckligt stort elevunderlag.” Detta sköter marknaden bäst.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag delar Andrews vision om Åland som ett öppet samhälle, även om vi inte är överrens om hur vi bäst åstadkommer detta. Man kan också dra slutsatsen att Socialdemokraterna än en gång gör det klart att man kommer att försöka göra språkfrågan till den stora valfrågan i höst. Detta är inte mig emot, eftersom de flesta borgerliga partierna intar en ganska konservativ hållning i denna fråga. Jag tror detta kan skjuta över en del marknadsliberala röster till mig. Jag tror dock inte språkfrågan kommer att bli den stora valfrågan i höst. Den känns redan ganska uttjatad.