jump to navigation

Filosofitest juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Småprat.
2 comments

Har tänkt ta detta test länge, men aldrig orkat. Nu orkade jag och resultatet blev minst sagt överraskande.

1. Ayn Rand (100%)
2. John Stuart Mill (95%)
3. Aristotle (90%)

Skulle definitivt inte beskriva mig själv som en randian även om jag läst några av hennes böcker. Är lite osäker på testets kvalitet med andra ord.

Annonser

Offentligt slöseri juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
16 comments

Hbl:s huvudledare handlar idag om slöseriet inom den finska offentliga vårdsektorn.

Av alla icke-brådskande operationer är 30-40 procent ”till ingen nytta” för patienten. Vid landets hälsocentraler finns det 2-3 gånger ”för många” läkartjänster. En tredjedel av alla sjukhusbäddar används felaktigt för långvård; Finland skulle klara sig med 10 000 sjukhusplatser i stället för dagens 15 000. Röntgenbilderna är dubbelt så många som i Sverige, laboratoriepersonalen är tre gånger större än den behöver vara.

Att den offentliga sektorn innehar alla världsrekord i att slösa med resurser är ingen nyhet. Riktigt intressant blir det dock när ledarskribenten försöker dra några slutsatser.

Den viktigaste slutsatsen av alla nyckeltal som pekar på outnyttjad kapacitet inom finländsk vård blir – just det: att det finns kapacitet att svara på en växande efterfrågan. Efterfrågan kommer nämligen att växa, det är en naturlag. De äldre blir allt fler, och med ålderdomen kommer krämporna. Den sanningen gäller fortfarande, också om dagens medelfinländare kan räkna med ett längre och friskare liv än tidigare generationer.

Det är rätt fascinerande hur man kan vända detta slöseri med resurser till något positivt. Om man kokar ner resonemanget tycks det gå ut på att tack vare att vi slösar så mycket mer våra resurser idag kommer vi att ha mer pengar över till vård i framtiden. Det var en ny variant. Slösa mer så sparar du inför framtiden.

Ge hembygdsrätten på livstid juni 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten, Insändare.
6 comments

En fråga som för närvarande diskuteras är hur man kan ordna så att inte de som studerar i till exempel Sverige inte skall förlora sin hembygdsrätt efter fem år. Ett förslag till lösning är att den som bedriver studier utomlands skall räknas som ”hemmaboende”. Förutom att detta förefaller lite nedvärderande för studenter, som knappast ser sig själva som hemmaboende, angriper inte förslaget det verkliga problemet.

Sett i ett lite större perspektiv är det Åländska ”medborgarskapet” som ändå hembygdsrätten får sägas utgöra en ganska märklig konstruktion. I de flesta andra länder gäller medborgarskapet på livstid. Jag riskerar som bekant inte att förlora mitt finska medborgarskap, min rätt att äga mark i Finland, och att rösta i finska val oavsett hur länge jag bor utomlands.

Varför skulle inte de Åländska medborgarskapet också kunna ges på livstid? Det är egentligen ganska skamligt hur den Åländska staten behandlar bortålänningarna. Inte nog med att det inte går att rösta i lagtingsvalet från utlandet. Efter bara fem år utomlands förlorar man till och med rätten att rösta och äga mark på Åland.

Att studenter skulle undantas från denna väldigt otidsenliga regel är ett litet steg i rätt riktning. Men varför skapa ett undantag för just studerande? Varför skall studerande, vars uppehälle till största del bekostas av studiestöd och landskapsgaranterade lån, ges denna fördel och inte till exempel de Ålänningar som arbetar på olika håll ute i världen. Är det inte värt att försöka locka hem dessa?

För mig förefaller det ganska självklart att istället för att inrikta sig på att få till dessa typer av krystade undantag och speciallösningar, som endast tenderar att skapa problem och orättvisor, borde man ta tjuren vid hornen och omarbeta den Åländska hembygdsrätten från grunden.

Publicerad i Tidningen Åland 28.6