jump to navigation

Mycket tugg och lite hockey november 21, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Hembygdsrätten.
trackback

Är tvungen att ta en tillfällig paus från mig bloggsemester för att lyfta fram ett exempel på hur förstockad den Åländska politiken ibland kan vara. Om det är något som de flesta partier är överens om är det att man måste gynna inflyttningen till Åland. Till viss del köper jag detta. Även om behovet till stor del är ett resultat av regleringar och vårt sinnessjuka pensionssystem, finns det legitima fördelar med att ha en större befolkning. I måndags sade till exempel Roger Nordlund att ”[främjandet av inflyttningen] är en av de viktigaste strategiska frågorna för att främja näringslivet” i Ålandstidningen.

Som i så många andra frågor är man dock inte beredd att genomföra de förändringar som faktiskt krävs. Man vill som vanligt både ha kvar kakan och äta den. Speciellt när det gäller att locka till sig högkvalificerad arbetskraft utgör kravet på hembygdsrätt vid köp av strandtomter, större tomter, eller tomter utanför planerade områden ett stort hinder. I gårdagens Ålandstidning kunde man läsa om den akuta läkarbrist som hotar Åland, något man inte kan undgå att känna sig oroad över. Ledande läkaren Per-Arne Kling förklarar varför det är så svårt att locka läkare till Åland:

[Hembygdsrätten] är något som kan skrämma bort inflyttare. Vi hade en läkare från Motala som var intresserad av att flytta hit, men han ägde flera hästar och det blev för problematiskt för honom att hitta ett boende.

De flesta politiker kommer att fortsätta att hävda att hembygdsrätten inte utgör ett hinder för inflyttning. I deras värld är alla människor stöpta i samma form och kan gott tänka sig att bo på en liten tomt i ett planerat område, mitt på land. Att dessutom rubba på en av ”självstyrelsens grundvalar” i det mest försiktiga och konservativa av alla försiktiga och konservativa autonomier, där varje liten förändring ska ältas i några decennier innan något händer, är givetvis otänkbart. Att stå ut några månader i en vårdkö eller tvingas söka vård utomlands är givetvis ett litet pris att betala för att marken ska stanna i viliga Åländska händer, och inte hamna i händerna på utlänningar som man inte kan lita på att tar hand om den (men som tydligen duger till att arbeta och betala våra pensioner).

Annonser

Kommentarer»

1. Ninalainen - november 22, 2007

Hej Fredrik! Kul att läsa dig igen! Du har så rätt! Vi bygger murar, vi bygger murar…

2. Jokke K - november 22, 2007

Hejsan Fredrik, välkommen tillbaka från bloggsemestern! Det är också bra att Kaj kommit in som andra skribent, då kan ju denna blogg bli ännu mer innehållsrik. I och för sig var han ju rätt så aktiv kommentator redan…

Apropå hembygdsrätt & näringsrätt: kan inte låta bli att lyfta min egen svans, därför bifogar jag länken till min avhandling som berör temat. Dessutom vill jag tipsa er att Fredsintitutet kommer att inom kort publicera en bok som också handlar om samma ämne. Hur vet jag det? – jaa-a, det kan ni väl gissa.

3. Jokke K - november 22, 2007

Hoppsan, websiten kom inte med i förra kommentar. Här är den:

http://hsepubl.lib.hse.fi/FI/diss/?cmd=show&dissid=289

4. Petri Carlsson - november 22, 2007

Jag skrev en insändare om mitt bekymmer och förslag till åtgärd redan i våras:
http://petricarlsson.wordpress.com/2007/04/08/varfor-far-man-inte-bo-var-man-vill/

Man behöver inte ta bort hembygdsrätten men däremot ändra dispensreglerna och vara frikostigare med dom på t.ex. strandtomter och lantligt boende!

5. Kaj Grüssner - november 23, 2007

Personligen tycker jag det är viktigt att belysa hur dessa ”rätter” kränker framför allt ålänningarnas rättigheter, dvs det som mitt blogginlägg om saken handlade om.

Att inse att utlänningar diskrimineras är en sak, att inse att ens egna rättigheter kränks är en annan. I regel något som leder till starkare reaktion.

6. Jokke K - november 23, 2007

Kaj,

du har så rätt, var och en har sig själv närmast. Om man kan övertyga att näringsrätten och hembydsrätten drabbar majoriteten, kunde man tänka sig att en förändring skulle kunna äga rum.

Dessä ”rätter” agerar på olika sidor av ”marknaden”: den ena (hembygdsrätten) begränsar efterfrågan, och leder därmed till lägre fastighetspriser. Den andra begränser utbud, och därmed höjer priser på tjänster och varor på den lokala marknaden. Det fantastiska är, framför allt att näringsrätten finner stöd hos majoriteten som borde drabbas negativt av det. Jag kan bättre förstå hembygdsrättens lockelser, då det kanske var och tänker sig vara en potentiell fastighetsköpare. Men majoriteten av ålänningar är inte företagare. Men antagligen försöker jag tolka det hela för mycket ur ”ekonomperspektiv”, den gemene mannen tänker väl inte så, utan går på magkänslan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: