jump to navigation

Snedvriden syn på historia och utveckling december 2, 2007

Posted by Kaj Grüssner in Ekonomisk historia, Ekonomisk politik, Handel, Interventionism.
trackback

Ett av de mest tacksamma ämnen man som journalist kan forska i är vad vårt så kallade välstånd bygger på. Mycket på grund av att detta alltid leder till diverse ”chockerande avslöjanden” om hur de stackars människorna i Trejde Världen lider så att vi kan leva i överflöd. Senaste uttryck på detta är Niklas Lampis ledare baserad på Magnus Berglunds granskning i programmet Spotlight.

Här framställs den åländska sjöfarten som girig, kall och känslolös, och som utan skrupler utnyttjar de fattiga folken i Bangladesh och Indien genom att skicka sina fartyg dit för att skrotas. Naturligtvis åtnjuter inte arbetarna där samma rättigheter och löner som vi ålänningar, och miljön bryr man sig inte mycket om. Lagvidrigt är det, dessutom, eftersom det går mot internationella avtal. Men det är inte bara den åländska sjöfarten som är boven, utan hela det västerländska samhället eftersom vi tycker om att köpa billig spik och sällan frågar var den kommer ifrån.

Sådan här journalistik är i regel en säker vinnare inom yrkeskåren eftersom den också ger möjlighet att kritisera den råa kapitalismen och den ”fria marknaden”, vilket oroväckande många faktiskt tycks tro att existera någonstans i vår värld. I samband med dett brukas det också påpeka hur hemskt det var här i Europa under industrialimsmens första tid, då arbetare dog som flugor i fabriker och gruvor, eftersom samtliga arbetsgivare var för giriga och onda för att bekymra sig om arbetsplatssäkerhet och mänskliga löner. Därifrån brukar ropen efter ökad offentlig kontroll samt ökat utlandsbistånd inte låta vänta på sig alltför länge.

Inte helt överraskande förbises tämligen viktiga saker när man ger sig in på denna enkelväg. Vad som skedde under industrialismens första årtionden var ekonomisk utveckling. Det arbete som erbjöds krävde i det närmaste inga färdigheter alls, och det fanns ett enormt utbud på arbetskraft. Det stora utbudet berodde på att folk flockade in från landsbygden för att få arbete. Ungefär här brukar myten om hur de stackars människorna lockades till städerna med drömmar om jobb och rikedom, att de aldrig kunnat föreställa sig förhållandena på fabrikerna. Detta är inget annan än en myt. Folk flockade till fabrikerna och gruvorna eftersom de usla förhållandena till trots ändå var mycket bättre än livet på landet, vilket säger en hel del om den självhushållande landsbygdens romantiska idyll. Ingen tvingade dem att stanna i fabrikerna, det gjorde de frivilligt eftersom alternativet(den idylliska landsbygden) var så mycket sämre.

De så kallade sweat shops som västerländska storföretag har runt om i världen är i praktiken precis det som vi själva hade här i början av 1800-talet. Vad som skett här, men inte i Trejde Världen, är utveckling. Dagens säkra, fina fabriker och allt de övriga är följden av ekonomisk, teknisk och därmed samhällelig utveckling, och sådant tar tid. Den moderna arbetskraften är mycket mer utbildad nu än då, och därför mer värdefull och svårare att ersätta. Därför har också arbetsförhållandena blivit bättre. Arbetsgivarna har varken råd eller möjlighet att behandla sina arbetare som de gjorde för 200 år sedan.

Tyvärr har inte resten av världen nått dit ännu. Det kommer att ta en stund, och ju mer världsförbättrande politiker och aktivister lägger sig i, desto längre kommer det att ta. Den korruption och de inbördes strider som håller Afrika tillbaka är idag inte så mycket en följd av västerländsk imperialism under kolonialiseringens tidevarv som en konsekvens av den biståndspolitik som bedrivits kombinerat med protektionistiska handelshinder(skyddstullar, subventioner mm). Det ständiga inflödet av billiga lån och monetärt bistånd möjliggör och driver på inbördeskrig, eftersom det är den fraktion som har makten som får biståndspengarna. Dessa hamnar sedan på diverse bankkonton runt om i världen. Handelshindren gör det omöjligt för de fattiga länderna att bedriva en potentiellt mycket lukrativ export.

Vad är då lösningen? Man kunde börja med att låta utveckligen löpa fritt genom ökad frihandel och mindre politisk styrning. Tyvärr är sådana idéer inte särskilt populära, varken bland politiker, journalister eller main stream ekonomer.

Annonser

Kommentarer»

1. Henrik Jansson - december 2, 2007

Det är sant att vi (västvärlden) lämnade Afrika i ett kaos, men att tillståndet där i dag är en direkt följd av kolonialismen, som många protektionister påstår, har jag, precis som Kaj, svårt att få att gå ihop. Däremot tror jag deifinitivt att fattigdomen, sjukdomarna, inbördeskrigen och rasismen i Afrika är ett ganska förutsägbart resultat av postkolonialism. Jämför det med ett skyddat och hårt uppfostrat barn som plötsligt sänds hemifrån men fortfarande får en enorm check varje månad plus ett carte blanche att göra vad tusan som helst eftersom föräldrarna har frånsagt sig ansvaret. Kaos och osedligt leverne är att vänta.

Förutom de två omdebatterade punkter som Kaj nämner – handelshinder och stödpengar – tycker jag ett tredje är värt att nämna, mycket för att det ganska sällan nämns: storföretagens (påstådda) utnyttjande av fattiga länder. Det är knappast värt att debattera huruvida sådant sker, ta bara modersmjölksersättning, genmanipulerade sädesslag och cigaretter som säljs till den outbildade befolkningen i Afrika – en försäljning som lyckas just på grund av att de är outbildade. Det är en fråga som har åtminstone två problem i den allmänna debatten. För det första är det en etisk fråga, inte en ekonomisk, men just nu vill folk bara prata om ekonomi, eller vad de anser är ekonomi. För det andra är det lätt att skjuta över ansvaret för u-landsbistånd och handelshinder på politikerna, eller ännu bättre: byråkatin, men när det gäller storföretags agerande vet vi innerst inne att det är vi, som konsumenter, som är ansvariga. Vi måste inte bara göra oss själva medvetna (”jag vill ta reda på vad genmanipulering av sädesslag innebär för u-länderna”), göra ett etiskt val (”jag tycker det är fel att Syngenta säljer terminator seeds till indiska bönder och binder dem med ett finstilt kontrakt trots att de inte kan läsa”), och dessutom agera på det valet (”jag köper inget från Syngenta/berättar för mina vänner om Syngenta/aktiverar mig i en förening som upplyser allmänheten om saken”).

Många tror att problemen i världen kan lösas med hjälp av Åtgärder, men det är en bedräglig illusion. Den stora vinsten med att Naomi Klein skriver om sweat shops eller att Greenpeace härjar på G8-möten är inte att de uppdagar farligheter som per automatik måste åtgärdas med lagstiftning (lustigt nog verkar både Klein och Greenpeace tro att det är just det de håller på med). Nej, poängen är att de upplyser oss om vad som händer bakom politikers och företagsledares välskrivna tal, och hjälper oss att fatta egna beslut. Vilka de besluten är bestämmer vi själva, men det är väl det som är skrämmande.

2. Wille Valve - december 3, 2007

När ett företag bevisligen nyttjar barnarbetskraft eller tvingar människor att gå ner i syrabad för att färga skjortor röda, tycker åtminstone jag att det är bra att det finns modiga journalister som uppdagar det. Detta gäller i synnerhet i extremfall, då samarbetsparten som säljer kläderna (HM, Indiska eller motsvarande) är medvetna om det och struntar i det.

Då ger journalisterna konsumenterna ett underlag för att göra ett etiskt val vid nästa inköp. Och det är det väl ingen på detta forum som tycker att är dåligt, eller…?

3. Kaj Grüssner - december 3, 2007

Naturligtvis är det bra att alla kränkningar avslöjas, det säger sig självt. Problemet är att man alltför ofta för fram lösningar som innebär ökad politisk styrning, när det är politisk intervention som är grunden till problemen till att börja med.

Det är konsumenternas sak att ta ställning till huruvida de vill bojkotta företag som kränker människors rättigheter eller inte. Där har t.ex journalister en viktig roll. Men det är också det enda. Vi kan inte gå in i länderna och börja styra och ställa, bestämma än det ena än det andra. Vad vi ska göra, vilket är något vi -aldrig någonsin- klarat av är att sköta våra egna affärer och låta resten av världen sköta sina.

Ron Paul brukar ofta hänvisa till USAs Founding Fathers när det gäller sådant här. Vi ska med fördel upprätta kontakter till andra länder och andra folk, tala med dem, handla med dem, ha kulturellt utbyte med dem osv.

Vad vi -inte- ska göra är att lägga oss i deras interna angelägenheter, försöka bygga upp deras länder enligt våra egna uppfattningar, ingå allianser med dem och annat liknande.

Det är egentligen rätt enkelt. Bryt ner alla tullmurar, ta bort alla importkvoter, slopa subventionerna av inhemska industrier och andra protektionistiska instrument(som t.ex hembyggds- och näringsrätten). Låt handeln flyta fritt och låt den övriga världen utvecklas i egen takt enligt egen modell.

4. Henrik Jansson - december 3, 2007

Jag utvecklar gärna argumenteringen om konsumenternas roll till att innefatta var och en som vill aktivera sig för en fråga. Men enligt vissa definitioner är väl det precis det konsument innebär. Bara för att vi inte vill att vår regering lägger sig i andra länders interna angelägenheter betyder det inte att vi inte själva har all rätt att kampanjera och idka påtryckning mot de företag, regeringar eller individer som vi anser borde ta sig i kragen på sätt eller annat.

Wille: Att utgå från att företagen känner till att det används barnarbetskraft i tillverkningen av deras produkter är nog en orättvis förenkling. Det handlar trots allt om värdekedjor som är både långa och ihoptvinnade till oigenkännelighet. H&M är till exempel kända bland logistiker som det klädesföretag som ställer högsta möjliga krav på sina leverantörer vad gäller etiska principer, och deras code of conduct är mycket detaljerad speciellt vad gäller barnarbetskraft. Jag är övertygad om att den senaste skandalen i november kom som en total överraskning för företagsledningen.

5. Wille Valve - december 3, 2007

Kaj: Dina åsikter skiljer sig inte mycket från mina, eller majoriteten inom FS på denna punkt (om vi bortser från näringsrätten då). Du är välkommen i FS när som helst! 😉

Henrik: Jag tror att du delvis missförstår mig. Jag utgår inte från att företagen känner till att det används barnarbetskraft – men jag vill heller inte befria storföretag från moraliskt ansvar gentemot sina konsumenter och producenter. De har en viss skyldighet att känna till om deras ‘sub-contractors’ bryter mot t.ex. mänskliga rättigheter. I övrigt tror jag inte att det finns någon större meningsskiljaktighet mellan oss – vi är båda medvetna om att en lång kedja av underleverantörer sträcker sig neråt från H&M och liknande företag, och att det finns ett ‘glapp’ mellan norm och verklighet. Globaliseringen har visserligen lett till ändlösa kedjor av underleverantörer, men också till att t.ex. journalister är mer rörliga än tidigare…

6. Kaj Grüssner - december 3, 2007

Henrik:

Du har helt rätt, och samtidigt belyser du ett av de många problem välfärdsstaten har skapat. Vad som behövs är just aktiva konsumentgrupper som uppmärksammar företag vars affärsetik inte är den bästa, utövar påtryckning och försöker skapa opinion osv. Tyvärr har vi inga sådana idag. I stället har vi konsumentombudsmannamyndigheten. Som i allting annat skall vi individer inte ta saken i egna händer, utan springa till staten med allting. Är det fråga om problem här hemma så ska vi klaga hos ovan nämnda myndighet, är det fråga om problem utomlands är det regeringen som skall ta tag i saken. Bevare oss väl från att vi själva skall göra någonting.

Det här är ett av många uttryck för hur beroende vi blivit av staten. Pga det, kombinerat med statens allmänna ineffektivitet och oförmåga, kommer dessa kränkningar att kunna fortgå hur länge som helst och hur mycket som helst utan att något i verkligheten görs åt saken.

7. Kaj Grüssner - december 3, 2007

Tackar så mycket för inbjudan, Wille!

Jag är dock rädd att jag rätt snart skulle reta gallfeber på samtliga partikamrater med mitt ständiga propagerande för de anarko-kapitalistiska idéerna 🙂

8. Fredrik Gustafsson - december 3, 2007

Min syn på många inom fs är att det går bra att vara för fria marknader när det handlar om samhällen långt bort. Men när man kommer till Åland, då anser man inte längre att kapitalismen och de fria marknaden fungerar utan vill ha näringsregleringar, välfärdsstat, hårda straff för narkotikainnehav, samhällsfinansierad kultur, att samhället bygger golfbanor och betalar ut stöd till flygtrafik, och så vidare i all evinnerlighet. No offense, men sannolikheten att Kaj skulle gå med i fs är antagligen inte ett dugg högre än att han skulle gå med i sossarna
😉

9. Andrew Hagmark-Cooper - december 3, 2007

”sannolikheten att Kaj skulle gå med i fs är antagligen inte ett dugg högre än att han skulle gå med i sossarna”

men sannolikheten att han får någon inbjudan är betydligt mindre 😉

10. Kaj Grüssner - december 4, 2007

Andy:

Nu blev jag sårad! 🙂

Nåväl, låt oss försöka koncentrera diskussionen på sakfrågorna. Eftersom det handlar om något så evighetsaktuellt som utlandsbistånd och utvecklingen i Tredje Världen hade jag faktiskt hoppats på att få igång en liten debatt.

11. Wille Valve - december 4, 2007

Ålands litenhet och speciella historia gör att man ibland får anpassa ideologin innan den tillämpas, tycker jag. Man kan inte alltid lita på att den ”osynliga handen” (=marknaden) bygger t.ex. en hamn i Långnäs.

Vad gäller Fs, så kan jag inte låta bli att påpeka att ‘frisinnad’ faktiskt är det klassiska, svenska ordet för ‘liberal’. Vårt parti är som bekant en mötesplats för liberala och konservativa idéer. Ett parti, där idéer diskuteras och bryts mot varandra är ett starkt parti.
Den fria marknaden står högt i kurs hos fs, liksom den personliga valfriheten och varors fria rörlighet.

Jag vågar påstå att flera av era idéer nog finner viss genklang hos Fs – även om ‘anarkokapitalism’, som Kaj anmärkte, inte kanske hör till våra käpphästar direkt…

Men dörren till Fs står öppen för er båda (och även Andy, om han tycker att det här med ‘långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik’ låter lockande).

12. Fredrik Gustafsson - december 4, 2007

Ska försöka komma med ett lite seriösare inlägg om jag hinner. Lovar dock inget eftersom jag är i Lund och undervisar.

13. Kaj Grüssner - december 4, 2007

Wille

Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad Ålands ”litenhet och speciella historia” har med saken att göra. Inte var Hong Kong så stort det heller i början av seklet, och den ön har minsann haft en speciell historia. Idag är det sin litenhet och speciella historia till trots ett av världens finanscentrum med en imponerande exportindustri.

Återigen är det inte marknaden som gör någonting alls, det är aktörerna på marknaden som gör det. Finns det efterfrågan på en hamn, kan man nog räkna med att den byggs.

Vad gäller specifikt hembyggds- och näringsrätten hänvisar jag till min post om saken

http://fredrik.ax/archives/682

14. Fredrik Gustafsson - december 5, 2007

Man hör precis samma sak vart man än åker. I stora delar av Asien får man jämt och ständigt höra att västerländsk demokrati och marknadsekonomi inte fungerar där, för att Asien är så speciellt. Bullshit. Här liksom där är det bara undanflykter makthavare använder för att kränka våra rättigheter, inget annat. Visserligen är det sant att marknadsekonomin fungerar olika bra på olika ställen, men det är ändå så att marknadsekonomi alltid är det bästa alternativet, även i de fall de fungerar relativt dåligt. Nu ska jag förresten gå och hålla en föreläsning om u-länder och västerländskt bistånd.

15. Wille Valve - december 5, 2007

Nå, på basis av våra tidigare diskussioner tror jag att ni känner till mina åsikter rätt så väl i den här frågan -Ålands litenhet och nuvarande system gör att man inte 100% kan lita på att den fria marknaden bygger alla större satsningar, även om det naturligtvis är det som är det önskvärda. Med ”speciella historia” avser jag det svenska språkskyddet från 1921 och dess efterverkningar.

Jag tror för min del inte helt på att det är ‘bullshit’, när man i Asien får höra att västerländsk demokrati & marknadsekonomi måste anpassas för att fungera där. Det är lite samma med Ryssland, där man egentligen bara har upplevt västerländsk demokrati under en kort, kaotisk period mellan de två revolutionerna år 1917. Demokrati, och i viss utsträckning också marknadsekonomi, måste ta hänsyn till kulturella särdrag, mentalitet och lokalt tänkande. Annars är det dömt att misslyckats.

Som grädde på moset ska jag servera er en helylleåländskt protektionistisk insändare från 2001:

http://www.nyan.ax/nyheter/arkiv.pbs?news_id=1124

Ha en bra självständighetsdag!

16. Kaj Grüssner - december 5, 2007

Jag känner nog till dina åsikter, Wille, vad jag sade var att jag inte förstod dem. Det skulle vara mycket intressant om du kunde argumentera för dem en aning, ge lite belägg osv.

Västerländsk demokrati har för övrigt ingenting med marknadsekonomi att göra. Det förra är föga bättre än något annat styrelseskick, det senare har ingenting med kultur att göra. Såvida man inte för fram argumentet att t.ex nordkoreaner tycker om att bli förtryckta, att de inte vill ha frihet, att de föredrar att ha en diktator som lever i överflöd medan de själva svälter.

Att säga att ett ställe är för litet för fri marknadskapitalism i min mening mer än lovligt dumt, när det finns ställen som Hong Kong. Vad i hela fridens namn har geografisk yta och befolkningsmängd med frihet att göra? Det får någon gärna försöka förklara.

17. Wille Valve - december 6, 2007

Bäste Kaj,

Jag förde medvetet fram Ryssland som exempel, eftersom jag har bott där, kan ryska och känner till landet. Nordkorea är någonting helt annat. För att fatta mig kort: I Ryssland kan du fråga ryssarna vad de tycker om sin regering, det kan du inte i Nordkorea.

Att nämna västerländsk demokrati och marknadsekonomi i samma andentag är inte särskilt kontroversiellt – det finns några 100 statsvetare som sitter och forskar i sambandet mellan de två sakerna.

Om vi skulle ta jämförelsen mellan Hong Kong och Åland fullt ut, så skulle vi troligen se att Hong Kongs ekonomi är mindre reglerad än Ålands, men att ”Hong Kongs särskilda administrativa region inom folkrepubliken Kina” styrs av ledare som i praktiken handplockats av Peking, medan Åland styrs av ledare som valts av ålänningarna.
Vilket ställe är mest fritt?

18. Kaj Grüssner - december 6, 2007

Kontroversiellt eller inte, västerländsk demokrati har ingenting med marknadsekonomi att göra.

Hong Kong som det var före Kina tog över är nog absolut friare än Åland. Skulle inte förvåna mig om det fortfarande var det. Det är ju inte riktigt som att det kinesiska maktövertagandet har förvandlat Hong Kong till en kommunistisk kommun, direkt.

Åland och Hong Kong är båda två rätt bra exempel på vad jag menar med att politiskt system och ekonomiskt system inte direkt har med varandra att göra. Det förra må vara en demokratins förebild, men behäftad med grova egendomsrättsliga kränkningar och protektionistiska handelshinder. Det senare är styrt från en kommunistisk stat, men har en av världens friaste marknader. När man brukar ranka världens friaste ställen tas både politisk och ekonomisk frihet in i beräkningen.

All heder åt dig för dina fina ryskakunskaper, men de har inte så mycket med ämnet att göra. Du har fortfarande inte förklarat varför du tycker att liberal ekonomisk teori inte fungerar på Åland, eller vad geografisk yta och befolkningsmängd har med frihet att göra i största allmänhet.

Det skulle vara riktigt intressant att höra. Dock kanske den förklaringen hör hemma under min senaste bloggpost 🙂

19. Bengan - december 6, 2007

Hong Kong är attans så mycket friare än åland. Hur kan ni ens göra en sådan jämförelse? Fy skam.

Om ni vill göra en intressantare och något mer spännande jämförelse, varför då inte titta på offentliga utgifternas del av hela ekonomin? Vi kan ju börja med att jämföra dagens åland med Ungern under kommunismen, typ 1985 eller liknande. I vilket ställe är den offentliga sektorn större?

20. Wille Valve - december 6, 2007

Kaj,

Jag säger inte att ”liberal ekonomisk teori inte kan fungera på Åland, för att Åland är så speciellt”. Jag är mest bekymrad av de praktiska konsekvenserna av att avskaffa näringsrätten och hembygdsrätten på Åland.

Vad skulle ett slopande av dessa ‘rätter’ innebära för Åland, ålänningarna och åländska företagare?

Det skulle definitivt göra Åland mer likriktat i förhållande till övriga Finland och mindre speciellt.
Det skulle inte längre finnas något krav på svenska som verksamhetsspråk för affärer och all åländsk jord skulle utan problem kunna läggas i utomåländska händer i ett huj. De åländska företagarna skulle vara betydligt mer konkurrensutsatta än idag, vilket har sina sidor. Vi har idag flera framgångsrika företag på Åland (Optinova, Crosskey, och så vidare). En del företag har utan tvekan gynnats av att ha kunnat växa upp i det ‘åländska växthuset’ och sedan därifrån börjat erövra marknadsandelar också utanför Åland.

21. Kaj Grüssner - december 7, 2007

Åland kan knappast bli mer likriktat än vad det är idag.

Vad som skulle hända om man slutade kränka ålänningarnas rättigheter (alltså slopa hembyggds- och näringsrätten), har jag förklarat i min bloggpost om saken.

Jag skulle vara mycket interesserad av att höra dina tankar, kommentarer och svar på vad jag skrivit och frågat i den posten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: