jump to navigation

Svaret till Fellamans ledare i Nyan 25.9.2008 oktober 12, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Debatt, Nationalekonomi.
trackback

Som jag skrev tidigare så skickade jag ett mail med kommentarer till Nina Fellman efter att ha läst hennes ledare. Inte helt överraskande så har det varit dödstyst från hennes håll. Eftersom Fredrik så förtjänstfullt gick igenom Tuominens ledare, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att publicera det mail jag skrev till Fellman. I allt väsentligt var ju de två ledarna helt identiska. Båda två utgår således från att marknaden varit fri och att staten är helt utan ansvar och måste rädda marknaden från sig själv.

Det är förstås så fel det bara kan vara. Nedan mailet till Fellman:

————
Bästa fru Fellman

Ni har helt rätt i att finansmannen Soros värnat för en finansiell kris, kanske till och med så tidigt som för ett halvår sedan. Det är dock knappast så imponerande, om man betänker att österrikiska ekonomer som Ludwig von Mises, Friedrich von Hayek, Murray Rothbard med flera har förklarat och varnat för den centralbanksstyrda penningpolitikens faror i ca. 100 års tid. Den kris som rullas upp i dagens USA har samma orsaker som Wall Street kraschen, stagflationen på 1970-talet, finska bankkrisen i början av 1990-talet, dot.com bubblan i början av 2000-talet med flera, med flera.

Ni skriver: ”När dammet börjar lägga sig efter den amerikanska bankkrisen är analysen lika tydlig som evigt återkommande: Det var girigheten som fick storbankerna på fall.

Denna ”analys” är blott en bråkdel av den verkliga orsaken. Grundproblemet är inflationen och FRB-systemet. Inflationen är den åtgärd centralbanken vidtar då den skapar mer kredit, som sedan injiceras in i banksystemet. Väl där, expanderas krediten pga FRB-systemet (fractional reserve banking system). Följden blir en enorm ökning av penningmängden. Denna skapade kredit lånas sedan ut, i många fall till sådana som inte har råd, eller vars säkerhet är något som förväntas hålla eller stiga i värde, men som visar sig sjunka. Det säger sig självt att då bankerna själva kan skapa i det närmaste ändlösa mängder pengar, samt alltid vid behov får mera kredit att expandera av centralbanken, så kommer de inte att vara lika nogräknade med vem de beviljar lån. Att det sedan finns lagar som tvingar dem att ge lån till medellösa personer gör givetvis inte saken bättre.

Det som möjliggör ovan beskrivna verksamhet är det faktum att valutan inte är knuten till något konkret, något över vilket centralbanken saknar kontroll. Skulle USA ha guldmyntfot vore det helt enkelt inte praktiskt möjligt att skapa hundratals och tusentals miljarder dollar ur tomma intet. Utan FRB, skulle man måsta skilja mellan depositionsbanker och lånebanker. De förra skulle inte låna ut något alls, utan bara tjäna som förvaringsinstitut och förmedla betalningstjänster. De senare skulle låna ut pengar som grundar sig på verkligt sparande. Med andra ord skulle de som lånar ut sina pengar till lånebankerna gå med på att denna lånar ut dem vidare. Banken skulle då måsta ha stenkoll på vem som beviljas lån, eftersom den måste ha fått tillbaks lånet då banken själv skall betala till dem som banken lånat av. På så sätt skulle penningmängden aldrig öka.

Dagens problem är alltså just och precis den av centralbanken vidtagna åtgärden inflation, eftersom den sätter igång kreditexpansionen som i sin tur leder till konjunkturcykeln (bubblor som spricker). Den kris vi ser idag är den direkt följd av den massiva ökningen av penningmängden 2000 – 2004, då Greenspan sänkte räntan från dryga 5 % till 1 %, för att hålla dot.com bubblan mer eller mindre intakt. Vad man fick i stället är dagens finanskris. Det är en mycket svepande analys av läget, men täcker de viktigaste faktorerna. Bankiernas girighet är föga mer än en konsekvens av gällande system, ett system som staten och centralbanken själva har skapat för att kunna idka inflation, som är en mycket viktig inkomstkälla för staten. Det förklarar också statens villighet att ”rädda” så många av de stora finanshusen. Den behöver dessa banker och kreditinstitut, eftersom de står för det forum på vilket centralbanken kan bedriva expansiv penningpolitik, dvs skapa nya pengar ur tomma intet.

En annan sak som ofta glöms bort är låntagarnas ansvar. Att bankerna inte borde ge lån hur som helst är givet, men nog är det skäl att kritiskt granska den andra gruppen också. Vuxna människor borde åtminstone ha någon form av uppfattning om vad man kan göra. Dessutom är det just dessa ”stackars husägare” som används som politisk hävstång för att motivera det ena statliga ingreppet efter det andra. Att säga att bankerna räddas på skattebetalarnas kostnad är en sanning med enorm modifikation. Utan den poltiska tyngd alla låntagare ger, som för övrigt räddas lika mycket som bankerna, skulle dessa omoraliska och synnerligen okloka ingrepp inte kunna göras. Dessutom är det till stor del vänsterns drömmar om jämlikhet och högerns drömmar om kärnfamiljen som banat väg för denna expansiva pennigpolitik till att börja med.

Ni skriver ”När kapitalismens självreglerande system kollapsar på hög nivå är omfattningen sådan att staten är tvungen att gripa in för att inte skapa en panik som skadar medborgarna mer än om man lät de finansiella systemen krascha i lugn och ro.

Har ni den minsta aning om hur otroligt överreglerad den finska finanssektorn är? Banker och försäkringsbolag lyder helt andra lagar och föreskrifter än vanliga företag. De har helt egna redovisningsregler, egna skatteregler, övervakas av inte mindre än två separata myndigheter (Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen), varje år ger finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet ut nya föreskrifter som måste följas och man måste ha diverse olika tillstånd för ens börja idka bank- eller försäkringsverksamhet. För att nämna några saker. Det är så långt bort från ”självreglerad kapitalism” man kan komma. Det är fråga om genomreglerad statlig corporatism, vilket händelsevis råkar vara den facistiska ekonomiska modellen. T.ex. USA:s ekonomi har, framför allt sedan FDR, fungerat efter denna modell.

Ni fortsätter ”Det är det däremot mellan varven, och den beska medicinen heter statlig styrning och reglering.

Som förklarat ovan är det just den stagliga styrningen och regleringen som är problemet. Det var staten som beslöt slopa guldmyntfoten och det var staten som beslöt göra FRB-systemet till den förhärskande modellen. Vad gäller girighet så står staten i en klass för sig. Hela poängen med systemet är att förse staten med en tredje sorts finansiering, utöver beskattning och upplåning. Det är staten själv som är en största enskilda mottagaren av de pengar som centralbanken skapar. Att förlita sig på staten för att bekämpa girighet låter således en aning tveksamt. Än mer tveksamt blir det då man betänker det faktum att statliga tjänstemän och politiker världen över tjänar miljardertals euro om året i mutor, bidrag och övriga former av korruption.

Högaktningsfullt,

Kaj Grüssner
————–

Fredrik Sonck svarade inte heller, då jag kommenterade hans ledare i somras. Kanske det har något principbeslut på att inte besvara kritiska mail. Det vore både beklagligt och konstigt, för till och med HBL:s ledarskribenter brukar ta sig tid att göra det. Jag har en rätt omfattande korrespondens med Björn Sundell på HBL och även om jag tycker att han har fel i det mesta han skriver så respekterar jag han honom för att han åtminstone svarar.

Till och med Simon Jenkins svarade då jag hade kritiserat hans kolumn i The Guardian. Tydligen hade han aldrig hört talas om the Austrian School, vilket är en rätt stor bedrift för en ekonomisk journalist och kommentator…

Annonser

Kommentarer»

1. Johan Nilsson - oktober 16, 2008

Anarkisten David Friedman om FRB: http://more.libertarianintelligence.com/2008/07/david-friedman-on-fractional-reserve.html

Vilken medelålders kuf skall studenten nu välja?

2. Johan Nilsson - oktober 16, 2008

Lägger till lite: Vilken medelålders kuf skall studenten nu välja? Rothbard eller Friedman?

3. Fredrik Gustafsson - oktober 16, 2008

Studenten?

4. Jakob Lundberg - oktober 16, 2008

Jag håller till viss del med om att man skulle kunna ha legitim fractional reserve banking (eller iaf fractional reserve investment) förutsatt att

1. Det tydligt framgår att kunden inte är ägare av pengarna som lämnades i banken (investerings institutet). Detta skulle hantera det moraliska problemet med nuvarande FRB där kontraktet avsiktligt låter kunden tro att de är ägare av de pengar som finns på kontot.

2. Det inte finns några som helst statliga garantier som sprider förlusterna då allt går i backen. Detta skulle begränsa den ekonomiska skada som uppstår då entreprenörer felaktigt beräknar värdet på sina framtida inkomster pga övervärdering av FBR kvitton.

5. Kaj Grüssner - oktober 16, 2008

Vad jag förstår så var väl Rothbards problem med FRB att det tillåter att privata banker skapar pengar ur tomma intet precis på samma sätt som centralbanken. Det är just denna beklagliga bieffekt som Rothbard opponerar sig emot. Ett system som baserar sig på guldmyntfot och full reserve banking omöjliggör den massiva kreditexpansion (penningskapande) som i sin tur för med sig en massa problem.

Jag tror inte Rothbard brydde sig över hövan om hur bankssystemet fungerande eller vad det kallades, så länge det inte producerade nya pengar ur tomma intet. Friedman tycks tycka att penningproduktion är bra, varför han även i mitt tycke missar andemeningen i Rothbards kritik mot FRB.

Om man kan köra FRB utan att nya pengar skapas ur tomma intet, så kiva fisken. Jag har dock svårt att se hur det skulle vara möjligt i praktiken, varför jag håller mig helt på Rothbards sida.

Osökt kommer man att tänka på Rothbards lag och dess tillämpning på Milton Friedman. Är det månne så, att den är lika tillämplig på David?

6. . - oktober 16, 2008

”1. Det tydligt framgår att kunden inte är ägare av pengarna som lämnades i banken (investerings institutet). Detta skulle hantera det moraliska problemet med nuvarande FRB där kontraktet avsiktligt låter kunden tro att de är ägare av de pengar som finns på kontot.”

Det där förstod jag inte riktigt, går det att få en utveckling över resonemanget?

7. Jakob Lundberg - oktober 17, 2008

I Fractional Reserve Banking köper banken kundens pengar i utbyte mot ett kontrakt som binder banken att under vissa förhållanden ge tillbaka pengar till kunden. Dvs äganderätten av pengarna överförs från kunden till banken.

I 100% Reserve Banking förvarar kunden sina pengar hos banken. Detta är ungefär som att lägga pengarna i ett bankfack. Men för att spara på kostnaderna så förvaras olika kunders pengar gemensamt. Den enskilda kundens pengar bokförs med hjälp av ett konto. Äganderätten av pengarna ligger här kvar hos kunden.

Bedrägeri uppstår om banken påstår sig utföra det senare då de egentligen följer principen av den förra.

8. . - oktober 17, 2008

OK, jag tror att jag fattar vad du menar. Skulle du kunna skicka över en länk till något verkligt kontrakt som uppfyller påståendet

”där kontraktet avsiktligt låter kunden tro att de är ägare av de pengar som finns på kontot” ?

Det skulle vara intressant att se hur ett sådant är formulerat.

9. Fredrik Gustafsson - oktober 17, 2008

Vad kallas det (av banken) när du sätter 50 på ditt konto? Jo, en deposition.

10. Jakob Lundberg - oktober 17, 2008

Kan inte så här direkt hitta något kontrakt för bankkonton online.

Jag skulle dock misstänka att roten till förvirringen är användandet av orden Deposition och Deponera.

Klippt från saob:

DEPOSITION
1) motsv. DEPONERA 1: nedsättande l. ned­läggande i förvar hos ngn l. på ett ställe.

a)
[jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.]

öfver­lämnande (af rörligt värdeföremål l. dyrbarheter, penningar, dokument, vetenskaplig samling osv. åt en person l. åt enskild l. offentlig institution, bank, bibliotek, museum o. d.) till förvaring l. användning för ägarens räkning o. således utan öfverflyttning af nyttjande- l. äganderätten (‘egentlig l. ‘regelbunden l. ‘reguljär deposition’); ofta konkret: deponeradt l. depo­nerade värdeföremål osv., depositum.
Oxenst. brefv. 3: 122 (1627).

b)
[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.]

insättning (af penningmedel) hos bankir l. i en bank o. d. med rätt för depositarien att använda (dem) i sin rörelse, särsk. om dylik penningplacering på ‘depositionsräkning’ mot ‘depositionsbevis’; konkret om penningsumma som placerats på nämnda villkor.

Som synes verkar ordet ha en annan mening inom banksamanhang i motsats till vad ordet används till i andra fall. Notera även att i den första meningen understryks att både nyttjande- och äganderätten bibehålls medan i den andra meningen anses nyttjanderätten ha övergått och äganderätten lämnas odefinerad.

11. Johan Nilsson - oktober 17, 2008

Fredrik,

Studenten: Det sätt som anarkokapitalismen sprids på är att en ung student läser bok av medelålders akademisk kuf.

12. Johan Nilsson - oktober 17, 2008

Det intressanta med att Rothbard och Friedman inte är överens är att studenterna nu får försöka tänka själva. Det går inte att läsa innantill längre.

13. . - oktober 17, 2008

Fredrik:

Vad vill du ha sagt med ditt inlägg? Jag kan inte se att banken avsiktligt skulle ha lurat mig bara för att de kallar min insättning för deposition. Vill jag ha tillbaks exakt samma 50-lapp kan jag lägga den i ett bankfack och då betala för tjänsten, men man behöver ju varken vara jurist eller ekonom för att förstå att om banken betalar mig ränta för att få använda mina pengar så kommer de också att använda dem, det är ju så självklart att det inte ens borde gå att diskutera.

Jakob:

Om du och banken kommer överens om att banken betalar dig för att få använda dina pengar hur kan du då hävda att banken avsiktligt skulle ha vilselett dig? Orsaken att du inte hittat ett kontrakt som avsiktligt skulle vilseleda någon är att det knappast finns ett sådant att hitta. Alla banker har bankfack och vanliga brukskonton så det är väl bara att välja ifall du villa vara med i FRB eller 100% reserve banking. Ärligt talat förstår jag inte vari problemet ligger.

14. Fredrik Gustafsson - oktober 17, 2008

”Vad vill du ha sagt med ditt inlägg? Jag kan inte se att banken avsiktligt skulle ha lurat mig bara för att de kallar min insättning för deposition.”

Du kan inte se hur banken lurar dig när de säger att du deponerar en 50 lapp när du i själva verket gör något helt annat? Så om jag ”lånar” 50 euro av dig och sedan vägrar betala tillbaka med motiveringen att jag med ”lånar” menar ”får” känner du dig inte lurad?

15. . - oktober 17, 2008

Nej det kan jag absolut inte göra eftersom jag läst avtalet och vet exakt vad det är jag gett mig in på. Jag känner mig inte lurad snarare tvärtom, banken jag använder mig av tillhandahåller ett antal bra tjänster vilka jag är fullständigt nöjd med och om jag inte skulle vara det har jag valet att inte använda mig av dem.

Det finns alltså inte något problem överhuvudtaget. Ifall du inte gillar läget så behöver du väl inte ha dina pengar/guld eller andra värdesaker på banken, köp ett kassaskåp och sluta gnäll det finns ingenting som tvingar dig att sätta in pengarna dina på en bank!

16. Fredrik Gustafsson - oktober 17, 2008

Fast hur många vanliga personer på gatan vet om att de fakiskt inte deponerar sina pengar till banken? Allt är riggad för att det ska se ut som man faktiskt gör en deposition. Man sätter in pengarna på banken och vips, där är de på kontot. 50 euro som bara ligger där, tills jag tar ut dem.

17. . - oktober 17, 2008

Hur många vanliga människor känner du som inte kunnat ta ut sina 50€ från banken? Du kan deponera värdesaker riskfritt i alla bankers bankfack, får man däremot ränta på dem måste ju var och en som funderar lite förstå att det kan finnas en viss risk inbyggd (fast den är i det närmaste infinitesimal).

Jag förstår inte vart du vill komma med din argumentation?

18. Kaj Grüssner - oktober 17, 2008

”Hur många vanliga människor känner du som inte kunnat ta ut sina 50€ från banken?”

Ja, du kan ju ta och fråga bl.a Kaupthings, Glitnirs och Landsbankis kunder. Där har du några hundratusen personer i flera olika länder som inte kom åt sina depositioner. Eller de miljontals kunder som inte kom åt sina pengar då ca 8.000 (?) banker gick i konkurs i början av den stora depressionen på 1930-talet.

Det att folk inte har fått ta ut sina pengar är inte på något sätt ovanligt eller oerhört.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: