jump to navigation

Hur en kris skapas, i tre stycken oktober 27, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.
trackback

Kaj har redan på ett förträffligt sätt förklarat i en rad inlägg hur kriser uppstår. Men lite repetition skadar aldrig. Därför försöker jag hör förklara den hur den österrikiska konjunkturcykelteorin anser att en lågkonjunktur skapas i tre korta stycken.

Det hela börjar med att centralbanken sänker räntan (expanderar penningmängden). Detta leder till att vissa mer långsiktiga investeringar, vars lönsamhet i större utsträckning än andra bestäms av räntan, nu blir lönsamma. Till exempel investeringar i olika maskiner och kapitalvaror. Sagt och gjort, företag lånar pengar till dessa typer av projekt och börjar efterfråga arbetskraft, råmaterial och så vidare. Genom de skapade krediterna kan de bjuda över de företag som producerar för direkt konsumtion och locka till sig dessa resurser, vilket gör att löner och priser för dessa resurser stiger.

Problemet uppstår när den arbetskraft som anställts i företagen (eller ägarna av resurserna) ska spendera dessa högre löner. I och med att räntan sjönk trodde entreprenörerna att sparandet faktiskt ökat och att människor inte efterfrågar lika mycket konsumtionsvaror längre. Detta skulle göra hela processen där företag som investerar i kapitalvaror bjuder över företag som producerar konsumtionsvaror i konkurrensen om arbetskraft, råmaterial med mera motiverad och hållbar. Men när arbetarna nu spenderar pengarna lägger de precis lika mycket på konsumtion som tidigare.

Att arbetarna spenderar dessa nya pengar på konsumtion innebär att företagen som producerar för direkt konsumtion kan locka tillbaka den arbetskraft och de resurser som de tidigare blev av genom att i sin tur bjuda över de företag som satsat på olika kapitalvaror. Detta tack vare att de pengar centralbanken skapade till slut hamnade hos dem. När priset för dessa resurser stiger ytterligare är inte längre investeringarna i kapitalvarorna lönsamma, vilket gör att dessa företag, och sannolikt även de banker som lånat ut pengar till dem, hamnar i kris. Investeringarna måste likvideras och löner, råvarupriser med mera faller. Krisen är ett faktum.

Annonser

Kommentarer»

1. Fredrik Gustafsson - oktober 27, 2008

Nu kanske jag är övertydlig, men ett annat sätt att förkarara det hela:

I inledningsskedet används en viss andel av samhällets resurser till att producera konsumtionsvaror medan en annan del används för att underhålla och investera i kapitalvaror med mera. Hur mycket av resurserna som används till var och en av dessa bestäms av den andel av sin inkomst som individerna i samhälle konsumerar och sparar. Ju mer de konsumerar, desto mer resurser används till direkt konsumtion, och vice versa.

Så länge denna kvot mellan konsumtion och sparande står fast är det aldrig lönsamt att satsa mindre resurser på konsumtion och mer på långsiktiga investeringar (och vice versa). Det en tvångssänkt ränta gör är att lura entreprenörerna att tro att kvoten faktiskt har ändrats (att folk sparar mer och konsumerar mindre). Krisen ser dock till att ordningen återställs när det framkommer att folk konsumerar lika mycket som tidigare.

Det är därför ett ökat sparande i en kris mildrar den. Vägen från ojämnvikten (för mycket långsiktiga investeringar och för lite produktion av konsumtionsvaror) till jämvikten blir kortare.

2. Kaj Grüssner - oktober 27, 2008

I samband med detta bör det även påpekas att man kan aldrig lösa en kris som denna genom att pumpa in mer pengar, såsom Greenspan gjorde i början av 2000-talet. Det enda som händer är att krisen skjuts upp och när den väl realiseras igen är det mycket djupare än tidigare. Som vi ser idag.

Kort sagt: ekonomin kommer alltid att korrigera sig själv. Om man låter den göra det utan att lägga sig går det i allmänhet rätt snabbt Det tar ont, men det går över. Om med penninginjektioner och annat försöker hindra denna korrigering kommer ekonomin att krascha, vilket är mycket, mycket värre. Det hände i USA på 1930-talet

Om man helt okontrollerat pumpar in mer och mer nya pengar blir det hyperinflation. Det är det som hände och händer i Zimbabwe idag. Inget land är immunt mot hyperinflation, inte ens USA.

3. Fredrik (utloggad) - oktober 27, 2008

Precis. Och sedan finns det hur mycket mer att säga som helst om hur en kris kan bli längre och djupare än den behöver bli. Men detta är i korthet hur krisen startar. De sekundära effekterna brukar dock bli värre.

4. Minimalisten - november 1, 2008

Jag är ingen ekonom, so bear with me, men någon av er kanske kan svara på något jag undrat över ett tag i samband med mina privatläsningar av österrikarna, en undran som har koppling till vad Fredrik skrev:

”I och med att räntan sjönk trodde entreprenörerna att sparandet faktiskt ökat och att människor inte efterfrågar lika mycket konsumtionsvaror längre. Detta skulle göra hela processen där företag som investerar i kapitalvaror bjuder över företag som producerar konsumtionsvaror i konkurrensen om arbetskraft, råmaterial med mera motiverad och hållbar. Men när arbetarna nu spenderar pengarna lägger de precis lika mycket på konsumtion som tidigare.”

Om nu den österrikiska teorin är korrekt, borde då inte de entreprenörer som är ”österrikriskt skolade” ha en enorm fördel framför övriga? Den vanlige entreprenören inbillar sig att sparandet ökat medan österrikaren ser igenom det och vet att det är en chimär. Denna insikt borde, om den är korrekt, leda till ett enormt informationsövertag för österrikaren relativt sina konkurrenter, ett förhållande som borde vara till hjälp i investeringen.

Om mitt resonemang ovan är korrekt så får det en ganska klar empirisk följd, de österrikiskt inspirerade entreprenörerna borde klara konjunktursvängningarna långt bättre än konkurrenterna eftersom dessa inte har en aning om vad de beror på. Trots att de är få borde österrikarna dominera delar av marknaden, eller i alla fall vara statistiskt sett överrepresenterade i förhållande till sitt antal bland de som lyckas bäst.

Följdfråga till detta resonemang:
(1) Förhåller det sig så?
(2) Om nej, hur förklarar man detta med mindre än att den österriska konjunkturteorin är felaktig?

5. Kaj Grüssner - november 1, 2008

Minimalisten

Bra fråga. För det första så måste man skilja på entreprenörskap och nationalekonomi. Det är nog mycket, mycket få entreprenörer (om någon alls) som har den minsta nationalekonomiska skolning, österrikisk eller annan.

Men även om man skulle vara professor i österrikisk nationalekonomi så betyder det som sagt inte att man skulle vara en skicklig entreprenör. Det kräver helt andra färdigheter, bland annat förmågan att leda att företag, leda personal, hitta bra sammarbetspartners, gissa vad det är konsumenterna vill ha etc. Det har ingenting med nationalekonomi att göra.

Det faktum at du vet att räntan är artificiellt låg och således inte är ett tecken på verkligt sparande, betyder inte att du vet på vad som folk har beslutat att minska sin konsumtion. Du vet inte -hur mycket- som verkligt kapital och vad som är skapad kredit. Med andra ord, bara för att du vet att du blir vilseledd betyder inte att du känner till den rätta vägen.

Så nej, vilka entreprenörer som klarar sig och vilka som går i konkurs har ingen relevans till den österrikiska konjunkturteorin. Skolning i österrikisk nationalekonomi är därför ingen garanti för framgång som företagare, eftersom det är frågan om två helt olika saker. Inte betyder en doktorsgrad i metoerologi att personen ifråga är en skicklig seglare heller.

Att skilja på begrepp är oerhört viktigt, och få begrepp blandas så ofta som nationalekonomi och entreprenörskap.

6. Fredrik Gustafsson - november 1, 2008

Jag har faktiskt funderat på detta själv, och det har andra med: http://mises.org/journals/rae/pdf/RAE2_1_4.pdf. Eller rättare sagt, jag har funderat på om rationella förväntningar kan, inom ramen för österrikarnas modell, göra så att en expansion av penningmängden inte leder till den sedvanliga upp- och nedgången. Och så är det väl, givet att alla har rationella förväntningar och att alla vet om att alla andra har det också. Det skulle väl leda till att alla priser steg lika mycket och att ingen expansion ägde rum.

Sedan är det förstås så att entreprenörer är oerhört mycket bättre på att förutspå framtida prisförändringar än österrikiska nationalekonomer. Som jag ser det gör staten det oerhört mycket svårare för entreprenörerna att förutspå framtida priser när de blandar sig i det monetära systemet på ett eller annat sätt. De som trots detta klarar av att förutspå framtiden på ett bra sätt behöver nog inte österrikisk nationalekonomi till hjälp, som är bättre på att förklarar hur en kris skapas än att göra detaljerade förutsägelser.

Men det är, tillsammans med andra, en intressant invändning. Återkommer säkert till den när jag fått tid att läsa lite mer.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: