jump to navigation

Mark som ingen äger april 8, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
trackback

De senaste dagarna har debatten om de rumänska tiggarna som etablerat sig i Mariehamn gått het. Har samhället något ansvar? Skall man skänka pengar till dem, eller kommer detta att endast att locka flera av dem till Åland? Fylleri, tiggeri, och andra störande inslag i vår vardag (ja, jag tycker tiggare är smått störande) är en direkt och oönskad följd av att en stor del av de platser vi vistas på är oägda. Det vill säga, att gator och torg ägs av oss alla gemensamt, vilket är samma sak som att de inte ägs av någon.

Om all mark vore privatägd skulle markägarna själva kunna sätta upp regler vad man fick och inte fick göra på deras mark. Följden skulle sannolikt bli att tiggeri knappast skulle tillåtas på speciellt många platser. Missförstå mig inte. Jag vill inte ha något förbud mot tiggeri. På en helt fri marknad skulle det mycket väl kunna uppstå några platser där det är ok att tigga. Jag vill endast göra oss kvitt från dessa offentliga, oägda platser där alla har rätt att vistas och mer eller mindre göra vad de vill, så länge de inte bryter mot någon lag.

Och angående vilket ansvar vi har gentemot dem ser det precis likadant ut som det ansvar vi har gentemot alla våra medmänniskor: initiera inte våld mot dem. Tyvärr är detta ett ansvar vi inte på något sätt har tagit på väldigt länge nu. Det bästa staten kan göra för dem är att låta dem vara ifred. Det bästa du kan göra för dem, om du har ett behov av detta och känner att du litar på att de klarar uppgiften, är att betala dem för att utföra någon enkel uppgift i din trädgård, eller något liknande.

Annonser

Kommentarer»

1. Jokke K - april 9, 2008

Fredrik,

områden utan allmänna platser som ”ingen äger” är urtrista, sådana hittar du t.ex. på den åländska landsbygden. Det som gör staden är stad är just dessa offentliga utrymmen där oväntade möten tillåts hända. Det skulle nog vara att ”throw the baby out with the bathwater” att privatisera alla stadsutrymmen.

2. Fredrik Gustafsson - april 9, 2008

Menar du verkligen att alla privatägda platser i Mariehamn är trista? De flesta av de affärer och nöjesinrättningar som finns i Mariehamn är privatägda, och de flesta oväntade möten sker redan på ställen som Arkipelag. Att en skogsplätt mitt ute på landet är trist, oavsett vem som äger den, är väl en självklarhet. Du jämför äpplen med päron.

3. Fredrik Gustafsson - april 9, 2008

Som ett tankeexperiment, säg att affärsidkarna skulle få köpa upp hela torgatan. Tror du inte de skulle göra gatan ännu mer inbjudande och trevlig för att på så sätt locka ännu fler kunder? Eller skulle det sätta upp stora staket så att ingen kom in och göra den så tråkig att ingen ens skulle villa komma in även om de kunde?

4. Jokke K - april 10, 2008

Kort replik utan att utveckla detta till någon tuppfäktning: att indela Torggatan till privata ägare skulle knappast ändra det till så mycket bättre: rätta mig om jag har fel (kan hända) men jag anser att de privata affärsidkarna utnyttjar ganska bra Torggatan redan för sina stands, uteservering, kiosker osv. Däremot skulle det privata ägandet kunna leda till flera koordineringsproblem med olika gemensamma system som dränering, avlopp, elledningar etc. Detta är knappast något solklart bra exempel för varken privat eller offentligt ägande, men den offentliga lösningen torde vara som bäst när den ersätter kostsamma koordineringsproblem mellan privatägane aktörer. Dessutom anser jag att ni tidigare missade något väsentligt med Coase teorem: privat ägande är effektivt när INTE FINNS transaktionskostnader, vilka givetvis alltid finns i någon mån, och ibland kan de vara hämmande stora. Den här frågan har ju också diskuterats i samband med olika lösningar för minskande av växthusgaser: administrativ reglering eller ”tradable permits”. Min minnesbild är att diskussionen leder till detta: svaret beror på hur stora transkationskostnader är; dvs hur mycket koordinering behövs mellan aktörerna för att kunna sluta verkningsfulla avtal.

5. Fredrik Gustafsson - april 10, 2008

”Däremot skulle det privata ägandet kunna leda till flera koordineringsproblem med olika gemensamma system som dränering, avlopp, elledningar etc.”

Marknaden är extremt bra på att koordinera betydligt mer komplicerade saker än så, utan att det krävs att det sitter någon koordinerare och drar i alla trådar. Jag gillar exemplet Friedman brukade ta med vilken enorm mängd koordinering som krävs bara för att tillverka en penna (det krävs hundratals olika produkter och råvaror för att producera en enkel penna). Koordineringen genom prismekanismen är det som marknaden är allra bäst på.

”Detta är knappast något solklart bra exempel för varken privat eller offentligt ägande, men den offentliga lösningen torde vara som bäst när den ersätter kostsamma koordineringsproblem mellan privatägane aktörer”

Och vad får dig att tro att centralstyrd planering är mindre kostsam än privat koordinering? Om detta skulle vara sant skulle Sovjet (om det inte hade brutit samman), Nordkorea och Kuba vara välrdens mest effektiva ekonomier.

”Dessutom anser jag att ni tidigare missade något väsentligt med Coase teorem: privat ägande är effektivt när INTE FINNS transaktionskostnader, vilka givetvis alltid finns i någon mån, och ibland kan de vara hämmande stora.”

Nej, du missförstås Coaseteoremet. Poängen Coase ville ha fram är just att det alltid finns transaktionskostnader, och att olika marknadsinstitutioner (såsom företag, marknader, osv) uppstår för att minimera dessa. Om det inte fanns några transaktionskostnader skulle vi inte ha några företag, marknader eller dylikt.

”Min minnesbild är att diskussionen leder till detta: svaret beror på hur stora transkationskostnader är; dvs hur mycket koordinering behövs mellan aktörerna för att kunna sluta verkningsfulla avtal.”

Återigen antar man att staten kan koordinera saken på ett billigare sätt, vilket är absurt. Om det är möjligt för en stor enhet att koordinera saken effektivare än många, små företag, då kommer det hela att koordineras av ett stort företag.

Jag måste även påminna dig att genom sina studier av transaktionskostnader, koordinering och statlig reglering gick Coase från att ha varit socialist till en frimarknadsradikal. Som han själv säger i en intervju:

What we discover is that most regulation does produce, or has produced in recent times, a worse result…When I was editor of The Journal of Law and Economics, we published a whole series of studies of regulation and its effects. Almost all the studies–perhaps all the studies–suggested that the results of regulation had been bad, that the prices were higher, that the product was worse adapted to the needs of consumers, than it otherwise would have been.

What’s an example of bad regulation?

I can’t remember one that’s good. Regulation of transport, regulation of agriculture– agriculture is a, zoning is z. You know, you go from a to z, they are all bad. There were so many studies, and the result was quite universal: The effects were bad.

Eller tror du att du förstått bättre vad Coase menar än Coase själv 😉

6. . - april 11, 2008

… i citatet ovan bör ersättas med

”But I wouldn’t like to say that all regulation would have this effect because one can think of circumstances in which it doesn’t.”

7. Fredrik Gustafsson - april 11, 2008

Jag tycker det han säger är ett ännu starkare argument för liberalism än ”rättrogen” som säger att liberalism alltid fungerar. Han säger ju att han tror att det finns fall där reglering och statliga ingrepp skulle kunna fungera, men att han aldrig (och ingen annan heller i den nämnda tidskriften) har gjort detta. Han säger att anledningen till detta är att staten i dag är så extremt stort att inga ingrepp längre fungerar. Om vi skulle minska dess storlek drastiskt, då kanske vi skulle få se ett par som funkade. Det är väl där jag står också. Om staten är väldigt lite kan den,. med lite tur, lyckas med ett par saker.

8. Kaj Grüssner - april 12, 2008

Den enda viktiga frågan är ju huruvida det finns saker som staten alltid, eller åtminstone nästan alltid, skulle göra bättre än fria individer. Finns det situationer i vilka statligt tvång som regel är motiverat och funger bättre än frivilliga avtal?

Svaret torde vara tämligen uppenbart: nej.

Det är absurt att tro att staten, vars beslut de facto fattas av vanliga människor av kött och blod, skulle vara bättre på att hantera saker än fria människor. Politiker och byråkrater är inga halvgudar eller orakel. Om något är de exakt det motsatta och det märks.

9. Fredrik Gustafsson - april 12, 2008

Jag tycker man kan se på detta med statlig intervention som att blunda och springa över en högtrafikerad väg. I vissa fall går det bra, kanske till och med bättre än att korsa gatan gående med ögonen öppna, men oftast går det åt helvete.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: