jump to navigation

Nyliberala marknadsmyter januari 6, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Bokrecensioner.
trackback

Under mellandagarna läste jag igenom Daniel Ankarloos ”Marknadsmyter – en kritisk granskning av nyliberala påståenden”. Ankarloo är filosofiedoktor i ekonomisk historia och lektor i socialt arbete med inrikning socialpolitik vid Malmö högskola och har skrivit en bok som ”avslöjar” olika ”nyliberala myter” som tydligen dominerar den eknomiska debatten. Enligt Ankarloo så präglas debatten av vissa nyliberala sanningar som är bortom kritik, ett intressant påstående med tanke på hur t.ex. Ron Paul hölls i skymundan under primärvalen.

Boken säger sig alltså kritisera nyliberalismen, marknads- eller världskapitalismen och marknaden överlag. Det gör han inte. Vad han gör är att han klumpar ihop korporativism, neoklassisim, klassisk liberalism och den österrikiska skolan till ett och samma och kallar det för nyliberalism och nyliberal ekonomisk teori. Problemet är att han nästan helt ignorerar den klassiska liberalismen och framför allt den österrikiska skolan. I stället skriver han långa kapitel om hur ohistorisk och asocial den neoklassisistiska jämviktsteorin är och därför inte duger till att förklara hur verkligheten verkligen fungerar, varför teorin inte bara är bristfällig, utan också irrelevant. Det är ett uttryck han tycker om och använder ofta, den nyliberala teorin är irrelevant. På sina ställen talar han faktiskt om sakens rätta namn, det vill säga neoklassisim och dess jämviktsteori, men alltid i kontexten att det är nyliberal ekonomisk teori.

Det lilla stycke han ägnar åt den nyösterrikiska marknadsteorin och dess idéer om kulturell evolution och den spontana ordningen, präglas av förundran och oförståelse. Han förstår inte vad österrikarna egentligen talar om, så han kan inte heller kritisera den på samma sätt han kritiserar neoklassisismen. Därför nöjer hans sig med att bara avfärda den för det kan ju inte funka på det sättet och det lämnar en massa frågor obesvarade. Givetvis lämnas inga frågor obesvarade, det är bara det att Ankarloo inte förstår svaren, han förstår inte teorin. Det är heller inte så konstigt, eftersom han överhuvudtaget är så okunning om den österrikiska skolan.

Hans okunskap illustreras av hur han talar om den nyösterrikiska skolan och upphöjer den kultförklarade Friedrich von Hayek till skolans frontfigur. Det förklaras sannolikt av att Hayek är mest känd bland mainstreamare, men då man talar om kultförklarade frontfigurer talar man om hur likatänkare, alltså hur andra österrikare och klassiska liberaler ser honom. Som ekonom var han givetvis briljant, men hans expertis låg inom penningteorins område vilket har mycket litet med de teorier som Ankarloo talar om att göra. Som filosof kommer han långt ner på listan. Den österrikiska skolans frontfigurer, om man vill tala om sådana, är Ludwig von Mises och Murray Rothbard. Dock bör det påpekas att den österrikiska skolan inte gärna ägnar sig åt persondyrkande på det sätt som Keynesianister och Marxister gör.

En annan sak som drar ner kvalitén på boken är det faktum att Ankarloo inte riktigt definierar nyliberalism. Han tar några lösryckta fraser här och där, som begränsad stat och fri marknad och frihandel, men tycks ha en väldigt dimmig bild av vad detta innebär. Till exempel tycks han tro att det har rått frihandel i världen de senaste 30 åren och att Bushadministrationen på något sätt är kännetecknande för världskapitalismen. Han namnger ingen av de författare och filosofer som utformat den klassiska liberalismen. Inte ett ord om vad Mises, Bastiat eller Jefferson skrivit och sagt.

Det där med världs- eller marknadskapitalism är något som han inte heller definierar trots att han använder orden hela boken igenom. Allt som sker i världen idag är världskapitalism, alla länders ekonomiska system grundar sig på världskapitalism, är världskapitalism. Åtminstone är det den bild man får då man läser boken. Begreppet kan alltså inrymma precis vad som helst, både den nordiska socialdemokratiska modellen och den amerikanska korporativistiska modellen, plus den fria marknadskapitalismen som österrikare och klassiska liberaler förespråkar. Just det här ihopklumpande av totalt olika fenomen till ett och samma är kännetecknande för hela boken, och är i mina ögon föga mer än intellektuell ohederlighet kombinerat med okunskap.

Jag kan inte låta bli att tänka på Johan Norbergs recension av Naomi Kleins ”The Shock Doctrine” och hans omdömen om den boken. Han kunde lika gärna ha talat om Ankarloos bok. Faktum är att han nog kommer att göra det också, eftersom Ankarloo ägnar långa stycken åt att kritisera Norbergs rapport om ekonomisk utveckling de senaste 40 åren, som han skrev tillsammans med Globaliseringsrådet. Det skall bli kul att se vad Norberg har att säga om den här boken och Ankarloos kritik.

Jag har själv skickat ett rätt långt mail till Ankarloo i vilket jag påpekar vissa brister och felaktigheter i hans bok. Mailet kan läsas här. 

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: