jump to navigation

Vad är en ekonomisk kollaps? Del 2 av 2 oktober 9, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Nationalekonomi.
trackback

Om nu politikernas hotbild är föga mer än propaganda, hur är det då med den kris österrikarna varnar för? Överdriver de lika mycket, eller finns det faktiskt något att på allvar oroa sig för? Tyvärr finns det, men jag vill redan från början understryka att Europa, Oceanien och i synnerhet Asien har det mycket bättre förspänt än USA.

Den kris som USA står inför är vad Peter Schiff, Jim Rogers, Ron Paul med flera kallar valutakris. De är rädda för att den amerikanska dollarn kommer att krascha om staten och centralbanken fortsätter på samma sätt som förr. Marc Faber har sagt att hyperinflation är oundvikligt om politikerna och byråkraterna inte ändrar riktning.  Med tanke på alla dollar som finns undanstoppade i amerikanska banker och utländska valutareserver är det scenariot faktiskt skrämmande sannolikt redan nu. Om USA:s fortsätter med budgetunderkott i tusenmiljarderklassen blir det ännu svårare att se hur den hägrande valutakrisen skall kunna undvikas.

Vad innebär det då om österrikarnas farhågor realiseras? I värsta fall blir den amerikanska dollarn lika värdelös som den zimbabwiska. Det betyder att alla amerikaners besparingar, löner och kassatillgodohavanden blir värdelösa, precis som alla skulder i dollar. Därutöver blir ekonomisk aktivitet nästan omöjligt, eftersom USA saknar ett bytesmedium (pengar). Tills ett nytt bytesmedium har vunnit insteg är amerikanerna reducerade till byteshandel. I en sådan kaotisk miljö är det inte bara några banker som går omkull, hela samhället faller sönder vilket riskerar att mynna ut i våldsamma upplopp och stridigheter. Det här är något som bland andra Gerald Celante har varnat för. Ett sådant klimat kan bana väg för mycket obehagliga politiska extremister som lovar att återställa ordningen och de forna glansdagarna. Se bara vad som hände i Tyskland.

Vad kan amerikanerna göra för att undvika detta worst case scenario? Tyvärr har det gått så långt att de nödvändiga åtgärderna blivit allt svårare att vidta. Det första vore att höja Feds styrränta, drastiskt, såsom Paul Volcker gjorde i början på 1980-talet efter 1970-talets stagflation. Som högst låg räntan på över 20 procent, jämfört med dagens dryga 0 procent. Problemet är att en sådan räntehöjning helt skulle omintetgöra både Bushs och Obamas stimulanspaket och räddningsåtgärder. Antalet kreditförluster på både bostadslån, företagslån och andra lån skulle mångdubblas, vilket i sin tur skulle driva bankerna i konkurs. Alla de hundratals och tusentals miljarder dollar som använts till att rädda dem skulle gå upp i rök, för att inte tala om de statliga bolåneinstituten Freddie och Fannie och det statliga depositionsförsäkringsbolaget FDIC. Det betyder också att Obama kan glömma sin hälsovårdsreform och övriga sociala reformer.

På något sätt har jag svårt att föreställa mig att Obama och Bernanke plötsligt skulle hitta det politiska modet att vidta de nödvändiga åtgärderna, speciellt som den senare har hyllats för sitt fantastiska hanterade av den ekonomiska krisen medan den förra knappast vill riskera sitt omval genom att göra det som är ekonomiskt rätt. Det är han alldeles för populistisk för. I stället är det mycket sannolikare att Obama, Bernanke och deras anhang gör allt vad de kan för att styra undan deras egen påhittade kris och kör rakt in i den riktiga, hägrande valutakrisen som österrikarna har varnat för i flera år nu.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: