jump to navigation

Varför individer jobbar och länder exporterar mars 27, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
add a comment

Ytterligare fortsättning på temat pengar och inflation. När ett lands valuta börjar tappa värde tar det sällan länge förrän en hovekonom, journalist, byråkrat eller politiker säger:

Värdeminskningen på valutan är egentligen en bra sak, eftersom det innebär att utlänningar kan köpa våra produkter till ett billigare pris. Det leder till att exporten ökar, vilket är bra för ekonomin.

Det är visserligen sant att ett lands export tenderar att öka då dess valuta minskar i värde jämfört med andra valutor, men att det behöver sannerligen inte vara bra för landets ekonomi och befolkning.

För att förstå det måste man först förstå varför individer jobbar och varför länder exporterar. För det första är det få som vill behöva jobba. Främsta orsaken till att man jobbar är för att man vill kunna skaffa sig saker. Eftersom vi lever i en värld med knappa resurser måste vi betala för det vi vill ha. Om alla hade en maskin som bara trollade fram allt man behövde och ville ha, då skulle ingen behöva jobba eller producera något. Men tyvärr existerar inte sådana maskiner.

Jobb ger alltså inkomst med vilken man kan köpa hus, bil, tv, mat, kläder och annat trevligt och nödvändigt. På samma sätt ger exporten en inkomst med vilken man kan importera sådant som inte produceras i landet, eller importera varor och tjänster som är billigare och/eller bättre än de inhemska. Märkväl att om den magiska maskinen fanns skulle export vara lika onödigt som vanligt förvärvsarbete. Ett land exporterar för att det skall kunna importera, precis som en individ jobbar för att kunna skaffa sig det han själv inte producerar.

Så som tidigare konstaterats är problemet med att valutans värde sjunker att dess köpkraft minskar. Även om landet exporterar mer så får det betalt i pengar som har lågt värde. Det betyder att importen blir dyrare, det måste betala mer för de varor och tjänster som det importerar. Den ökade exporten hjälper alltså inte om den inkomst som genereras inte är värt något. Om ett land bara gav bort allt det producerade skulle dess exportsiffror vara fantastiska, men ingen i landet skulle bli gladare av det. På samma sätt blir inte en individs ekonomiska situation bättre av att han är överhopad av jobb om han får betalt i pengar som saknar värde.

Ökad export leder alltså inte till en bättre ekonomi om ökningen beror på att valutans värde har minskat. Om det är fallet så har inte landets förmåga att importera ökat, vilket är hela syftet med exporten.

Så innan man börjar hurra över ökad export måste man ta reda på vad ökningen beror på. Om exporten ökar för att landets produktionskapacitet har ökat till följd av lyckade investeringar, förbättrat företagsklimat, ökad knowhow och så vidare, då är det bra. Om exporten ökat bara för att valutans värde rasat genom golvet, då är det dåligt. I värsta fall kan landet faktiskt bli fattigare, eftersom värdet på de varor som exporteras är högre än värdet på de papperspengar som kommer in. Nettoeffekten av den ökade exporten kan alltså bli negativ. Ju mer valutans värde sjunker, desto mer förlorar landet på sin ökade export.

En bra tumregel när man funderar på vad som är bra för ett land ur nationalekonomiskt perspektiv är att det som är bra för individen är oftast bra för landet också. Likaledes är det som är dåligt för individen i regel också dåligt för landet. Med den tumregeln i minnet kombinerat med lite sunt förnuft är det oftast lätt att se bristerna i hovekonomernas, journalisternas, byråkraternas och politikernas felaktiga och/eller lögnaktiga påståenden.

Annonser