jump to navigation

Michael Moore: lögnare, hycklare och apologet november 1, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Debatt, Småprat.
trackback

Som utlovat tittade jag på Michael Moores ”dokumentär” Capitalism: A love story. För några år sedan hade jag säkert blivit upprörd över alla de barnsliga knepen, vinklandet och genomgående okunskapen för att inte tala lögnaktigheten i filmen, egenskaper är Moores främsta kännetecken. Men det blev jag inte, jag har numera vant mig vid den här typen av skrupellös propaganda.

Moores film går ut på att demonisera kapitalismen. I en scen går han till och med så långt att intervjua två präster och en biskop, som samstämmigt konstaterar att kapitalism är en synd, en ondska. En ondska som man enligt Moore inte kan reglera, man måste förinta den. Gott så.

Naturligtvis har filmen ingenting med var sig kapitalism eller fria marknader att göra, utan med den typ av ekonomisk fascism, korporativism, som präglat det amerikanska samhället i drygt hundra år. Ironiskt nog ägnar Moore slutet av sin film till att hylla Franklin D. Roosevelt, utan att reflektera att det just var FDR som cementerade ekonomisk fascism i USA. Hans New Deal, som började med den interventionistiske Herbert Hoovers program, var modellerat efter Mussolinis Italien.

Han fortsätter med att berätta om hur FDRs medarbetare for till Europa för att hjälpa till att bygga upp de länder som ödelades av WWII. Förstås sägs inget om det faktum att FDR manövrerade USA in i kriget mot både folkets och kongressens vilja och att USA i mycket hög grad bidrog till den massiva ödeläggelsen i både Europa och Japan. Han säger heller ingenting om att Marshallplanen rent ekonomiskt var ett fiasko. De länder som fick mest hjälp återhämtade sig långsammast. I Tysklands fall, som fick mycket Marshallhjälp, började den explosionsartade återhämtningen först efter man börjat fasat ut hjälpprogrammen och avreglerat ekonomin.

I filmen behandlas givetvis det stora räddningspaketet som Hank Paulson pressade igenom kongressen. Han intervjuar några kongressledamöter som var kritiska mot räddningspaketet och lustigt nog är samtliga som han intervjuar demokrater. Tanken att intervjua Ron Paul, den främsta och överlägset kändaste motståndaren till räddningspaktetet och dagens system, slog honom sannolikt inte. Eller kanske han övervägde det, men en sådan intervju hade sannolikt blivit besvärlig för Moore, eftersom republikanen från Texas hade förklarat att hela hans film var totalt missriktad. Moore är hycklare av ansenliga mått.

Sedan har han en gripande scen från Katrina-katastrofen. Han filosoferar över varför det alltid är de fattiga som lider, varför det aldrig är de rika bankirerna som drabbas. Inte ett ord om det faktum att det var arméns dammar som brast, ingenting om hur FEMA trakasserade New Orleans traumatiserade invånare och hindrade privata företag och individer från att hjälpa till.

Han avslutar med att konstatera att USA är världens rikaste land och att alla amerikaner därför har rätt till FDRs dröm om eget hem, bra utbildning och gratis sjukvård. Alla har rätt till detta, ingen skall behöva göra någonting för att få det.

USA är inte världens rikaste land, tvärtom är det värdens mest skuldsatta land. En gång var det världens rikaste, då dess ekonomi präglades av relativ fri marknad, fri konkurrens och fri banking under 1800-talets andra hälft. Detta system byttes ut mot ekonomisk fascism i början av 1900-talet och har fortsatt sedan dess.

Före Lyndon Johnsons The Great Society på 1960-talet kunde amerikaner utbilda sig på universitet utan att skuldsätta sig. Landet var fullt av privata sjukhus som erbjöd gratis vård åt alla om behövde det. Sedan staten tog över har skuldfri utbildning och gratis sjukvård försvunnit nästan helt.

Jag vet inte om Michael Moore bara är okunnig eller en samvetslös lögnare. Antagligen både ock. Han attackerar kapitalism men talar om korporativism. Han demoniserar, med all rätt, de stora bankirerna, men säger inte ett ord om den statliga halvan av kartellen. Han utmålar Bush till djävulen men hyllar Obama, trots att denne inte bara fortsatt på Bushs linje, han har expanderat den.

Michael Moore är en lögnare, hycklare och apologet för den världsordning han påstår sig kritisera. Han har gjort en dokumentär om ett ämne som han inte förstår eller känner till. Således blir det fel från första början. Moore tror sig tala om kapitalism när han i själva verket talar om korporativism. I ytterst hårda ordalag kritiserar han det system hans politiska idoler står för och byggt sina karriärer på.

Filmen är således både tragisk och patetisk och knappast värd att ödsla desto mera tankeenergi på. Men Moore lär säkert göra pengar på den.

Annonser

Kommentarer»

1. Simon B. - november 7, 2009

Jag har sett din shootout med/mot Eva. Kanske borde du skrivit i din första kommentar (”in the interest of full disclusure”) att du önskar ett anarko-kapitalistiskt samhälle?
Från min synvinkel som 28-åring har hittills ingen lyckats uppnå de teoretiskt goda egenskaperna hos ett äkta (anarko-)kapitalistiskt system eller hos ett helt socialt system.
Har du läst Manna från MarshallBrain.com? Grundantagandet är att datorer och/eller robotslavar inom 10-20 år gör merparten av nyttig produktion (mat, kläder, underhållning, nya robotar). Halva befolkningen blir utan inkomst och hamnar på fattighuset. Alternativet blir att ”socialisera” något av produktionen, men inte via skatter eller lagar. Istället bildas ett företag som köper landyta och blir självförsörjande. Köp max 1 aktie (ägarandel) och få 1 andel av avkastningen (av det robotar+landytan skapar) och 1 röst. Avkastningen gör dig ekonomiskt oberoende, inga skatter och extremt liberala lagar inom ”företaget”. Även Amish-liknande grupperingar, som alltså har ägarandelar (rösträtt, rätt att betala skatt/få beskydd) men beter sig som om detta inte funnits, kan existera. Allt långsiktigt hållbart ägande (= 100% återvinningsbart) tillåts, och det antas att robotarna är extremt duktiga på att återvinna. Ingen dödas eller låses in, men en opersonlig tankepolis kan blockera dina muskler om du är på väg att skada person eller annans egendom, men det behövs ”aldrig” för alla kan rehabiliteras. Det för tanken till Australien, som används av berättelsen för att bistå med skydd mot invasioner.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: