jump to navigation

Den ekonomiska krisen i USA, del 2 mars 27, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
trackback

Nu när begreppen sparande, kapital, investering, kredit och ränta är definierade kan man börja analysera den ekonomiska krisens orsaker. Enligt österrikisk teori är det centralbanken som är grundorsaken till de problem vi ser idag. Det beror på att den skapar pengar or tomma intet, vilket leder till att räntan blir lägre än vad den skulle vara om den bestämdes av marknaden.

Som konstaterades i Del 1 är räntan ett uttryck för våra tidspreferenser och tjänar därigenom som en signal till producenterna om vad konsumenterna föredrar. Då de vill konsumera mycket minskar tillgängligheten på kapital, vilket betyder att räntan stiger. När pendeln svänger och konsumenterna börja spara i stället, då ökar tillgängligheten på kapital med följden att räntan sjunker. Denna signalmekanism är oerhört viktig för producenterna, eftersom den säger när det är dags att satsa på produktion och när det är dags att göra investeringar. När en producent planerar en investering, t.ex. en ny fabrik, nya maskiner, inträde på andra marknader eller något liknande, gör han en uppskattning på hur stor avkastning investeringen kommer att ge. Om hans uppskattade avkastning är högre än räntan tror han sig kunna göra vinst och kommer följdaktligen att genomföra sin investering. Om den uppskattade avkastningen är lägre än räntan kommer han att avstå. Det är här problematiken med centralbanken kommer in.

När centralbanken skapar pengar och injicerar dem in i banksystemet ökar tillgängligheten på kredit. På grund av detta sjunker räntan vilket gör det lönsammare att investera. Problemet med detta är att det ökade kapitalet inte bygger på verkligt sparande. Räntesänkningen är alltså inte verklig. Konsumenternas preferenser har inte ändrats, trots att den låga räntan får det att verka så. När producenten gör sin uppskattning och jämför den med räntan kommer han att tro det är lönsamt att investera, eftersom den uppskattade avkastningen är högre än den artificiellt låga räntan. Det leder till att han genomför investeringar han annars inte skulle ha gjort. Ju mer pengar centralbanken skapar desto mer sjunker räntan, och desto fler producenter luras till att göra olönsamma investeringar. Det är detta kluster av felinvesteringar som utgör det som brukar kallas bubbla. Ekonomin ser ut att uppleva en stadig tillväxt tack vare alla investeringar som görs, men eftersom tillväxten inte bygger på verkligt sparande är den inte heller verklig. Bubblan spricker då felinvesteringarnas olönsamhet börjar visa sig och företag efter företag hamnar i ekonomiska svårigheter, lån förfaller till betalning, folk förlorar sina jobb och så vidare.

Vad som sker rent ekonomiskt är att marknaden rensar bort alla felinvesteringar och allokerar om resurserna från de olönsamma sektorerna till de lönsamma. Den process marknaden går igenom då den korrigerar de fel aktörerna har gjort är ofta mycket smärtsam, men absolut nödvändig och fullständigt oundviklig. Det enda centralbanken kan göra är att fördröja den genom att fortsätta pumpa in mer och mer skapade pengar, men det enda som händer är att bubblan blir ännu större vilket i sin tur betyder att korrigeringsprocessen blir desto längre och smärtsammare.

Sprickande bubblor är dock inte det enda problemet som centralbankens pengaskapande kan leda till. Enligt österrikisk terminologi betyder begreppet inflation att penningmängden ökar vilket leder till att pengarnas värde per enhet (t.ex. dollar) sjunker. Om penningmängden ökar för mycket och för snabbt är risken stor för hyperinflation, vilket betyder att pengarna (i regel en viss valuta) i praktiken förlorar hela sitt värde. Man kan alltså inte att använda dem till att köpa varor och tjänster med längre, eftersom ingen vill ha dem. På grund av att ett lands ekonomiska system oftast bygger på sin valuta leder hyperinflation till att hela det ekonomiska systemet fullständigt kollapsar. Inflation är alltså enligt österrikisk teori inte stigande priser, vilket är hur main stream ekonomer definierar inflation. Stigande priser är följden av inflation, som beror på att pengarnas köpkraft minskar då deras värde sjunker. Ju mer pengarnas värde sjunker, desto mer pengar måste du betala för en vara eller en tjänst. Om pengarnas värde sjunker till noll blir deras köpkraft lika med noll. När det händer är den ekonomiska krisens botten nådd.

Länkar till tidigare delar:
Ett ambitiöst projekt

Den ekonomiska krisen i USA, del 1

Annonser

Kommentarer»

1. Kaj Grüssner - mars 28, 2008

Det har blivit populärt att tala om Kinas ”nuclear option”, med vilket menas att Kina har makten att totalförstöra USA:s ekonomi, men det skulle sannolikt innebära ekonomisk kollaps för Kina också.

Kina har uppskattningsvis över 1000 miljarder dollar i en valutareserv. Den ökar hela tiden, eftersom Kina är i behov av en någorlunda stark dollar. Genom att hela tiden köpa upp mer och mer dollar hålls efterfrågan uppe och därmed värdet. Men nu har det gått så långt att Kina inte ensamt kan hålla upp värdet på dollarn längre. Fler och fler överger dollarn i förmån för guld eller andra valutor.

Den dag Kina anser det vara onödigt att hålla kvar sin enorma dollarreserv (landet förlorar hela tiden pengar pga dollarns värdeminskning) och upplöser reserven, då blir det mycket svårt att undvika hyperinflation i USA. En annan hotbild är oljehandeln. Skulle oljans valuta gå från dollar till euro är det fara och färde. Har för mig att bl.a. Hugo Chavez av politiska skäl gärna skulle byta oljans valuta, och visst var det väl så att Saddam också talade om det?

2. Fredrik Gustafsson - mars 28, 2008

Chavez har väl redan bytt, eller kommer att göra det. Det är förstås smått inoniskt att den amerikanska statens beskattning av alla i hela världen som håller dollar fungerar därför att andra stater runtom i världen fortsätter att använda dollar som en valutareserv. De håller varandra om ryggen.

3. Fredrik Gustafsson - mars 29, 2008

”När centralbanken skapar pengar och injicerar dem in i banksystemet ökar tillgängligheten på kapital.”

Jag känner mig lite obekväm med denna formulering. En centralbank kan inte öka tillgängligheten på (reellt) kapital. Om den verkligen kunde skapa kapital ur ingenting, skulle den kunna skapa en oändligt hög tillväxt som höll i sig så länge som helst. Den ökar mängden pengar, vilket lurar investerare att tro att sparandet är högre än vad det är, utan att den verkliga kapitalstocken eller sparandet ökar. Fast jag är som sagt smått rostig när det gäller macro och om Chöb godkänt den är den väl ok antar jag.

4. Jakob Lundberg - mars 29, 2008

Misstänker att det handlar om ett litet språkmisstag. Borde vara kredit istället för kapital.

Som korrekturläsare måste jag väl ta på mig ansvaret.

5. Kaj Grüssner - mars 29, 2008

Det tycker jag verkligen att du måste! =)

Allvarligt talat, well spotted Fredrik. Problemet är just det faktum att skapad kredit jämställs med verkligt kapital inom banksystemet, vilket leder till att räntan kan hållas på artificiellt låg nivå. Språkfelet har rättats till.

6. Fredrik Gustafsson - mars 29, 2008

Tack. Är man en stickler så är man 🙂 Gillar verkligen denna inläggsserie för övrigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: