jump to navigation

Ingen har rätt till sjukvård och utbildning augusti 20, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Politik och samhälle.
trackback

I Västvärldens välfärdsstater är det många som anser att sjukvård och utbildning är mänskliga rättigheter, vilket i sin tur blir ett argument för statlig sjukvård och utbildning. Resonemanget brukar gå i stil med att sjukvård och utbildning är så grundläggande saker att man inte kan lämna dem åt den privata sektorn, eftersom det då skulle finnas folk som inte skulle ha råd med det och därmed tvingas förlita sig på privat välgörenhet. Det är omänskligt och fel, för privat välgörenhet är något av det vidrigaste som finns enligt vänstermänniskor. Statlig välgörenhet är mycket bättre.

Att sjukvård och utbildning skulle vara mänskliga rättigheter motsäger all logik. Till exempel så är det sällan man här att mat och husrum också är mänskliga rättigheter och som därför absolut borde produceras av staten.  Själv tycker jag nog att mat och husrum kommer lite högre upp på prioritetslistan än sjukvård och utbildning. Sedan är idén i sig ganska ny. Det var knappast många som ansåg att hjärtoperationer och akademiska examina var mänskliga rättigheter på medeltiden, eller ens under industrialiseringen. Så varifrån kommer denna märkliga idé?

Den enkla sanningen är att listan på mänskliga rättigheter har vuxit i takt med den ekonomiska utvecklingen, i takt med att västländerna blivit rikare. Ju rikare ett land är, desto mer ”mänskliga rättigheter” har det råd med. Svårare än så är det inte. Med andra ord, ju produktivare den privata sektorn är och ju mer skatteintäkter den genererar, desto fler saker har medborgarna rätt till.

Det säger en hel del om argumentationen för att än det ena, än det andra skall anses vara en mänsklig rättighet. Man har ingen filosofisk grund för resonemanget, det beror helt på hur mycket man anser sig kunna pressa ut ur samhällets produktiva individer. Var och en får ju tycka vad de vill om det, men enligt mig är det nog en ganska tvivelaktig moral, för att inte tala om praktiskt ohållbart. Enligt resonemanget blir alltså ett lands mänskliga rättigheter beroende av dess BNP.  När det är högkonjunktur har alla rätt till allt möjligt, men när det går sämre måste man börja släppa på rättigheterna eftersom man inte längre har råd med dem.

Här i Finland och Norden generellt stoltserar vi gärna med vår välfärdsstat, i vilken alla har rätt till sjukvård och skola (men inte mat och husrum). Problemet är bara det att vi inte har råd med det. När regeringen offentliggjorde budgeten i sommar uppgick statens utgifter till ca 50 miljarder euro. Av dessa finansierades drygt 25 procent (13 miljarder) med lån. I relativa termer är det ett underskott som till och med en amerikansk president skulle vara stolt över.

Vi måste inse att vi inte har råd med alla dessa mänskliga rättigheter. Åtminstone inte om mänskliga rättigheter betyder att staten skall producera dem. Om vi faktiskt menar allvar med att ha ett välfärdssamhälle måste vi börja med att erkänna att de enda rättigheterna är negativa, det vill säga sådana rättigheter som inte förutsätter att någon annan måste betala för dem. Därefter måste vi acceptera att endast den fria marknaden och en produktiv privat sektor kan förse folk med det vi anser att alla människor borde ha. Om vi håller fast vid att finansiera påhittade rättigheter med lånade pengar kommer det sluta med att vi med nöd och näppe kan hålla fast vid de rättigheter som är gratis. Så har det gått otaliga gånger i historien. Bara en arrogant idiot tror att det aldrig skulle kunna hända här.

Annonser

Kommentarer»

1. . - augusti 21, 2009

Det finns bara en ”rätt” som är universell genom både historia och geografi och det är den ”starkes rätt”. Alla andra ”rätter” är mänskliga påfund vars giltighet och tolkning de facto står i beroendeställning till just den starkes rätt. Framför allt gäller detta de liberala grundrättigheterna då de ju baseras på en ”moral” som inte delas av alla.

Bara en arrogant idiot tror att det finns ”rättigheter” som på något sätt skulle vara gratis.

2. Kaj Grüssner - augusti 21, 2009

Existensen av rättigheter är i allra högsta grad en moralisk fråga och som sådan ett mänskligt påfund, liksom mycket annat. Enligt liberalismen har varje människa rätt till liv, frihet och egendom. Inget mer. Dessa är negativa rättigheter.

Jag är inte säker på vilken moralisk grund ”den starkes rätt” står på eller vilken ideologi den hör till, om någon. Själv anser jag inte att den starke får göra vad den vill. Men det är klart, vad man moraliskt sett får göra och vad man i praktiken kan göra är ofta två olika saker som ibland har mycket lite med varandra att göra.

Dessutom är den ”starkes rätt” ett ganska diffust begrepp. Vem tycker du till exempel innehar den ”starkes rätt” på Åland, i Finland eller i Sverige?

. - augusti 22, 2009

Jag anser inte att den starkes rätt står på någon moralisk grund överhuvudtaget, snarare är den att se som en mer eller mindre naturlig del (naturlag om du vill) av livet på jorden, äta eller ätas i princip.

Negativa rättigheter är nog bra i teorin men de kommer aldrig att materialiseras annat än i undantagsfall om inte någon aktivt garanterar dem och sett ur den synvinkeln är de väl närmast fråga om en paradox.

Jag håller med dig när du skriver att den vid varje tidpunkt rådande definitionen av mänskliga rättigheter är en funktion av den ekonomiska situationen, men jag hävdar också att detta gäller såväl positiva som negativa rättigheter och således gäller hela din argumentation ovan även de liberala grundrättigheterna. Det fanns inte många under medeltiden som såg rätten till liv, egendom osv. som någon slags universell sanning annat än för några få (de starka) så varifrån kommer dessa märkliga idéer och varför är de i så fall ”bättre/sannare” än rätten till sjukvård och utbildning?

Den starkes rätt är kanske ett diffust begrepp men på Åland, i Finland och i Sverige är det ju idag staten som sitter på den, kanske i kombination med ”kapitalet” vilket ju som bekant sitter i samma båt.

3. hpx83 - augusti 22, 2009

Kaj – som någon som tar ett stort intresse i makro-ekonomi – hur ser läget ut i Finland? Hur drastiska ”krisåtgärder” har tagits, och hur ser det ut med statsskuld och inflation? Jag håller på med ett eget litet privat experiment där jag försöker räkna ut den ”riktiga” prisinflationen i Sverige. Den är inte -0.6% som Riksbanken försöker få det till ….

4. Kaj Grüssner - augusti 22, 2009

Moral kan inte garanteras eller verkställas, den måste komma frivilligt. Det är det som gör den till moral. Så där har du givetvis rätt.

Jag håller inte med om att negativa rättigheter är en funktion av den ekonomiska situationen. Det beror på det enkla faktum att negativa rättigheter inte behöver finansieras på något sätt, medan saker som sjukvård och utbildning är beroende av finansiering. Däri ligger den viktiga och moraliska skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter. Jag kan hävda min rätt till liv, frihet och egendom utan att kränka dina rättigheter. Det är först när jag börjar kräva positiva rättigheter som sjukvård och skola som kränkningen sker, eftersom jag åtnjuter mina positiva rättigheter på bekostnad av dina negativa rättigheter, främst din rätt till egendom.

Att inte ens negativa rättigheter har respekterats i historien har ingenting med ekonomisk verklighet att göra, utan övertygelsen om att vissa är mer värda än andra. I dagens västländer åtnjuter nog rätten till liv rätt hög respekt, men rätten till frhet och framför allt rätten till egendom kränks varje dag, både i Europa och i USA, i många fall mycket djupt. Trots att vi är så mycket rikare idag än för 1000 år sedan.

Staten och kapitalet ja. Även det är nog ganska abstrakt i mitt tycke.

5. . - augusti 22, 2009

Om vi kliver ur teorin för ett ögonblick och håller oss i verkligheten så måste nog också negativa rättigheter finansieras för att överhuvudtaget kunna existera. Detta anser jag är en sanning så länge det är lättare att ta frukterna av någon annans arbete än att faktiskt arbeta ihop samma frukter själv. I teorin kostar naturligtvis inte negativa rättigheter någonting men de gör heller ingen reell nytta där.

”Att inte ens negativa rättigheter har respekterats i historien har ingenting med ekonomisk verklighet att göra, utan övertygelsen om att vissa är mer värda än andra.”

Vissa var/är värda mer än andra för att de var/är rikare så visst har det med ekonomisk verklighet och i förlängningen med styrka att göra. Rätten till liv åtnjuter nog ganska stor respekt i västvärlden idag men det är nog mera tack vare att det finns polis och rättsväsende än av någon moralisk orsak. Således borde man kunna säga att kränkningen av egendom åtminstone delvis säkrar rätten till liv i dagens samhällen.

Visst kan staten och kapitalet ses som abstrakta fenomen men deras verkningar är det inte.

6. Kaj Grüssner - augusti 22, 2009

På vilket sätt förutsätter min rätt till liv, frihet och egendom att jag tar dina pengar?

Förr i tiden avgjordes personers värde av deras ställning, inte ekonomiska situation. En adelsman var högre stående än en bonde. Bonden fick inte ens försöka förbättra sin ställning. Adelsmannen hade en massa priviligier, liksom de höga prästerna. Det var ju inte så att vissa måste vara adliga och andra bönder för att ekonomin inte tillät något annat.

Personligen köper jag inte påståendet att samhället skulle degenerera till ett mordiskt kaos utan statlig polis, men det är ett sidospår. Jag kan hävda min rätt till liv, men det finns ju förstås alltid en risk för att någon kränker denna rätt. Men det faktum att jag hävdar min rätt innebär inte en kostnad för någon annan. När jag hävdar min rätt till sjukvård, däremot, måste någon betala.

Verkningarna av staten och kapitalet är nog konkreta så det förslår, men då man inte riktigt kan säga vem det är som använder makten i egenskap av ”den starke”, förblir det abstrakt. Diskussion om moral och mänskliga rättigheter blir gärna det 🙂

. - augusti 23, 2009

Visst blir det abstrakt men samtidigt intressant att få reda på hur andra tänker.

”På vilket sätt förutsätter min rätt till liv, frihet och egendom att jag tar dina pengar?”

I teorin inte alls, i praktiken har du ingen rätt ifall den inte garanteras av någon med makt att garantera den. Vill man att alla ska ha rätten bör alla också vara med och betala för att upprätthålla den. Resonemanget förutsätter givetvis att det finns folk som skiter i de liberala grundrättigheterna och det hävdar jag att det vid varje tillfälle finns.

Ställning och ekonomisk situation gick nog mer hand i hand än du låter påskina. Adelns ställning garanterades av ekonomisk makt vilken i förlängningen möjliggjorde upprätthållandet av en fysisk makt i form av soldater (lite hönan och äggetvarning här). Naturligtvis kunde en människa förbättra sin ställning även förr i världen, historien är full av personer som adlats tack vare diverse tjänster i t.ex. kronans tjänst och det finns även exempel på när det gått andra vägen fast då var det ju ofta en fråga om att ”tappa huvudet”. Att adeln oftast tog hand om de sina och trampade på resten är ju ytterligare ett exempel på vad som händer när en grupp är stark och den andre svag. Hade ditt resonemang gällt hade väl adeln automatiskt hjälpt resten av gänget med välgörenhet och alla hade levt lyckliga i alla sina dagar?

”Personligen köper jag inte påståendet att samhället skulle degenerera till ett mordiskt kaos utan statlig polis,…”

Det finns nog en hel del exempel på det, närmast kanske Jugoslaviens sönderfall kunde studeras. Mordiskt kaos är nog definitivt en adekvatare beskrivning av resultatet där än någon slags liberal våt dröm. Givet omständigheter där resurserna tryter hävdar jag att resultatet kommer att bli likadant 100 gånger av 100. Har man en liknande situation som t.ex. i Ryssland efter Sovjetunionens sönderfall kan man klara sig utan mordiskt kaos men då förutsätter det en grupp stark nog att ta makten och hålla den. Hade man där sagt att nu är alla lika mycket värda och alla har rätt till de liberala grundrättigheterna så hade man förr eller senare fått en kula i pannan, säkert som amen i kyrkan (Politkovskaya).

Faktum är att jag tror att den liberala nattväktarstaten alltid skulle resultera i samma situation som under det senaste Balkankriget men jag har ju heller ingen som helst tilltro till det goda i människan, detta vill jag dessutom hävda med alltför många historiska exempel i ryggen. Har du ett historiskt exempel på motsatsen?

”Men det faktum att jag hävdar min rätt innebär inte en kostnad för någon annan. När jag hävdar min rätt till sjukvård, däremot, måste någon betala.”

Hävda kan du alltid göra men om ingen bryr sig är den värdelös och då är det ju iofs tur att den ingenting kostade. Är du del i ett system där du betalar efter förmåga och får efter behov har du rätt att kräva sjukvård om det är överenskommelsen som för tillfället gäller (garanterad av den starka staten som också kan stoppa dig i buren och ta alla dina pengar om han vill).

Jag är precis som dig tillräckligt ung (visserligen relativt sett så låt mig ändra det till inte alltför gammal), stark, frisk (kroppsligt sett) och kapabel att ta hand om mig själv så jag skulle nog klara mig relativt ok i ditt anarkokapitalistiska drömsamhälle, däremot tror jag att det finns tillräckligt med folk som inte ser saken likadant och det innebär nog att vi tillsammans skulle få uppleva hur adeln hade det under franska revolutionen givet att vi försökte genomföra det.

Förr i världen gick välgörenhet till så att bönder kunde gå till fattigstugan (som sköttes av staten/kyrkan) och säga hur mycket pengar de ville ha för att ta hand om något av hjonen. Detta var naturligtvis en fråga om plus och minus för alla utom för hjonet ifråga. Slapp staten betala lika mycket och bonden trodde sig kunna pina ut mer än kostnaden ur subjektet så blev det affär. Jag hävdar att detta också är hur det i praktiken skulle fungera med ”välgörenhetsbaserad sjukvård för fattiga” även idag eftersom behovet är så oändligt mycket större än tillgången.

Skulle du få ett barn med någon underlig sjukdom (hoppas verkligen inte det) finns det en risk att du aldrig själv skulle ha råd med medicinen även med en mycket hög lön (finns mediciner som kostar 100.000€ per månad). Hur mycket tror du att din politiska övertygelse skulle vara värd givet det scenariot? Jag vet i alla fall att för mig (fast jag tycker att jag är snäll) så går min familj samt ny platt-tv, båt, resor, fina viner, cohibor…. först och jag är tyvärr inte ensam om att tänka så.

Nej usch nu har jag varit tillräckligt röd ett tag, tror jag ska ägna mig åt att titta på rikemanssporten F1 resten av denna söndag.

Ovanstående ska inte tolkas som att jag skulle vara inkapabel att se när systemet jag just försvarat missbrukas (vilket är fallet idag) men detta faktum innebär dock inte att det per definition är dåligt (ungefär som FRB 🙂 ).

Kaj Grüssner - augusti 23, 2009

Det finns ingen som kan garantera mina rättigheter, men det finns förstås de som kan erbjuda ett visst beskydd. Hur mycket jag väljer att spendera på detta beskydd är min sak, men jag har inte rätt att kräva att någon annan skall betala för mig. Min rätt till liv, frihet och egendom är moraliskt sett absolut, men i praktiken beroende av att andra respekterar dem. Varken staten eller någon annan kan garantera att dessa rättigheter aldrig kränks. Tvärtom har staten visat sig vara den enskilda part som mer än någon annan kränkt dessa rättigheter.

Visserligen ledde de adelns och prästernas priviligerade ställning till att de blev mycket rikare än de livegna bönderna, men ifråga om värde och social status såg man till ställning mer än pengar. Ju äldre familj, desto finare var du. Ju finare titel, samma sak. Men gammal familj och hög titel betydde inte alltid mer pengar än någon uppkomling. Det blev ännu tydligare då samhället började bli mer industrialiserat, då handelsmän och borgare började skapa stora förmögenheter.

Ett samhälle med institutionaliserade privilegier, stark centralmakt i form av ärftligt kungahus, starka regleringar som i praktiken gav monopoler till vissa favoriserade personer är givetvis långt från ett samhälle som bygger på liberalismens moral. Och visst hade även lägre klasser teoretisk möjlighet att bättra sin ställning, men de förutsättningar som rådde gjorde det inte så lätt.

Jugoslaviens sönderfall är knappast vad jag kallar bra exempel på att samhället degenererar till ett mordiskt kaos utan statlig polis. Tvärtom var det just den statliga armén och polisen som mer än någon annan stod för blodbadet. Dessutom var Jugoslavien ett ihopslaget rike med inbyggda etniska motsättningar, precis som på många ställen i Afrika. Det går ju inte riktigt att tvinga ihop folk som inte vill leva under samma kommunistiska enpartiflagga, upplösa staten och sedan tycka att de inbördes stridigheter som följer är ett bevis på att ett samhälle utan statlig polis och rättsväsende inte kan fungera. Så givet just de omständigheterna som rådde i Jugoslavien eller Sovjet är jag beredd att hålla med dig, men som argument mot ett liberalt samhälle är de värdelösa.

USA är ett ganska bra exempel på ett mycket liberalt samhälle. Intressant nog var det först då centralmakten i Washington växte och blev för dominant som problemen började uppstå, problem som kulminerade i Sydstaternas frihetskrig.

Jag delar inte din negativa syn på människan. Om alla vore så onda som du tycks utgå ifrån skulle inget samhälle fungera, oberoende hur stark centralstatens polismakt var. Tvärtom leder ett samhälle som bygger på frihet och eget ansvar till ökat frivilligt arbete. Vi vet hur beroende vi är av varandra för att kunna åtnjuta hög levnadsstandard. Jag tycker heller inte att det finns något skäl att anta ett anarko-kapitalistiskt samhälle skulle ta till ättestupet för alla som inte är unga, starka och produktiva. Före the Great Society infördes i USA fanns det en myriad av gratiskliniker i landet som erbjöd sjukvård utan att diskriminera. Det är först efter Medicaid och Medicare som tillgången till sjukvård blivit så begränsad i USA. Dessutom skulle fri konkurrens leda till att kostnaderna sjönk drastiskt. De skyhöga sjukvårdskostnaderna är även de resultatet av den statliga interventionen och inflationen.

Gällande FRB, så rekommenderar jag att du läser mitt kåseri ”Ett tankeexperiment i guld”, så kanske du kommer till ”rätt” slutsats om systemet 😛

7. . - augusti 23, 2009

Det går att se olika på saker men det visste nog både du och jag redan 🙂 .

Det som slog mig i ditt kåseri även om jag inte dissekerat det är att dina bankirer verkar ha sovit då det där oviktiga om säkerheter avhandlades.

Kaj Grüssner - augusti 24, 2009

Jo, framför allt Orlando var inte så nogräknad med säkerheter och sådant. Men å andra sidan verkar inte de amerikanska bankirerna heller ha varit det. De utgick ifrån att bostadspriserna ständigt skulle stiga, vilket är en delorsak till att de var så ivriga på att ge lån.

Jag tycker nog att man nästan kan säga att dagens finanskris visar att säkerheter inte har någon relevans för diskussionen om huruvida FRB är bra eller inte, eftersom säkerheterna egentligen bara representerar ett fiktivt värde som bevisligen kan flukturera ganska mycket åt båda håll. Sedan skall man ju komma ihåg att det just var FRBs kreditexpansion som möjliggjorde den enorma långivningen, som i sin tur drev upp priserna på de hus som ställts som säkerhet, till nivåer som helt uppenbarligen inte hade något med verkligheten att göra.

Kort sagt, huruvida du kräver eller inte kräver säkerhet för ett lån har ingen nationalekonomisk betydelse, det är frågan om ren riskhantering. Till vilket värde du värderar något som ställts som säkerhet är egentligen rena rama spekulationen, eftersom värdet kan skifta närsomhelst och hursomhelst, vilket ytterligare understryker säkerhetens relevans i den nationalekonomiska diskussionen. Trots allt kan säkerheter förekomma lika bra i ett full reserve system. Det är hur FRB fungerar som är det viktiga, med eller utan säkerheter.

Men jag gissar du inte helt vill hålla med om det? 😛


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: