jump to navigation

Oinsatt babbel juli 16, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Debatt.
11 comments

Att läsa Nya Ålands ledarspalt i dag är ungefär lika roligt som det alltid är:

De kapitalistiska staternas babbel om individens frihet har för samhällets sämst lottade oftast bara varit friheten att välja mellan pest och kolera. Vita män ur den ekonomiska eller kulturella medelklassen har haft verktyg att slå sig fram – men för den som haft oturen att födas i ekonomisk, social och kulturell fattigdom har klassresan oftast varit omöjlig trots enorma ansträngningar.
I sina mest renodlade former innebär den totala friheten att samhället upplöses i anarki och den totala jämlikheten att individen upplöses i kollektivets diktatur.

Vår nordiska välfärdsstat ligger någonstans mellan polerna frihet och jämlikhet. Nästan alla politiker och tänkare ställer upp på att samhället behöver vissa jämlikhetsmekanismer och skyddsnät samtidigt som man i möjligaste mån vill gynna den fria företagsamheten och medborgarnas rätt att göra sina egna val och vara sina egna livs arkitekter.

Själv ställer jag mig lite frågande till hur en stat kan vara kapitalistisk. Låter ungefär som ett torrt hav.

Annonser

Med avundsjukan som enda argument juli 8, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Partipolitik, Politik och samhälle, Skatter.
5 comments

I maj kom regeringen med sin proposition om ändring av skattereglerna gällande generationsväxling inom företag. Den enda verkliga ändringen som föreslogs var att värderingsgrunden skulle sänkas från 40 % av jämförelsevärdet till 20 %. Den så kallade skatterabatten skulle alltså ökas från 60 % till 80 %. Denna ändring hade aviserats av finansministeriet redan i februari, så alla väntade sig att propositionen skulle godkännas utan problem innan riksdagen gick på semester. Men icke.

En rad så kallade experter, bland andra Edward Andersson och Heikki Niskakangas, har anfört att reformförslaget är grundlagsvidrigt. De menar att förmögna personer ges otillbördig skattefördel i och med att de kan ge stora förmögenheter som arv eller gåva, i form av andelar i familjeföretag, nästan helt utan skatteföljder för mottagaren. Det är, enligt sagda experter, orättfärdigt i det att en viss grupp ges möjlighet att undgå skatt som andra inte har. Grundlagen förbjuder sådan ojämlik beskattning. Detta förbud är dock av någon oförklarlig anledning inget hinder för progressiv inkomstbeskattning. Ej heller förmögenhetsskatten, som visserligen avskaffades 2006, ansågs vara grundlagsvidrig. Det är tydligen helt tillåtet att beskatta vissa grupper hårdare än andra, medan det är förbjudet att ge vissa grupper möjlighet till skatteplanering. Bara det säger en hel del om attityden i vårt land.

Denna attityd kom fram med all önskvärd tydlighet då reformen debatterades i riksdagens plenum. Oppositionen, som alltså består av sossar, gröna och vänsterpartister, kom med helt huvudlösa påståenden gång efter annan, trots att de blev tillrättavisade upprepade gånger.

Vänsterpartiets Mikko Kuoppa var i verklig storform. Han började sitt anförande med att påpeka att Vanhanen I slopade förmögenhetsskatten för de rika och nu har Vanhanen II mage att slopa arvs- och gåvoskatten för eliten! Han fortsatte med att hävda att de stora rika familjeföretagen som Fazer, Ahlström, Sohlberg osv. i det närmaste helt befrias från skatt enligt lagförslaget, medan en stackars fattig änka nog måste betala för att ens få bo kvar i sitt hem! Vilken orättvisa!

Mängden fel och logiska kullerbyttor som Kuoppa lyckades få in i sin en minut korta replik är i sanning beundransvärd. För det första är propositionen, såsom bl.a. Katainen vid upprepade tillfällen påpekade, steg två i helhetsreformen av arvs- och gåvobeskattningen. Före reformen inleddes var ca 30 % av arven i Finland befriade från skatt, eftersom de föll under den skattepliktiga gränsen. Efter steg ett är ca 70 % av arven skattefria. Man behöver knappast vara ett geni för att förstå att de 30 % som fortfarande måste betala skatt är de rikaste 30 %:n. Kuoppas snyfthistoria om den fattiga änkan är således helt utan verklighetsgrund. Tvärtom är det just de fattigaste som gynnats mest.

För det andra kan man ju fråga sig vems fel det är att den fattiga änkan i Kuoppas hjärtegripande saga måste betala skatt för att få bo kvar i sitt hem. Det är givetvis Kuoppas och hans gelikars fel, eftersom det är de som har stiftat lagen om skatt på arv och gåva. Så här i förbifarten kan nämnas att sagda skatt har slopats helt i Sverige.

För det tredje kan det påpekas att de rika krösusarna som nu erbjuds orättfärdiga skatteförmåner har betalat både höga kapital- och höga förvärvsinkomstskatter under sin tid och kommer att göra det i framtiden också. Dessutom har deras företag betalat samfundsskatt vilket de även kommer att göra i framtiden, för att inte tala om alla skatteintäkter de genererat genom att förse tusentals människor med skattepliktig arbetsinkomst, på vilken företagen dessutom har betalat diverse bikostnader, som t.ex. socialskyddsavgift.

Jag ögnade igenom protokollet från plenidebatten. Kuoppa och hans kumpaner förde gång på gång fram det orättvisa med skattebefriade pampar och skattetyngda änkor, trots att det helt tydligt är de fattigaste som gynnats mest av reformen så här långt. Och trots att detta oemotsägliga faktum påpekades gång på gång på gång, så upprepades det rakt löganaktiga påståendet om att de rika befrias från skatt medan de fattiga tvingas betala.

Detta är alltså nivån på våra folkvalda. Säg mig, på vilka grunder kan jag klandras för att vilja avskaffa staten?

Liberal insändare i Ålandstidningen juli 2, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Småprat.
3 comments

Det är sannerligen inte ofta man får läsa insändare som andas så mycket kritisk inställning till staten som följande briljanta skrivelse:

Diktaturen förbereds

Insändaren, signerad Zze, hänvisar till FRA-lagen i Sverige och talar om Storebrors verkliga avsikt med dylik lagstiftning. Mycket bra och insiktsfullt men samtidigt lättsamt skrivet. Man skulle nästan kunna tro att det är Fredrik själv som döljer sig bakom signaturen, men jag utgår ändå ifrån att det är någon annan, klassisk liberal själ som är författaren. Om han/hon ännu inte har hittat hit till bloggen så vill jag härmed överräcka inbjudan och önska personen ifråga varmt välkommen!