jump to navigation

Den överreglerade finanssektorn juni 27, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Ekonomisk politik, Interventionism, Nationalekonomi, Politik och samhälle.
trackback

De ekonomiska problemen i USA har lett till många högljudda krav på ökad reglering av bank- och finanssektorn. Krisen har även spätt på kritiken mot de höga direktörslönerna, som tycks vara en kronisk nagel i ögat på både journalister och politiska aktivister. Men mer än något annat, så har krisen blottlagt den till synes ändlösa ekonomiska okunskap, som varit mänsklighetens mest framträdande drag de senaste dryga 100 åren. Låt mig därför peka ut vissa saker, som man skulle tycka är uppenbara, men som helt har undgått main stream ekonomer, journalister och politiker.

Många skyller sub prime krisen på att bankerna och övriga kreditinstitut lånar ut pengar till folk som inte har tillräcklig kreditvärdighet, i hopp om att göra en god förtjänst. Finanssektorn är dessutom full av diverse komplicerade finansiella instrument, som ingen egentligen förstår hur fungerar. Eftersom finanssektorn är så oreglerad, kan bankirerna och mäklarna skapa och sälja vad som helst, något som starkt har bidragit till det ekonomiska kaos vi har idag. Därför måste staten gå in och sätta upp strikta regler, som begränsar aktörernas oansvariga verksamhet.

Det är visserligen sant att lån har getts till personer utan kreditvärdighet och att finansmarknaden har skapat en myriad olika instrument, men det beror inte på att finanssektorn skulle vara oreglerad. Tvärtom. Ingen sektor är så över- och genomreglerad som finanssektorn. I USA finns det till och med en lag som tvingar bankerna att låna ut till icke kreditvärdiga låntagare: Community Reinvestment Act. Inte bara finns det en massa speciallagar, med speciallagstiftningen kommer även en mängd olika myndigheter och branschorganisationer, vars uppgift är att övervaka finansmarknadens aktörer. För banker gäller helt andra regler än för vanliga företag. Och däri ligger problemet. Tack vare det fraktionella reservkravet ges bankerna möjlighet att skapa egna pengar, vilket leder till att hela kreditmarknaden förvrängs. Vare sig bankerna eller myndigheterna, för att inte tala om vanliga investerare och konsumenter, har den minsta aning om hur mycket pengar det finns, vad som är riktigt kapital och vad som bara är skapad kredit eller vad pengarna är värda. Det enda man vet är att pengarnas värde har sjunkit stadigt och fortsätter att göra så. Är det då så konstigt att kaos och kriser uppstår? Bankerna har genom speciallagstiftning givits otroliga privilegier, något som de givetvis utnyttjar till fullo. Precis som alla andra alltid har gjort och alltid kommer att göra

Men det är inte de privata aktörerna på finansmarknaden som är de stora bovarna, de är på sin höjd lakejer. Roten till det onda är centralbanken, på vilken hela finanssektorn i sin nuvarande är uppbyggd. För det första är det centralbanken som skapar den nya krediten som injiceras i banksystemet, där den expanderar tack vare det låga reservkravet (som för övrigt bestäms av centralbanken). Vill man vara dramatisk kan man tala om en ohelig allians mellan den statliga centralbanken och de privata affärsbankerna. Båda är nämligen beroende av varandra. De privata bankerna tjänar som motpart i de transaktioner, med vilka centralbanken kontrollerar penningmängden. De privata bankerna är å sin sida helt beroende av de kreditinjektioner som centralbanken gör. Dessutom kan de vid behov låna pengar av centralbanken till en mycket förmånlig ränta. Det är växelverkan mellan centralbanken och finanssektorn som skapar den ständigt stigande inflationen (ökning av penningmängden). Inflationen leder till kluster av felinvesteringar, så kallade booms (bubblor), något som felaktigt likställs med ekonomisk tillväxt. När dess felinvesteringar visar sin olönsamhet börjar problemen i form av sjunkande vinster, konkurser, uppsägningar, kreditförluster och folk som förlorar sina hem, det vill säga busts (sprickande bubblor). Det är det som pågår i USA just nu och är följden av den massiva kreditinjektion, med vilken Greenspan ”räddade” USA:s ekonomi då dot.com bubblan sprack i början av 2000-talet.

Så nej, finanssektorn är inte oreglerad och den behöver inte mer statlig reglering. Tvärtom borde man slopa speciallagstiftningen som lett till att kreditmarknaden förvrängts så mycket. Ett reservkrav på 100 % skulle effektivt sätt stopp för kreditexpansionen. Sluta rädda banker från konkurs med skattebetalarnas pengar är nästa steg. Men det viktigaste är att tygla centralbanken. Så länge vi har en institution som utan någon som helst övervakning får skapa ändlösa mängder pengar ur tomma intet kommer vi alltid att hemsökas av bubblor som spricker och allt elände som det för med sig.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: