jump to navigation

Farlig propaganda augusti 10, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Debatt.
trackback

Under min semester läste jag igenom Finlands kanske intressantaste och viktigaste bok just nu, Lumedemokratia av journalisterna Katja Boxberg och Taneli Heikka. Författarna hävdar att Finland är långt ifrån det drömland som det ofta framställs som, med hänvisningar till det finska skolundret, vår fantastiska välfärd och sociala skyddsnät. Om ni inte har läst boken så bör ni göra det vid första bästa tillfälle.

Jag själv har ju varit mycket skeptisk till vårt folkhem och har skrivit om det flera gånger, men Boxberg och Heikka monterar ner fasaden med obarmhärtig systematik. De talar om Finlands konsensusdemokrati, där oliktänkare förpassas till periferin och antingen tigs ihjäl eller stämplas som idioter. Det är något jag känner igen ganska väl. I ställer för en kritisk media så springer dagstidningar och TV-kanaler i politikernas släptåg, noga med att inte störa konsensusen.

Hufvudstadsbladet, svenskfinlands flaggskepp, är tyvärr ett rätt bra exempel på det. Den 1.8.2009 publicerades en ledare som diskuterade finanskrisen. Efter att ha läst den skickade jag ett mail till skribenten i vilket jag tydligt förklarade var resonemanget brast och hur det egentligen ligger till. Givetvis har jag inte fått något svar och lär inte få det heller. Än mindre lär jag få den kolumn som jag vid ett flertal tillfällen efterfrågat i tidningen. Senast fick jag höra att de hade tillräckligt med kolumnister med ekonomi som specialkunskap.

Nåväl, nedan följer mitt mail till ledarskribenten. Var och en får själv bedöma vem som besitter kunskap i ekonomi och vem som inte gör det. Hbl-ledarens text är kursiverad.

”Finanskrisen har fått alla nationalekonomer att se sig i spegeln och fråga vad som gick så snett att hela världsekonomin kollapsade.”

Det stämmer inte alls. Den österrikiska skolans ekonomer såg krisen komma redan då sviterna från dot.com bubblan började avta i början på 2000-talet. Ekonomen och börsmäklaren Peter Schiff skrev en bok om den kommande ekonomiska kollapsen som kom i början av 2007. Den republikanske kongressledamoten Ron Paul varnade för farorna med den expansiva penningpolitiken från kongressens talarstol så tidigt som 2002 och 2003. Övriga österrikiska ekonomer publicerade en mängd artiklar om vad som komma skulle. Jag själv publicerade en bloggserie om upptakten till den ekonomiska krisen i USA och vart den skulle leda i mars 2008, det vill säga dryga halvåret före Paulsen, Bernanke och Dodd försäkrade världen om att den amerikansa ekonomin stod på stark grund.

Tyvärr fann både den politiska makten och mainstream media att helt ignorera dessa ekonomers varningar.

”I det stora är det frågan om mänskliga godtrogenhet.”

En fullständigt oacceptabel förenkling av det som faktiskt skedde. I det stora hela är det fråga om centralbankens expansiva penningpolitik, artificiellt låga räntor som missleder investerare, fraktionella reservkrav som leder till massiv kreditexpansion, statliga bolåneinstitut som skapar så kallade moral hazards och statlig övervakning som skapar illusionen om verkligt övervakning. Ett utmärkt exempel på det sistnämnda är Madoff-affären. SEC fick skriftliga bevis på Madoffs bedrägeri under tio års tid utan att agera.

”Bankerna trodde sig ha uppfunnit en evighetsmaskin då man kunde gömma risker i komplicerade instrument som paketerades och såldes vidare till allt högre priser.”

En sanning med stor modifikation. Faktum är att det var de kvasistatliga bostadsinstituten Freddie Mac och Fannie Mae som uppfann vad som kom att kallas credit default swaps, det var dessa institut som började paketera in dåliga lån med bra och på så sätt skapade marknad för sub prime lånen. Eftersom bankerna visste att de kunde sälja lånen vidare till Fannie och Freddie behövde de inte vara så noggranna med kreditvärdighetskontrollerna. Dessutom visste man att om det gick illa för F&F skulle staten gå in och ”rädda” dem på skattebetalarnas bekostnad, vilket också skdedde.

”Det som ingen visste var hur hela det globala finanssystemet reagerar på en i och för sig marginell ekonomisk faktor som de amerikanska bolånen.”

Återigen fel. Peter Schiff har blivit världskändis tack vare de youtube videoklipp som cirkulerat på nätet, i vilka han bokstavligen blir utskrattad då han talar om problemen med de amerikanska bolånen. Med tanke på att dessa bolåns värde mäts i tusentals miljarder dollar så är det för övrigt ganska magstarkt att avfärda dem som en ”marginell ekonomisk faktor”. Det var den lätta tillgången på dessa bolån som satte fart på spekulationsköpandet, men också på den tämligen riskfyllda vanan att realisera bostadens värdeökning genom att ta ut ytterligare konsumtionslån med sagda värdeökning som säkerhet, konsumtionslån som sedan användes till att köpa bilar, lyxartiklar och andra konsumtionsvaror. De amerikanska bolånen satte alltså fart på övrig kreditbaserad konsumtion, så de var och är allt annat än marginella.

”Nu när ett år har gått efter att den amerikanska staten tog över de första bolåleinstituten och Lehman Brothers gick i konkurs vet man vad som gick snett. Nu är det dags att se till att katastrofen inte upprepas.”

Tyvärr har ni fel även här. Det finns absolut ingenting som tyder på att de styrande i Washington eller deras medarbetare fortfarande har den minsta aning om vad som gick snett. Tvärtom har de konsekvent förordat mer av det som ledde till krisen till att börja med. De amerikanska ekonomiska problemen består i främst i för mycket lån och för mycket konsumtion, problem som de styrande försöker lösa med än mer lån och än mer konsumtion. Greenspan sänkte räntan till 1 procent då han ”avvärjde” recessionen från dot.com bubblan. Nu har räntan redan länge varit på 0 procent.

Trots utförliga förklaringar har varken Obama, Gheithner eller Bernanke det minsta hum om vad de borde göra. Men egentligen är det ganska lätt, det är bara att ta modell av Warren G. Harding 1920, då den djupa post WWI depressionen slog till i USA. Harding nära nog halverade statens utgifter och centralbanken förblev passiv. Depressionen var över inom två år. Obama & co går tvärt emot både logik, sunt förnuft och historiska fakta.

”Kan det finansiella systemet reformera sig själv? Kan man föra en diskussion, där man erkänner att bankverksamheten skiljer sig från andra näringar i och med att samhället finns som ryggstöd och skattebetalarna betalar notan för bankirernas fel.”

Svaret på den första frågan är nej, det kan det inte. Orsaken är den enorma mängd speciallagstiftning som reglerar det finansiella systemet. Med över 12.000 heltidsövervakare/reglerare uppdelade på minst 7 separata myndigheter är den amerikanska finanssektorn sannolikt den mest överreglerade marknaden i världen. Den kan inte reformera sig själv utan en rejäl avreglering först.

Den senare frågan faller på sin egen orimlighet. Hela bakgrunden till den enorma speciallagstiftningen och de extraordinära stimulansåtgärderna är uppfattningen om att bankverksamheten skiljer sig från andra näringar. Just därför har den haft skattebetalarna som ryggstöd. Tvärtom borde man inse att bankverksamheten är en näring som alla andra näringar och dess aktörer borde lyda under samma regler som alla andra. De borde fråntas rätten att skapa kredit ur tomma intet tackvare låga reservkrav. De borde fråntas rätten till skattefinansierat stöd om de tar för stora risker som sedan realiseras med konkurs som följd. Kort sagt borde man sluta särbehandla den finansiella sektorns aktörer och frånta dem rätten till skattebetalarnas pengar.

”Gigantiska stimulansåtgärder börjar ge effekt och den finansiella sektorns fria fall är över.”

Det där var ett mycket vågat påstående som jag gärna hör motivationen till innan jag kommenterar vidare. Själv ser jag absolut inga tecken på att faran skulle vara över. Tvärtom.

”Ekonomerna kan säga att det som man lärde sig av 30-talets depression har fallit i god jord; vi undviker en långvarig depression genom att stimulera efterfrågan i en god keynesiansk anda. Den snabba återhämtningen av stora internationella bankers resultat bekräftar detta.”

Menar ni på allvar att 30-talets lärdom om att man undviker en långvarig depression genom att stimulera efterfrågan har blivit bekräftat? Säg mig, hur kom det sig att den stora depressionen höll på i 16 år om man med stimulerande av efterfrågan kan avvärja långa depressioner? Hur kommer det sig att man de facto undvek en lång depression genom att halvera statens utgifter och bedriva passiv penningpolitik, så som man gjorde 1920-21?

Jag ber er ödmjukast att vänligen besvara dessa frågor. Samtidigt underlåter jag att kommentera ert överdrivna och de facto verklighetsfrämmande romantiserande av den nordiska modellen jämfört med de ”gamla klassamhällena”, då det på intet sätt är relevant för diskussionen.

”Ekonomi är beteendevetenskap och dynamiken i ekonomin drivs av girigheten hos marknaden. Ekonomiska beslut är politiska där demokratin har en förmåga att ge moraliska värderingar. Världssamfundet bör kunna konsten att tygla en sådan kapitalism som tjänar en mänskligare marknadsekonomi när minnena från katastrofen är färska.”

Fel igen. Ekonomi är en samhällsvetenskap, även om den har gemensamma beröringspunkter med psykologin. Marknaden är ingen aktör med givna egenskaper som girighet, det är både forumet för och resultatet av mänskligt agerande. Endast individer kan besitta kvalitéer som girighet. Ekonomiska beslut har ingenting med politik att göra, det har att göra med vad den agerande individen tror att bäst tillfredsställer hans behov eller ökar hans välfärd.

——

Ledare av den här typen är precis det man kan vänta sig i det konsensussamhälle som Boxberg och Heikka beskriver.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: