jump to navigation

Olycka, elände, misär, pest och död. juni 10, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Småprat.
trackback

Nedanstående startelva är skrev jag så fort truppen spikades (Cannavaro i stället för Barzagli). Italien har inga mittbackar att välja mellan. Matrix är vansinnig och Panucci är ytterback. Dessutom är båda halvägs till 40.

…………………Toni…………………
….Di Natale………………Del Piero

……De Rossi….Pirlo….Gattuso

Grosso…Chiellini…Barzagli…Zambrotta

………………..Buffon…………………

All heder till Don. Han tog Italien till EM på ett i slutändan magnifikt sätt och lyckades fortsätta och utveckla den anfallsgladare 4-3-3 formationen som Lippi experimenterade fram. Att det far åt helvete i EM är ingen nyhet. Senaste guldet kom för 40 år sedan, och ser man hur det har gått de senaste gångerna är det inte mycket att hurra över (2000 undantaget).

För övrigt kan jag säga till Chöb att Italiens kämpainsats mot Holland just 2000 utan tvekan är en av fotbollshistoriens mest episka kampainsatser. Man drar lätt paralleller till kung Leonidas och spartanerna som höll stånd mot perserna, med den skillnaden att Italien faktiskt vann. Tror inte att något lag någonsin har kämpat så mycket och så hårt som Italien gjorde då, och Gli Azzurri avgick med en fullständigt välförtjänt seger. Om man som Holland sockar 5 straffar av 7, varav 2 under matchtid, så kan man verkligen INTE göra anspråk på någon moralisk seger, om man så skulle ha haft 99% av bollinnehavet och en miljard ramträffar.

Men vad spelar det för roll nu? Efter 16 års lidande, förödmjukelse och smärta kom frälsningen 2006. Att förvänta sig att glädjen skulle bli långvarig för undertecknade Azzurri älskare, är inget annat än vanvettig idioti. Farväl, här börjar resan in i mörkret, i smärtan, i hopplösheten och sorgen. Inget mindre än ett direkt ingripande från Skämtaren själv kan rädda mig nu…

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - juni 11, 2008

Håller inte med på riktigt alla punkter. Jag skulle vilja ha ut Barzagli med, men frågan är då vem man skall sätta in istället. Har ingen koll på Gamberini. Dessutom skulle jag vilja ha in någon mer djupledslöpande spelare på mitten, till exempel Perotta. Tycker Gattuso får lämna: det läcker med De Rossi som balansspelare. Att Ambrossini skall ut är helt självklart.

Sedan tycker jag det är lite tveksamt att spela med både Di Natale, Toni och Del Piero: det blir en offensiv obalans i laget när alla tre mer eller mindre är anfallare, utan några defensiva kvaliteter att taa om (Camoranesi är ju lite av en grovjobbare, något man inte kan anklaga Del Piero för). Antingen spelar man med ett mer traditionellt 4-4-2 med Toni och Del Piero, eller så spelar man med 4-3-3 och helt enkelt väljer mellan Del Piero och Di Natale.

2. Kaj Grüssner - juni 11, 2008

Poängen med att hålla kvar både De Rossi och Gattuso är just för att stöda en ren anfallstrio med Di Natale, Toni och Del Piero. Grosso och Zambrotta står för djupledslöpandet. Dessutom både kan och har både De Rossi och Gattuso hjälpt till i anfallsspelet, framför allt den förra. Slår utmärkta djupledspassningar, har ett fantastiskt skott och är gärna med i motståndarens straffområde.

Utan Cannavaro behöver Italien någon på plan som ger allt och mer därtill. Som kämpar utan att ge upp. Gattuso är tuffaste kämpen i dagens fotbollsvärld och hans psykiska värde för resten av laget går inte att mäta.

Barzagli kan spela bra, om han har en bra back vid sin sida. Det är Chiellini.

Nu är det bara att vänta tills fredag. Enligt ryktena kommer Ambro att få fortsätta, men Gattuso byts ut mot De Rossi. Får se vad det blir.

3. Fredrik Gustafsson - juni 11, 2008

Undrar om Di Natale får fortsatt förstroende. Har honom i min drömelva…

4. Fredrik Gustafsson - juni 11, 2008

Jag är tveksam till att låta det inre mittfältet och innerbackarna kompensera för de enormt offensiva kanterna. Chelsea spelar väl mer eller mindre på samma sätt som Italien, och de klarar av att spela på det sättet genom att ha väldigt defensivt skickliga ytterbackar (speciellt Cole) samt ett brutalt bra mittbackspar i Terry och Carvalho. I dagsläget har inte Italien detta.

Om Innebackarna och innermittfältet i Italien måste ta hand om kanterna känns det som om det kommer att öppna stora ytor för Mutu och, mot Franrike, Ribery och Malouda. Jag menar, det är inga dussingäng Italien möter utan två extremt defensivt skickliga lag med livsfarliga yttrar och djupledslöpare som kommer att utnyttja varje liten yta som ges. Tror Mutu och Malouda kommer att ha lekstuga som det ser ut nu. Italien måste spela extremt smart för att vinna dessa matcher.

Och för att fortsätta med Chelsealiknelsen så spelar de som bekant, när de är som bäst, men Makelele, Ballack och Lampard som de tre centrala mittfältarna. Det vill säga, en ytstängare, en spelare med ett brutalt bra passningspel som hotar i djupled (ofta med sitt huvudspel), och en som är expert på att komma i andravåg och trycka in mål. Skulle gärna se ett liknande mittfält i Italien, och då tycker jag det är De Rossi/Aquillani/Perrotta eller De Rossi/Perrotta/Pirlo som gäller.

5. Kaj Grüssner - juni 11, 2008

Zambrotta och Grosso klarar utan tvekan av det defensiva arbetet också. Italien har i alla tider haft ytterbackar som är bra både offensivt och defensivt. Maldini är det uppenbara exemplet, men jag vågar påstå att Zambrotta är ännu vassare.

Tyvärr saknar Italien ett mittbackslås i klass med Nesta-Cannavaro, tveklöst historiens bästa. Men trion De Rossi – Pirlo – Gattuso gör mycket för att uppväga detta. Både Mutu och Malouda kommer att ställas mot Zambrotta och Gattuso. Det är INGEN som har lekstuga mot de två, en av dem räcker.

Ovan nämnda mittfältstrio har exakt de egenskaper du efterlyser. Pirlo är dirigenten med sitt fanstatiska spelsinne, Gattuso stänger ytor och jagar ner motståndare som få andra och De Rossi fyller gärna på i anfallet. Han är dessutom bra både som bollvinnare och uppselare.

Med Di Natale – Toni – Del Piero får mittfältet mer att spela på. Toni är utmärkt som target player, en mästare på att skapa ytor. Men för att det ska ge resultat måste han ha två målgörare att spela till. Di Natale och Del Piero har visat vad de kan och är dessutom de spelare som har varit Serie A:s formstarkaste under våren.

6. Fredrik Gustafsson - juni 11, 2008

Jag tror att Italien kommer att gå över till en 4-3-1-2 uppställning mot Rumänien. Toni och Del Piero på topp och Cassano i en släpande roll. De Rossi, Pirlo och Gattuso på mittfältet. Grosso till vänster, Zambrotta til höger och Chiellini samt Barzagli i mitten. Alternativet är att man lägger Toni och Di Natale på topp och använder Del Piero som släpande.

Jag är hur som helst 100% säker på att De Rossi, Del Piero, Grosso och Chielini kommer in, och då har jag lite svårt att se att de fortsätter med 4-3-3. Det var uppenbart att Toni inte trivdes ihop med Di Natale och Camoranesi alls, och att understödet från de båda yttrarna var obefintligt. Hur som helst ser jag fram emot att få se både Peter Pan och Del Piero från start. Bara de kan hålla tätt bakåt och Cassano kan hålla känslorna i styr blir det nog bra det här till slut.

7. Kaj Grüssner - juni 11, 2008

Jag tror du har rätt. Trequartista har alltid varit populärt i Italien och de har sannerligen rätt spelare för det. Skulle gärna se att de körde med precis den uppställning du nämner i det första stycket.

Den enkla sanningen är dock den, att Holland måste ta poäng mot Frankrike och Italien vinna mot Rumänien. Inget av detta är omöjligt, men ack så viktigt. Det skulle i så fall räcka med att Italien får poäng mot Frankrike. Skulle det gå så, att Italien måste vinna mot Frankrike för att gå vidare, då har jag svårt att se ljuset i tunneln.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: