jump to navigation

I signed an application januari 14, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Valfrihet.
trackback

Sitter och kollar på HBO-serien OZ när en av fängelsevakterna håller det liberalaste tal jag sett i en tv-serie på ett bra tag. Tim Macmanus, chefen för en avdelning i fängelset OZ, står och beklagar sig över att en av de anställda, Dave Brass, har fått sina hälsenor sönderskurna av en fånge. Han anser att han bär avsvaret för den Dave Brass skador. Sean Murphy, Oz främsta fängelsevakt vars främsta kännetecken är ”honesty, integrity, a lack of bias, and a belief in justice”, förklarar då för Macmanus varför han inte behöver känna någon skuld:

Dave Brass came to Oz and filled out an application. Nobody forced him to do that. Right? He got his leg fucked up. That sucks, but this is a MAXIMUM SECURITY PRISON. The poor guy got piss and shit thrown at him. He could have gotten Aids. That’d be a lot worse than being a God damned gimp. But you know what? He filled out an application.

Tim. Every night I get down on my news and pray to God I don’t get shanked when I come to work. But what if it happens? What if one of these fucking animals ends up butt-fucking me. Are you gonna blame yourself because you brought me into Oz? Because if you did, you’d be a God damned idiot. I filled out an application.

Om alla skulle vara lika smarta som denna fiktiva fångvakt (eller den som skrev denna replik) och inse att man inte har något att göra med eller bär något ansvar för andras fria val, då skulle denna värld vara ack så mycket bättre att leva i.

Annonser

Kommentarer»

1. . - januari 14, 2008

Borde man inte även som fiktiv chef i ett fängelse vara ytterst ansvarig för att se till att säkerheten fungerar och således med all rätt beklaga att man inte skött sitt jobb?

2. Fredrik Gustafsson - januari 14, 2008

För det första var han inte chef över just den avdelning som vakten blev överfallen i. Och för det andra kan man knappast säga att säkerheten brast. Om chefen på något sätt förbinder sig att göra det ena eller det andra för de anställdas säkerhet måste han givetvis leva upp till detta. Men om den anställde är medveten om riskerna och är villig att ta dem, och frivillig skriver på anställningsavtalet, är det knappast chefens fel om denna risk, som den anställde var villig att ta, utmynnar i en olycka. Om man är polis, vakt på ett fängelse, och så vidare, måste man vara beredd på att det kan gå illa, även fast alla sköter sitt jobb.

3. aginamist - januari 15, 2008

Jag håller med om grundprincipen i det här fallet (jag har sett serien, älskar den).

Dock finns det två saker som gör att jag även kan förstå Tim McManus: hans agerande leder mer eller mindre till att Dave Brass får sina hälsenor avskurna och att det inte bara handlade om hälsenorna egentligen utan även om hans dröm om en proffskarriär.

4. Fredrik Gustafsson - januari 15, 2008

Det är självklart att han känner viss skuld. Om han inte hade anställt Dave och om han inte hade frågat honom om han ville ställa upp på basketmatchen skulle överfallet aldrig hänt. Men bara för att händelsen aldrig skulle ha skett om Tim agerat annorlunda, betyder inte detta att han bär någon skuld. Om han skulle ha kunnat _förutse_ vad som skulle hända kan man hävda att han borde ha agerat för att förhindra det som skedde, men det kunde han knappast.

5. . - januari 15, 2008

Jag har inte sett serien så det lönar sig knappast att diskutera just detta specifika fall men då du skrev

” chefen för en avdelning i fängelset OZ, står och beklagar sig över att en av de anställda,” osv.

uppfattade jag det som att det var den anställdes chef som beklagade sig och att du då ansåg att detta var fel eftersom den anställde frivilligt tagit jobbet.

Detta är mitt misstag samtidigt som jag anser det förståeligt pga. formuleringarna i ursprungstexten.

Chefen är alltid ytterst ansvarig, det är därför han är chef och händer en dylik sak i t.ex. ett fängelse är det förmodligen fel på rutinerna och då är det chefens sak att känna skuld och ändra på dem för att försöka minimera risken att det händer igen.

”Shit happens”, det är helt klart men det bör minimeras och inte sopas under mattan med motiveringen att ”du borde ha fattat vad du gav dig in på”.

6. Fredrik Gustafsson - januari 15, 2008

Det är väl klart att inte det är chefens fel per automatik. Soldater, brandmän, poliser, fångvakter och så vidare kan faktiskt bli allvarligt skadade utan att chefen är ansvarig. Det finns inga rutiner i världen som kan eliminera alla risker.

Poängen i citatet är att den anställde kände till alla risker och var villig att acceptera dem. Det spelar ingen roll om chefen skulle ha kunnat implementera bättre rutiner. Den anställde kände till de rutiner som fanns, och han accepterade dem.

7. . - januari 15, 2008

”Det spelar ingen roll om chefen skulle ha kunnat implementera bättre rutiner.”

Kanske inte för den anställde som drabbades men alldeles säkert för de som kommer efter, jag ser ärligt talat inte logiken i ditt sätt att resonera.

8. Fredrik Gustafsson - januari 16, 2008

Givet att det går att på ett enkelt sätt förbättra rutinerna och göra arbetet säkrare kommer givetvis de anställda och de som överväger att ta anställning att kräva detta. Ingen tvingar dem som sagt att börja eller fortsätta jobba där om de upplever att jobbet är för farligt. Är väl ingen konstig logik inbakat i det?

9. . - januari 16, 2008

Är arbetsmarknaden i övrigt dålig kan man nog anses tvingad att jobba kvar och i samma läge är det nog ytterst få som får anställning om de börjar anställningsprocessen med att ställa krav.

Är grundinställningen hos chefen att det är den anställdes bekymmer ifall han skadas eftersom denne skrivit på ett anställningsavtal och därför borde stå för konsekvenserna av sina beslut är nog den potentiella framgången i ett förfarande där man börjar ställa krav ganska så minimal.

10. Kaj Grüssner - januari 16, 2008

Då får man i så fall ta ställning till om man hellre tar risken på arbetsmarknaden eller stannar kvar på det riskabla jobbet. Poängen är fortfarande att fängelsevakt är ett mycket farligt jobb, och det ligger på var och ens ansvar att själv bedöma riskerna och de skyddsrutiner som finns. Naturligtvis kan det anses motiverat att inleda en undersökning om rutinernas hållbarhet efter att en olycka inträffat, men det är en annan sak.

Det är det ansvar som kommer av fria val, vilket i sig tycks vara orsaken till att så många är skeptiska mot liberalismen. Man vill nog gärna vara fri att göra vad man vill, men ansvaret då något går fel skall helst ligga hos vem som helst utom en själv.

Tyvärr funkar det inte så, något som den fiktive fångvakten så skarpsinnigt förklarade.

11. Fredrik Gustafsson - januari 16, 2008

”Är arbetsmarknaden i övrigt dålig kan man nog anses tvingad att jobba kvar…”

Nej. Man värderar helt enkelt att man hellre tar risken i fängelset än att riskera att man inte hittar ett nytt jobb. Även när inget av alternativen är speciellt lockande har man ändå valfrihet. Dessutom kommer arbetsgivare som inte tar på sig något ansvar för arbetarnas säkerhet att bli utkonkurrerade av andra företag som erbjuder bättre villkor eftersom hans anställda kommer att lämna honom så fort de hittar ett annat jobb.

12. . - januari 16, 2008

Kaj:
Fängelsearbete är ett farligt jobb och därför är det chefens jobb att se till att administrera rutinerna för riskminimering. Att lägga detta ansvar på den individuella arbetstagaren är bara dumheter då det skulle leda till lika många strategier som det finns anställda. Dessutom finns det ingen statisk tillvaro ute i verkligheten vilket innebär att förutsättningarna för det fria valet vid anställningsögonblicket inte alls behöver vara tillämpliga vid en senare tidpunkt.

Jag är inte skeptisk till liberalism i allmänhet däremot är jag det definitivt när man försöker dra den in absurdum.

Fredrik:
Måste man arbeta för sitt uppehälle har man visserligen ett val i teorin men definitivt inte ett i praktiken. Jag börjar misstänka att det är där våra åsikter går isär. Du och Kaj verkar röra er i en teoretisk domän där svårigheterna med de praktiska tillämpningarna avfärdas på alltför lösa boliner.

Arbetsgivare som inte tar på sig något ansvar (och naturligtvis medföljande kostnader) för sina arbetares säkerhet och därtill kan avsäga sig ansvar med motiveringen att det är den anställde som borde ha förstått konsekvenserna av sitt fria val kommer att kunna erbjuda sina tjänster billigare till slutkund och således kommer det inte att finnas någon som erbjuder bättre villkor för de anställda, ditt resonemang om fria val innebär alltså (om man nu spetsar till det lite) att valmöjligheterna försvinner.

Hur den förstnämnde arbetsgivaren skulle kunna bli utkonkurrerad övergår mitt förstånd, speciellt om förutsättningen är en svag arbetsmarknad då ju lagen om tillgång och efterfrågan borde garantera motsatsen.

13. Kaj Grüssner - januari 16, 2008

.

Exakt vad är det som är så absurt med att lägga ansvaret för sina egna handlingar på individen? Den arbetstagare som lider skada har ju givetvis möjlighet att stämma både skadegöraren och chefen, den förra för det brott han begick och den senare för att han varit slapphänt i sitt jobb.

Personligen anser jag det vara absurt att kritisera någon som för ett teoretiskt resonemang genom att hävda att det inte funkar i praktiken. För det första kan du inte veta vad som funkar och inte funkar, för det andra så är idén den att vuxna människor bör ta ansvar för de val de själva träffar, vilket nog funkar hur bra som helst. Att vi hela tiden fråntagits ansvaret för konsekvenserna av våra handlingar är en konsekvens av det ökade beroende på staten som välfärdssamhället skapat. Om något är absurt så är det väl ett samhälle där ingen någonsin tar ansvar för vad man gör. Som Bastiat sade:

”The state is the great illusion in which everyone thinks they can live off everyone else.”

Den kritik du för fram, och många med dig, gör egentligen ingenting annat än visar att du inte har greppat vad diskussionen egentligen handlar om. För övrigt kan jag berätta att mycket få har ett så bra grepp om verkligheten som österrikiska ekonomer och liberalister. Återigen är Ron Paul ett utmärkt exempel på det.

Ditt resonemang om arbetsgivaren som struntar i sitt ansvar håller inte. Utan arbetstagare kan han ju inte riktigt producera något, eller hur? Alternativt är hans produkter och tjänster av så dålig kvalité pga endast de sämsta arbetarna kan tänka sig att jobba för honom.

Billigare pris är långt ifrån det enda som man kan konkurrera med, vilket är också något som alltför ofta glöms bort i diskussioner som denna.

14. . - januari 16, 2008

Ingenting är absurt med att lägga ansvaret för egna handlingar på individen, det som är absurt är att lägga ansvaret för konsekvenser på individen som denne inte har någon möjlighet att påverka med motiveringen att han borde ha känt till dem.
Att stämma en fånge låter sig säkert göras i teorin men kan du berätta för mig vari den praktiska nyttan ligger i att spendera stora pengar på advokatkostnader på något som i bästa fall genererar ett papper på att man har rätt? (Ypperligt exempel på när dina teorier och den praktiska verkligheten divergerar a det grövsta). Chefen går väl ändå inte att stämma i detta fall för han har ju inget ansvar i den här händelsen eftersom det är arbetstagaren som ska ta konsekvenserna av sitt fria val, eller hur? (På tal om att inte ha greppat vad diskussionen handlar om menar jag)

Jag kan naturligtvis inte absolut veta vilka av era funderingar som funkar eller inte funkar i verkligheten däremot kan jag ha en uppfattning baserad på min personliga erfarenhet och att jag värdesätter den högre än det du säger när vi har avvikande åsikter är väl ändå bara naturligt.

Din avoga inställning till samhället får du naturligtvis ha, att jag ser samhället vi lever i idag som en naturlig förlängning av dina idéer om fria val och överenskommelser människor emellan kan du förkasta bäst du vill, jag anser likväl att du har fel.

Det finns mycket jag inte förstår och era inlägg i den här tråden är bara en sak av många andra.

Mitt resonemang om arbetsgivaren håller visst, finns det fler arbetstagare än jobb kommer han definitivt inte att vara utan arbetstagare så länge folk behöver en inkomst för att betala sina kostnader med. Här fungerar ditt resonemang inte ens i teorin, eller hur?

Billigt säljer, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Måste du i det närmaste negligera detta faktum för att få din ståndpunkt i denna diskussion att fungera är du ute på bra djupt vatten.

15. Kaj Grüssner - januari 16, 2008

Om du slår dig i huvudet med en hammare och lider skada av det, vems är ansvaret? Dina föräldrars? Dina lärares? Statens? Samhället i största allmänhet?

Fångvakten visste att hans jobb var farligt, han visste att trots alla tänkbara säkerhetsåtgärder kan en olycka hända. Det samma gäller många andra jobb. Oljeplattform, till exempel, mycket riskfyllt.

När de ansvariga för säkerhetsrutinerna på en arbetsplats har sett till att existerande rutiner upprätthålls kan de knappast belastas för att en olycka inträffat. Har de varit slapphänta, däremot, t.ex glömt ett handeldvapen i en cell eller något liknande, då kan man med fog hålla dem till svars. Men det är en senare fråga, vilket du fortfarande inte har förstått. Lite förvånande, faktiskt, med tanke på att det här nu sist och slutligen inte är så invecklat.

Det är givetvis i första hand fången som skall straffas om det är han som begår brottet. Må vara att han med tanke på sin situation inte har mycket att kompensera med, men det är sedan ett problem relaterat till fängelsesystemet. Säg att en utfattig, hemlös gatuliggare slår sönder din bil. Hur mycket har du att vinna på att spendera tusentals euro på advokater för att få honom att betala? Inte mycket, vilket du säkert håller med. Så vem skall hållas till svars för din sönderslagna bil?

Ditt grepp om teoriers applicerbarhet på verkligheten är minst sagt skiftande.

Du har talat om dina personliga erfarenheter förr, mest genom att säga ”jag tycker så här för att jag tycker så här, så det så”. Vi har talat om ansvar här. Om chefen har vidtagit alla de åtgärder säkerhetsrutinerna kräver att han vidtar och olycka ändå inträffar, kan han knappast belastas för det, eftersom han har gjort sitt jobb. Att han ändå känner en viss skuld är förstås bara mänskligt. Har han varit slapphänt kan han däremot ställas till svars. Det är väl orimligt om något att han belastas för ett brott någon annan begått, då han har gjort allt reglerna kräver av honom?

Jag har inget emot samhället, däremot har jag en hel del horn i sidan mot staten. Inte minst för att det privata ofta beskylls för problem staten orsakat.

Ditt resonemang brast och brister fortfarande på att du utgår från att allt är på ett visst sätt och ingen utveckling sker. Faktum är att det är just denna utveckling som lett till att arbetsförhållandena blivit så mycket bättre. Inte statlig intervention och fackförbundsrörelsen, som så många tror. Men fortfarande, individen har ett val att ta risken i fabriken, gruvan eller fängelset eller att ta risken på arbetsmarknaden.

Du sade att du inte kunde förstå hur arbetsgivaren kunde gå i konkurs. Svaret är enkelt: Han blir utkonkurrerad av sådana företag som producerar bättre varor och tjänster. Så svårt var det.

”Billigt säljer”, säger du. Så vad du påstår är att ingen någonsin valt, och ingen någonsin väljer kvalité över pris. Att alla hela tiden utan undantag väljer det billigaste. Min vän, det är nog inte jag som negligerar av oss två.

16. Fredrik Gustafsson - januari 17, 2008

”Måste man arbeta för sitt uppehälle har man visserligen ett val i teorin men definitivt inte ett i praktiken.”

Men hur kommer du fram till att valet står mellan att arbeta eller inte arbeta alls? Självklart kommer fångvakten att hita ett nytt jobb. Så valet står mellan att ta risken, och kanske vara utan jobb i en månad.

”Du och Kaj verkar röra er i en teoretisk domän där svårigheterna med de praktiska tillämpningarna avfärdas på alltför lösa boliner.”

Jag tycker snarare det är du som gör orealistiska antaganden. Varför skulle inte en ung och frisk person som slutade sitt jobb frivlligt inte kuna hitta ett nytt jobb ganska snabbt?

”Arbetsgivare som inte tar på sig något ansvar (och naturligtvis medföljande kostnader) för sina arbetares säkerhet och därtill kan avsäga sig ansvar med motiveringen att det är den anställde som borde ha förstått konsekvenserna av sitt fria val kommer att kunna erbjuda sina tjänster billigare till slutkund och således kommer det inte att finnas någon som erbjuder bättre villkor för de anställda”

Nej, eftersom de bästa anställda, som har lättatst att hitta andra jobb, kommer att söka arbete någon annan stans. Det går givetvis inte bara att konkurrera med ett lågt pris.

”valmöjligheterna försvinner.”

Inget konstigt med det. Det finns en massa valmöjligheter som försvinner i ett liberalt samhälle. Till exempel har jag inte längre valmöjligheten att tvinga andra bekosta mitt uppehälle, strejka utan att riskera bli ersatt, osv. Frihet är inte detsamma som antalet valmöjligheter man har. Att tro detta är ett novismisstag.

”Hur den förstnämnde arbetsgivaren skulle kunna bli utkonkurrerad övergår mitt förstånd, speciellt om förutsättningen är en svag arbetsmarknad då ju lagen om tillgång och efterfrågan borde garantera motsatsen.”

Nu hänger jag inte med. Förutsättningen för en svag arbetsmarknad är fackföreningar, minimilöner, och en stat som framkallar recessioner genom att trycka pengar. Lagen om utbud och efterfrågan garanterar att alla förr eller senare hittar ett jobb.

17. . - januari 17, 2008

Hej pojkar.

Kaj:
Om jag slår mig i huvudet med en hammare är felet mitt det är inte svårt att förstå, vad försöker du säga?

Fångvaktaren visste säkert att hans jobb var farligt, frågeställningen här var ifall han därför ska belastas med ansvaret för att för att han råkade ut för en olycka eller om det rimligtvis är den säkerhetsansvarige som skall axla detta och känna sig illa till mods för att hans ansträngningar visat sig otillräckliga. Har det inte framkommit tidigare så är jag väl medveten om att olyckor händer men vad du försöker åstadkomma med att gång på gång rada upp exempel på farliga jobb förstår jag inte.

Jag har som sagt inte sett avsnittet i fråga men jag förutsätter att någon typ av vasst föremål användes för att skära av hälsenorna på vakten, de är ju av naturen ganska sega. Alltså har säkerheten åsidosatts eftersom gärningsmannen hade tillgång till ett skärande vapen och den säkerhetsansvariges rutiner har uppenbarligen inte räckt till, hur man då kan säga att den säkerhetsansvarige inte bör ta något ansvar utan att detta istället bör ligga på den som en gång i tiden skrivit på ett anställningsavtal övergår mitt förstånd.

Frågan om vem som skall ses som ansvarige ifall en medellös person slår sönder min bil är enkel att besvara, det är alltid den medellöse, hemlös eller inte. Vem som ska stå för den ekonomiska skadan beror på var bilen stod då det hände. Stod den på gatan är det mitt försäkringsbolag ifall den var försäkrad i annat fall är det jag som får bita i det sura äpplet. Stod den däremot i ett bevakat garage där säkerheten är ålagd någon annan är det denne som får stå för fiolerna. Fallet med vakten kan uppenbart jämföras med att bilen stod i ett bevakat garage. Torde inte vara svårt att förstå om du funderar igenom det.

Mitt grepp om DINA teoriers applicerbarhet på verkligheten är inte skiftande, det är i allra högsta grad obefintligt.

Chefen har uppenbarligen inte gjort allt som stod i hans makt eftersom missödet inträffade alltså är han ansvarig. Att olyckor/missöden inträffar ändå har ingen bäring i just den sakfrågan.

Ditt resonemang om ”denna utveckling” förstår jag överhuvudtaget inte alls, någon särdeles vetenskapligt förklaring till hur saker och ting kommit att vara är det i alla fall inte.

Ditt enkla svar på min fråga om hur den billigaste arbetsgivaren skulle kunna gå i konkurs är inte alls enkelt att förstå. Man får väl förutsätta att uppdragsgivaren har specificerat kraven och omfånget på tjänsterna han köpt och så länge dessa uppfylls kommer ingen som är dyrare att få uppdraget. Jag kan förstå att dina teorier fungerar om man sätter de mest elementära spelreglerna ur funktion men de är inte genomförbart i praktiken.

Många väljer kvalitet före pris men ingen betalar mer än man måste för det man vill ha.

Fredrik:

Hur kommer du fram till att jag skulle hävda att valet står mellan att arbeta eller inte arbeta alls? Jag skrev att måste man arbeta för sitt uppehälle så måste man i praktiken också göra det. Varför skulle fångvaktaren ”självklart” hitta ett nytt jobb om arbetsmarknaden är dålig. Om valet är att kanske vara utan jobb en månad (eller många fler) är det inte i praktiken ett val eftersom räkningar ska betalas vare sig man har jobb eller inte annars blir familjen snart utan tak över huvudet och mat i mun.

Det är inte orealistiskt att hävda att det är svårt att få jobb på en vikande arbetsmarknad snarare är det tvärtom fullt realistiskt. Jag vet inte hur ung fångvaktaren var men jag misstänker att står det frisk i nästa arbetsansökan är det förmodligen en sanning med modifikation eftersom avskurna hälsenor ofta brukar innebära en viss begränsning i rörligheten. Men låt gå för att unga och friska personer kan få nya jobb efter en månad i ditt liberala drömsamhälle men vad händer med gamla och sjuka?

Förutsättningen i fråga gällde det aktuella exemplet inte i allmänhet, Lagen om tillgång och efterfrågan garanterar att alla får jobb endast om efterfrågan på arbetstagare är större än tillgången. Gäller motsatt förhållande som i mitt exempel är det tvärtom. Var detta ett expertmisstag från din sida eller en medveten feltolkning för att argumenten inte håller?

18. Kaj Grüssner - januari 18, 2008

Hej .

Problemet är att du gör ogrundade antaganden som du sedan baserar ditt resonemang på. I farliga jobb så som fängelsevakt finns det alltid en risk, även om säkerhetsarrangemangen är bra och de ansvariga gjort sitt jobb. Poängen är att ansvaret för sitt val att bli fångvakt var hans eget. Huruvida olyckan berodde på att chefen slappat med rutinerna eller att risken för olycka realiserades är en senare, separat fråga. Chefen är alltså inte på något sätt automatiskt ansvarig, vilket jag tycker det låter som att du försöker få det till.

Din jämförelse med det bevakade garaget haltar just på grund av att du gör ett antagande utöver själva sakfrågan. Det är att gå ett steg för långt. Du kan mycket väl ha rätt i att det hade brustit rejält någonstans, så att fången kom över ett vapen han kunde skära av hälsenor med. Men tänk om olyckan hade bestått i att fången armbågat vakten i ögat då han var på väg att föra fången till cellen? Handklovar på och grejor, men han fick ändå iväg en armbåge. Eller tänk om det var fångvakten själv som varit slapphänt och lämnat en kniv obevakad som fången sedan applicerade på hans hälsenor. Är det då fortfarande chefens fel? För att resumera:

Utgångspunkten är att varje individ är ansvarig för sina egna handlingar, så också fångvaktaren som valde sitt yrke. Huruvida någon annan är ansvarig för en olycka i arbetet är en senare och separat fråga.

Förresten, på tal om försäkringsbolag. De ställer en hel del villkor på försäkringstagaren. Om de inte möts, betalar de inte.

”Chefen har uppenbarligen inte gjort allt som stod i hans makt eftersom missödet inträffade alltså är han ansvarig.”

Det är precis här felet ligger. Du gör ett antagande, flera egentligen. För det första antar du att det faktiskt är möjligt att helt eliminera risken, vilket betyder att fångvaktare inte är farligare än att vara byråsekreterare på tekniska verken i Mariehamn. Av det drar du den logiska slutsatsen att om något händer måste någon ha gjort fel, och denna någon måste vara chefen. Dessa antaganden är helt utan grund.

Utvecklingen jag syftade till är den att vi mer och mer har gått från kvantitet till kvalité. I dagens Västvärld är det svårt att klara sig på arbetsmarknaden om man inte har någon form av utbildning. Flera yrkesval är mer eller mindre omöjliga utan en akademisk titel. Arbetskraften blir mer och mer specialiserad, och mer rörlig, vilket betyder att det råder faktisk konkurrens om den. Det betyder att arbetsgivarna inte har möjlighet att behandla sina anställda som bulkvara. Denna utveckling som har pågått rätt länge nu har lätt till att de anställdas villkor har förbättras markant.

Återigen gör du en massa antaganden som inte har någon grund. Uppdragsgivaren väntar sig valuta för pengarna, och om din firma är märkbart sämre än dina konkurrenter eftersom dina arbetstagare är så mycket sämre lär du inte få kontraktet till att börja med. Varför tror du att det överhuvudtaget finns en marknad för märkesvaror om det enda som spelar roll är priset? Varför köper folk Gucci, Armani, Mercedes eller Dom Perignon?

Det krävs mycket mer än låga priser för att konkurrera idag. Det krävs kvalité och konsumentförtroende också, och det är varken billigt eller lätt att uppnå.

19. Fredrik Gustafsson - januari 18, 2008

”Hur kommer du fram till att jag skulle hävda att valet står mellan att arbeta eller inte arbeta alls? Jag skrev att måste man arbeta för sitt uppehälle så måste man i praktiken också göra det.”

Nej, du skrev att eftersom man måste arbeta för sitt uppehälle har man ingen val (man måste stanna kvar på den osäkra arbetsplatsen).

”Varför skulle fångvaktaren ”självklart” hitta ett nytt jobb om arbetsmarknaden är dålig.”

Fast om arbetsmarknaden är dålig beror detta på statliga interventioner. Du kan ju inte hävda att liberalismen inte fungerar eftersom statliga interventioner gör så att folk inte kan hitta jobb.

”Om valet är att kanske vara utan jobb en månad (eller många fler) är det inte i praktiken ett val eftersom räkningar ska betalas vare sig man har jobb eller inte annars blir familjen snart utan tak över huvudet och mat i mun.”

Om man sparar en del av sin lön eller tecknar en arbetslöshetsförsäkring är det inte några problem. Om man inte gjort detta föredrar man att ta risken.

”Det är inte orealistiskt att hävda att det är svårt att få jobb på en vikande arbetsmarknad snarare är det tvärtom fullt realistiskt.”

Återigen, det som får arbetsmarknaden att vika är staten.

”Lagen om tillgång och efterfrågan garanterar att alla får jobb endast om efterfrågan på arbetstagare är större än tillgången.”

Detta kan vara den konstigaste tolkningen av lagen om utbud och efterfrågan jag sätt. En fri lönesättning garanterar att efterfrågan och utbudet på arbetskraft är lika stor, vilket räcker för att alla skall hitta ett jobb. Hur i all sin dar kom du fram till att efterfrågan måste vara större än utbudet?

20. . - januari 18, 2008

Kaj:

Jag vill ha det till att chefen per automatik är ytterst ansvarig för säkerheten i det fiktiva fängelset och på det vilar hela mitt resonemang. Någon måste vara ansvarig för säkerheten och det är inte jag som gör ogrundade antaganden i mitt resonemang här det är ju alldeles uppenbart du som väljer att bortse från detta självklara faktum, således är mitt garageexempel synnerligen relevant.

”Utgångspunkten är att varje individ är ansvarig för sina egna handlingar, så också fångvaktaren som valde sitt yrke. Huruvida någon annan är ansvarig för en olycka i arbetet är en senare och separat fråga.”

Menar du att fångvaktaren är ansvarig, att någon annan ska ställas till svars eller att båda två ska ses som ansvariga för i princip lämnar du alla alternativ öppna med ovanstående citat?

”Förresten, på tal om försäkringsbolag. De ställer en hel del villkor på försäkringstagaren. Om de inte möts, betalar de inte.”

Har inte jag levt upp till mina åtaganden får jag äta det sura äpplet, vad har överhuvudtaget den där kommentaren för bäring i denna diskussion?

Det är möjligt att eliminera risken däremot knappast ekonomiskt försvarbart. Antagandet du gjorde tidigare att någon annan kan erbjuda bättre tjänster och således konkurrera ut nuvarande bevakningsoperation torde tyda på att du egentligen håller med om detta men uppenbarligen bara när det passar dig.

De anställdas (proletariatets) villkor förändrades mycket tidigare än du låter påskina och fortfarande är det så att de flesta inte är akademiker, således drar du alltför generaliserande slutsatser i ditt resonemang.

Mitt antagande var att uppdragsgivaren specificerat vad det är han vill ha, detta händer faktiskt allt som oftast i praktiken således har nuvarande bevakningsfirma uppfyllt dessa. Om du kommer och erbjuder dubbelt fler vakter klädda i Armanikostym är detta inte intressant därför att du knappast kan konkurrera med priset och framför allt erbjuder något som inte är efterfrågat. Folk som köper märkesvaror är precis lika intresserade av priset som alla andra, ingen vill betala mer än nödvändigt ens för en Mercedes.

Fredrik:

Antingen har du eller jag svårt att förstå skriven text. Det du skrev att jag skrev är ju exakt vad jag skrev och således håller du med mig när du säger att jag har fel, eller?

Att arbetsmarknaden är dålig kan bero på bra mycket mer än statliga interventioner. Det finns t.ex. som jag ser det en alldeles uppenbar risk att den blir dålig i USA framöver och att katalysatorn bra kan komma att vara en bunt ekonomer (förmodar jag) som lånat ut alltför mycket pengar till folk man visste inte skulle kunna betala tillbaka. Savings and Loans krisen något decennium tidigare kan ju också användas som exempel.

Om man inte sparat en del av sin lön kan det också bero på att man inte haft råd.

Återigen, det finns fler skäl till vikande arbetsmarknad än staten, överdriven aktiespekulation är ett.

Jag tror inte ett ögonblick på att antalet arbeten skulle konvergera mot antalet villiga arbetstagare bara för att man tillämpade fri lönesättning (förutsatt att vi nu befinner oss i dagens verklighet). Alla är inte doktorer och de samhällsklasser som skulle komma i kläm med den typen av politik är tillräckligt stor för att vi förmodligen skulle få se ett totalt samhällshaveri.

”Detta kan vara den konstigaste tolkningen av lagen om utbud och efterfrågan jag sätt.”

Finns det fler jobb än arbetstagare kan alla få jobb, finns det färre jobb än arbetstagare kan inte alla få ett jobb, vad är konstigt med detta om vi nu förutsätter att vi fortfarande diskuterar vår fiktive fångvaktare och inte ekonomi i allmänhet. Att dra in bl.a. fri lönesättning, statens interventioner och fackföreningar krånglar som jag ser det bara till sakfrågan dvs.

Borde man inte även som fiktiv chef i ett fängelse vara ytterst ansvarig för att se till att säkerheten fungerar och således med all rätt beklaga att man inte skött sitt jobb?

Hoppas ni får en trevlig helg båda två!!!

21. Fredrik Gustafsson - januari 18, 2008

”Att arbetsmarknaden är dålig kan bero på bra mycket mer än statliga interventioner.”

Som vadå?

”Det finns t.ex. som jag ser det en alldeles uppenbar risk att den blir dålig i USA framöver och att katalysatorn bra kan komma att vara en bunt ekonomer (förmodar jag) som lånat ut alltför mycket pengar till folk man visste inte skulle kunna betala tillbaka. Savings and Loans krisen något decennium tidigare kan ju också användas som exempel.”

Krisen i USA kan hänförras till den förda penningpolitiken. Om räntor varit oreglerade och så vidare skulle krisen aldrig ägt rum.

”Återigen, det finns fler skäl till vikande arbetsmarknad än staten, överdriven aktiespekulation är ett.”

Nej. Och jag låter de som är mer insatta i makroekonomi att förklara varför.

”Jag tror inte ett ögonblick på att antalet arbeten skulle konvergera mot antalet villiga arbetstagare bara för att man tillämpade fri lönesättning (förutsatt att vi nu befinner oss i dagens verklighet).”

Det skulle det alledels säkert. Att utbud och efterfrågan närmar sig varandra under fri prissättning är i all väsentlighet en naturlag.

”Finns det fler jobb än arbetstagare kan alla få jobb, finns det färre jobb än arbetstagare kan inte alla få ett jobb”

Finns det lika många jobb som arbetstagare kan alla också få jobb.

”Att dra in bl.a. fri lönesättning, statens interventioner och fackföreningar krånglar som jag ser det bara till sakfrågan dvs.”

Fast du säger att chefen bär ett ansvar eftersom vakten inte kan få ett nytt jobb, och att staten därför måste intervenera. Jag hävdar att anledningen till att han inte kan få nytt jobb är att staten intervenerar. Dvs, du vill lösa det problem som en intervention skapar med en annan. Denna intervention kommer att skapa ett nytt problem, som leder till en till intervention, och så vidare. Det är i allmänhet på detta sätt som stater växer i omfång.

”Borde man inte även som fiktiv chef i ett fängelse vara ytterst ansvarig för att se till att säkerheten fungerar och således med all rätt beklaga att man inte skött sitt jobb?”

Det beror helt på vad som står i kontraktet. Om arbetstagaren skriver på att kontrakt där han befriar chefnn från ansvar har staten ingen rätt att ogiltigförklara detta kontrakt.

”Hoppas ni får en trevlig helg båda två!!!”

Detsamma. Jag åker dessutom på semester efter helgen 🙂

22. . - januari 18, 2008

Pandemier är ett exempel.

Med de senaste årens världsomspännande likviditetsöverskott i åtanke hur menar du att en oreglerad räntemarknad och mindre restriktiv (jag förmodar att du menar detta) penningpolitik i USA skulle ha kunnat eliminera den nuvarande subprimesituationen? (Här är jag ärligt intresserad av din professionella åsikt för jag kan för lite om det).

Är inte den senaste IT-bubblan ett bra exempel på hur en hel framtidssektor överfinansieras genom överdriven aktiespekulation med följden att kapitalet slösas bort på vidlyftiga projekt utan verklighetsförankring och mynnade inte detta ut i en sviktande arbetsmarknad i det segmentet? Tulpanlökarna i Holland på 1600-talet (tror jag det var) är väl ett annat ypperligt exempel på fenomenet, eller?

Att utbud och efterfrågan närmar sig varandra är i det närmaste en naturlag det har du naturligtvis rätt i, vad jag ville ha sagt är att skulle du t.ex. genom att införa oreglerade löner i norden där en stor del av arbetstagarna helt plötsligt fick finna sig i att konkurrera på samma villkor som vissa u-landsbefolkningar har du förmodligen en revolution att ta hand om och det är ju som den lyckade operationen där patienten dog alltså i slutändan inte värt mycket.

Finns det lika många jobb som arbetssökande kan givetvis alla få jobb förutsatt att arbetskraftens kvalifikationer fullt ut motsvarar behovet men detta är nog ett så pass exklusivt specialfall att det i det närmaste kan anses som obefintligt.

Utan vissa interventioner skulle vi snart befinna oss i en oacceptabel situation där arbetskraft kunde utnyttjas precis hur som helst. Sannolikheten är i det närmaste 100% att någon i ditt hyreshus (kanske du själv och kanske även jag) har klädesplagg tillverkade i Indien av arbetare som vadat upp till pungkulorna i lågkoncentrerad syra för att åstadkomma blekningen så detta är inte fria fantasier gällande extrema exempel det sker i stor skala idag. Förutom dessa människors direkta lidanden har vårt behov av skitbilliga slit och slängkläder totalt förstört landområden större an vare sig du eller jag kan förstå. Vi har statliga interventioner som förhindrar missförhållanden likt dessa i våra länder, tyvärr räcker inte dessa till för att förhindra oss att utnyttja bristen på liknande i t.ex. Indien (som väl ur det hänseendet är ett bra land för att exemplifiera vad dina teorier kan leda till?). Jag hävdar att situationen inte blir bättre ifall man kan formalisera eländet genom att tillåta kontraktsskrivningar som den du föreslår (även om skalan givet är mindre i vårt aktuella exempel).

Ja just ja du skulle ju bl.a. till Singapura då har du nog bättre saker att göra just än att sitta och läxa upp mig. Hoppas du får en riktigt fin semester där nere!

23. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

Ingen är per automatik ansvarig för en olycka som drabbar någon annan. I ett farligt yrke kommer det att finnas risker oberoende av de säkrehetsåtgärder som tas. Om fångvakten är slarvig och lämnar ett vapen obevkat, som en fånge får tag på och sedan skadar vakten med så är det ju knappast chefens fel. Ditt antagande är att gå ett steg för långt, och därför håller det inte. Chefen har sitt ansvar, och om han gör bort sig kan man ställa honom till svars. Men inte på något sätt kan han per automatik belsastas för alla olyckor som sker. Enligt den logiken skulle ansvaret i så fall läggas på den ansvariga ministern, eller statsministern eller presidenten. Så funkar det inte. Fångvakten är ansvarig för sina egna handlingar och har även han ett ansvar för säkerheten på fängelset. Det kan inte överföras på chefen. Du måste alltså ta ett steg tillbaka.

Vem som ansvarar för att en olycka skett är som sagt en senare fråga. Ingen är per automatik ansvarig utom den som valt det riksfyllda jobbet. Inträffar en olycka kan han dock inleda en process mot den han anser att ha slarvat på sin post.

”Har inte jag levt upp till mina åtaganden får jag äta det sura äpplet, vad har överhuvudtaget den där kommentaren för bäring i denna diskussion?”

Det har den bäringen att du hittills har varit av den åsikten att det alltid är någon annan, vem som helst utom du själv, som skall bita i det sura äpplet. Per automatik. Ville bara belysa

Om du vill ha din bil i säkert förvar kommer det att kosta. Kanske det finns någon som har ett Fort Knox liknande garage, i vilken din bil kommer att vara tämligen säker. Frågan är vad du är villig att betala för, och hur mycket. Poängen är fortfarande den att du är ansvarig för din bil tills du överför ansvaret på någon annan. Vet inte vad som var så ambivalent med det…

Vad gäller ”proletariatetet”. Den som drar generaliserande slutsatster är nog inte jag av oss två. Jag förde åtminstone ett resonemang till stöd för mitt påstående.

Det genomgående problemet i ditt resonemang är de grundlösa antagenden du gör. Vad det leder till är att vi diskuterar helt olika situationer. Du utgår från ett visst scenario där allt är precis som du tycker och försöker få det till allmän teori. Det funkar inte. När du väl börjar göra sådana antaganden har du lämnat den ursprungliga diskussionen.

Trevlig helg!

24. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

.

För det första bör vi utreda vad penningpolitik är. I sin enklaste enkelhet betyder det en politik om hur mycket pengar som skall skapas. Det finns ingen räntemarknad per se. Räntan är ett pris, en signalmekanism. Dess funktion är att berätta för producenter vad konsumenterna har för preferenser. Om konsumenterna inte vill konsumera kommer de att spara, vilket leder till att tillgängligt kapital ökar vilket betyder lägre räntor. Det är en signal att investera i projekt som leder till ökad produktion längre fram.

Vad som händer när man har det banksystem vi har är följande:

Bankerna har ett reservkrav, i Finland är det 8 %. Det betyder att bankerna måste ha 8 % av sina utestående lån i reserv. Om du deponerar 10.000 euro kan banken ge lån för 125.000 euro på basis av din deposition.

De så kallade likviditetskriserna (var du fått idén om likviditetsöverskott förstår jag verkligen inte) uppstår då bankerna lånar ut allt de kan, dvs reservkravet plus sin egen buffert. När det uppstår kreditförluster tär det på reseverna. Den bank vars buffert börja tunnas ut vill ha mer reserver så att den undviker konkurs. Den 18.12.07 pumpades det in 349 miljarder euro i det europeiska banksystemet från ECB för att motverka en likvidetskris.

När centralbanken skapar pengar ur tomma intet som den sedan injicerar i banksystemet skapas artificiellt kapital. Det leder till att räntorna hålls låga, vilket gör att efterfrågan på kapital hålls hög. Alla vill låna, både företag och privatpersoner. Subprime krisen är resultatet av skapade pengar som gör att alla kan få lån, vilket har lett till att folk tagit lån och köpt hus eller lägenhet. Ofta mer än en eftersom de utgått från att priserna kommer att stiga. Man har sökt göra vinst på att köpa fastigheter och sälja till högre pris. Vad som händer då är att efterfrågan på fastigheter ökar, och med det priset. Men bara till en viss punkt. När efterfrågan avtar sjunker priserna, vilket betyder att folket på marginalen inte längre har säkerhet för sina lån, eftersom värdet på den fastighet de köpt har sjunkit så mycket. Kan de inte ställa ytterligare säkerhet förlorar de fastgheten, men har fortfarande skuld till banken.

På en fri marknad med guldmyntfot skulle sådana problem inte uppstå, eftersom ingen skulle kunna skapa pengar ur tomma intet och på så sätt sätta signalmekanismen mellan producenter och konsumenter ur spel.

IT-bubblan är ett ypperligt exempel på vad som händer då man låter centralbanken trycka pengar som den vill. Andra exempel är bankkrisen i Finland i början av 1990-talet, börskraschen 1929, depressionen i början av 1970-talet osv.

”Utan vissa interventioner skulle vi snart befinna oss i en oacceptabel situation där arbetskraft kunde utnyttjas precis hur som helst”

Vad grundar du det på? Utvecklingen inom området i fråga har gått exakt motsatt väg.

25. . - januari 19, 2008

Kaj:

En chef är enligt mig alltid ansvarig för allt som händer på arbetsplatsen, detta betyder inte att han kan förhindra allt som eventuellt händer på arbetsplatsen men ändrar inte ansvarsfrågan i sak.

”Det har den bäringen att du hittills har varit av den åsikten att det alltid är någon annan, vem som helst utom du själv, som skall bita i det sura äpplet. Per automatik. Ville bara belysa”

Jag har vid ett flertal tillfällen i denna diskussion sagt att det är jag som ska äta det sura äpplet givet att förutsättningarna är rätt, senast i meningen du kommenterar i ditt citat ovan. Hur du kan få detta till det diametralt motsatta exemplifierar tydligt svårigheterna jag har att följa och kommentera dina logiska piruetter. Låt bli att stoppa ord i min mun som du sen kommenterar, du har nog uppenbara problem ändå att få fram din ståndpunkt utan att behöva krångla till det ytterligare.

Ditt resonemang gällande ”proletariatet” började med att du förringade fackets betydelse och sedan förklarade din ståndpunkt med en akademisk diskussion om något som inträffade decennier efter det att fackföreningsrörelsen genomdrivit sina förbättringar. Att försöka omkullkasta betydelsen av någonting genom att ha åsikter om något annat fungerar inte.

Det sista du skrev var bra därför infogar jag det som ett citat riktat tillbaks till dig.

”Det genomgående problemet i ditt resonemang är de grundlösa antagenden du gör. Vad det leder till är att vi diskuterar helt olika situationer. Du utgår från ett visst scenario där allt är precis som du tycker och försöker få det till allmän teori. Det funkar inte. När du väl börjar göra sådana antaganden har du lämnat den ursprungliga diskussionen.”

Fredrik:

Likviditetsöverskottet hävdar jag härrör från de växande ekonomierna i världen som t.ex. Kina, några av de övriga tigerekonomierna i Asien, Ryssland och många av de oljeproducerande länderna. Dessa investerar och lånar ut enorma summor till framför allt väst idag som tacksamt tar emot och främst använder dessa för konsumtion. Det finns tveklöst tillgång till mer kapital just nu än kanske någonsin tidigare och att påstå att allt skulle vara artificiellt och inte kopplat till faktisk global tillväxt eller befintliga världen förstår jag inte.

Pengar är väl någonting vars värde uppgår till hur mycket man anser tryckaren vara värd. 349 miljarder € kan låta som mycket pengar men håller du inte med om att de samlade tillgångarna inom EU torde ha ett bra mycket större värde än så. Guldmyntfot som du förespråkar förutsatt att man tillåter omräkningar av myntets räkneenhet är ju i princip vad dagens penningtryckande är fråga om för inte menar du väl att man skulle ha en guldmyntfot kopplad till faktisk mängd guld i bankvalven och således bortse från övriga tillgångar och teknologiska framsteg?

”Vad grundar du det på? Utvecklingen inom området i fråga har gått exakt motsatt väg.”

Det har den inte alls, vad grundar du det på? Hade den gjort detta så inte hade det berott på fria val att få göra vad man vill med sin arbetskraft?

26. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

.

Det är tämligen orimligt att hålla någon ansvarig på automatik när man samtidigt medger att man aldrig kan eliminera alla risker. Om fångvakten själv gett kniven som fången skar honom med, är det tämligen uppenbart chefen inte kan hållas ansvarig för olyckan. Vissa jobb är farligare än andra. På den fria marknaden kompenseras detta med högre lön. Ansvaret ligger dock på invidividen som tar jobbet. När en olycka händer kan man alltid börja reda ut vad den berodde på, men det är som sagt en senare fråga.

Du säger en sak i ett stycke, men något helt annat i nästa. Har du valt ett farligt yrke kan du inte utgå från att det alltid är någon annans fel. Jag har inga som helst problem med min ståndpunkt. Jag har sagt samma sak hela tiden, så du kan skippa dylikt struntprat. Det är just talet om förutsättningar som är problemet, vilket jag hela tiden har försökt påpeka. Utgångspunkten är att ansvaret ligger på dig, eftersom det var du som fattade beslutet. Om det sedan kommer fram att någon annan av någon orsak gjort fel, då kanske ansvaret helt eller delvis kan flyttas över på honom. Men det är en -senare- fråga. Att utreda vilka förutsättningar som förelåg är en -senare- fråga.

Jag har inte förringat fackets betydelse, jag påpekade att dess betydelse är långt ifrån så stor som vi får lära oss i skolan. Och förändringarna började nog ske långt före fackföreningarna börjat komma igång. Att det överhuvudtaget uppstod grund för fackföreningar var just att arbetarna började bli mer värdefulla. Facket är, trots allt, de skolade arbetarnas organisation vars främsta uppgift är att skydda sina medlemmar mot konkurrens. Dessutom har facken haft stor negativ inverkan på arbetsmarknaden och människors liv generellt. Lite om fackföreningar:

http://www.mises.org/freemarket_detail.aspx?control=511
http://www.mises.org/journals/rae/pdf/rae2_1_17.pdf

Personligen tycker jag givetvis att fackföreningar skall finnas, men strejkrätten borde tas bort. Tror att jag skrivit ett blogginlägg om det tidigare. Läser du det citat du skickade tillbaks en gång till märker du att det bara är ett annat sätt att uttrycka det jag hela tiden försökt få fram. Du diskuterar inte grundfrågan. Du börjar med att göra ett antagande och utgår från det. Problemet med det är att hela ditt resonemang faller sönder om man ändrar på antagandet.

27. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

.
Hehe, det var nog jag som skrev inlägget om penningpolitiken 🙂

De lån som Kina ger till USA är i form av statsobligationer. Det betyder att den amerikanska staten trycker skuldebrev som den säljer till Kina. USA får pengar. När lånen och räntan skall betalas tillbaks trycker centralbanken dollar med vilka de betalar tillbaks lånen till Kina. Därför har Kina en valutareserv på över 1000 miljarder dollar.

Kapitalet är artificiellt eftersom det är skapat ur tomma intet, genom att CB tryckt på en knapp. Verkligt kapital baserar sig på sparande. Sparandet kommer från att konsumenterna föredrar att lägga undan lite pengar i stället för att spendera alltihopa. Genom detta sparande ackumuleras kapital, vilket gör att räntan sjunker. Det är verkligt kapital. Den enda orsaken till att t.ex dollarsedel är mer än en papperslapp med lite grön färg på är att den amerikanska staten garanterar dess värde. Men som vi såg i Tyskland på 1920-talet så funkar det inte i längden. En dollar från 1990 var värd 64 cent 2006. Än så länge finns det efterfrågan på dollar, men i den här takten kommer den att försvinna. Och den dag då Kina upplöser sin dollarreserv kommer hela USA:s ekonomi att krascha. Efterfrågan på kapital beror på att det är så billigt, vilket i sin tur beror på att det är artificiellt.

Här kan jag verkligen rekommendera Ron Paul. Han har skrivt mycket om pengar. Lyssna även på denna ljudföreläsning av Lew Rockwell.

[audio src="http://www.mises.org/multimedia/mp3/misescircle-ny06/Rockwell.mp3" /]

Guldmyntfot är inte på något sätt samma sak som tryckta pengar. I ett system med guldmyntfot hålls pengarnas värde intakt eftersom de är bundna till konkreta tillgångar. Värdet på pengarna följer värdet av guld, vilket man inte kan skapa ur tomma intet och på så sätt förstöra värdet på pengarna.

Pappersmyntfot har ingenting med teknologiska framsteg att göra. Staten har alltid använt penningpressarna till att betala sina egna skulder och för att finansiera sina egna projekt, i allmänhet krig. I föreläsningen ovan förklarar Rockwell vad pengar är och varför guld är mest lämpligt att användas som pengar.

Lite om inflation:

http://www.mises.org/article.aspx?Id=908&month=42&title=Defining+Inflation&id=44

Lite om guld:

http://www.mises.org/freemarket_detail.aspx?control=149&sortorder=authorlast

Ron Pauls tankar i ”Gold, Peace and Prosperity”
http://www.mises.org/books/goldpeace.pdf

Finns en hel massa man kan läsa om guld och inflation på mises.org. På youtube finns en massa videos med Ron Paul där han talar om pengar. I en debatt nämnde han en jämförelse mellan dollar, euro och värdet på guld jämfört med priset på olja. Sedan 2000 har den procentuella prisökningen på olja utryckt i

dollar varit 350%,
euro varit: 200%,
värdet på guld: nästan oförändrat.

Det här innebär alltså att priset på olja i sig självt inte har stigit, utan det är pengarnas värde som gått ner. Det är därför man måste ge fler dollar för ett fat olja än tidigare.

Arbetsförhållandena har förbättras tack vare den ekonomiska utvecklingen, inte på grund av statlig intervention. Det senare har däremot gjort en hel del saker sämre.

28. . - januari 19, 2008

Misstänkte nästan att doktorn överlåtit ansvaret för argumentationen kring penningpolitik.

29. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

Inte så mycket att misstänka, man ser ju namnet på skribenten 🙂

Men är detta ett ämne du skulle vilja diskutera?

30. . - januari 19, 2008

Mitt misstag, det har varit en lång och tung vecka.
Tack men nej tack, jag avslutar nog diskussionen här. Jag kan för lite och upplever samtidigt dig lite för låst vid den österrikiska skolan (inget fel i eller elakt menat med det) för att finna en vidare diskussion fruktbar. Vi får väl som vanligt vara överens om att vi tycker olika och vila upp oss till nästa gång.

Ha det.

31. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

Okay, om så vill. Men ser du, . , ekonomi är inte en åsiktsvetenskap. Jag är ”låst” vid den österrikiska skolan eftersom den erkänner existensen av ekonomiska lagar. Lagar som är precis lika tvingande som vilken naturlag som helst. Jag är ”låst” vid den österrikiska skolan eftersom det är den enda skola som kan förklara hur ekonomin fungerar.

Du får förstås tycka att av CB tryckta pengar är riktigt kapital, precis som jag kan tycka att IFK Mariehamn har ett bättre fotbollslag än Manchester United. Men trots att att vi tycker som vi gör, vilket vi har rätt till, ändras inte verkligheten. Pengar skapade ur tomma intet är inte verkligt kapital, och ManU är nog tyvärr bättre än IFK Mariehamn.

32. . - januari 19, 2008

Vi har haft den här diskussionen förut. Ekonomi är ingen exakt vetenskap med lagar liknande de som i övrigt kan ses i naturen. Beviset för detta är det faktum att det finns nästan lika många åsikter bland de lärde om vad som är rätt eller fel som det finns ekonomer.

När du erkänner dig till den österrikiska skolan

”eftersom det är den enda skola som kan förklara hur ekonomin fungerar”

låter du precis som vilken religiös fanatiker som helst och således är att diskutera med dig likadant som jag förmodar det vore att diskutera islams överlägsenhet över kristendomen med t.ex. Ulf Ekman från Livets Ord, dvs. tröstlöst.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: