jump to navigation

De sjunkande prisernas malström, del 1 februari 3, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
trackback

Precis som under den Stora Depressionen och andra ekonomiska kriser har skrämselpropagandan gått på högvarv. Det stora spöket är deflationen, med vilket i allmänhet menas sjunkande priser. Detta i stark kontrast till klagosången om för höga priser, som sjöngs högt och vitt då oljepriset nästan dagligen nådde nya rekord. Höga priser tycker ingen om, men lyssnar man till den officiella retoriken från både politiker, hovekonomer och andra förstå-sig-påare så är låga priser nästan värre. Det låter nog ganska konstigt för de flesta. Varför skulle det vara dåligt att priserna sjunker? Det är en mycket motiverad fråga som tyvärr oftast får ett fullständigt felaktigt svar.

I denna bloggseries första del kommer jag att redogöra för den officiella teorin, i del 2 kommer jag att peka ut dess fel och brister, i delarna 3 och 4 kommer jag att visa varför de åtgärder som staten vidtar gör allting värre och i del 5 följer en sammanfattning av det hela. Men vi börjar alltså med teorin.

Som så många gånger har konstaterats så lanserades deflationsspöket på allvar som New Deals ledstjärna. Man var rädd för att sjunkande priser skulle leda till minskad lönsamhet, vilket i sin tur leder till minskad produktion som leder till högre arbetslöshet som leder till minskad köpkraft som leder till minskad effektiv efterfrågan som leder till ännu sämre lönsamhet och ännu mindre produktion och ännu mindre sysselsättning och så vidare tills alla företag har gått i konkurs och det råder massarbetslöshet i landet. Sjunkande priser leder alltså till en ond spiral, för att inte säga malström, som sliter landets ekonomi i stycken och drar ner spillrorna i depressionens bottenlösa avgrund. Alltså måste man ta till alla medel för att hindra priserna från att sjunka. Utöver de sjunkande priserna brukar även de betalningssvårigheter som orsakas av bankernas ovilja att ge lån lyftas fram. Företag som egentligen gör vinst går i konkurs för att de inte får finansiering. Även detta måste bekämpas med statens hela styrka.

Den första åtgärden är att öka statens utgifter, att stimulera efterfrågan med ökad offentlig konsumtion. Till denna fas hör även direkta stödpaket, så kallade bail outs. Denna konsumtion finansieras i regel med statsskuld (staten lånar pengar) och inflation (staten skapar nya pengar). På så sätt skapas en artificiell efterfrågan som man hoppas att leder till att lönsamheten och produktionsnivån och därmed även sysselsättningen bibehålls. I ”mindre” kriser brukar åtgärderna sluta här, men då utsikterna är riktigt dåliga krävs det hårdare tag. Den andra åtgärden är att införa pris- och lönekontroller. Med andra ord gör man det olagligt att sälja varor och tjänster till under ett visst pris, på samma sätt som det är olagligt att erbjuda löner som understiger en viss nivå. Den tredje åtgärden är att kartellisera ekonomin. Det är egentligen en fortsättning på åtgärd två och innebär att vissa av staten godkända företag tillsammans kontrollerar en given bransch och förbinder sig att följa statens pris- och lönebestämmelser. Övriga företag stängs ut från marknaden. Åtgärd fyra är att nationalisera hela ekonomin och alla produktionsfaktorer.

Givetvis är det sällan helt så schematiskt som i framställningen ovan, men det är den vägen det ungefär brukar gå. I dagens kris har USA iscensatt åtgärd ett och det i massiv skala. Finanssektorn har redan länge varit tämligen kartelliserad och nu har den till viss del redan börjat nationaliseras. Dessutom så är Feds manipulation av styrräntan en typ av prismanipulation, så på finanssektorn har man i viss utsträckning vidtagit alla fyra åtgärder redan. I Finland och Europa har åtgärd ett antingen förberetts eller redan påbörjats.

Men om dessa åtgärder inte fungerar, varför påstår Nobelprisvinnande ekonomer som Paul Krugman att de gör det och att man till och med borde gå längre än vad som nu är planerat? Var brister deras resonemang? Mer om det i del 2.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: