jump to navigation

Kolumn i Åbo Underrättelser mars 5, 2011

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner, Nationalekonomi.
trackback

Den 3.3.2011 publicerades min första kolumn i Åbo Underrättelser, en anrik finlandssvensk tidning stationerad i Åbo. Jag kommer med jämna mellanrum att skriva kolumner med nationalekonomisk tyngdpunkt i tidningen. Eftersom kolumnerna inte är tillgängliga på nätet fick jag chefsredaktör Kevins nådiga tillstånd att publicera dem här. Jag vill passa på att hjärtligen tacka Torbjörn Kevin för den här möjligheten!

Här är kolumnen:

Varför skulle det bli bättre?

Man kan fråga nästan vem som helst om vad de tror om vår ekonomiska framtid och svaret är positivt. Nästa år är tillväxten tillbaka på normal nivå igen, ekonomin har kommit igång, arbetslösheten gått ner. Centralbankscheferna gick så sent som en månad sedan ut och proklamerade att världsekonomin har börjat återhämta sig. De enda som har tvivel om den ekonomiska framtiden är samma personer som förutspådde husbubblan. Frågan man bör ställa sig är följande:

Vad har vi för skäl att lyssna på dem som blev totalt tagna på sängen av den ekonomiska krisen och återigen ignorera dem som faktiskt såg vad som var på väg att hända?

Personligen kommer jag inte på något skäl överhuvudtaget och det beror på att vi inte har åtgärdat något av de strukturella problem som orsakade den nuvarande krisen till att börja med. Nedan följer en kort genomgång av några faktorer.

Räddningspaket. I stället för att tillåta den omstrukturering och skuldsanering som marknaden desperat vill genomföra så gör vi allt vi kan för att hindra denna naturliga korrigering. Tiotals miljarder har redan lånats till Grekland och Irland och mer är på väg. Bankerna måste räddas till varje pris. EU har avsatt 700 miljarder till en ”stabiliseringsfond” som ska användas när nästa land går omkull. USA är ännu värre.

Reglering. Trots att både EU och USA har otaliga separata myndigheter och tiotusentals heltidsanställda som övervakar och reglerar finansmarknaden så påstås att den är för fri och oreglerad. Det faktum att man varje år lägger hundratals, om inte tusentals sidor nya regler och bestämmelser har ingen betydelse. Det behövs ändå mer, för det är ju givetvis så att de statliga tjänstemännen förstår finansmarknaden mycket bättre än de som faktiskt jobbar där.

Skuldsättning. Trots att någon nu och då säger att man kanske borde se över budgetunderskotten och statsskulderna är de väldigt få som tycks göra något åt det. Tvärtom talar man om Eurobonds, alltså EU-obligationer. Inte nog med att de individuella medlemsstaterna skuldsätter sig mer och mer, nu ska EU börja ge ut egna skuldebrev. Man tror alltså fortfarande att man kan lösa problemet med för hög skuldsättning med mer skuldsättning.

Keynesianism. Oberoende hur många gånger denna ekonomiska teoris felaktighet bevisas lever den kvar. Inte bara det, den blir ännu starkare. Det tycks råda konsensus om att det krävs ökad konsumtion för att få igång ekonomin igen. Man måste stimulera efterfrågan. Tydligen så konsumerar vi i Väst inte tillräckligt. Hur någon kan påstå det är för mig fullständigt obegripligt. Vi har aldrig varit så skuldsatta som vi är nu på individnivå, åtminstone inte i USA. En viktig orsak till att krisen kom var just den enorma konsumtionen och det alldeles för låga sparandet. Man vill fortfarande inte förstå att det är sparande, inte konsumerande, som leder till ekonomisk tillväxt.

Listan skulle kunna göras längre men poängen borde vara klar. Vi har inte åtgärdat något av de problem som ledde till krisen. Vi har inte gjort några som helst väsentliga förändringar i de gamla och djupt bristfälliga strukturerna. Både penningpolitiken on den ekonomiska politiken bygger fortfarande på felaktig och fullständigt falsifierad ekonomisk teori. Vi ignorerar fortfarande alla de som förutspådde den nuvarande krisen.

Efter att ni har tänkt igenom och svarat på frågan som ställdes i början kan ni fundera på den här:

Med tanke på att vi upprepar samma misstag som tidigare men på en större skala och att vi inte har gjort några som helst väsentliga förändringar i vårt beteende, varför skulle ekonomin återhämta sig och gå över till robust tillväxt igen?

Personligen kommer jag inte på något skäl till optimism.

Annonser

Kommentarer»

1. Bob - mars 6, 2011

Ja, misslyckas man katastrofalt så borde man kanske ta konsekvenserna? Förstår inte hur det kan vara i folkets bästa intresse att stötta upp organisationer som bevisligen inte kan hantera deras pengar från första början.

2. Kaj Grüssner - mars 6, 2011

Ja du, det är nog inte många som förstår det, men trots det tycks många anse det vara den bästa ”lösningen” på alla problem. Det är keynesianism det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: