jump to navigation

Privat äganderätt och näringsfrihet juli 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
trackback

Antonio Salminen (fs) försvarar i en insändare i Ålandstidningen (19.7) den Åländska näringsrätten och de Åländska jordförvärvsreglerna. Salminens insändare innehåller dock en del fel, som vissa kan tycka är bagateller, men som jag tycker är mycket talande. Bland annat skriver Salminen att, ”Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland” (mina kursiveringar). Detta är helt fel. För att anses ha fri eller full äganderätt till något, till exempel mark, måste man även vara fri att sälja marken till vem man vill. En sådan rätt finns inte på Åland. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det överhuvudtaget inte finns någon privatägd mark eller någon fri äganderätt till mark alls på Åland i dag eftersom ingen äger rätten att sälja sin mark till vem de vill. Den måste säljas till personer med hembygdsrätt.

Samma sak med näringsfriheten: personer med Åländsk hembygdsrätt åtnjuter heller inte full näringsfrihet på Åland. De krav som näringsrätten ställer på företag—bland annat att 2/3-delar av styrelsen ska ha åländsk hembygdsrätt, att bolaget ska ha sin hemort på Åland, att, betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland—gäller alla företag, även Åländska. Just att näringsrätten inte får diskriminera mellan utländska och Åländska företag, utan måste appliceras på båda, var ett krav från EU för att vi skulle få behålla näringsrätten. Salminens påstående att personer med hembygdsrätt ”helt fritt” får utöva näringsverksamhet på Åland är därmed direkt felaktigt.

Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom politiken är synen på den privata äganderätten och näringsfriheten. För liberaler och konservativa är traditionellt denna rättighet och denna frihet i det närmaste helig. Socialdemokrater och socialister har å andra sidan traditionellt sett ner på privat ägande och det fria företagandet. De ser hellre att det mesta ägs av staten och att utländska bolag som ”exploaterar” lokalbefolkningen stängs ute.

På Åland är situationen omvänd. Här är det socialdemokraterna och liberalerna som står upp för att vi skall ha privatägd jord och etableringsfrihet. Det är snarare de ”borgerliga” partierna (fs, ob och åf) som inte vill att vi skall ha någon privatägd jord och att det inte skall råda etableringsfrihet på Åland; som ser det som ett självändamål och en styrka att näringsverksamheten på Åland bedrivs av Ålänningar och att de utländska företagen och entreprenörerna lyser med sin frånvaro. I höstens val kommer det att finnas alternativ för dem som föredrar en fri marknadsekonomi. Dessa alternativ kommer dock inte i första hand att återfinnas inom den Åländska ”borgerligheten”.

Annonser

Kommentarer»

1. Kaj Grüssner - juli 19, 2007

Jag skrev en kommentar till Salminens insändare. Men blir ju vansinnig när man läser sådan här text.

2. Fredrik Gustafsson - juli 19, 2007

Det var bra skrivet. Du lär knappast ha några problem med att bemöta ”svaret” som kommit heller:

”Det finns otaliga exempel på hur det kan gå om man släpper marknadskrafterna fria att exploatera skärgården. Stockholms skärgård som har utarmats på ursprungsbefolkningen, på grund av att deras inkomst inte räckt till att betala fastighetsskatterna på sina fädernes ägor.”

Vad skall man säga.

3. Kaj Grüssner - juli 19, 2007

Nej, särskilt svårt var det inte. De enda svårigheter som ibland kan uppstå är att man blir så paff över vad folk skriver. Man vill inte riktigt tro att någon faktiskt kan tycka som den gör.

Men men, bara att bita ihop, räkna till tusen miljarder och sedan försöka författa ett så sakligt svar som bara är möjligt.

4. Fredrik Gustafsson - juli 19, 2007

Saken blir inte bättre av att denne @ har kommit med samma argument typ tre gånger tidigare och att jag bemött det på samma sätt varje gång. Hans hjärna är fullständigt teflonbelagd; ingenting fastnar.

5. Kaj Grüssner - juli 19, 2007

Martin Nilson fortsätter att gå i polemik mot dig. Återigen refererar han till Ryssland som ”ett land med marknadekonomi” och konstaterar att om man vill vara fri att göra som man vill(läs vara liberalist) måste man bo på en öde och eller ensam i skogen.

Nog är det märkligt att det skall vara så svårt att förstå. Liberalismen betyder inte frihet att göra precis vad man vill, det betyder frihet från politiskt, institutionellt förtryck.

Men enligt Nilsson måste det finnas en byråkrati som kan jämka de olika människornas viljor. Dessutom måste alla de politiska grupperingarna samarbeta för att komma fram till vad som passar ålänningen bäst i framtiden. För det är ju givetvis ingenting ålänningen kan bestämma för sig själv.

Ta du hand om Nilsson, så tar jag hand om @ och diverse virrpannor på Ålandstidningens debattsidor 🙂

6. Kaj Grüssner - juli 19, 2007

Förresten…”teflonbelagd”…hahaha!

7. Kaj Grüssner - juli 19, 2007

Nu har Schütten svarat. Den karln tycks bara kunna argumentera ad hominem. Problemet med det är att om ens meningsmotståndares inlägg uteslutande består av sånt, dras man med i det själv. Det är väldigt svårt att argumentera mot någons teser och teorier när han inte har några överhuvudtaget. Att han sedan påstår sig ha läst om liberalismen är givetvis en ren lögn.

http://www.alandstidningen.ax/se/debatt/insandare/nyhet.asp?action=listreplies&boardID=-1&messageID=35764&newsID=16116

8. Fredrik Gustafsson - juli 19, 2007

”Ta du hand om Nilsson, så tar jag hand om @ och diverse virrpannor på Ålandstidningens debattsidor”

Låter som en bra deal, jag är på.

9. Kaj Grüssner - juli 23, 2007

Erik Schütten påpekar ständigt att ÅSUBs undersökningar visat på att de enda som har problem med näringsrätten är de företag den är avsedd att skydda Åland mot. Han upprepar detta i en kommentar till dig på ÅT:s hemsida. Detta är det svar jag skrev åt honom:

———————–
Hej Erik!

Angående ÅSUB och FG:s brist på undersökningar som stöder hans teser. Empiriska bevis är något som egentligen inte används inom den österrikiska skolan, eftersom empiri egentligen inte kan bevisa någonting. Det kan tjäna som en indikator, inte mycket mer.

Exempel: Jag släpper en boll. Bollen ramlar i marken. På så sätt har empiriskt bevisat att gravitationen påverkar bollen. Problemet är att denna empiri inte på något sätt bevisar att graviationen kommer att påverka bollen också nästa gång jag släpper den.

Vad gäller det där med näringsrätten. Jag kommer nu att göra några vågade och mindre vågade gissningar. Rätta mig om jag har fel.

Mindre vågade först:

1. ÅSUB har inte frågat vartenda ett av de miljontals företag som finns i världen huruvida de upplever näringsrätten som ett problem. Alltså -alla- företag, inklusive de som inte ens vet att Åland existerar.

Den vågade gissningen:

2. ÅSUB har enbart, eller åtminstone nästan enbart talat med företag som de facto har startat upp filialer/dotterbolag på Åland eller investerat i existerande åländska bolag. Av dessa är det bara ”helfinska” företag som utryckt beklagan, men trots denna beklagan inlett verksamhet på Åland.

Mitemellangissningen:

ÅSUB har inte den blekaste aning om hur många företag och investerare som avhållit sig från att investera i åländska företag, nya som gamla, och/eller grundat filialer/dotterbolag pga näringsrätten. Det kan vara allt från noll till hundratals miljoner.

Om mina gissningar stämmer något så när har ÅSUBs rapporter och undersökningar inget som helst värde som empriskt ”bevis” i debatten om huruvida näringsrätten utgör ett hinder för utländska investeringar. Den empiri som finns på detta område visar dock klart att ju friare ett land är, desto högre inflöde av utländskt kapital har det.

Det teoretiska beviset för att FG:s tes stämmer lyder som följer:

Ju större frihet och bestämmande rätt en individ har över sitt eget kapital, desto villigare kommer han att vara att investera. Detta eftersom han själv har full kontroll över sitt kapital. Då risken för att han tappar denna kontroll ökar, minskar hans vilja att investera inom ett visst områdes gränser. Stor mängd byråkrati och nödvändiga tillstånd gör investeringen dyrare och mer riskfylld, då kontrollen minskar. Lagstiftning vars uppenbara syfte är att skydda existerande inhemskt företagande är bra exempel på detta.

Näringsrättens syfte är att skydda existerande åländska företag. Som utländsk investerare är du automatiskt i en sämre ställning. Byråkratin är kännbar. Tillstånden är svåra att få eftersom villkoren för att få dem innebär en anseenlig förflyttning av kontroll från investerarens händer. Inskräkningarna i rätten att bedriva sin verksamhet i egen regi minskar kontrollen ytterligare, samt minskar möjligheten till att uppnå konkurensfördelar.

Summa sumarum:
Näringsrätten gör det dyrt och riskfyllt att investera på Åland. Den ökar byråkratin och fråntar kontrollen från investeraren samt beskär hans rätt att bestämma på vilket sätt han bedriver sin verksamhet. Alltså blir Åland oattraktivt som investeringsmål, detta trots att den generalla prisnivån är hög vilket i en fri marknad lockar till investeringar och konkurens som i sin tur leder till en sänkning av prisnivån.

Om du vill motbevisa en tes, Erik, så duger det inte med att presentera empiri, för att inte tala om -brist- på empiri. Det måste göras på ett teoretiskt plan.
———————

Jag är inte helt hundra på att jag resonerat rätt på det vetenskapliga planet, men jag tycker nog jag fick in forskningsprinciperna rätt bra. Tänkte det skulle kunna vara intressant att diskutera teori vs. empiri.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: