jump to navigation

Detta med valfrihet december 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
trackback

Att detta med vad valfrihet egentligen innebär skall vara så svårt. Valfrihet är när man tillåts göra sina val utan någon annan, medelst tvång, försöker styra ens val. Detta bör inte förväxlas med hur många valmöjligheter man råkar ha. Gång på gång verkar dock folk tro att valfriheten ökar när antalet valmöjligheter ökar. Senast i raden är Anders Gustafsson som verkar tro att valfriheten ökar om alla, genom statligt tvång, ges möjlighet att välja kollektivtrafik framför bilen.

Det roliga i Anders Gustafssons insändare är att han är en sanning på spåren när han diskuterar vad rättvisa är för något:

[Petri Carlsson] har helt rätt i att vi alla betalar de 0,6 procent av stadens budget som stadsbussen kostar. Även de som aldrig åker buss. På samma sätt betalar de utan barn för våra barns dagvård, tandvård och skolgång. I rättvisans namn borde väl barnlösa inte behöva betala? Varför ska en fotgängare eller cyklist betala för vägunderhåll? Och framförallt varför ska de utan bil betala för nedsmutsning och samhällets kostnader för trafikolyckor?

Svaret är självfallet att inget av det som Anders nämner är speciellt rättvist. Dock, istället för att bara försöka kompensera för en orättvisa med en annan, anser jag att vi bör skapa ett verkligt rättvist samhälle, där alla helt enkelt betalar för det som de använder och de resurser de tar i anspråk. Om då verkligen kollektivtrafik är så samhällsekonomiskt lönsamt som Anders vill få det till, jag då kommer marknaden att se till att den konkurrerar ut biltrafiken per automatik.

Annonser

Kommentarer»

1. Jokke Kinnunen - december 20, 2007

Fredrik, du verkar glömma bort i ditt resonemang att det effekter som inte internaliserats av marknaden, d v s externa effekter som luftföroreningar. Allting kan man helt enkelt inte lämna för marknaden att sköta. Du vet detta mycket väl, för jag antar du läst mer än grundkurserna i nationalekonomi.

Jag anser det vara otroligt fiffigt av Mariehamns stad att erbjuda (för användaren) gratis buss. Miljöargumentet och det positiva image som detta skulle kunna ge om gratisbuss användes aktivt som en del av marknadsföringen av staden. För det andra så är det få tillfällen som detta där det är så solklart att driva in pengar kostar: olika biljettsystem skulle lätt kunna kosta vår lilla stad mer än vad man skulle få in från allmänheten i form av biljettintäkter.

2. Kaj Grüssner - december 20, 2007

Jokke

Marknaden sköter ingenting, men fria människor sköter nog saker och ting bättre än politiker och byråkrater. Och du kommer nog att ha luftföroreningar hur mycket statlig styrning du än inför. Det finns absolut ingenting politiker och byråkrater kan sköta bättre än fria individer, allra minst saker som är viktiga, t.ex miljön. Det såg man inte minst i Sovjet.

Problemet med trafik med därtillhörande utsläpp har alltid varit att vägarna är allmänna. Politikerna har alltså inte, sin vana trogen, tagit miljöaspekten i beaktande överhuvudtaget. Avgiftsfri buss som betalas via skattesedeln är sannerligen ingen lösning på problemet. Det är att betala dyrt för ”rent” samvete utan att åstadkomma något verkligt.

Men jag skulle mycket gärna veta vilka kurser i nationalekonomi som du har läst som gör att du vet vad man kan och vad man inte kan lämna åt markanden (vilket alltså i verkligheten betyder att lämna åt människorna). Finns den en lista som de fria individerna klarar av att sköta själva, och en lista på sådant vi måste ha politiker till? Kan du publicera dessa listor, samt redogöra för vad de grundar sig på?

Det skulle vara mycket intressant läsning.

3. Jokke K - december 26, 2007

Kaj,

webben är nog den tillgängligäste median att snabbt ge dig en referens till saker jag skrev om. Nedan länken till Coases teorem i Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Coase_theorem

I korthet, policyåtgärder, dvs regleringar behövs för att internalisera externa kostnader, t.ex. luftföroreningar. Ofta är det ju så att regleringar som utnyttjar marknadsmekanism kan vara mest effektiva, men det beror på omständigheterna (transkationskostnaderna). Kolla gärna även länken på Wikipedia om en illustration av Coases teorem.

I allmänhet finns det ett delområde inom nationalekonomi som heter public economics. Jag tror att det skulle vara kul att sporta med att hämta till denna hemsida illustrativa länkar som berör just det.

4. Jokke K - december 26, 2007

Nedan en länk till NBERs serie om public economics

http://www.nber.org/papersbyprog/PE.html

5. Kaj Grüssner - december 27, 2007

Tack för länkarna, plocka hit fler bara 🙂

Men jag förstår fortfarande inte hur statlig intervention har löst någonting, eller vad det är som marknaden (individerna) inte klarar av att lösa.

Den skada föroreningar orskar skall ersättas av skadegöraren till skadelidaren. Det är det enda sättet magnituden och värdet på skadan kan fastställas. Policyåtgärder fungerar inte, eftersom det är fullständigt omöjligt för staten att värdera skadan, verklig eller potentiell.

Transaktionskostnader är bara en del av det slutgiltiga priset, precis som insamlande av information då man skall köpa något. Det är upp till var och en att avgöra hur mycket han anser varan, tjänsten, avtalet, stämingen osv vara värd, inkluderandes alla typer av kostnader och risk.

I korthet, staten kan inte ”internalisera externa kostnader” eftersom den inte har möjlighet att värdera dessa kostnader. Som jag sade tidigare, det finns ingenting staten behövs till, de enskilda individerna är fullt kapabla att sköta precis allt utan inblandning från politiker och byråkrater. Ju mer de senare lägger sig i, desto dyrare, svårare och ineffektivare brukar det bli. Hela cirkusen runt golfbanan är ju ett tämligen aktuellt och bra exempel på det.

6. Fredrik Gustafsson - december 27, 2007

”Fredrik, du verkar glömma bort i ditt resonemang att det effekter som inte internaliserats av marknaden, d v s externa effekter som luftföroreningar. Allting kan man helt enkelt inte lämna för marknaden att sköta. Du vet detta mycket väl, för jag antar du läst mer än grundkurserna i nationalekonomi.”

Med tanke på att hela min doktoravhandling mer eller mindre handlar om externaliteter är det självfallet inget jag glömt bort. Faktum är en av de saker jag fick mest beröm för i min avhandling av min nationalekonomiska opponent var min teoretiska förståelse för externaliteter. Du borde läsa den. Vad det har att göra med valfrihet och rättvisa förstår jag dock inte. man kan givetvis hävda att miljöeffekterna kan legitimera en avgiftsfri buss, men nu var det inte det jag diskuterade och således inget jag glömde bort.

Men om du tänker efter, hur stora tror du de negativa externa effekterna av bilåkandet på Åland är? De enda negativa effekterna att tala om är hur bilåkandet försämras närluften genom att släppa ut olika partilar och tungmetaller i miljön. Dock, med tanke på att Åland har en förhållandesvis modern bilpark och är ett litet samhälle på 27.000 personer är dessa utsläpp i de närmaste försumbara. Luften i Mariehamn är ren, och det skulle den vara även om antalet bilar skulle tiodubblas över en natt. Dessutom glömmer du bort att bilisterna redan kompenserar för dessa negativa externa effekter många gånger om genom en helt sjukt hög bil- och bensinskatt.

”Jag anser det vara otroligt fiffigt av Mariehamns stad att erbjuda (för användaren) gratis buss. Miljöargumentet och det positiva image som detta skulle kunna ge om gratisbuss användes aktivt som en del av marknadsföringen av staden.”

Inte ens Dan Jansen anser att miljöargukmentet för gratis stadsbuss är giltigt. Orsaken är att bussen i första hand konkurrerar med gång och cykeltrafik, vilket i längden leder till större ohälsa utan att utsläppen minskar. Detta är, enligt honom, inte hållbar utveckling. Och varför i all sin dar skulle en stad behöva marknadsföra sig? Mig veterligen är det endast Rättvisepartiet Socialisterna i Sverige som uppmärksammat att Mariehamn har ”gratis” buss och utnämt stan till någon form av socialistiskt paradis. Förstår dock inte hur detta skulle vara till gagn för Mariehamnarna.

”För det andra så är det få tillfällen som detta där det är så solklart att driva in pengar kostar: olika biljettsystem skulle lätt kunna kosta vår lilla stad mer än vad man skulle få in från allmänheten i form av biljettintäkter.”

Så du menar att ett privat företag också skulle anse att det skulle vara mer lönsamt att helt enkelt låta alla åka gratis eftersom det är så dyrt att ta betalt? Nej, det är förstås så att det är billigare att driva inbetalningen via skatten än att göra det direkt, men det skulle förstås löna sig ur samälls- och privatekonomisk synpunkt att ta betalt direkt.

7. Jokke K - december 27, 2007

Hej Fredrik och Kaj,

jag kan inte påstå att skulle ha läst Fredriks avhandling från pärm till pärm, men jag vet givetvis att den handlar om externaliteter, därför har jag varit lite förundrad att ingen av er två inte har lyft sådana frågeställningar fram på denna hemsida, för att det handlar ju om marknadlösningars begränsningar, vilket ligger tematisk i kärnan av denna liberala hemsida, om den nämligen har som mål att tas på allvar. Och det är mycket svårt att hitta någon sorts kritisk hållning till marknadslösningar här. Det Kaj skyller växthuseffektdebatten för (systematiskt glömma bort kritiska synpunkter) verkar ni själva falla för när det gäller just denna kritisk fråga: när kan man förlita sig på marknadslösningar och när inte? Kommentaren från Kaj bevisar att han inte ännu har ”internaliserat” vad mina kommentarer handlar om. Enskilda individer kan inte kräva från varandra kompensation för externa kostnader just därför att de är vad det är: det faller utanför marknadstransaktioner. Eller kan jag kräva från fiskodlare kompensation för att de smutsar ner mitt badvatten? Nog finns det utrymme och roll för olika sorters regleringar och policyåtgärder. Att förneka detta är nog en sorts fanatism det också.

När det gäller värdering av externa effekter så måste man använda indirekta värderingsmetoder som säkerligen inte är exakta men dock riktgivande. Om värdering av externa effekter är möjligt eller icke anser jag vara beroende av vilken precisionsnivå man kräver från exercisen.

Fredrik lyfter däremot fram en viktig frågeställning. Vad skall bilskatterna tolkas finansiera, bilismens externa effekter eller är det bara för att täppa till hål i budgeten? Det cyniska synsättet är ju att bilskatterna i Finland och Danmark är höga för att billobbyn i dessa länder är svaga då det praktiskt taget inte finns någon egen produktion av bilar. När allt är importgods så är bara ”tuta och skatta”.

Apropå varför Mariehamn borde marknadsföra sig själv? Det krävs nog en och annan charmoffensiv för att motverka den försämring av försörjningskvoten (personer i icke arbetsför ålder / arbetsföra ) som är på kommande överallt i västvärlden. Det behövs inflyttning samtidigt som alla andra grannregioner upplever samma sorts problem. Jag i mitt stilla sinne tror att en avgiftsfri buss faktiskt är inte alls så tokig ingrediens i uppbyggandet av Mariehamns image som en ren (avgasfri) och trygg uppväxtmiljö för barnfamiljer.

Ha det gott och trevligt och debattglatt år 2008!

PS. Det vore trevligt att sätta oss ner kring en kaffekopp någon gång. Nätdiskussioner har en tendens att bli onödigt hetsiga och kantiga.

8. Kaj Grüssner - december 27, 2007

Jokke

Jag håller helt enkelt inte med dig, det är det hela. För det första så kan individer kräva kompensation av varandra. Naturligtvis har jag rätt att kräva kompensation av fiskodlaren om han smutsar ner mitt badvatten. Om jag eldar löv och kvistar på min gård vilket leder till att röken sotar ner min grannes hus, så är det väl fullständigt uppenbart att jag blir ersättningsskyldig? Vad är det som är så svårt med det?

För det andra vill jag också påpeka att interventionister är snabba med att tala om fanatism, precis som du gör. Det är en annan sak jag har svårt för i klimatdebatten, dessa ständiga stämplingar och ad hominem argument.

Vad jag har sagt är mycket enkelt: Policyåtgärder funkar inte eftersom staten omöjligen kan beräkna storleken på de externa kostnaderna. Staten är alltså inte på något sätt bättre på att ”internalisera externa kostnader” än aktörerna på marknaden, tvärtom är den mycket sämre eftersom den inte är part i tvisten och inte har egendom som utsatts för skada. Den har alltså ingen referensram, ingen grund för sina beräkningar.

För att återgå till fiskodlaren och mitt badvatten är det väl tämligen klart att jag och fiskodlaren har en mycket bättre koll på skadans storlek än en tjänsteman i Mariehamn, för att inte tala om en politisk, lagstiftande församling. Därför är också marknadslösningar bättre och korrektare. Naturligtvis inte perfekta, dit kommer man aldrig, men bra mycket närmare än vad politiker och byråkrater någonsin har gjort. Inte minst för att deras preferenser och ”policyåtgärder” kan variera rätt kraftigt beroende på valets utgång utan att för den skull på nämnvärt sätt representera folkets vilja. Marknadslösningar innebär alltså att de berörda parterna kommer överens om hur deras tvist skall lösas. Är det inte ganska klart att de kommer närmare ”sanningen” än svepande statliga interventioner som i sig inte har något med skadan att göra, utan bygger på politiska värderingar? Så mycket för de ”indirekta värderingsmetoderna” du talade om.

Acciser på vissa varor måste absolut tolkas som att de betalar för de så kallade externa effekterna konsumtionen för med sig, även om de givetvis också fyller hål i budgeten. Samma sak gäller accisen på tobak och alkohol. Det belyser också ”policyåtgärdernas” klumpighet. Man tror att genom att skatta konsumtion av vissa varor och tjänster kan man styra bort folk från det. Naturligtvis drabbar det i första hand de som lever på marginalen. Sedan lyckas man dessutom med att subventionera den konsumtion man straffskattar. De vars användning av tobak och alkohol gränsar eller går över gränsen till missbruk hör ju traditionellt inte till ”överklassen”. Framför allt de senare är hemlösa, arbetslösa eller låginkomsttagare, som är beroende av bidrag. Och ju mer du straffskattar deras missbruk, desto mer bidrag måste du betala ut. Verkligen lyckade ”policyåtgärder”, eller vad säger du Jokke?

Vill man locka folk till Mariehamn och Åland är nog inte avgiftsfri buss det bästa sättet. I stället borde vår ö göras till ett ställe där utlänningar och utländskt kapital tas emot med öppna armar och där arbete och företagande lönar sig. Dvs slopa hembyggds- och näringsrätten till att börja med. Jag menar, avgiftsfri buss med dess nonexistenta miljöpositiva effekt står ju inte så högt mot förbud mot fastighetsförvärv och eget företagande, eller hur?

Gott nytt år till dig också och visst skulle det vara kul att sätta sig ner runt ett bord och diskutera live någon gång 🙂

9. Jakob Lundberg - december 28, 2007

Är det inte ganska orättvist att kritisera marknaden för att sakna lösningar på negativa externa effekter(rättstvister) då detta är strängt förbjudet av staten?

10. Fredrik Gustafsson - december 28, 2007

”Enskilda individer kan inte kräva från varandra kompensation för externa kostnader just därför att de är vad det är: det faller utanför marknadstransaktioner. Eller kan jag kräva från fiskodlare kompensation för att de smutsar ner mitt badvatten?”

Självfallet kan marknaden lösa en sådan situation. Säg att fiskodlarna har lagen på sin sida och att jag inte kan _kräva_ att de kompenserar mig för att de skitar ner mitt vatten. Det jag däremot kan göra är att betala dem för att inte skita ner mitt vatten. Om det är så att jag värderar rent vatten högre än den vinst fiskodlarna gör på att odla fisk, kommer jag att kunna erbjuda dem en så hög kompensation att de helt enkelt slutar odla fisk eller börja odla fisk på ett miljömedvetet sätt.

För att se hur privata förhandlingar internaliserar externa effekter, ta en titt på dessa artiklar:

Cheung, Steven, “The Fable of the Bees: An Economic Investigation”, Journal of Law and Economics, Vol. 16, No. 1 (1973), pp. 11-33.

Coase, Ronald, “The Lighthouse in Economics”, Journal of Law and Economics, Vol. 17, No. 2 (1974), pp. 357-76.

Demsetz, Harold, “Information and Efficiency: Another Viewpoint”, Journal of Law and Economics, Vol. 12. No. 1 (1969), pp. 1-22.

Jag lovar att de komemr att vara ögonöppnare.

11. Jokke K - december 29, 2007

Hejsan Fredrik och Kaj,

jag måste säga att jag beundrar er skicklighet i argumentationskonsten! Och jag lovar Fredrik att vid tillfälle söka upp dina referenser, har inte tillgång till någon artikeldatabas hemifrån. Skicka gärna artiklarna i elektroniskt format till min mejl om du har dem. Det glädjer mig att denna debatt verkar ha fått ett ordentlig skutt uppåt i kvalitet när det gäller substansen (grammatiken får kanske en törn när en finne deltar i den)!

Men fortfarande anser jag att det finns klart sådana omständigheter där marknadslösningar inte är den bästa lösningen på grund av de koordinationskostnader som den innebär. Låt oss fortsätta med exemplet med fiskodlaren och badaren. Antagligen är det så att en enskilda badarens värdesättning av rent badvatten inte är tillräckligt högt för att kompensera bortfallet av den privata vinst som fiskodlaren får genom sin verksamhet. Men rent badvatten är ju en public good, allmän nyttighet(?) som flera kan konsumera samtidigt utan att dess värde minskar (nu bortser jag från upplevd trängsel, eventuella kissandet i vatten osv). Däremot kan det mycket väl vara så att om alla kring fiskodlar boendes (plus turisternas) värdesättning skulle summeras upp, skulle det kunna visa sig vara mer värdefullt att ta bort fiskodlingen eller tvinga den att använda renare produktionsmetoder (t ex med hjälp av subventioner till tilläggsinvesteringen). Men ett stort men är ju hur man organiserar en koordinerad värdering av badvattnet med minsta möjliga kostnader. Ett inte på något sätt perfekt sätt är ju genom representativ demokrati och de lagar och bestämmelser som folkets representanter finner nödvändiga. Dessutom tror jag att gemene mans känsla för rättvisa skulle snabbt spjärna emot ett förslag som innebar att fiskodlaren skulle få betalt att inte odla fisk. Då skulle vi alla bli fiskodlare, eller hur? För att hindra det borde vi kunna begränsa näringsfriheten – alltså använda en icke-marknadslösning!

Ni är riktigt hala ålar, men jag skall fortsätta få er erkänna att även marknadslösningar har sina begränsningar, fastän de många gånger är att föredra, detta erkänner jag gärna. Och marknadslösningen har många gånger i nordiska länder varit underskattad som tillvägagångssätt.

Ett annat exempel på valet mellan marknad eller någon annan reglerad struktur är ju existensen av företag. Om det inte fanns några transaktionskostnader att bry sig om, varför skulle det överhuvudtaget finnas företag som sysselsätter fler än en människa? Vissa uppgifter är helt enkelt så pass kostsamma att sköta via marknaden att de hellre tas om han innanför en organisation där man definiera spelreglerna. Haa, vad säger ni om detta? Om jag minns rätt – och mitt minne är inte särskilt bra – så hette killen med ett viktigt bidrag till organisationsteorin Williamson… japp jag mindes rätt, här är länken till Oliver Williamson vetenskaplig produktion.

http://groups.haas.berkeley.edu/bpp/oew/papers.htm

12. Kaj Grüssner - december 29, 2007

Jokke

För det första så är privat badvatten inte ett ”public good”, det är privat egendom, precis på samma sätt som min tomt på vilken jag byggt min stuga är privat egendom. Det är ingen skillnad på land och vatten ur egendomsrättsligt perspektiv. För det andra kan man inte bortse från trängsel, nojs, kiss i vattnet och så vidare. Sådant sänker givetvis värdet på vattenområdet ganska rejält, vilket betyder att det sannolikt inte skulle förekomma i privat badvatten. Hur man kan påstå något annat begriper jag inte. Om nu inte ägaren får ökat välbefinnande av att låta traktens invånare simma i hans vatten.

Vad som antagligen händer i det här fallet avgörs av huruvida jag äger vattenområdet fiskodlaren smutsar ner, eller om det är allmän egendom. I det förra fallet behöver jag inte göra mera en polisanmäla honom och kräva ersättning. I det senare fallet är jag i det närmaste rättslös, vilket leder till att han får fortsätta smutsa ner. Skulle säga att det ett är bra mycket bättre sätt att få fiskodlaren att använda sig av renare produktionsmetoder än att subventionera hans verksamhet. Jag menar, med privat ägande är det tämligen omöjligt för honom att smutsa ner från första början.

I din lösning får han först smutsa ner så mycket att alla omkring blir arga, tjänstemän måste börja räkna ut vad som bringar mest pengar till byggden och politiker måste fatta beslut om eventuella subventioner och om hur näringsrätten skall begränsas. Tycker du själv att det låter bättre än det jag föreslår, med tanke på hur länge byråkratiska och politiska processer tar?
Och återigen, vattenägarna och fiskodlaren har långt mycket bättre koll på vad som vattnet vs. fiskodlingen är värt, och det går mycket snabbare genom att de själva kommer överens om något än att blanda in byråkrater och politiker som inte ens vet vad det hela är frågan om, eftersom de sistnämnda inte är parter i målet.

Att göra mark- och vattenområden till statliga, allmänna områden är ett beprövat och bevisat sätt att öka på miljöförstöringen på, eftersom ingen sätter något värde på sådana områden (vilket alltså beror på att ingen de facto äger dem). Skulle staten däremot få för sig att sälja ut dessa områden, så är det ju klart att mer nedsmutsade och slitna de är, desto lägre kommer priset att vara. Dubbel skada, med andra ord.
Varken marknadslösningar eller statliga lösningar har några som helst begränsningar. Allt kan lösas antingen på marknaden eller genom statlig intervention. Vad jag påstår, och har argumenterat för, är att marknadslösningar i 100% av fallen är bättre än statlig intervention. Fiskodlaren och badvattnet är inget undantag.

Gällande det sista stycket i ditt inlägg. Ursäkta mig nu, men försöker du på allvar påstå att existensen av företag är ett bevis på att statlig intervention är nödvändig? Om så är fallet så är det nog det mest, ja vad ska man säga, nydanande argumentet för statlig intervention jag någonsin hört. Företag anställer arbetare för att utöka sin produktionskapacitet, du vet det där med att fem arbetare kan producera mer än en. Det är rätt omöjligt att bygga en skyskrapa eller en oljeplattform ensam. Därför använder man sig av flera arbetare. Vad jag inte begriper (antagligen eftersom jag missförstod dig) är hur det är ett argument mot marknaden och för intervention, om företagen A, B och C tillsammans bygger en skyskrapa åt företag D. Jag skulle vara väldigt tacksam om du kunde utveckla tankegången en aning.

13. Fredrik Gustafsson - december 30, 2007

Jokke, för det första är det irrelevant för mitt argument om det är eller inte är lönsamt för den eller de som badar i vattnet att kompensera fiskodlaren eller odlarna. Om deras nytta inte är tillräckligt stor, är det helt enkelt effektivt att fiskodling fortsätter och skitar ner vattnet.

Sedan detta med transaktionskostnader. Alla de artiklar jag länkade till handlar om transaktionskostnader. De var alla från Journal of Law and Economics vilket är transaktionskostnadsekonomins egen tidskrift. För att göra en lång historia kort styrker teorin om transaktionskostnader Kajs och min syn enormt. Anledningen till detta är att det enligt transaktionskostnadssynsättet inte kan finnas några marknadsmisslyckanden.

I fallet fiskodlarna och badarna finns det två möjligheter. Antingen är transaktionskostnaderna så små att badarna kan ersätta odlarna för att inte odla fisk (givet förstås att deras nytta av rent vatten är tillräckligt stor). Eller, så är transaktionskostnaderna så höga att en sådan lösning inte är lönsam. I inget av dessa fall misslyckas marknaden. I det andra fallet blir inte lösningen av för att dess kostnader är för stora (dvs kostnaderna av lösningen är större än nyttan de inblandade får av den). Inget konstigt med andra ord.

Och vad företag har att göra med saken förstår jag inte. Företag är förstås en marknadsinstitution. En fri marknad är så mycket mer än bara rena marknader, utan innefattar även institutioner såsom företag, domstolar, lagar och så vidare. Att förekomsten av företag på något sätt skulle visa att marknader är ineffektiva är ett helt vansinnigt påstående. Snarare visar det att den fria marknaden är effektivare på att hantera stora transaktionskostnader än staten. Tycker att du redan bestämt dig för att marknaden är ineffektiv, och griper efter vilket halmstrå som helst för att styrka denna förutfattade mening.

Och tack jag vet vem Wiliamsson är. Tror till och med jag citerar honom i min avhandling, även fast det då gäller first-mover advantages, och inte transaktionskostnader.

14. Jokke K - december 30, 2007

Fredrik,

nu närmar vi oss den punkt jag ville nå: ingen marknad existerar i ett vakum, utan det finns olika sorters institutioner, dvs lagar, konventioner osv. Allt detta behövs för att marknaderna skall fungera på det bästa möjliga sätt. Jag ser att det finns ett kontinum av olika lösningar där marknadstransaktioner har varierande roll. Men din och Kajs sätt att se på saken verkar spela ner dessa institutioners roll, varför förstår jag inte.

Exemplet med företag har en klar relevans: vad som sköts inom ett företag skulle i princip alltid skötas via marknaden, säg teletjänster, t.ex. datasupport kan skötas inom företag eller köpas in. Alltså marknaden behöver inte ens misslyckas, men det kan vara mer effektivt att organisera vissa uppgifter utan en explicit marknadsmekanism. Allt detta är ju givetvis mer organisationsteori än nationalekonomi, för vilken verksamheten inom själva företaget inte varit det intressanta. Men jag ser en klar parallell mellan organisationsteori och övriga marknader. Den intressanta frågan är hurdana spelregler behövs för att vi når de effektivaste lösningarna. Detta är väl vad LEONID HURWICZ , ERIC S. MASKIN , och ROGER B. MYERSON fick sin nobelspris för. Så nu tänker jag inte insistera mer med varken dig eller Kaj om detta: spelregler behövs, och de kan kallas för lagar, institutioner, konventioner, regleringar, skatter, subventioner. Ibland kan dessa råda bot för de problem som marknaderna inte skulle ha löst utan dem, ibland kan de – mer varierande effektivitet – ersätta marknaden. Ha det gott!

15. Fredrik Gustafsson - december 30, 2007

Jokke: Du baserar hela ditt resonemang på en ordförväxling. Man kan använda ordet marknad i två betydelser. Antingen menar man rena varu-, försäkrings-, penningmarknader och så vidare. Eller, vilket är fallet när jag talar om den fria marknaden, menar man en ren marknadsekonomi som är alla dessa marknader plus alla de frimarknadsinstitutioner som får dem att fungera.

Det du säger är att dessa varu-, försäkrings- och penningmarknader inte kan existera i ett vakuum. På något konstigt sätt försöker du sedan byta definition för att få det till att marknadsekonomin inte kan fungera i ett vakuum, utan att det behövs en massa statliga ingrepp. Det som du missar är att man med den fria marknaden menar alla dessa varu-, försäkrings- och penningmarknader plus alla de institutioner som får dem att fungera (äganderätt, företag, domstolar, och så vidare), och dessa fungerar utmärkt i ett vakuum (om man med ett vakuum menar frihet från statliga ingrepp).

Om du lyckas visa att den uppsättning institutioner som vi menar med den fria marknaden (det vill säga alla marknader, domstolar, äganderätt, företag, osv) inte kan fungera utan regelrätta statliga interventioner, då har vi något att diskutera. Just nu diskuterar vi bara semantik., och det finner jag föga spännande.

16. Fredrik Gustafsson - december 30, 2007

”Exemplet med företag har en klar relevans: vad som sköts inom ett företag skulle i princip alltid skötas via marknaden, säg teletjänster, t.ex. datasupport kan skötas inom företag eller köpas in. Alltså marknaden behöver inte ens misslyckas, men det kan vara mer effektivt att organisera vissa uppgifter utan en explicit marknadsmekanism.”

Nej, det har ingen relevans. Transaktioner som sker inom ramen för företag är precis lika mycket marknadsekonomi som transaktioner på regelrätta varumarknader. Det är ju inte så att det som sker inom ramen för olika företagsformer inte påverkas av priser och så vidare.

17. Kaj Grüssner - december 30, 2007

Jokke

Statlig intervention behövs varken till att skapa eller upprätthålla lagar, ej heller för att lösa rättsliga tvister. Faktum är att statlig interventeion på just dessa områden lett och leder till en massa problem för de privata aktörerna på marknaden. Den finska skattelagstiftningen är ett utmärkt exempel. Lag och ordning är i sig själva mycket viktiga, och ju viktigare någonting är desto snabbare borde man få bort staten från det.

Både företag och privata individer behöver och vill ha vissa varor och tjänster. Andra individer och företag ser till att producera dessa. Det ju precis det som är marknaden, eftersom det sker på marknaden. Marknaden kan inte misslyckas, eftersom den inte är en aktör, den är ett forum för aktörerna. Vad i hela fridens namn har företagens/privata individers produktion av varor och tjänster till andra företag/privata individer med hela den här diskussionen att göra? Ingenting.

Att regler behövs har ingen förnekat, men kan du vänligen förklara vad skatter och subventioner behövs till? Du behöver ju inte om du inte vill, förstås. Men att efter att i varende inlägg blivit motbevisad i dina teser avsluta med något i stil med ”Statlig intervention behövs för att lösa de problem som marknaden inte kan lösa, men nu tänker jag inte säga något mera” är knappast förenligt med intellektuell hederlighet. Att upprepa samma motbevisade påstående och sedan sluta debatten gör inte påståendet sant. Och det är inte sant heller, vilket både jag och Fredrik har visat med all önskvärd tydlighet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: