jump to navigation

Vår skuld till staten december 23, 2007

Posted by Kaj Grüssner in Paternalism.
trackback

Grundtanken med vårt välfärdssamhälle är att alla har rätt till boende, mat, utbildning, sjukvård och ett drägligt liv i största allmänhet, oberoende av familjeförhållanden, förmögenhet eller något annat. Staten garanterar allt detta plus en hel del annat som fungerande kommunikationer, subventionerad kollektivtrafik samt diverse stöd och bidrag. Detta finansieras bl.a. genom att beskatta allt som rör sig och skyffla pengarna från A till B via C, D och E. För många verkar det här helt rimligt och som ett bra system. Saken är bara den att som med alla andra politiska lösningar som går ut på att staten skall sköta allting följer en hel del problem, som både på lång och kort sikt blir både allvarliga och oerhört svåra att rätta till.

Ett av de mer allvarliga problemen som kommer sig av välfärdsstaten är det beroende det skapar. Medborgarna blir beroende av staten på många olika sätt. Det blir i praktiken omöjligt för individerna att klara sig själva, eftersom de i allt de gör måste involvera någon av den myriad av myndigheter staten har grundat åt oss. Eget initiativ är något vi aldrig uppmuntras till. Inte heller ges det mycket incentiv till att ta ansvar för sina egna handlingar eller sitt eget liv. Staten finns där och ser till att du inte behöver svälta eller frysa. Var lugn och lita på Uncle Sam.

Många gånger i många olika debatter har jag ofta fått höra hur mycket jag är skyldig staten. ”Tänk på allt staten har gett åt dig”, säger de. Och listan är lång: gratis sjukvård, gratis utbildning, barnbidrag, studiestöd osv utöver all den fina infrastruktur staten byggt åt mig som jag får använda fritt, t.ex. genom att åka tåg för en billig penning. Var tacksam mot staten, som har gett dig så mycket, och försök i allt du gör hitta på sätt att återbetala sin skuld.

Låt mig nu klarlägga en sak en gång för alla: Jag är inte skyldig staten någonting överhuvudtaget. Det har jag aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Varken jag eller någon annan.

Om jag är skyldig någon någonting för allt det jag har fått så här långt i livet så är skulden i så fall till de medborgare som med sina skattepengar finansierat alla de gåvor jag fått. Om A med våld tar pengar från B och ger dem till C, som sedan använder dem till att betala för sin operation, så är det givetvis B han står i skuld till, inte A.

Vad staten i praktiken gör är att den först tar våra pengar, skyfflar omkring dem inom byråkratin vilket skapar en hel del arbetsplatser för byråkrater, och sedan ger en bråkdel av våra pengar tillbaka genom diverse stödprogram och tjänster. Sedan får vi höra att vi står i skuld till staten.

Låt mig därför få klarlägga en sak till: En skuld uppstår då två eller flera olika parter genom ett avtal kommer överens om ett lån. Låntagaren är skyldig långivaren. Det andra sättet en skuld kan uppstå då en eller flera parter vållat någon annan skada. Skadegöraren är skyldig skadelidaren. En skuld uppstår inte genom att staten eller någon annan tvingar på dig en massa ”förmåner” som du sedan hamnar att betala för i alla fall, eller kanske redan har betalat för.

Det enda skuldförhållande man kan tala om ifråga om stat och individ är det rakt motsatta. Det är staten som är skyldig oss. Utan vårt slit, vårt företagande och vår produktion skulle det inte finnas något för den att plundra. Allt tal om vår skuld till staten är inget annat än en del av till synes ändlösa pro-statliga propagandan som vi hjärntvättas med från vagga till grav.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - december 27, 2007

Att säga att man står i skuld till staten är ungefär lika knäppt som att man skulle stå i skuld till en postorderfirma som skicka dig en massa saker du inte behöver och tar sig friheten att ta pengar direkt från ditt konto som betalning.

Personligen retar jag mig extremt på hur sossar och annat löst folk använder denna skuld i debatten. Om man någon gång har tagit emot ett bidrag, då kan man inte argumentera för avskaffade bidrag eftersom man bara vill förvägra andra det man själv fått. Om man däremot aldrig tagit emot att bidrag säger de att man inte kan ha någon förstöelse för hur de fattiga har det eftersom man levt i en borgarbubbla hela sitt liv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: