jump to navigation

Den där om europén, amerikanen och kinesen… januari 28, 2010

Posted by Kaj Grüssner in Politik och samhälle, Småprat.
trackback

Diskussionstråden på posten nedan fick mig att ge efter för frestelsen. Nedan följer en karikatyr av Kinas och USA:s perversa förhållande.

Säg att en kines har en butik. En europé och en amerikan går in i butiken. Europén tar fram sin plånbok och fiskar upp en 10 euros sedel med vilken han köper varor för 10 euro. Nöjt går han sin väg. Kinesen är lika nöjd över sin fina 10 euros sedel han har i kassan.

Amerikanen öppnar sin plånbok och ser att den är tommare än en byråkrats själ, så han tittar på kinesen och föreslår följande;

”Ge mig varor för 100 dollar, så får du en skuldsedel av mig som lovar att jag betalar dig 100 dollar plus 10 procent i ränta om ett år.”

Kinesen tycker att det låter som en briljant idé och är med direkt.

Det går ett år.

Samma amerikan och europé kommer tillbaks till kinesens butik. Återigen köper europén varor för 10 euro och betalar kontant och återigen är både europén och kinesen lika nöjda.

Föga överraskande är amerikanens plånbok lika tom som keynesianismen är ologisk, så han föreslår följande:

”Ge mig varor för 100 dollar så ger jag dig en ny skuldsedel. Nästa år betalar jag dig 210 dollar plus 10 procent i ränta.”

Kinesen går med på det igen.

Det går ett år. Exakt samma procedur upprepas. Nu har europén köpt varor för 30 euro och betalat kontant varje gång med egan pengar. Amerikanen har fått varor för 300 dollar och är skyldig kinesen 331 dollar.

Det går ett år.

Europén köper i vanlig ordning varor för 10 dollar och betalar kontant. Den här gången köper inte amerikanen mera varor på kredit. I stället konstaterar han att han har gått i konkurs och inte kan betala sin skuld. Eftersom han är luspank finns det ingenting kinesen kan göra. Han har givit bort varor för 300 dollar och erhållit skuldsedlar på motsvarande belopp plus ränta. Dessa är nu värdelösa.

Ungefär så här har USA:s förhållande varit till Kina rätt länge nu. Kina har egentligen bara två alternativ. De kan fortsätta låna ut pengar till USA för att upprätthålla amerikanarnas import av kinesiska varor och hoppas på att de någon gång faktiskt får betalt. Andra alternativet är att begränsa vidden av sina förluster genom att sätta stopp på kreditgivningen och rikta in sig på på folk som faktiskt kan betala för sig. Väljer de det senare kommer de sannolikt att få ta en rejäl kreditförlust, men ju längre de fortsätter desto större blir den och ju större den blir, desto omöjligare blir den att undvika.

Ironiskt nog är USA i exakt samma position, fast tvärtom. Också jenkarna har två alternativ. De fortsätta med att trycka pengar och hoppas på att de kan spendera sig ut ur krisen. Det andra alternativet är att  stänga ner sedelpressarna, låta huspriserna rasa, låta finanshusen gå omkull osv. Helt enkelt låta marknaden rensa ut alla felinvesteringar, om allokerar resurserna och återupprätta balansen. Det kommer att svida. Rejält. Men ju längre man håller på med dagens politik i hopp om att ett mirakel inträffar, desto smärtsammare kommer kollapsen att bli när verkligheten väl kommer emot.

Det ska bli intressant att se vem, om någon, som först kommer tar sitt förnuft till fånga. Mina pengar är på Kina, men jag är rädd för att båda kommer att fortätta tills allt far käpprätt åt helvete.

Annonser

Kommentarer

1. Håkan Lövdahl - februari 14, 2010

Så sant, så sant…

2. Patrik - februari 18, 2010

Vad skulle hända om centralbanken la sin styrränta på en konstant nivå om säg 500% ? Skulle inte detta bli ungefär som om vi hade en guldbaserad valuta? Jag menar ingen skulle ju gå till CB för att låna pengar utan allt fick skötas på den privata marknaden och den effektiva räntan skulle sättas därefter och inflationen skulle vara borta.

3. Kaj Grüssner - februari 18, 2010

Med en ränta på 500% skulle det ganska snabbt uppstå en svart finansmarknad där pengar lånas ut till mer marknadsmässiga räntor. Svarta marknader innebär alltid en massa problem. För låga räntor är ett otyg, men för höga räntor är inte bra de heller.

Räntan är på många sätt ett pris och priser måste bestämmas av marknaden, annars blir det kaos. Så hellre än att höja räntan till 500% borde man slopa centralbanken och tillåta konkurrerande valutor.

4. Patrik - februari 19, 2010

Jag håller självklart med dig om att vi borde kasta riksbanken på sophögen men i Sverige hade vi ju just 500% ett litet tag. Det blir väl ingen svart marknad om det är lagligt för banker och andra att låna ut pengar till varandra? Nåväl, om de inte fick ha sin älskade centralbank kanske de bara skulle höja skatterna till 500% istället, låter omöjligt men jag tror att en politiker nog skulle kunna hitta ett sätt för när det gäller nya skatter är uppfinningsrikedomen gränslös.

5. Kaj Grüssner - februari 19, 2010

Du har förstås helt rätt i att det inte skulle uppstå svarta marknader om privata banker fick låna ut till vilken ränta de ville. Det är bara om centralbanken förbjöd dem från att låna ut till lägre räntor det skulle uppstå svarta marknader.

Men även om bankerna fick låna ut till vilken ränta som helst så skulle problemet med fractional reserve banking fortfarande bestå. Poängen med att införa hårdvaluta, t.ex. guldmyntfot, är att göra det svårt för bankerna komma undan med det bedrägliga FRB. Här skulle bankernas revisorer kunna spela en viktig roll genom att med jämna mellanrum inventera bankernas kassavalv för att kolla hur solventa de är.

Därutöver borde FRB som sådant fasas ut och ersättas av full reserve banking. I ett sådant system skulle depositionsbankerna återgå till sin ursprungliga funktion som penninglager.

6. Wille - februari 21, 2010

…hört om Chimerica?
http://en.wikipedia.org/wiki/Chimerica

😉

7. Kaj Grüssner - februari 22, 2010

Japp, jag har nog hört talas om det 🙂

8. Johan - mars 12, 2010

En eurosedel är ett skuldbevis. Ingenting skiljer européen från amerikanen i historien. Vad kinesen gör med sin eurosedel står inte. Om han syr in den i madrassen behöver inte européen betala ränta. Mer troligt är dock att kinesen skickar tillbaka sedeln till Europa och får en räntebärande obligation tillbaka. Då blir båda skulderna räntebärande, om det nu skulle spela någon roll.

9. Kaj Grüssner - mars 13, 2010

Skillnaden är att kinesen får något han kan köpa något med av europén, med amerikanen bara ger honom ett löfte om att betala något i framtiden. Det är alltså en milsvid skillnad mellan europén och amerikanen i den här historien, även om europén som sådan är irrelevant. Han kunde lika gärna ha varit en japan, en australiensare eller en mongol

Syftet var att illustrera Kinas och USA:s ohållbara förhållande.

10. Johan - mars 15, 2010

”Skillnaden är att kinesen får något han kan köpa något med av europén, med amerikanen bara ger honom ett löfte om att betala något i framtiden.”

8-|

Med den IOU som amerikanen betalar med kan kinesen kan köpa varor eller tjänster från hela dollarområdet. En eurosedel är en IOU utfärdad av europeiska centralbanken. Den går p.s.s. att köpa varor och tjänster för i euroområdet.

11. Kaj Grüssner - mars 16, 2010

Var har du fått det ifrån? Försök gå in på Wal-Mart och betala med en statsobligation. Det är skillnad mellan IOUs och amerikanska dollarsedlar. Jag vet att det är populärt att säga sedlar är skuldbevis. Zeitgeist, The Web of Debt o.d. brukar tala om det, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte.

Och fortfarande är just den här diskussionen fullständigt irrelevant för bloggposten i sig. Ett av problemen är att USA inte producerar något mera, så det finns ingenting för Kina att köpa. Amerikanen har inget att betala med, USA har inget att betala med. Det enda de har är papper. Papper som kommer att bli helt värdelösa. Som det gick för kinesen i den här historien. Han gav en massa fina varor till amerikanen och fick en massa värdelöst papper i utbyte.

USA:s statsskuld är nu över 12 500 miljarder dollar. De kommer aldrig att betala tillbaka det. Antingen gör de som amerikanen och helt ärligt konstaterar att de är bankrutta, varefter skulderna avskrivs. Eller så trycker de upp tillräckligt många dollar för att betala bort det nominella beloppet, med följden att dollarn blir helt värdelös.

I båda fallen är resultatet det samma. Kina har skepat varor för tusentals miljarder dollar till USA utan att få betalt.

12. Kaj Grüssner - mars 17, 2010

Peter Schiff om Kinas och USA:s förhållande:

13. Johan - mars 18, 2010

”Han gav en massa fina varor till amerikanen och fick en massa värdelöst papper i utbyte.”

Samma gäller för européen, Einstein. Han betalar med ”värdelösa papper”, eurosedlar, som kinesen endast kan använda för inköp i euroområdet.

En amerikansk och europeisk statsobligation är helt likvärdiga med kontanter. De är superlikvida på marknaden, centralbanker använder dem i sina marknadsoperationer och banker kan belåna dem hos centralbankerna. En sedel är en IOU utställd av centralbanken. En statsobligation är utställd av ett lands riksgäld/treasury.

Kanske vill du med blogginlägget säga att Kina och Europa har jämnare bytesbalans än Kina och USA. Kina köper statsobligationer av både EU och USA, men mer av USA. Försöket med kontanter vs. obligationer är förvirrat. USA betalar dessutom importen med dollars. Dessa använder Kina för att köpa statsobligationer.

Vad gäller din vän Peter Schiff så behöver han också undervisning i ekonomi. Han föreslog nämligen 2009 att Kina skulle använda sin valutareserv för att finansiera det inhemska stimulanspaketet. Den ambitiöse får fundera på varför det inte går.

14. Kaj Grüssner - mars 18, 2010

Eurosedlar är på intet sätt värdelösa, det är inte dollar heller. Inte ännu i alla fall. Däremot blev amerikanens IOUs värdelösa, i och med att han själv deklarerade att han var i konkurs och inte tänker betala sina skulder. USA är på väg åt samma håll gentemot Kina. Det kommer inte att kunna betala bort sin skuld.

Skillnaden mellan statsobligationer och kontanter är att det förra är ett löfte att betala ett visst belopp, medan den senare är ett betalningsmedel. En statsobligation är ett löfte från en stat att betala ägaren till obligationen en visst belopp i en viss valuta. Varken den europeiska eller den amerikanska centralbanken lovar att betala något för eurosedlar eller dollarsedlar. Sedlarna i sig är pengar, de är inte konvertibla mot guld eller något annan nyttighet. Eller vad tror du att du får i utbyte om du går in till centralbanken med en dollar eller en euro i handen?

Det spelar ingen roll hur likvida statsobligationer är. Vissa är dessutom mycket likvidare än andra. Många aktier är likvida också, liksom andra värdepapper. Men de är inte bytesmedium, de är inte pengar. Man måste hålla isär begeppen.

Den amerikanska motsvarighten till euro är givetvis dollar, inte amerikanska statsobligationer.

Du kan således skippa löjligheter som ”Einstein”, eftersom du
1. tydligen inte har förstått poängen i historien trots utförliga förklaringar och
2. inte förmår att skilja mellan obligationer och pengar

Mot bakgrunden av det så blir det ju litet löjligt när du påstår att Schiff behöver undervisning i ekonomi. Det var tack vare hans förståelse för ekonomi som han kunde förutsäga både dot.com bubblan och dagens ekonomiska kris.

Du får gärna länka till en video eller artikel i vilken han föreslår att Kina skall använda sin valutareserv till att finansiera det inhemska stimulanspaketet. Det vore mycket intressant, med tanke på att Schiff i regel inte förespråkar stimulanspaket överhuvudtaget.

15. Kaj Grüssner - mars 18, 2010

Det var väl det jag trodde. Schiff sade att om Kina tvunget ska stimulera sin ekonomi, vilket han motsätter sig, så kan de sälja sin dollarreserv så att blir av med den medan den fortfarande har något värde kvar. Att sälja bort sina T-bills och sluta ge pengar till USA är det bästa Kina kan göra.


Sorry comments are closed for this entry

%d bloggare gillar detta: