jump to navigation

Baksmällan efter centralbankens fyllefest april 5, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi, Politik och samhälle.
trackback

Åsikterna må gå isär gällande stimulanspaketen, behov av reglering på finansmarknaden och bonusbetalningarnas moraliska aspekter, men åtminstone en sak tycks förena politiker, journalister och hovekonomer:

Att låta företag, stora som små, gå i konkurs skulle leda till en massiv ökning av arbetslösheten och det är oacceptabelt.

Det är visserligen sant att konkurser leder till ökad arbetslöshet, men det är något helt naturligt och inte alls så skadligt som stimulansförespråkarna försöker få det till. Det är det som österrikarna förklarar med den så kallade ”Hang Over” –teorin, en teori som nobelpristagaren Paul Krugman hade stora problem att förstå.

Frågan man måste ställa sig är varför sprickande bubblor och därtillhörande konkurser leder till ökad arbetslöshet. Den ökade tillgången på kredit som kommer från centralbankens sedelpressar leder både till artificiellt ökad efterfrågan och felinvesteringar. På individnivå betyder det att konsumenter tenderar att köpa mer konsumtionsvaror på kredit, eftersom tillgängligheten på kredit har ökat. Det illustreras av det låga och ibland till och med negativa sparandet som USA:s ekonomi upplevt det senaste decenniet. Vanliga hushåll har alltså levt över sina tillgångar tack vare easy money.

På entreprenörnivå betyder det att företag expanderar i tron på att den ökade efterfrågan är bestående eller för att den uppskattade avkastningen överstiger den artificiellt låga räntan. Thomas Woods brukar hänvisa till historien om krögaren och den ambulerande cirkusen. En cirkus kommer till en liten by vilket leder till att efterfrågan på mat ökar drastiskt. För att möta detta köper krögaren två nya lokaler och anställer kockar, servitörer och annan personal för att sköta dem. Men när cirkusen drar vidare sjunker efterfrågan igen och de nya lokalerna som krögaren köpte blir olönsamma. Därför måste han sälja dem och avskeda personalen. Han begick misstaget att tro att den ökade efterfrågan var bestående, typexempel på felinvestering.

Det är det som händer nu och har pågått en stund redan. Det har skapats en massa jobb i företag verksamma inom sektorer som egentligen inte varit lönsamma, som i byggsektorn. Alternativt har jobb som borde ha försvunnit hållits kvar genom diverse olika bailouts, som i bilindustrin.

När dessa felinvesteringar likvideras och företagen skär ner eller går i konkurs ökar arbetslösheten, men det är kortsiktigt. Det är bara en övergångsfas, den period när resurser (produktionsfaktorer, kapital och arbetskraft) lösgörs från olönsamma sektorer och överförs till sektorer som är lönsamma. Det går inte över en natt, men den kortsiktiga arbetslösheten är mycket mindre skadlig att fortsätta binda knappa resurser till olönsamma projekt och bibehålla ett system som sporrar till fler felinvesteringar. De som blir arbetslösa i en sektor kommer att hitta jobb i en annan.

Därför ska man inte oroa sig så mycket över den kortsiktiga smärtan, arbetslösheten. Recessionen är bara en korrigeringsfas och en nödvändig sådan. Visst är den smärtsam, men det brukar baksmällor oftast vara. Efter den fylla som orsakats av den lösa penningpolitiken, höga skuldsättningen och lättillgängliga krediten måste vi må litet dåligt. Men som alla vet mår man mycket bättre dagen efter om man byter spriten mot vatten mot slutet av kvällen i stället för att supa tills man slocknar.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: