jump to navigation

Ställningstagandet är den stora frågan september 14, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Debatt, Politik och samhälle.
trackback

Hufvudstadsbladet publicerade förra veckan ytterligare en ledare om finanskrisen. Jag har nu under ett antal år lite halvt om halvt följt med Hbls ledare som handlat om nationalekonomi. Ibland har jag till och med skickat kommentarer till skribenten. Inte sällan har jag fått svar, men tyvärr har de i regel mest varit fråga om intetsägande artighetssvar i stället för verklig replik.

Ledarna har i regel behäftats av två grundproblem: rena sakfel och brist på ställningstagande. Vad det förra innebär torde vara uppenbart. Skribenten har kommit med påståenden som helt enkelt inte varit korrekta. Det brukar vara fråga om diverse keynesianska klichéer och standardrepliker som t.ex. Bernanke, Paulson eller Geithner försvarat sina åtgärder med. Även om sakfel givetvis aldrig är bra så tycker jag ändå att detta problem är mindre allvarligt än det andra grundproblemet.

Den senaste ledaren i raden, Katarina Koivistos ”Risktagningen är den stora frågan”, är ett typexempel på en intetsägande ledare. Egentligen är den föga mer än ett referat vad ”politiker och experter” har sagt och diskuterat, nu senast G20 ländernas toppmöte och kommande toppmöten. Koivisto tar inte desto mera ställning till vad som sagts, än mindre erbjuder hon en egen analys av krisen eller ger egna förslag till åtgärder. På sin höjd upprepar hon samma gamla plattityder som man nu har fått höra till lust och leda:

”Bankernas och finansövervakarnas bristande reglering av risker var en betydligt större orsak till finanskrisen än bonussystemen.”

Att ifrågasätta politikernas och experternas officiella förklaring är givetvis inte möjligt. Usch nej, hur skulle landets största svenskspråkiga dagstidning kunna bryta mot den allmänna konsensusen? Vi vet att det var bankernas girighet och den fria, oreglerade finansmarknaden som ledde till krisen. Den som påstår annat hör hemma i periferin, inte som ledarskribent på svenskfinlands stolta flaggskepp.

Mer papegojande:

Att skärpa kontrollen av bankerna är en möjlighet, men hur ett sådant kontrollsystem ska fungera i praktiken är det ingen som kunnat ge ett bra svar på.

Nej, ingen av ”experterna” har kunnat ge ett bra svar. Det beror på att deras utgångspunkt fortfarande är att det är staten som skall stå för kontrollen, trots att det statliga kontrollsystemet misslyckades så kapitalt. Det finns ingen orsak att tro att mer makt och mer pengar kommer att göra saken bättre, snarare tvärtom.

De österrikiska ekonomerna har dock i årtionden föreslagit något annat, något vi inte (förutom vissa kortlivade undantag) har sett på många hundra år: den fria marknaden. Om Koivisto hade läst Murray Rothbards ”The Mystery of Banking” skulle hon ha vetat hur den fria marknaden sköter övervakningen av bankerna. Och hur staten förstörde detta kontrollsystem. Men å andra sidan, även om hon hade läst boken skulle det knappast ha kommit på fråga att nämna det i en ledare i Hbl. Konsensusen, glöm inte konsensusen!

Givetvis tar hon tillfället i akt att upprepa alla plattityders moder:

Så länge världsekonomin bygger på dagens finanssystem med marknadsekonomi och privata banker är riskerna en del av systemet.

Att beskriva ”dagens finanssystem” som något annat än marknadsekonomi är förstås otänkbart. Att spinna litet text runt det faktum att finanssystemet är fullständigt kartelliserat och att dess grundstenar är vissa privilegierade företags rätt bedriva falskmynteri och en papperspengsproducerande centralbank, det tar självcensuren död på direkt.

Det här är nu bara mitt ställningstagande, men jag tycker nog att ledare skall uttrycka någons åsikt, någons ståndpunkt. Någons ställningstagande. Den skall inte vara ett intetsägande referat av andras ord och handlingar. Men det är som sagt bara min åsikt och Hbl har med all önskvärd tydlighet visat att de inte sätter så stort värde på den.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett sista Koivisto-citat, ett citat som antyder att det kanske inte är så illa ställt som jag tror:

Men belöningarna är bara en liten del av ett betydligt större problem. Bonusarna var snarare ett symptom på finanskrisen än någonting som orsakade den.

Det här är faktiskt ganska originellt för mainstream media. Kanske det finns hopp trots allt.

Annonser

Kommentarer»

1. Henrik Jansson - september 15, 2009

Ett av problemen med signerade ledare är att åsikterna lätt blir tama. Vilken journalist vill öppna sig på ledarplats med risken att uteslutas från de röda koftornas sällskap för all framtid? I tidningar med osignerade ledare finns det åtminstone möjligheten att anlita pålästa oliktyckare. Knappast skulle det hända, se på DN till exempel, men åtminstone finns möjligheten.

Men det egentliga problemet är förstås att ”Den fria marknaden” som begrepp är så oändligt långt borta ur vanliga journalisters tankesfär. I grundskolan lärde de sig de gängse tankegångarna, i studentskrivningarna skrev de idignerade uppsatser om samhällets orättvisor och behovet av statliga insatser för att skydda människan från sig själv, och i journalist(hög)skolan läste de kurslitteratur som fastslog att den officiella sanningen är ofelbar, skriven av forskare som själva gått exakt samma väg. Cirkeln är sluten.

2. Kaj Grüssner - september 16, 2009

Det är just det, ingen vågar öppna sig på grund av det iskalla debattklimatet som råder i det här landet. Tyvärr är det enda sättet att bryta den kvävande konsensusens strupgrepp att ledarskribenter vågar sticka ut nacken, och/eller att tidningarna tar in ”utomstående” personer som ger en annan version av verkligheten.

Men HBL tycks inte ha några sådana ambitioner. Tyvärr.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: