jump to navigation

Den bestulna löntagaren januari 19, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Ekonomisk historia, Frivilligt samarbete.
trackback

En av den marxistiska propagandans mest centrala budskap är att löntagarna blir bestulna av sina arbetsgivare, de giriga kapitalisterna. Grunden för påståendet är att kapitalisterna berikar sig själva på det mervärde arbetarna producerar. Då företagen gör stora vinster blir kapitalisterna rika, men arbetarna får inte ta del av kakan. De får sin lön och inget mer, oavsett hur mycket mervärde de producerar. Man skulle ju tycka att hela den här tankegången är absurd och befängd från början till slut, men den är faktiskt inte så ovanlig. Därför skall jag förklara varför jag tycker att den brister.

För det första. Det är företagaren som bär risken för hela projektet. Han kommer på en affärsidé. Därefter investerar han antingen egna eller lånade pengar i projektet och försöker få det att funka. Den eventuella vinst företaget gör är den avkastning han får på sitt investerade kapital och utförda arbete. Eftersom det är han som stått för investeringen är givetvis avkastningen från den samma hans och ingen annans. Samma sak gäller om han gör förlust. Den är hans och ingen annans, han kan inte kräva att någon annan betalar hans skulder.

För det andra. En arbetare säljer sin arbetskraft. Han sätter ett pris på den tid och den kunskap han besitter, vilken han säljer till arbetsgivaren i form av arbete. Värdet av sitt arbete bestämmer han själv. Anser han att arbetsgivaren erbjuder tillräcklig lön (tillräckligt högt pris), så säljer han. Det gör han för att han värderar de pengar han får högre än den tid han ger upp. I allt väsentligt kan han likställas med en leverantör. Att hävda att en arbetstagare har rätt till en del av vinsten för att han bidragit med sitt arbete, är som att hävda att en leverantör har rätt till en del av vinsten eftersom att han bidragit med råvaror som behövs i produktionen. Varken arbetaren eller leverantören har rätt till något annat än den överenskomna betalningen.

För det tredje. Resonemanget utgår som sagt från att arbetarna har en lika stor rätt till vinsten som företagaren. Det betyder att om företaget, efter att ägaren fått sitt, uppvisar en vinst skall den delas lika mellan ägare och anställda. Om ägaren tar även detta överskott utöver ”sin beskärda del”, stjäl han från arbetstagarna. Enligt denna logik borde ju arbetarna ha del i företagets förlust också. Det vill säga, om företaget går på minus borde alla arbetstagare betala tillbaks en del av sin lön, så att nollresultatet uppnås. Av någon konstig anledning har jag aldrig hört någon kräva det.

För det fjärde har resonemanget historiskt utgått från en mycket specifik arbetargrupp: produktionsanställda. Alltså de som jobbar i fabriker, gruvor och övriga produktionsanläggningar. Administrativa arbetare, som t.ex bokförare, sekreterare, löneräknare och så vidare brukar inte inkluderas, eftersom de inte deltar i den faktiska produktionen (med vilket menas att de inte gräver upp kol eller skruvar fast muttrar). Det här har man försökt vrida till att alla arbetare skapar mervärde genom sin blotta existens. Givetvis stämmer inte detta, eftersom det i så fall skulle betyda att vinsten skulle öka i takt med nyanställning i all oändlighet, vilket den förstås inte gör.

Där var några invändningar, man kan nog säkert göra flera. Viktigast är dock enligt mig att förstå att arbetaren säljer sin arbetskraft precis på samma sätt som elbolaget säljer sin el. Om den liknelsen blir för svår kan man säga att arbetstagaren hyr ut sin arbetskraft på samma sätt som fastighetsbolaget hyr ut sina lokaliteter. Arbetaren har ingen del i företagets vinst eftersom han inte varit med och investerat i företaget. Han har alltså ingen rätt till investeringens avkastning, varför han heller inte kan tvingas betala för en eventuell förlust. Avkastningen (eller förlusten) tillkommer endast de som investerat och ingen annan.

Annonser

Kommentarer»

1. Andrew Hagmark-Cooper - januari 19, 2008

”En arbetare säljer sin arbetskraft. Han sätter ett pris på den tid och den kunskap han besitter, vilken han säljer till arbetsgivaren i form av arbete. Värdet av sitt arbete bestämmer han själv.”

Jag tycker inte att din beskrivning på hur det här går till faktiskt överensstämmer med verkligheten. På ett ytligt sätt bestämmer man alltid värdet av sitt arbete så som du säger. Men det finns är jättestor skillnad i hur det går till beroende av vilken typ arbetskraft det gäller. En utbildad arbetare som är mycket i efterfrågan får aktivt påverka hur mycket sitt arbete är värt eftersom arbetsgivarna konkurrerar om honom. Vad kan vi erbjuda för att locka hit den här killen? Visst bestämmer han sitt värde mer än någon som har ett andra alternativ, d.v.s. arbetslöshet?

2. Andrew Hagmark-Cooper - januari 19, 2008

Jag ansluter mig dock inte till den marxistiska skolan 😉

3. Kaj Grüssner - januari 19, 2008

Det spelar ingen roll vad det är för sorts arbetskraft det är frågan om, eller i vilken situation arbetaren är i. När han blir erbjuden en viss lön väljer han om han accepterar den eller inte. På hans beslut inverkar en rad faktorer, precis som på alla andra beslut. Men i slutändan är det bara han själv som bestämmer om den lön som erbjuds är bra nog.

Att någon som är eftertraktad kan kräva högre lön är självklart, men det ändrar inte på något. Och hursomhelst, oberoende vem arbetaren är och vad han gör så har han fortfarande inte rätt till något mer än sin överenskomna ersättning. Företagets eventuella vinst hör till ägarna.

Men jag är glad att höra att du inte erkänner dig vara marxist 🙂

4. Jokke K - januari 21, 2008

Kaj,

som en liten kul grej är att komma ihåg vad Kjell A. Nordström ältat i sina ”gigs”: ”Marx hade rätt!” Med det menar han att nutidens kvalicerade arbetstagare äger det viktigaste produktionsmedlet: humankapital. Därmed hittar vi även sådana arbetsavtal där man förflyttar en del av företagarrisken genom optionsavtal och dylika till sina nyckelarbetstagare. Det som prövat det finska folkets sinne för rättvisa är att statligt ägda Fortum-bolagets direktörer håvar in miljoner när staten inför utsläppsrättsmarknaden. Företagets framgångar har haft ganska lite med ledningens förmåga att göra. Så visst pågår det en kamp av fördelning av förädlingsvärdet mellan arbete och kapital, men arbetarrörelsen har faktiskt fallit på knän om den inte helt knockats ut än. Så som vanligt är inte världen så svartvit som det kanske framstår vid första anblicket.

5. Kaj Grüssner - januari 21, 2008

Fördelningen av vinsten i ett företag är en mycket svartvit historia. Den tillfaller ägarna, de som investerat i företaget. Om de väljer att behålla allt själva eller dela med sig åt sina arbetstagare är deras val. Arbetaren har ingen rätt, vare sig moralisk eller annan, till något annat än den ersättning han och arbetsgivaren har kommit överens om.

För övrigt har få människor haft så mycket fel om Marx hade. Till och med J. M. Keynes och Irwing Fisher bleknar i jämförelse.

6. Henrik Jansson - januari 21, 2008

Nå, Kjell A Nordström talade givetvis utgående från den (på början av 2000-talet) upphypade idén om knowledge management, där en av grundpelarna var att ingjuta arbetarna med en tilltro till sin egen förmåga. Han tog knappast ställning till det moraliska i vinstdelning.

Marx är skoj, men sällan värd att ta på allvar i sig.

7. Fredrik Gustafsson - januari 22, 2008

”Med det menar han att nutidens kvalicerade arbetstagare äger det viktigaste produktionsmedlet: humankapital.”

Äger och äger. Med dagens höga skatter äger staten ditt humankapital från januari till augusti. Det är bara från augusti till december som du får använda ”ditt” humankapital att arbeta ihop det du själv behöver och vill ha.

/Fredrik, Doha International Airport


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: