jump to navigation

Studiet av människan november 19, 2007

Posted by Kaj Grüssner in Debatt, Paternalism.
trackback

Snart är det dag för den nya landskapsregeringen att inleda sitt arbete. Återigen har det åländska folket fått säga sitt, och många hyllningar har östs över vår vackra demokrati. Men är den verkligen så vacker? Det tål att diskuteras.

Österrisk nationalekonomi är studiet av människan, av mänskligt agerande. Varje individ är en aktör. I ekonomisk och politisk debatt brukar man ofta tala om marknaden kontra samhället. Liberalismens kritiker brukar ofta fråga hur marknaden skulle lösa den myriad av problem som uppstår i ett samhälle, och påpekar gärna så kallade marknadsmisslyckanden så fort de bara hinner. Vad de inte förstår är att marknaden i sig självt inte är en aktör. Marknaden fattar aldrig självständiga beslut eller vidtar självständiga åtgärder. Det är bara aktörerna på marknaden och annorstädes som kan göra det. Av detta följer att marknaden kan aldrig ha rätt eller fel, kan aldrig lyckas eller misslyckas. Den är bara forumet för, och resultat av, mänskligt agerande, samarbete och konkurrens.

Staten är en aktör. Den fattar självständiga beslut och vidtar självständiga åtgärder. Därför kan de ha fel och misslyckas, något som den också ofta gör. Motiveringen till statens existensberättigande är och har alltid varit att den agerar för samhällets bästa. Det går inte att låta varja individ söka sin egen lycka i full frihet, det måste finnas någon/något som ser till allmänhetens väl. Men när man väl börjar tänka i de banorna är man ute på farliga vägar. Så fort någon börjar tala för samhällets väl framför individens bör följande frågor ställas:

1. Vem avgör vad som är bäst för samhället och med vilken rätt?
2. På vilka grunder görs denna bedömning?
3. Vilka medel och åtgärder skall tillåtas för att uppnå de utsatta målen?
4. Enligt vilka kriterier avgör man om en specifik åtgärd nått sitt syfte?

Behöver jag påpeka att samtliga totalitära ideologier har använt sig av uttrycket ”för allmänhetens bästa” för att motivera sitt förtryck?

På fråga 1 är svaret för Ålands del lagting och regering, med det mandat folket gett dem i demokratiska val. Själv anser jag inte att det räcker på något sätt, men det brukar göra de flesta nöjda. De övriga frågorna är föremål för omfattande diskussion och enighet lär knappast någonsin nås.

I demokratiska val är oftast majoriteten av befolkningen på den förlorade sidan. Det är sannerligen inte ofta den regering som bildas har bredare stöd bland folket än oppositionen plus de som röstat blankt eller inte alls. Minoritetsregering är huvudregeln. Av de vallöften som avges till höger och vänster är det bara en bråkdel som hålls. Stort taget kan man alltså dela in befolkningen i tre grupper. De som röstade på det ”förlorande laget” plus de som inte röstade alls(1), de som röstade på vinnarna men blev utan uppfyllda vallöften(2) och de som röstade på vinnarna och fick se sina vallöften uppfyllas(3). Andrew Hagmark-Cooper, som är en riktigt duktig politisk forskare, skulle gärna få genomföra en undersökning hur stor del av befolkningen som brukar hamna i respektive grupp. Min gissning är att grupp 3 är försvinnde liten.

Bonusfråga 5 skulle kunna lyda: Vad behöver vi politiker till, och vad är det som får oss att tro att de faktiskt har kunskapen, insikten och visheten att fatta alla de rätta besluten åt oss?

Annonser

Kommentarer»

1. Lucas - november 20, 2007

Svaret på frågorna du ställer beror lite på vilken utgånspunkt man väljer för att besvara dom. Låt säga att vi väljer objektivismens utgångspunkt, att man alltid ska handla i sitt egenintresse. Från denna utgånspunkt är det självklart att marknaden kan misslyckas eftersom den bedöms på precis samma meriter som allting annat. Om marknadsbaserad sjukvård är dyr och medioker så är den sämre för _mitt_ liv än ett statligt alternativ som erbjuder billig och bra vård. Och omvänt.

Om man inte har harmoni mellan egenintresse så innebär att det är might makes right som gäller. Om tillräckligt många som är tillräckligt starka tjänar på ett visst tillstånd så har dom motiv (och moralisk legitimitet) att uppnå eller upprätthålla detta tillstånd därför att det ligger i deras egenintresse.

Här kan man hävda att demokratin kommer in som en trevlig jämkning, demokrati är ”might makes right light”, ett ramverk som gör att alla dels fritt får verka för sina åsikter, och dels erbjuder ett visst skydd mot att individer blir överkörda alltför mycket. Man kan hävda att detta ramverk ligger i allas egenintresse eftersom det är fredligt. Våld (som i inbördeskrig) tjänar ingen på.

Om man tror på människans förnuft (vilket objektivster gör) så är demokratin ens vän. Det är inkoherent för en objektivst att dels utmåla en utopi där alla är rationella objektivister samtidigt som demokrati är någopt farligt. Om alla är rationella objektivister så kommer Objektivistiska Sannings Partiet att få 103% av rösterna och den objektivistiska utopin kan därmed upprätthållas. Demokratin erbjuder en arena där det är fritt fram för att övertyga människor med rationella argument att nattväktastaten är en utopi, och har man rätt (och vägen mot utopin är någorlunda linjär, dvs. att utopin är en monoton funktion av statens avveckling) så kan det inte vara speciellt svårt att ta sig till utopin. Och när man väl är där och nattväktarstaten är på plats och alla är glada och nöjda så skulle ingen människa drömma om att rösta fram något annat.

2. Angalis - november 21, 2007

Här är ett intressant blogginlägg appropå IMF häromdagen. Det är från Ali Esbatis blogg, rätt skarp kille. Han har ju gått Handelshögskolan förstås:

http://esbati.blogspot.com/2007/11/stiglitz-om-finansiellt-hyckleri.html

3. Fredrik Gustafsson - november 21, 2007

Anglais, om du tror att någon liberal skulle få för sig att försvara IMF och VB tror du grymt fel.

Skrev detta på ett liberalt forum i går:

Som en följd av [Asien]krisen, att IMF kom med det smått vansinniga kravet att Korea skulle höja räntan kraftigt, och att IMF krävde att alla restriktioner på utländskt ägande togs bort reades de stora Koreanska företagen, som hotades av konkurs på grund av de kraftigt höjda räntekostnaderna, ut till främst amerikanska investerare.

…Själv tror jag [att] det är inkompetens och de förvridna incitament som per automatik uppstår i stora byråkratiska organisationer som ligger bakom det hela …

[/…/]

…ett land som tackar ja till IMF-hjälp i snitt upplever högre inflation och lägre tillväxt än ett land som befinner sig i samma situation men som inte får eller inte vill ha någon hjälp.

Detta handlar inte om enskilda personers kompetens utan om ett systemfel, där byråkraternas främsta önskan är att maximera sin budget och inte se till att lånelandet faktiskt uppfyller de krav på reformer som ställs.

4. Fredrik Gustafsson - november 21, 2007

Fler citat från mig angående IMFs förträfflighet:

Länder med tresiffrig inflation har fått lika mycket lån som länder med en inflation lägre än tio procent. Hälften av de länder som har fått IMF-lån har haft stigande inflation, och hälften fallande. Om och om igen har man gett lån till länder, till exempel Pakistan, som år efter år haft massiva budgetunderskott. Dessutom har länder med negativ realränta fått mer bistånd än länder med positiv dito. Vad som kanske är värst är, som Easterly skriver, att bistånd och strukturanpassningslån oftare har getts till korrupta länder än icke-korrupta. De sju mest korrupta länderna i världen fick fyrtiosex lån från Världsbanken och IMF under 80- och början av 90-talet. Bland annat öste man lån över Mobutu, Suharto, Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier, och flera andra av världshistoriens värsta skurkar.

Föga förvånande har dessa lån, bistånd och skuldavskrivningar som knutits till krav på reformer inte haft någon positiv effekt på tillväxten. Det finns som vi sa ovan ett problem med adverse selection, men detta förklarar inte varför länder som spenderat decennier olika bistånds- skuldavskrivnings- och strukturanpassnings-program har fortsatt uppleva stagnation eller negativ tillväxt. Man har också undersökt sambandet mer formellt, och kommit fram till att sambandet mellan strukturanpassningslån och tillväxt är noll eller negativt. Sambandet mellan IMF-lån och tillväxt är negativt, även om man kontrollerar för det faktum att det är just länder med problem som får IMF-lån.

5. Kaj Grüssner - november 21, 2007

Lucas

Att sjukvård, skotillverkning eller husbyggande är ”marknadsbaserad” betyder inte att man kan säg att marknaden har misslyckats. Det är bara aktörer som kan misslyckas, och marknaden är som sagt ingen aktör.

För att ta ditt exempel med objektivisten. Om han anser att staten kan förse honom med bättre sjukvård än vad de privata aktörerna kan, så är det de privata aktörerna, inte marknaden, som har ”misslyckats”. Vad detta misslyckande beror på är sedan föremål för en helt annan diskussion.

Att säga att marknaden har misslyckats med någonting är som att säga att planeten Jorden har misslyckats med någonting. Det håller helt enkelt inte, eftersom planeten Jorden lika litet som marknaden inte är en enskild, självständig aktör som fattar egna, självständiga beslut utgående från sina egna, subjektiva värderingar.

Det är oerhört viktigt, dock inte alltid så enkelt, att hålla isär begreppen. Jag må vara trögtänkt, men jag hittade nog inte riktigt svaren på min numrerade frågor i ditt annars mycket intressanta inlägg.

Nyfiken, irrelevant fråga:
Är du själv objektivist eller tog det bara som ett exempel?

6. Fredrik Gustafsson - november 21, 2007

Jag vet tre saker om Lucas. Han håller på Malmö FF i fotboll, är bra på att laga spagetti med köttfärssås och är antagligen den person i Sverige som ansträngt sig (ofta mycket framgångsrikt) mest för att övertyga folk om att objektivismen är felaktig. Hans härjningar på liberaldebatt.com är smått legendariska och oftast väldigt läsvärda 🙂

7. Fredrik Gustafsson - november 21, 2007

Måste kommentera detta med marknadsmisslyckanden också. Om man ska vara petnoga kan givetvis inte en marknad lyckas eller misslyckas med något. Det man dock egentligen menar med ett marknadsmisslyckande är när en viss samling institutioner (den fria marknaden) leder till ett sämre resultat än fallet där staten skulle ha intervenerat i den fria marknaden. I och med att vi talar om samma individer i båda fall kan man säga att det är regelverket som misslyckas.

8. Kaj Grüssner - november 21, 2007

Man skall nog vara noga med vad man säger. Har själv fått en hel del kännbara kängor av Jakob när jag varit vårdslös 🙂

Men helt allvarligt är det viktigt att skilja på något så olika som aktör och forum. För att inte tala om att det är omöjligt att säga vilka alla faktorer som spelar in på privata aktörers verksamhet. Så länge det finns en stat, kommer den till högre eller lägre grad påverka exakt allt som pågår innanför dess gränser.

9. Andrew Hagmark-Cooper - november 26, 2007

Kaj,

Tack för ditt förtroende! Politiska val är mycket som livet i övrigt: nästan ingen får allt de vill ha. Till och med de som ”vinner”. De vinnade politikerna måste också kompromissa.

Jag tycker din utredning låter som en bra idé. Enligt liberalernas/centerns handlingsprogram ska de utreda allt under solen inom de börja göra någoting, så de märker nog inte en till utredning! Det står inte något om det i handlingsprogrammet, men jag förutspår nya tjänster på Åsub om man ska klara av alla utredningar.

Kanske någoting för Fredrik där också 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: