jump to navigation

De politiska ideologiernas rebell juli 9, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare.
trackback

Enligt ett gammal talesätt har den som är höger när den är ung inget hjärta och den som är vänster när den är gammal ingen hjärna. Om man sätter ett likhetstecken mellan höger och (ny)liberal samt mellan vänster och socialist säger detta talesätt ganska mycket om liberalismens problem. Ideologin uppfattas ofta som väldigt mossig. När man hör ”socialist” tänker man på romantiska gerillakämpar i djungeln, på rebelliskt uppror och på revolution. När man hör ”nyliberal” tänker man på mossiga professorer från Chicago, på ansvarstagande, på förnuft och på ordning och reda. Detta trots att flera filmer med ett tydligt liberalt budskap som till exempel Matrix och V for Vendetta släppts de senaste åren.

Jag tycker denna bild är felaktig och att liberalismens mossiga rykte är oförtjänt. För mig är det socialism som är något mossigt och tråkigt, medan liberalism är något av det häftigaste som finns. Jag har aldrig förstått varför rebelliska ungdomar ofta söker sig till socialismen. Socialismen är en ideologi som säger att dammiga byråkrater och planerare skall sitta och styra samhället. En ideologi som vill att människor ska vara likadana och bete sig likadant. Att samhället ska genomsyras av lagar och förbud, och där väldigt lite utrymme skall lämnas åt individualitet och kreativitet. Där du inte får göra något utan att fråga någon byråkrat om lov först. Hur kan detta tilltala rebelliska personer?

Liberalismen är raka motsatsen. Den är den självständiga rebellens ideologi. I det liberala samhället råder nästan fullständig valfrihet. Det finns inga tråkiga byråkrater som sitter på något dammigt kontor och bestämmer hur samhället skall organiseras och hur du skall leva ditt liv. Det liberala samhället är organiserat efter en spontan ordning. Alla är fria att göra vad de vill så länge de inte skadar andra eller kränker andras rättigheter. Du får resa vart du vill, bo var du vill, gifta dig med vem eller vilka du vill. Du får tillverka och dricka hur mycket alkohol du vill och prova vilka droger och du vill, även om detta inte är något jag rekommenderar.

Till skillnad från centralplanering leder den fria marknaden till mångfald, inte likriktning. I ett socialistiskt samhälle bor alla i samma funktionella lägenheter och alla har samma funktionella statligt producerade mobiltelefoner. I en fri marknadsekonomi bor folk i vanliga lägenheter, i villor, i kollektiv, i små stugor på små kobbar och i vikingabyar. Du kan gå runt på stan och titta på allas mobiltelefoner i flera timmar utan att hitta två som är exakt likadana. Onödigt? Javisst, men det mesta som är roligt, häftigt och rebelliskt är ofta ganska onödigt.

Om socialismen skulle vara en karaktär i en film skulle den vara en liten gråhårig byråkrat, med flottigt hår, små runda glasögon och en grå kostym som blev omodern för länge sedan. En liten glädjedödande sadist som sätter käppar i hjulen för filmens hjälte bara för att han kan. En karaktär du glömmer så fort filmen är slut. Om liberalismen vore en känd person eller en karaktär i en film skulle den vara en självständig och fri person som alltid går sin egen väg oavsett vad andra tycker. En person som såg sitt eget liv, sin lycka, sin frihet och sin individualism som ett mål i sig, utan någon djupare orsak eller mening. En James Dean, en Jim Morrison eller en Neo i Matrix. Sådan är liberalismen—rebellen bland de politiska ideologierna.

Publicerad som debattartikel i Tidningen Åland 9.7

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: