jump to navigation

Dagens system skapar otrygghet juli 31, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare.
10 comments

Harriet Tuominen oroar sig i en ledare (Nya Åland 31.8) över att liberalerna har ”tagit in nyliberalismen i boet”. Hon påstår sedan att ”Den dag var och en skall betala sina egna sjukkostnader får nog de flesta av oss räkna med att ligga och dö hemma i sängen.” Harriet verka basera hela sin syn på samhällsekonomin med den enkla maximen att det alltid är billigare om någon annan betalar. Detta må gälla på individnivå. Applicerat på samhällsnivå blir dock maximen absurd. Vi betalar redan den fulla kostnaden för vår äldrevård genom skattsedeln. Staten har inte ett magiskt pengaträd någonstans. Alla pengar den spenderar på åldringsvård kommer givetvis från oss skattebetalare.

Tuominen tycker kanske att det känns tryggt att betala staten en del av sin inkomst hela livet, att staten tar hand om dessa pengar och i utbyte lovar att ta hand om henne när hon blir gammal. Jag skulle känna mig betydligt tryggare om jag fick behålla pengarna och placera dem på ett vettigt sätt. På så sätt skulle jag undvika att pengarna, vilket de gör nu, placeras med mycket låg avkastning och att stora belopp går åt till administration och byråkrati. Jag skulle kunna välja mellan olika vårdalternativ i vilket land som helst och inte vara hänvisad till kommunala monopol. Mina barn eller min fru skulle även få ärva de pengar jag sparat ihop till denna åldringsvård om jag råkade dö i förtid. Det är trygghet. I dag tillfaller all den skatt jag betalat under min livstid staten om jag dör, utan att mina anhöriga ser röken av dem.

Jag tvivlar på att det i dag finns många unga och medelålders personer som anser att deras ålderdom är tryggad. Tvärtom. De flesta känner en väldig osäkerhet och har på känn att det är något fel med vårt nuvarande system. Jag försöker så gott jag kan formulera nya och utmanade idéer om hur vi skulle kunna lösa vården i framtiden. Detta kommer jag att fortsätta med så gott jag kan, oavsett om Nya Ålands ledarredaktion i konservativ anda avvisar varje nytt förslag med att det kommer att leda till att vi kommer att tvingas ”ligga och dö hemma i sängen”. Som om vi inte löper den risken med nuvarande system! Själv tycker jag att det är höjden av ironi att Tuominen anklagar de flesta Åländska partier för att vara konservativa. Samtidigt kritiserar hon liberalerna för att partiet har modet att släppa fram icke-konservativa krafter. Jag tycker hon borde tänka sig för innan hon börjar kasta sten när hon själv verkar sitta i ett konservativt glashus ute i Dalbo.

Publicerad i Nya Åland 1.8

Dagens DN-debatt juli 30, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Diskriminering.
22 comments

Dagens DN-debatt inleds med meningen:

Årets invigningstalare provocerar oss och skulle kunde fällas för hatbrott.

…sedan slutade jag läsa. Låter som en mening tagen direkt ur 1984, förutom att den innehåller ett grammatiskt fel då.

Man bör inte provocera andra, på samma sätt som man inte bör göra ett grovt språkligt fel i första meningen på ansedda DN-debatt. Att stava fel och att provocera folk hör dock yttrandefriheten till, och inget av dem bör vara ett brott.

Den där Gustafsson juli 30, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Val 2007.
1 comment so far

Noterar att jag figurerar i dagens messa Åland.

Tänkte rösta på liberalerna i valet. Men nu vet jag inte om jag vågar. Bäst det är så röstar man in den där Gustafsson.

Det skulle förvåna mig väldigt mycket om det inte var en socialdemokrat som står bakom detta mess. Om det mot förmodan är en liberal väljare kan jag rekommendera att han eller hon tar upp saken med Viveka Eriksson. Att inte rösta på någon av de cirka 60 andra kandidaterna bara för att jag eventuellt kommer att stå med på listan känns väl lite förhastat ändå.

Mises på svenska juli 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk historia.
3 comments

Noterar att det är någon som funderar på att köra igång en svensk von Mises-hemsida och på sikt ett svenskt von Mises-institut.

Har rånaren rätt till min plånbok? juli 27, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Naturliga rättigheter.
8 comments

Debatten mellan Martin Nilsson och mig går vidare. Jag tänkte här endast reda ut några grova missförstånd i Martins senaste insändare i Ålandstidningen (27 juli). För det första anser Martin att jag gör mig skyldig till ”diktatorsfasoner” när jag inte godkänner att han använder Ryssland som ett exempel på en marknadsekonomi.

Det enda jag har gjort är att med hjälp av argument försökt övertyga Martin och alla Ålandstidningens läsare om att han har fel. En diktator argumenterar inte. Han använder våld och hot om våld för att ”övertyga” sina meningsmotståndare. Detta är inte något jag har gjort, och därför är det föga träffande att jämföra mig med en diktator.

Det som dock gör mig rätt nedstämd är att Martin, trots att vi debatterat ett bra tag nu, ännu inte riktigt förstått vad frihet innebär. I sin senaste insändare skriver han till exempel att jag begränsar hans frihet om jag kräver att han skall betala sina egna sjukhusräkningar, vilket gör att han inte har råd att åka motorcykel. Hur Martin får detta till att jag begränsar hans frihet kan jag inte förstå.

Om jag vägrar ge en rånare min plånbok, begränsar jag rånarens frihet då om han, på grund av att han inte lyckas ta mina pengar, inte har råd att köpa den där motorcykeln han vill ha? Nej Martin, det är du som begränsar min frihet när du tvingar mig att betala för dina sjukhusräkningar. Jag begränsar inte din frihet om jag vägrar betala, lika lite som rånoffret begränsar rånarens frihet när han vägrar ge ifrån sig sin plånbok.

Martin skriver även att jag begränsar friheten för oljetankers om jag förbjuder dem trafikera mitt vatten. Det han glömmer är att det är mitt vatten och att jag bör vara i min fulla rätt att bestämma vem som får trafikera det. Skulle du, Martin, säga att du begränsade min frihet om du vägrade släppa in mig i din lägenhet en fredagskväll? Nej det skulle du antagligen inte. Det är din lägenhet, och då bestämmer du vem du skall släppa in. På samma sätt är det mitt vatten, och min rätt att bestämma vem som skall släppas in på det.

Felet Martin gör i båda dessa fall är att han inte erkänner äganderätten. Han erkänner inte att mina pengar är mina, och att jag därför har rätt att förbjuda honom att använda dessa för att betala sin egen sjukhusräkning. Han erkänner inte att mitt vatten är mitt, och att jag därför har rätt att bestämma vilka båtar som skall få trafikera det. Jag tvivlar dock på att Martin är konsekvent i sitt tänkande.

Vad tror ni Martin skulle göra om någon stal hans motorcykel? Skulle han inte göra något eftersom han (enligt sin egen logik) inte har rätt att ”begränsa tjuvens frihet” att köra motorcykel? Eller skulle han anmäla tjuven till polisen? Jag tror vi alla vet svaret på detta. Det enda jag begär är att Martin skall behandla mig och oss andra på samma sätt. Att han respekterar att det som är mitt är mitt, och att jag har rätt att bestämma över det, inte han.

Publicerad i Tidningen Åland 28.7

Sundback om Fredrik juli 25, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Val 2007.
15 comments

Barbro Sundback ställer i dagens Nya Åland en rad frågor om mig och om Liberalerna på Åland.

De åländska högerpartierna talar ofta om fri företagsamhet, säger sig vara mot bidrag och vill avreglera. Mest extrem är liberalen Fredrik Gustafsson som förespråkar klassisk frihandel och individens frihet från samhällets stöd och omsorger. Hans liberalism förefaller mig ligga himmelsvitt långt från den politik Liberalerna på Åland bedriver.

Fredrik Gustafssons envetna propaganda för ett annorlunda samhälle än det vi har i dag grumlar bilden av liberalernas framtidsvision för Åland. Som socialdemokrat ser jag därför gärna att vi och allmänheten får veta på vilket sätt och i vilka avseenden liberalerna skiljer sig från den politik som socialdemokraterna för och som ofta benämns den nordiska modellen. Ofta har jag inte sett någon egentlig skillnad i politik utan mera i fråga om släktskap och identifikation. Men nu med Gustafssons hårda nypor är bilden mera oskarp än vanligt.

Roligt att talmannen är så ivrig att nämna mitt namn. Det är bra reklam. Jag har dock redan svarat på alla hennes frågor i ett annat sammanhang, och tänker i detta fall inte upprepa mig.

Utopier juli 24, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt.
5 comments

Debatten mellan mig och Martin Nilsson (s) går vidare. I dag publicerades mitt senaste svar, och i samma veva kommenterar Benita Matsson-Eklund bataljen på ledarplats.

Freestyle juli 20, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Småprat.
3 comments

Gör det här i direktsändning i ett radioprogram om du kan, helt improviserat.

Ingen rysk roulett i ett liberalt samhälle juli 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Naturliga rättigheter.
3 comments

I en replik (Ålandstidningen 19.7) till min insändare fortsätter Martin Nilsson att hävda att han kan använda sig av Ryssland som ett exempel för att förmedla sina ”egna erfarenheter och intryck av ett land med marknadsekonomi”. Som jag redan påpekade i min förra insändare är inte Ryssland ett exempel på en marknadsekonomi. Exemplet Ryssland visar snarare vad bristen på marknadsekonomi och ekonomisk och politisk frihet kan ställa till med.

De forna Sovjetstaterna Estland, Georgien, Armenien och så vidare, som verkligen liberaliserat sina ekonomier, har däremot upplevt en enorm utveckling. Martin förklarar dessa länders framgång med att människorna där har ”varit oerhört driftiga”. Fattiga människor och länder är dock inte fattiga för att de inte är driftiga. Människor i Ryssland är precis lika driftiga som vem som helst. Problemet är att, på grund av regleringar och bristen på ekonomisk och politisk frihet, lägger de all sin energi och driftighet på aktiviteter som inte är till gagn för samhället, som att muta tjänstemän, lobba till sig fördelar och undvika byråkrati.

Att man, som Martin skriver, är fri att ”göra vad man vill” i ett liberalt samhälle stämmer inte heller. Det liberala samhället erbjuder visserligen en enorm frihet för olika livsstilsval, men detta samhälle baseras också på klara och tydliga regler som säger att alla måste respektera andras rätt till liv, egendom och frihet. Man får vara rebell så länge man inte är det på bekostnad av andras rättigheter.

Martin påstår även att liberalismen endast kan fungera om alla bodde ensamma på en öde ö. Inget kunde vara mer felaktigt. På en öde ö är liberalismen och de liberala rättigheterna oväsentliga. Det är just på grund av att vi lever i ett samhälle som liberalismen och den liberala staten behövs. Just för att garantera att vi inte utsätter varandra för övergrepp och att vi inte hamnar i konflikter med varandra, samtidigt som vi kan åtnjuta maximal frihet och nå upp till vår fulla potential.

Martin påstår vidare att han och jag inte skulle ha råd att gå till exempel på badhus samt olika kultur- och idrottsevenemang om vi levde i en ren marknadsekonomi. Detta är en rätt konstig åsikt. Jag betalar redan idag det fulla priset för dessa evenemang genom skattsedeln, något jag uppenbarligen har råd med utan att svälta ihjäl. Om de utfördes helt privat skulle kostnaderna inte bara bli lägre, utan jag skulle även själv få välja vilka typer av evenemang jag skulle lägga pengarna på. Jag skulle slippa betala för badhuset och diverse kulturevenemang som jag ändå aldrig besöker, och ha råd att gå på fotboll, och andra saker jag uppskattar, ännu oftare. Andra som inte gillar fotboll skulle slippa betala för den genom skattsedeln.

Det är likadant med den trygghet som Martin talar om. En marknadsekonomi med ett visst skyddsnät skulle erbjuda en avsevärt mycket större trygghet än dagens system. Detta eftersom jag inte skulle behöva betala lika mycket i skatt och på så sätt kunna bygga upp större ekonomiska marginaler. I dag lever de flesta i de nordiska välfärdstaterna på extremt små marginaler. De har väldigt lite pengar sparade och har ofta stora lån. Det bästa sättet för ett samhälle att skapa trygghet är att skapa välstånd, inte att ge alla rätt att tvinga andra att betala för deras sjukhusräkning om de vurpar sin motorcykel. Dessutom kanske du skulle vara lite försiktigare på din motorcykel, Martin, om du visste att du själv kommer att bli tvungen att använda dina sparmedel till att betala alla sjukhusräkningar.

Martin frågar sig även hur miljöfrågor skall lösas i ett liberalt samhälle. Han tar exemplet med en oljetanker som går på grund utanför Ålands kust och läcker ut tonvis med olja som bolaget inte har råd att sanera. Vad Martin inte inser är att sådana katastrofer skulle vara väldigt sällsynta i ett liberalt samhälle. För det första skulle det vara fullständigt vansinnigt och ekonomiskt oförsvarbart för en vattenägare att tillåta denna typ av trafik på sitt vatten, eftersom det i slutändan är han som är ansvarig för det som sker på hans vatten och han som blir ersättningsskyldig. För det andra kränker en vattenägare sannolikt sina grannars rättigheter om han låter en oljetanker som riskerar att gå på grund, utan att varken den eller han har möjlighet att bekosta saneringen eller betala ut ersättning vid en olycka, trafikera hans vatten. Detta eftersom han utsätter sina grannar för en oacceptabel risk. Man har inte rätt att spela rysk roulett med andras liv och egendom i ett liberalt samhälle.

Publicerad i Tidningen Åland 24/7

Privat äganderätt och näringsfrihet juli 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
9 comments

Antonio Salminen (fs) försvarar i en insändare i Ålandstidningen (19.7) den Åländska näringsrätten och de Åländska jordförvärvsreglerna. Salminens insändare innehåller dock en del fel, som vissa kan tycka är bagateller, men som jag tycker är mycket talande. Bland annat skriver Salminen att, ”Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland” (mina kursiveringar). Detta är helt fel. För att anses ha fri eller full äganderätt till något, till exempel mark, måste man även vara fri att sälja marken till vem man vill. En sådan rätt finns inte på Åland. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det överhuvudtaget inte finns någon privatägd mark eller någon fri äganderätt till mark alls på Åland i dag eftersom ingen äger rätten att sälja sin mark till vem de vill. Den måste säljas till personer med hembygdsrätt.

Samma sak med näringsfriheten: personer med Åländsk hembygdsrätt åtnjuter heller inte full näringsfrihet på Åland. De krav som näringsrätten ställer på företag—bland annat att 2/3-delar av styrelsen ska ha åländsk hembygdsrätt, att bolaget ska ha sin hemort på Åland, att, betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland—gäller alla företag, även Åländska. Just att näringsrätten inte får diskriminera mellan utländska och Åländska företag, utan måste appliceras på båda, var ett krav från EU för att vi skulle få behålla näringsrätten. Salminens påstående att personer med hembygdsrätt ”helt fritt” får utöva näringsverksamhet på Åland är därmed direkt felaktigt.

Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom politiken är synen på den privata äganderätten och näringsfriheten. För liberaler och konservativa är traditionellt denna rättighet och denna frihet i det närmaste helig. Socialdemokrater och socialister har å andra sidan traditionellt sett ner på privat ägande och det fria företagandet. De ser hellre att det mesta ägs av staten och att utländska bolag som ”exploaterar” lokalbefolkningen stängs ute.

På Åland är situationen omvänd. Här är det socialdemokraterna och liberalerna som står upp för att vi skall ha privatägd jord och etableringsfrihet. Det är snarare de ”borgerliga” partierna (fs, ob och åf) som inte vill att vi skall ha någon privatägd jord och att det inte skall råda etableringsfrihet på Åland; som ser det som ett självändamål och en styrka att näringsverksamheten på Åland bedrivs av Ålänningar och att de utländska företagen och entreprenörerna lyser med sin frånvaro. I höstens val kommer det att finnas alternativ för dem som föredrar en fri marknadsekonomi. Dessa alternativ kommer dock inte i första hand att återfinnas inom den Åländska ”borgerligheten”.