jump to navigation

Mer regleringar september 21, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.
trackback

Det kom en kommentar till en post häromdagen som hänvisade till en artikel i SVD där någon inom finansbranschen menade att det finns för få regleringar inom finanssektorn i USA och att är därför det går som det går. Jag vet inte riktigt vilka typer av regleringar han vill ha fler av. Kanske regleringar som tvingar banker låna ut pengar till de som inte har råd att betala tillbaka, vilket skapar en bostadsbubbla? Oklart.

Annonser

Kommentarer»

1. . - september 22, 2008

Kanske det är fråga om regleringar som förhindrar att man tar något värdelöst, förpackar om det med gamla ärevördiga bankers namn och tillgångar som säkerhet och sedan släpper lös det på marknaden under falska förespeglingar och således sätter igång en världsomspännande spekulationsvåg?

CRA var väl i grunden en ide man kanske kan förstå (även om det är svårt) men det är nog den fria marknadens agerande efter det som är den dominerande orsaken till problemen vi ser nu.

2. Fredrik Gustafsson - september 22, 2008

Den fria marknaden? Du menar den marknad där det är fritt att starta en konkurrerande valuta baserad på ädelmetaller som skulle göra att man kunde välja bort fiatvalutan som staten använder för att inflatera ekonomn och hålla räntan för låg (vilket är den ultimata orsaken till krisen)?

Fri marknad? Kom igen. Hur kan du kalla en industri där staten har givit en grupp banker fullständigt monopol på produkten i fråga (pengar) och även heöt regöerar priset på denna produkt. Om datorföretagbara skulle få sälja ett operativsystem som staten tillverkade och bestämde prisett på, skulle det vara den fria marknadens fel att datorerna skulle hänga sig jämt och ständigt (likt vår ekonomi gör nu)?

3. . - september 22, 2008

Med fri marknad menade jag de aktörer som idag fritt och bedrägligt förpackat om skit och sålt det som guld, dvs. precis samma aktörer som i ditt system skulle göra samma sak så fort de fick en chans. Båda system måste ju ha regler, det är vi väl överens om, och är det någonting aktörerna är duktiga på så är det ju att stretcha dessa.

Problemet idag är inte så mycket inflation som det är bedrägligt missbruk av systemet främst i form av mer eller mindre felaktiga värderingar av folks betalningsförmåga och säkerheter. Lite inflation är för övrigt inte som jag ser det något som nödvändigtvis behöver vara bara av ondo, åtminstone inte om man ser till den riktiga definitionen som du så förtjänstfullt skrev om tidigare. I en växande ekonomi måste ju penningmängden öka i motsvarande takt och att det aldrig går att helt korrekt synka dessa är väl självklart.

Problemet som jag ser det med ädelmetallsbaserade valutor är just det faktum att du aldrig kan öka penningmängden utan att samtidigt öka metallernas värde eftersom du försöker koppla ihop en växande storhet med en statisk och då får du nog en ny uppsättning problem som antingen leder till stagnation eller utslagning av de verksamheter som idag använder sagda ädelmetaller i sin produktion.

4. Fredrik Gustafsson - september 22, 2008

”Med fri marknad menade jag de aktörer som idag fritt och bedrägligt förpackat om skit och sålt det som guld, dvs. precis samma aktörer som i ditt system skulle göra samma sak så fort de fick en chans. Båda system måste ju ha regler, det är vi väl överens om, och är det någonting aktörerna är duktiga på så är det ju att stretcha dessa.”

Nu förstår jag inte. Vad har detta med finanskrisen att göra? Såklart måste det finnas regler. Jag är en mycket stor vän av regler. Om någon säljer guldmålat bly, och uppger att det är guld, ska man givetvis kunna stämma personen i fråga. Att förekomsten av sådant bedrägeri skulle vara utgöra en en triljontedel av problemet vi i dag har med inflation är dock helt orealistiskt. Att testa guld är inte speciellt svårt och en seriös organisation som försökte kränga falsk guld skulle inte ses som seriös speciellt länge.

”Problemet idag är inte så mycket inflation som det är bedrägligt missbruk av systemet främst i form av mer eller mindre felaktiga värderingar av folks betalningsförmåga och säkerheter.”

För det första är faktiskt problemet i stor utsträckning inflation (och låga räntor). Det är den kraftiga ökningen av penningmängden som lett till alla dessa felinvesteringar som nu inte längre är lönsamma (de var de egentligen aldrig). För det andra kommer banker alltid att göra misstag när det gäller att kräva säkerheter, men det är bara statliga regleringar och inflation som gör att det sker på ett så systematiskt sätt att det blir en krash.

På en helt fri marknad kommer givetvis företag, och även bolåneinstitut och banker, att gå i konkurs. Det är inget onormalt med det. Poängen är att det kommer att ske löpande hela tiden (inte i form av världsomspännande krasher) och att det just är företag som förtjänar att gå i konkurs (pga att de inte är bra nog) som kommer att göra det. Konjunkturerna försvinner.

”Lite inflation är för övrigt inte som jag ser det något som nödvändigtvis behöver vara bara av ondo, åtminstone inte om man ser till den riktiga definitionen som du så förtjänstfullt skrev om tidigare. I en växande ekonomi måste ju penningmängden öka i motsvarande takt och att det aldrig går att helt korrekt synka dessa är väl självklart.”

Det är bara ett problem om man anser det vara ett probolem om någon stjäl från en. Varje gång staten sänker räntan (dvs trycker pengar) blir de pengar jag har i plåboken mindre värda, och värdet tillfaller istället någon storbank eller storföretag med bra statliga kontakter (de tycker säkert att dagens setup är skitbra). Att det sedan alltid kommer att förekomma variationer i penningmängd är, som du säger, oundvikligt (till exempel om någon hittar en stor guldfyndighet). Om penningmängden ökar i samma takt som tillväxten talar vi dock inte om inflation.

”Problemet som jag ser det med ädelmetallsbaserade valutor är just det faktum att du aldrig kan öka penningmängden utan att samtidigt öka metallernas värde eftersom du försöker koppla ihop en växande storhet med en statisk och då får du nog en ny uppsättning problem som antingen leder till stagnation eller utslagning av de verksamheter som idag använder sagda ädelmetaller i sin produktion.”

Guldproduktionen är inte statisk, den ökar ungefär i samma takt som tillväxten. Och om guld blir knappt blir det förstås lönsammare att bryta mer. Du behöver inte oroad dig över dessa saker. Aktörer på marknaden kommer att se till att det flyter smärtfritt, bara de ges chansen.

5. . - september 22, 2008

Det finns 155.000 ton guld i världen idag som knappast fysiskt kan flyttas runt vid varje affär alltså krävs det papper eller elektroner som representerar värdet och således har du samma problem i din framtid som vi har nu om det är samma människor som ska sköta om ruljansen. Du kan stämma Lehman Brothers redan idag också om du vill så vart du är på väg med det argumentet förstår jag inte.

Resten av det du skriver hänger jag inte riktigt med i så jag lämnar det tillsvidare.

6. Fredrik Gustafsson - september 22, 2008

Jag färstår inte varför det skulle vara så komplicerat att köpa och sälja guld. Jag vet många som äger guldcertifikat och de har aldrig klagat. Jakob, som ibland kommenterar på denna blogg, äger till exempel guld. Och visst, man kan stämma Lehman Brothers, men det är likson lite svårare att stämma staen för att den trycker pengar eller reglerar marknaden i dess egna domstolar.

7. Fredrik Gustafsson - september 22, 2008

En sak förresten: när jag pratar om regleringar menar jag förbud mot att starta konkurrerande valutor, lagar som säger att banker måste låna ut till folk som inte kan betala tillbaka, och så vidare. Jag menar förstås inte ett grundläggande skydd av liv och egendom (mot till exempel bedrägeri). De senare typen av regler vill jag förstås ha.

8. . - september 22, 2008

Jag tror inte att det är svårt att sälja och köpa lite guld vid enstaka tillfällen, har själv faktiskt lite. Det är inte ens svårt att köpa falskt guld eller ta del av guldbaserade ”scams” som t.ex. ”Gold Quest” om man nu skulle vilja göra det. Att det finns guld i botten löser absolut ingenting vare sig i det lilla eller i det stora, tror jag i alla fall. Jag känner många som använder Euro varje dag utan att klaga men anser inte det vara argument för min ståndpunkt lika lite som Jakob bevisar din.

Det finns väl förresten ingenting som hindrar dig eller någon annan från att deponera dina besparingar i guld om du tror att det är bra? Skulle detta vara lösningen vore det redan gjort men faktum är att guld rent historiskt inte är värt mycket som investering men hur det ser ut i framtiden är ju en sak för var och en som ska investera sina sparpengar att bedöma.

Är det verkligen så att CRP tvingade banker att låna ut till sådana som inte kan betala tillbaks, jag hade för mig att det förbjöd banker att ”red lina” vissa grupper på ett diskriminerande sätt bara för att de hade en viss hudfärg, bodde på ett visst ställe eller hade vissa jobb? Kan ha fel men är inte så säker på det.

9. Kaj Grüssner - september 22, 2008

Finanssektorn är fullständigt överreglerad, problemet är att denna överreglering lett till att visa utvalda institutioner fått ett monopol och en frihet att idka en verksamhet som vore brottslig om vem som helst annan höll på med det.

Att vissa banker förpackar dåliga lån in vackert omslagspapper och säljer dem till andra har egentligen ingenting med finanskrisen att göra. Antingen är det bankerna själva som får ta förlusterna, eller så är det köparna som för göra det. Allt går på ett ut. Om det har förekommit bedrägeri har köparen givetvis rätt att kräva ersättning av säljaren, men det är en ur finanskrisens ursprungs synvinkel sett en helt irrelevant fråga.

Orsaken till att det cirkulerar så många dåliga lån är inflationen och FRB-systemet. Inflationen är den åtgärd centralbanken vidtar då den skapar mer kredit, som sedan injiceras in i banksystemet. Väl där, expanderas krediten pga FRB-systemet. Följden blir en enorm ökning av penningmängden. Denna skapade kredit lånas sedan ut, i många fall till sådana som inte har råd, eller vars säkerhet är något som förväntas hålla eller stiga i värde, men som visar sig sjunka. Det säger sig självt att då bankerna själva kan skapa i det närmaste ändlösa mängder pengar, samt alltid vid behov får mera kredit att expandera av centralbanken, så kommer de inte att vara lika nogräknade med vem de beviljar lån. Att det sedan finns lagar som tvingar dem att ge lån till medellösa personer gör givetvis inte saken bättre.

Det som möjliggör ovan beskrivna verksamhet är det faktum att valutan inte är knuten till något konkret, över vilket centralbanken saknar kontroll. Skulle USA ha guldmyntfot vore det helt enkelt inte praktiskt möjligt att skapa hundratals och tusentals miljarder dollar ur tomma intet. Utan FRB, skulle bankerna skilja mellan depositionsbanker och lånebanker. De förra skulle inte låna ut något alls, utan bara tjäna som förvaringsinstitut och förmedla betalningstjänster. De senare skulle låna ut pengar som grundar sig på verkligt sparande. Med andra ord skulle de som lånar ut sina pengar till lånebankerna gå med på att denna lånar ut dem vidare. Banken skulle då måsta ha stenkoll på vem som beviljas lån, eftersom den måste ha fått tillbaks lånet då banken själv skall betala till dem som banken lånat av. På så sätt skulle penningmängden aldrig öka.

Dagens problem är alltså just och precis den av centralbanken vidtagna åtgärden inflation, eftersom den sätter igång kreditexpansionen som i sin tur leder till konjunkturcykeln (bubblor som spricker). Den kris vi ser idag är den direkt följd av den massiva ökningen av penningmängden 2000 – 2001, då Greenspan sänkte räntan från dryga 5 % till 1 %, för att hålla dot.com bubblan mer eller mindre intakt. Vad man fick i stället är dagens finanskris.

Det finns absolut inget behov av att någonsin öka penningmängden. Vad som händer då penningmängden hålls mer eller mindre konstant, men produktionen ökar, är att pengarnas värde per enhet ökar. Med andra ord stiger reallönerna och värdet på besparingarna i och med att realpriserna sjunker. Det är en bra sak, inte något som leder till problem. Om det vid tidpunkt X finns 10 enheter pengar och 10 enheter varor och tjänster, är förhållandet varor och tjänster / pengar 1:1. Om det vid tidpunkt Y finns 10 enheter varor och 100 enheter varor och tjänster, är samma förhållande 1:10. Det finns inget som helst behov att på artificiell väg öka penningmängden till 100 enheter för att behålla samma förhållande.

10. kiss - september 23, 2008

Det Says nämner i första kommentaren om falska förespeglingar så är det inte gamla ärevördiga bankers namn och tillgångar, utan den statliga bankgarantin som gjort den här sortens affärer möjliga.

”So the real question is this: why is anybody willing to hold this low interest rate paper if the borrowers issuing it are so vulnerable to default risk? That’s the secret. The borrowers don’t actually issue it directly. Instead, much of the worst credit risk in the U.S. financial system is actually swapped into instruments that end up being partially backed by the U.S. government.”

http://www.hussmanfunds.com/html/debtswap.htm

11. . - september 24, 2008

När affärerna gjordes omfattades t.ex. inte Lehman Brothers (eller någon annan investment bank heller för den delen) av någon som helst statlig bankgaranti. Att detta ser ut att delvis ändra nu (vilket är så hålihuvve att hälften vore nog) ändrar inte på sakförhållandet att förespeglingarna om ärevördiga gamla banker de facto var det som fick folk att investera i instrumenten. Väldigt få hade nog köpt fondandelar garanterade av skräplån till människor som knappast kan betala om de inte först paketerats om och gjorts rumsrena med en 158 år gammal banks garantistämpel på pappren.

12. Fredrik Gustafsson - september 24, 2008

”När affärerna gjordes omfattades t.ex. inte Lehman Brothers (eller någon annan investment bank heller för den delen) av någon som helst statlig bankgaranti.”

Nu vet jag inte hur väl detta faktiskt stämmer, men även om det skulle vara sant kan banker förstås förutse att the Fed kliver in om det krisar. Moral hazard du vet.

13. . - september 24, 2008

”Nu vet jag inte hur väl detta faktiskt stämmer, men även om det skulle vara sant kan banker förstås förutse att the Fed kliver in om det krisar. Moral hazard du vet.”

Det tror jag inte, dagens situation där alla investmentbanker på Wall Street på ett eller annat sätt ser ut att försvinna är givetvis en helt annan femma. Jag tror inte att Fed eller staten bryr sig speciellt mycket om dem egentligen om det inte vore för att resten av systemet (med ett antal hedge fonder först) förmodligen fallerar om man inte går in och försöker reda upp eländet nu. Jag tror att det mer är fråga om marknadsaktörernas inkompetens/girighet än ”Moral Hazard”. Man måste ju vara antingen dum i huvudet eller inkompetent om man som i fallet med AIG som ägare sätter sig i en situation där man blir tvungen att ge bort säkerheter för en 1000 miljarder dollar för att få ett lån värt ”bara” 85 miljarder.

14. Fredrik Gustafsson - september 24, 2008

”Jag tror inte att Fed eller staten bryr sig speciellt mycket om dem egentligen om det inte vore för att resten av systemet (med ett antal hedge fonder först) förmodligen fallerar om man inte går in och försöker reda upp eländet nu.”

Som man bäddar får man ligga. Utan FRB-systemet är inte bankruns möjliga.

”Jag tror att det mer är fråga om marknadsaktörernas inkompetens/girighet än ”Moral Hazard”.”

Varför bete sig på ett ansvarsfullt sätt om man ändå vet att staten kliver in för att rädda hela sysemet om man fuckar upp? Inidiver begår alltid misstag och bolag går omkull, men det är pga statens inblandning som hea sektorn hotas om en bank eller två går omkull. Så är det inte i vanliga industrier.

15. Kaj Grüssner - september 24, 2008

Förstår inte varför denna ”ompaketering” lyfts fram så mycket i de här debatterna. De har ju ingenting med saken att göra. Orsaken till att det överhuvudtaget har funnits så många skräplån att ompaketera är centralbankens penningskapande och FRB-systemet. Ett klassiskt fall av att beklaga symptomen och ignorera sjukdomen.

Vad gäller inkompetens och girighet. Det är tämligen obegripligt att beskylla ”marknadsaktörerna” för detta. Tvärtom har de spelat sitt spel på ett ypperligt sätt och därmed uppnått den monopolställning de har kunnat njuta av i ca 100 år eller så. Däremot har den politiska klassen stått med skägget i brevlådan hela tiden och gång efter gång efter gång upprepat samma misstag. De så kallade ”räddningsåtgärderna” som diskuteras i kongressen är ett ypperligt exempel på detta, trots att det bara har gått några år sedan Greenspans katastrofala ”lösning” på dot.com krisen.

Men man kan nog konstatera att girigheten steg dem åt huvudet. Det är det som menas med ”moral hazard”. De utsattes för en lockelse de inte kunde motstå. Få saker är mer mänskliga än det.

Att staten och the Fed inte skulle bry sig är i sanning ett märkligt påstående. Har de talat om något annat det senaste dryga året? Hur många företag har de hållit flott med skattebetalarnas pengar. Både staten och the Fed bryr sig oerhört mycket om finanssektorns stora spelare, faktum är att de är helt beroende av dem. De behövs för att kunna trycka de nya pengar som den amerikanska staten så desperat behöver.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: