jump to navigation

Förnekelse, idioti och magi november 28, 2010

Posted by Kaj Grüssner in Politik och samhälle.
1 comment so far

För något år sedan skrev jag en post om den lätta vägens illusion som i korthet gick ut på att människan nog alltid vill ha massa saker, men är sällan beredd att göra de uppoffringar som krävs. I stället för att jobba hårdare och spara mera skaffar man det vill ha på kredit. Sedan undrar man vad som gick fel när pengarna plötsligt inte längre räcker till amorteringar, räntor och räkningar. Denna illusion skapades av den ändlösa mängd pengar som trycktes och sedan multiplicerades genom kreditexpansionen. Uppgången var illusion, nedgången är verklighet.

Flera europeiska länder har börjat ta tag i sina skuldproblem. Eller ja, de har åtminstone sagt att de ska göra det. Det intressanta är att se hur folket har reagerat på dessa planer. I Grekland avlöste generalstrejkerna varandra och kommer säkert att göra så en lång tid framöver, då regeringens sparplaner faktiskt börjar ta skruv. Samma sak har vi sett i Frankrike, bara för att regeringen föreslog en höjning av den löjligt låga pensionsåldern från 60 till 62. Nu när Irland står på ruinens brant går folket man ur huse för att protestera mot regeringens sparplaner och i Portugal, som ännu inte har fallit, har protesterna redan kommit igång mot vad som komma antagligen skall. I England, som har presenterat de i särklass mest drastiska sparåtgärder, har det ännu varit relativt lugnt. Det återstår att se vad som händer när de faktiskt börjar sparka tiotusentals byråkrater.

Bilden av tiotusentals européer som protesterar mot sparåtgärderna är talande. För det första visar det hur ovilliga vi är att acceptera verkligheten, dvs att man faktiskt inte kan leva på kredit i all oändlighet.

För det andra visar det hur ovilliga vi är att ta ansvar för våra egna handlingar. Man skyller på banker och regeringar, på euron och ECB, men ingen tar sig en titt i spegeln. Visst har dessa fyra institutioner mycket skuld att bära, men det var ingen som tvingade vanligt folk att belåna sig upp över öronen och konsumera på kredit som om ingen morgondag fanns.

För det tredje visar det hur djup okunskapen om nationalekonomi är och hur viktigt det är att förstå nationalekonomi. Alla tycks vara överens om att man måste rädda bankerna, att deflation är det värsta som kan hända och att det är konsumtion som driver ekonomin och föder ekonomisk tillväxt. Det här får man höra från politiker, byråkrater, journalister, centralbankschefer och Harvard-professorer. Och alla har så fel som man överhuvudtaget kan ha, vilket väl nu måste anses vara bevisat.

Det är egentligen obegripligt hur man fortfarande ser ner på nationalekonomin, säger att den inte är en riktig vetenskap, mitt i den värsta globala ekonomiska krisen i världshistorien. En kris som har de flesta av i sina rötter i den bottenlösa okunskapen om även de mest elementära ekonomiska lagarna. Ingen skulle acceptera dessa ständiga och rent ut sagt barnsliga uttalanden som kommer från politiker och fackpampar om det var frågan om fysik eller kemi. Men när det är fråga om ekonomi är vem som helst en auktoritet. Säg mig, vad tusan vet Mari Kiviniemi om ekonomi egentligen? Varför skulle någon lyssna på henne?

Eller Iiro Viinanen, som var finansminister då bankkrisen på 1990-talet drabbade Finland. Han intervjuades av HBL för en tid sedan om krisen på Irland. Eftersom han varit finansminister så måste han ju veta vad han talar om, eller hur? Nej, det måste han inte och det gjorde han inte heller. Det enda han lyckades prestera var värdelösa klichéer som motsade varandra fullständigt. Han konstaterade att det vore oacceptabelt att låta Irlands bankern (för att inte tala om Irland själv) gå omkull, men samtidigt var det oacceptabelt att skattebetalarna står för notan. Newsflash, din satans idiot, DU KAN INTE FÅ DET ENA UTAN DET ANDRA!!

Men nu ska Irland räddas med stödpaket från euroländerna, ECB och IMF. 85 miljarder var det senaste budet. För det är den enda lösningen som vi förstår. Om någon har lånat för mycket och inte kan betala så måste den få mer lån till högre ränta. Det låter ju vettigt. Nåväl, har euroländerna, ECB och IMF dessa pengar att låna? Nej, det har de inte. De lånas av andra och trycks upp med sedelpressen.  Ni förstår, bästa undersåtar, man kan lösa alla världens problem med att trycka mer pengar. Enkelt, eller hur?

Problemet är bara det att den här ”lösningen” är ungefär lika vetenskapligt hållbar som att be Harry Potter trolla bort alla problem med sitt spö. Det visar på vilken intellektuell och akademisk nivå politiker, byråkrater, journalister, centralbankschefer och Harvard-professorer befinner sig. Tyvärr är inte vi vanliga människor ett dugg bättre.