jump to navigation

Varför individer jobbar och länder exporterar mars 27, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
add a comment

Ytterligare fortsättning på temat pengar och inflation. När ett lands valuta börjar tappa värde tar det sällan länge förrän en hovekonom, journalist, byråkrat eller politiker säger:

Värdeminskningen på valutan är egentligen en bra sak, eftersom det innebär att utlänningar kan köpa våra produkter till ett billigare pris. Det leder till att exporten ökar, vilket är bra för ekonomin.

Det är visserligen sant att ett lands export tenderar att öka då dess valuta minskar i värde jämfört med andra valutor, men att det behöver sannerligen inte vara bra för landets ekonomi och befolkning.

För att förstå det måste man först förstå varför individer jobbar och varför länder exporterar. För det första är det få som vill behöva jobba. Främsta orsaken till att man jobbar är för att man vill kunna skaffa sig saker. Eftersom vi lever i en värld med knappa resurser måste vi betala för det vi vill ha. Om alla hade en maskin som bara trollade fram allt man behövde och ville ha, då skulle ingen behöva jobba eller producera något. Men tyvärr existerar inte sådana maskiner.

Jobb ger alltså inkomst med vilken man kan köpa hus, bil, tv, mat, kläder och annat trevligt och nödvändigt. På samma sätt ger exporten en inkomst med vilken man kan importera sådant som inte produceras i landet, eller importera varor och tjänster som är billigare och/eller bättre än de inhemska. Märkväl att om den magiska maskinen fanns skulle export vara lika onödigt som vanligt förvärvsarbete. Ett land exporterar för att det skall kunna importera, precis som en individ jobbar för att kunna skaffa sig det han själv inte producerar.

Så som tidigare konstaterats är problemet med att valutans värde sjunker att dess köpkraft minskar. Även om landet exporterar mer så får det betalt i pengar som har lågt värde. Det betyder att importen blir dyrare, det måste betala mer för de varor och tjänster som det importerar. Den ökade exporten hjälper alltså inte om den inkomst som genereras inte är värt något. Om ett land bara gav bort allt det producerade skulle dess exportsiffror vara fantastiska, men ingen i landet skulle bli gladare av det. På samma sätt blir inte en individs ekonomiska situation bättre av att han är överhopad av jobb om han får betalt i pengar som saknar värde.

Ökad export leder alltså inte till en bättre ekonomi om ökningen beror på att valutans värde har minskat. Om det är fallet så har inte landets förmåga att importera ökat, vilket är hela syftet med exporten.

Så innan man börjar hurra över ökad export måste man ta reda på vad ökningen beror på. Om exporten ökar för att landets produktionskapacitet har ökat till följd av lyckade investeringar, förbättrat företagsklimat, ökad knowhow och så vidare, då är det bra. Om exporten ökat bara för att valutans värde rasat genom golvet, då är det dåligt. I värsta fall kan landet faktiskt bli fattigare, eftersom värdet på de varor som exporteras är högre än värdet på de papperspengar som kommer in. Nettoeffekten av den ökade exporten kan alltså bli negativ. Ju mer valutans värde sjunker, desto mer förlorar landet på sin ökade export.

En bra tumregel när man funderar på vad som är bra för ett land ur nationalekonomiskt perspektiv är att det som är bra för individen är oftast bra för landet också. Likaledes är det som är dåligt för individen i regel också dåligt för landet. Med den tumregeln i minnet kombinerat med lite sunt förnuft är det oftast lätt att se bristerna i hovekonomernas, journalisternas, byråkraternas och politikernas felaktiga och/eller lögnaktiga påståenden.

Annonser

Hyperinflation mars 20, 2009

Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.
add a comment

Som ni kanske redan har läst har the Fed börjat trycka pengar för att finansiera köp av statspapper, vilket är ungefär samma sak som att kasta ut nytryckta pengar ur en helikopter. Hittills har inte räntesänkningarna skapat någon inflation att tala om eftersom pengarna inte sipprat ner i ekonomin: de ligger i stället i bankvalven och samlar damm eftersom bankerna endast utökat sina reserver enormt, inte lånat ut pengarna. Med köp av statspapper kommer däremot inflation som ett brev på posten, och när den enorma penningmängd man redan skapat börjar sippra ner genom ekonomin, är risken faktiskt stor för hyperinflation i USA.

This is precisely what happened during the early years of the Great Depression. Then, as now, the Fed tried to pump more money into the economy via debt, but found few takers. This time around, the new money may, in the Times’ words, “remain dormant” for a while, but eventually, it will find its way into the circulating money supply, destroying the value of the dollar both at home and abroad and quite possibly creating hyperinflation that will wipe out personal savings and send consumer prices skyrocketing by hundreds or thousands of percent.



In post-World War I Germany, the German government, hard-pressed to come up with the enormous sums required to pay wartime debts and also punitive reparations imposed by the victorious Allies, resorted to the printing presses in a desperate bid to keep the country solvent. The result was the most extreme instance of hyperinflation in history that beggared Germany and laid the groundwork for the rise of the Nazi dictatorship.



Like Germany of nine decades ago, America finds itself in an intractable recession accompanied by crippling levels of national debt occasioned by decades of irresponsible deficit spending. And the only solution that the Powers that Be can conjure up is — more debts and deficits, accompanied by the inevitable monetization that will ruin the value of our currency.


 

Pengars värde och funktion mars 18, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
add a comment

Jakobs näsvisa kommentar fick mig att fortsätta på temat inflation och det där med euron och glassar. Jag rör mig lite på hal is här, så jag förväntar mig nog mer paragrafrytteri från min mentor.

Ett av de vanligaste argumenten för centralbanker och papperspengar är att en växande ekonomi behöver mer pengar. En mindre ekonomi kanske klarar sig med en miljon euro, men när den börjar växa måste den ha mer. Men behöver den det? Nej, det gör den inte.

Det är värdet på pengarna som är det viktiga, inte antalet enheter. Värdet på pengarna, så som Jakob påpekade, avgörs i första hand av efterfrågan på dem. Efterfrågan på pengar avgörs av hur bra de fungerar som bytesmedium (betalningsmedel). Det är nämligen det som pengar är, en vara som underlättar handel med andra varor och tjänster. I stället för att byta din get mot en gris, och sedan grisen mot en tunna fisk för att till slut kunna byta fisken mot ett par skor, så byter du geten mot en summa pengar för vilken du köper dina skor.

Den bästa sortens pengar är därför något som alla accepterar som betalning för de varor och tjänster de säljer. Historiskt sett har guld och andra ädelmetaller varit marknadens val, men på sina håll har till exempel salt, vete, snäckskal och annat också fungerat som pengar. För att något skall kunna bli pengar måste det ha ett värde i sig självt, annars skulle inte folk acceptera det som betalning. Guld, till exempel, kan användas till annat än pengar. Man kan göra smycken av det och använda det inom industrin. Dessutom är det mycket hållbart (det varken rostar eller ruttnar bort), man kan dela upp det i mindre delar utan att det förlorar sitt värde (vilket man inte kan göra med diamanter), det är sällsynt, dess mängd hålls relativt konstant och så vidare. Det har alla kvalitéer som ett bra betalningsmedel behöver.

Vad menas då med att en ekonomi växer? En ekonomi växer då dess produktion ökar, då den producerar mer varor och tjänster än tidigare. Ökningen kommer från att sparat kapital investeras i kapitalvaror som ökar produktionskapaciteten, till exempel nya maskiner och fabriker, som i sin tur producerar mer konsumtionsvaror. Men vad är då pengarnas roll i det här? Måste man inte producera mera pengar för att matcha eller kanske stimulera den ökade produktionen? Nej, det måste man inte.

Om penningmängden hålls konstant kommer dess köpkraft per enhet att öka, så länge acceptansen för den givna valutan som betalningsmedel också hålls konstant. Så länge folk fortfarande accepterar den givna valutan, kommer efterfrågan på den att öka i jämförelse med andra varor, eftersom utbudet på andra varor ökar mer än utbudet på den givna valutan. Det leder till att prisnivån sjunker, både i reella och nominella termer. I stället för att en tvåa en liten bit utanför centrum kostar 160.000 pengar, kanske den bara kostar 60.000. I takt med att prisnivån sjunker i takt med att produktionen ökar blir vi rikare, eftersom vi får mer för våra pengar än vi fick igår. Det är den logiska följden en växande ekonomi, folk blir rikare för att mer varor och tjänster blir tillgängliga för allt lägre priser.

Därför finns det aldrig något nationalekonomiskt skäl till att öka penningmängden. Det för aldrig något gott med sig. Det enda det gör är att ta värdet av vanliga människors besparingar, tillgångar och inkomster och överföra det till falskmyntarna. Värdet på pengarna sjunker vilket leder till att priserna stiger, som i sin tur gör den stora massan fattigare.

Föreställ dig att alla som bor i eurozonen skulle gå ner i källaren och trycka upp en miljard euro i perfekt förfalskade sedlar och sedan börja spendera dem. Marknaden skulle svämma över av nya euron och dess förtroende och därmed värde skulle eroderas helt. Jag tror inte att någon tycker att det låter som en fungerande idé. Föreställ dig att ECB i stället trycker upp en miljard euro för varje person som bor i eurozonen och injicerar det i banksystemet. Är det bättre? Nej, för följden blir den samma. Det spelar alltså absolut ingen roll vem det är som trycker de nya pengarna, det har alltid samma skadliga effekt.

Inflation, ordets ursprung och verkliga innebörd mars 12, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
6 comments

Ordet inflation är ett av de mest använda och följaktligen mest felanvända orden i den ekonomiska och politiska debatten. I de flesta uppslagsverk, bland annat Wikipedia, definieras ordet som ”höjning av den allmänna prisnivån”. Det är på basis av denna definition som konsumentprisindexet används som inflationsmätare. Indexet mäter ändringar i priserna på de vanligaste konsumtionsvarorna. Har priserna stigit med 3 procent är inflationen ungefär 3 procent. Det är mot bakgrund av denna definition som man talar om inflationsdrivande faktorer. Priset på arbete och råvaror är typiska inflationsdrivande faktorer. Till exempel anses höga oljepriser och stigande löner leda till inflation.

Varför man har ändrat på ordets definition är en diskussion för sig. Orsakerna är säkert många, men det viktiga är att förstå att ordet inflation har en väldokumenterad, ursprunglig betydelse. Inflation betyder ökning av antalet enheter av en viss valuta, något som är typiskt för pappersmyntfot, på engelska fiat money. Inflation är alltså en medveten handling. Det är en distinkt åtgärd som vidtas, oftast av en centralbank och den åtgärden är att trycka nya pengar med centralbankens sedelpressar. Idag skapas nya pengar förstås med några tangenttryck på centralbankens dator.

Österrikiska ekonomer har alltid hållit hårt på den ursprungliga definitionen, men de är inte de enda. Michael F. Bryan har skrivit en kort och koncis historik om ordets ursprung. Då historiken publicerades var Bryan ekonom och vice VD för the Federal Reserve Bank of Cleveland. Den korta historiken är alltså skriven av högt uppsatt tjänsteman i den amerikanska centralbanken, inte en österrikisk ”gold bug”.

Varför priserna stiger då penningmängden ökar är tämligen enkelt att förstå. Om du vid ett givet tillfälle har 100 glassar och 100 euron så är förhållandet mellan glassar och euron 1:1. Du får en glass för en euro. Om mängden euron ökas till 1000, det vill säga tiodubblas, blir förhållandet glass/euro 1:10 i stället. Då måste alltså betala 10 euro för en glass, eftersom mängden euron ökat medan mängden glass hållits konstant, vilket lett till att eurons köpkraft i förhållande till glassarna minskat. Om det hade varit glassmängden som ökat tiofalt och euromängden hållits konstant, då hade eurons köpkraft ökat. Förhållande hade då varit 10:1, tio glassar för en euro.

Man måste hålla i minnet att pengar egentligen är en vara som vilken som helst annan vara. Dess värde ligger i att den kan användas som bytesmedel i handel. På samma sätt som alla varors och tjänster pris sjunker då produktionen av dem ökar, sjunker värdet på pengar då det ”produceras” mer av dem.

När gamla böcker så stöter man ofta på händelser som beskriver den rådande prisnivån. I boken kostar en glass kanske en mark, medan en glass idag kostar två, tre euro. Allting var så mycket billigare förr, verkar det som. Utan att fundera närmare ter det sig på något sätt naturligt att det är mycket dyrare idag än för 50 eller 100 år sedan. Men är det naturligt? Varför är det dyrare idag? Egentligen borde det väl vara mycket billigare, eftersom produktionen är så mycket större idag än vad den var för 100 år sedan, konkurrensen är mycket hårdare, logistiken mycket mer utvecklad och så vidare. Så hur kan det vara dyrare idag, när vi har långt fler glassar än vad vi hade då?

Det beror helt enkelt på att penningmängden har ökat ännu mera än produktionen av varor och tjänster. Orsaken till det är att det är så mycket lättare att ”producera” pengar. Med några tangenttryck kan centralbanken skapa hundratals och tusentals nya miljarder. Produktionen av papperspengar kräver nästan inga resurser alls, medan produktionen av konkreta varor kräver råmaterial, maskiner, arbete och kunskap. Det går inte att skapa en miljard nya bilar genom att trycka på en knapp, man kan inte ens skapa en miljard nya pappersark så enkelt.

Den höga prisnivån idag förklaras av våra papperspengars ständigt sjunkande köpkraft, som i sin tur beror på den ständiga ökningen av penningmängden. Inflation leder alltså till stigande priser, det är inte stigande priser.