jump to navigation

Polisstaten vi lever i december 25, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Naturliga rättigheter, Paternalism, Politik och samhälle, Rättighetskränkningar.
4 comments

Att staten tycker om att förbjuda saker är tyvärr inget nytt, men trots det blir man lite förtvivlad när nya förbud och inskränkningar av den individuella friheten aviseras. Tobak, till exempel, har redan i många år hört till samhällets främsta fiender. Staten har successivt infört allt strängare regler i hopp om att göra det så besvärligt för tobaksbolagen och så dyrt för rökarna att de självmant skulle sluta.

Nu har staten beslutat att ta i med hårdhanskarna och den arbetsgrupp som tillsatts för att se över tobaksfrågan har som mål att Finland skall vara rökfritt år 2040. Hur skall detta mål uppnås? Genom förbud förstås. Tobaksreklam förbjöds för länge sedan, men nu ska det bli förbjudet för butikerna att på minsta möjliga sätt ens visa att man säljer tobak. Cigaretter skall endast få säljas under disken och minderåriga förbjuds att sälja tobaksprodukter utan en vuxen persons närvaro. Blotta innehavet av tobaksprodukter blir förbjudet för minderåriga. Snuset har redan förjbudits inom EU och den smuggling som undantagslöst uppstår då något förbjuds skall stävjas. I Jakobstad dömdes två personer till över två år i fängelse för att de sålt snus till sina vänner. Två år, ovillkorligt. Varför? För att de försåg sina vänner och bekanta med en vara som dessa ville ha. Ingen tog skada, ingen blev offer för något.

Fängslandet av dessa två välgörare är ett av de mer skrämmande exemplen på den totala brist på respekt för mänskliga rättigheter och rättstatens principer som råder i Finland idag.

Men när man tänker efter så är det egentligen inte så konstigt att finska staten förbjuder så mycket. Finländare verkar gilla förbud. Det är knappast många som sörjer förbudet mot droger eller mot prostitution. Inte heller rör det så hemskt många att snus är förjbudet heller och helt säkert skulle det inte bli något större ramaskri om tobak förbjöds fullt ut, för att inte tala om handeldvapen. Men varför är det så? Orsakerna är säkert många och varierar en hel del från person till person, men jag vågar påstå att det finns några gemensamma nämnare och faktorer som gör oss så mottagbara för statliga förbud.

För det första får vi från barnsben lära oss att staten vet bäst och att vi bör lita på vad våra ledare och andra auktoriteter säger åt oss. Kritik är något man skall akta sig för. Man blir inte direkt uppmanad till att ta ansvar för sig sjäv och sina egna handlingar heller, då man i egenskap av medborgare har rätt till än det ena, än det andra på övriga medborgares beskostnad. Och eftersom det är staten som förser oss med allt vi får är det bäst att bara lyda, tacka och ta emot. Detta är givetvis inget unikt för Finland, utan kännetecknande för alla så kallade välfärdsstater. Jag rekommenderar alla läsare att surfa in på http://www.mises.org och lyssna på Judge Napolitanos föreläsning A nation of sheep.

För det andra är grundar sig förbud helt och hållet på personers värderingar och dessa brukar sällan fundera på vad som faktiskt händer då man förbjuder något. Tobak och droger är skadliga för hälsan, därför måste de förbjudas. För om man förbjuder något så försvinner det. Förbud är en mycket enkel lösning på ett komplext problem. Man behöver inte bry sig om varför folk vill ha tobak och droger. Ej heller kränker man dessa personers rättigheter genom att förbjuda dem från att bruka dessa ämnen, eftersom de helt klart inte förstår sitt eget bästa och därmed behöver skyddas. Förbudet är således ingen kränkning, utan en skyddsåtgärd.

Känns detta resonemang igen, måhända från debatten om hembyggds- och näringsrätten?

För det tredje är det lätt att acceptera ett förbud om man inte själv berörs av det direkt. Den som inte röker eller använder droger ser sig inte lida desto mera av att de som vill röka eller använda droger inte får göra det. Tvärtom kan det upplevas som ganska trevligt. Tycker man det så lär man inte stiga upp på barrikadena för att visa sitt motstånd mot förbudet. Den här typen av principlöshet och brist på hänsyn för andra människors rättigheter är symptomatiskt för ett folk som för varje generation lämnar över mer och mer av ansvaret till staten.

Avslutningsvis vill jag klargöra att det givetvis står var och en fritt tycka om eller inte tycka om förbud. Man behöver heller inte motivera sitt stöd för förbud desto mera, så länge man stöder förbud i egenskap av privatperson. Men de politiker som fattar besluten, de som faktiskt förbjuder saker, de som kastar folk i fängelse utan att de gjort någon förnär, de kan inte vara så lättvindiga. Inte i en rättsstat som respekterar mänskliga rättigheter. Men så som har konstaterats är Finland inte längre mycket till en rättsstat. Det är en polisstat.

Vad som gör allting värre är att det egentligen inte beror på att riksdagen är full av maktgalna tyranner som hungrar efter envälde, utan det beror på att finländarna själva frivilligt lämnar över mer och mer av sina fri- och rättigheter till staten.

God jul, by the way.

Annonser

Slösa och spara december 25, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.
add a comment

Här ska man leta upp en nyhetsartikel eller kolumn som säger att man ska spendera mer och spara mindre (så jag skulle få något att gnälla över) och så är det första man får syn på denna briljanta kolumn, publicerad på självaste julafton.

Konsensus december 18, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.
18 comments

Ibland funderar jag över varför vissa vill ge sken av att det råder konsensus i en viss fråga, när det i själva verket inte alls gör det. Kanske man lyckas lura någon enstaka, men för den som har lite koll blir man bara att se ganska dum ut. Ta detta som exempel, hämtat ur Resumé:

Vi befinner oss i en av de värsta ekonomiska kriserna någonsin och alla ekonomer är överrens om att det enda sättet att komma ur den är att folk börjar konsumera.

Påståendet att alla ekonomer är överrens om detta är inte bara fel utan gränsar till oförståeligt. Vad menar karln: att folk mitt i allt har slutat konsumera? Jag undrar om han tänkt på att om alla i hela världen verkligen skulle börja konsumera allt det tjänade skulle detta strypa allt kapital till nyinvesteringar och underhåll av befintligt kapital. Inom loppet av några år skulle världens rikaste länder ha en lika avancerad produktionsapparat som Mali.

Nej, lösningen är inte att folk ska ”börja” konsumera. USA:s konsumenter har i flera år konsumerat för mer än det tjänat, vilket endast har varit möjligt genom att man pressat nya pengar samt att andra runtom i världen varit flitiga sparare. Att de nu slutat konsumera (läs bara konsumerar upp nästan alla sina inkomster i stället för allt och lite till) kan endast vara positivt.